Syftet med studien var att öka vår kunskap om extra anpassningar och särskilt stöd förekom i idrottsundervisning samt hur och i vilka former det användes för nyanlända elever. Syftet var även att få fördjupad insikt gällande olika synsätt på extra anpassningar och särskilt stöd. Studien tog avstamp i läroplansteorin.   De metoder vi valde till vår studie var webbenkät och kvalitativ intervju. Webbenkäten utformades till idrottslärare i en mellanstor kommun i Sverige och avsåg att besvara i vilken omfattning och i vilka former av extra anpassningar och särskilt stöd som användes i idrottsundervisningen för nyanlända elever. Intervjuerna genomfördes med tre styckna forskare med inriktning idrott och hälsa, nyanlända elever samt specialpedagogik. Intervjuerna avsåg att behandla vilka synsätt som fanns på extra anpassningar och särskilt stöd för nyanlända elever i idrottsundervisningen.   Resultatet visade att fler sorter av extra anpassningar och särskilt stöd förekom i idrottsundervisningen. Extra tydliga instruktioner var den anpassning som flest idrottslärare använde sig av och även forskare på området visade att tydliga instruktioner var en åtgärd som gynnar elevers lärande. En tematiska analysmetod användes på resultaten vilket ledde till nya teman vid analys och diskussion.      Studiens slutsatser visade att idrottslärare använde redan tidigare bevisat framgångsrika åtgärder i form av extra anpassningar och särskilt stöd. Även då idrottslärarna verkade vara införstådda med framgångsrika åtgärder önskade majoriteten mer kunskap kring extra anpassningar och särskilt stöd.

I läroplanen står det att eleverna i grundskolan ska få en organiserad undervisning under lärares ledning både i helklass, mindre grupper och enskilt. All personal i skolan ska uppmärksamma och stödja elever i behov av särskilt stöd och extra anpassning (Lgr 11, s. 7). I vår studie undersöks hur lärare ser på särskilt stöd i matematik i grundskolans tidiga år F - 4, samt hur lärare anpassar matematikundervisningen för att hjälpa elever i behov av särskilt stöd. Vi har gjort en kvalitativ enkät där lågstadielärare beskriver hur de hanterar och bygger sin undervisning för att främja elevernas behov. Resultaten visar att elevanpassad undervisning är vad som skapar de bästa förutsättningarna för elever, men att tid saknas för att genomföra detta. Samtidigt visar resultaten att alla lärare använder olika metoder för att hjälpa dessa elever, men en del anpassar sina metoder beroende på vad skolan har för möjligheter som t.ex. lokaler.

Syftet med den här studien är att belysa rektorers tolkning av frirummet gällande organisering av arbetet med särskilt stöd. Med en hermeneutisk ansats kopplad till pragmatism, främst kritisk pragmatism, och frirumsteorin, samt med djupintervju som verktyg utgör tre centrala frågor utgångspunkten för undersökningen. Den första handlar om hur rektor beskriver sin verksamhet gällande organisering av särskilt stöd utifrån sin tolkning av skolans styrdokument. Den andra frågan berör vilka särskilt viktiga faktorer för att få till stånd en välfungerande organisation kring särskilt stöd det finns enligt rektor. Den sista frågeställningen behandlar rektors upplevelse av relationen mellan styrdokument och den faktiska verksamheten kring särskilt stöd. Resultatet visar att rektorers tolkning av frirummet gällande organisering av arbetet med särskilt stöd utgörs av särskilt viktiga faktorer som kompetens, grundläggande organisationsstruktur och relationsbygge. Det handlar också om att förhålla sig till den diskrepans samtliga rektorer utrycker att de upplever existerar mellan skolans styrdokument och det som bland annat beroende på tillgängliga ekonomiska medel kan realiseras.

Uppsatsen tar sin utgång i hur förskolebarn i behov av särskilt stöd utifrån problemskapande beteende skrivs fram i text, i relation till specialpedagogiska perspektiv. Textunderlaget utgörs av den amerikanske psykologen Ross W. Greenes böcker Explosiva barn och Vilse i skolan samt dokumentation i form av så kallade handlingsplaner skrivna av specialpedagoger. Gällande Greene söker jag klargöra vad hans utarbetade metod och samarbetsbaserade förhållningssätt Collaborative & Proactive Solutions innebär samt vilka specialpedagogiska perspektiv den ger uttryck för. Handlingsplanerna används i syfte att se vilken bild av barnet som konstitueras genom specialpedagogers sätt att formulera sig i text, samt vilka specialpedagogiska perspektiv som formuleringarna ger uttryck för. Kan det tänkas finnas gemensamma nämnare i det Greene förespråkar med det specialpedagogerna uttrycker? Studiens teoretiska ram utgörs av framförallt två specialpedagogiska perspektiv som av forskare anses dominera forskning om specialpedagogik, det traditionella perspektivet och de alternativa perspektiven. I sammanhanget förs även ett tredje perspektiv in, det relationsinriktade perspektivet. De specialpedagogiska perspektiven har fungerat som tolkningsstöd i analysen av studiens empiriska material, där ett diskursanalytiskt förhållningssätt har tillämpats som metod. Resultatet visar att det traditionella perspektivet dominerar specialpedagogisk verksamhet i förskolan men att det specialpedagogiska arbetet även inrymmer aspekter utifrån de alternativa perspektiven och det relationsinriktade perspektivet. Specialpedagogerna tenderar att individorientera sig där barnet i behov av särskilt stöd sätts in i ett gruppsammanhang men under kontrollerade förhållanden och med särskiljande uppgifter. Greene söker förklaringar till barns problemskapande beteende i den enskilda individens outvecklade förmågor, men menar att problem uppstår i relation till andra och att lösningar måste sökas i barnets omgivande miljö och relationer. Greene betonar relationella aspekter i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och beskriver sin metod i termer av en relationsbyggande process. Genom specialpedagogernas formuleringar och Greenes metod konstitueras barnet som en social aktör med potential till förändring, men där specialpedagogerna tenderar att fastna vid barnets problematik, tenderar Greene att se barnets möjligheter.

Specialpedagogisk forskning om åtgärdsprogram i svensk skola har ofta fokuserat på situationen i grundskolan. I denna studie ligger istället fokus på åtgärdsprogram på gymnasiet. Syftet med studien är att studera hur gymnasieskolor beskriver elevers behov av särskilt stöd samt de åtgärder som förekommer i åtgärdsprogram. Vidare syftar studien till att ge mer kunskap om gränsdragningen mellan olika former av stöd, som extra anpassningar i undervisningen och särskilt stöd. Den valda metoden är att genom en fallstudie på två gymnasieskolor genomföra en kvalitativ textanalys och innehållsanalys på 34 åtgärdsprogram. Resultatet relateras till forskning om åtgärdsprogram samt Gunnar Bergs teori om frirum och visar att det i åtgärdsprogrammen inte alltid tydligt går att utläsa elevernas stödbehov eller att behoven bara delvis är beskrivna. Vidare framkommer det att det finns exempel där åtgärder beskrivs i den del av åtgärdsprogrammet där behoven normalt skall beskrivas. Studien visar även på en stor spridning på de stödåtgärder som tas upp i åtgärdsprogrammen men att det kan urskiljas ett mönster där individinriktade insatser syftande till att ge eleven specialpedagogiskt stöd i olika skolspecifika stödverksamheter är en vanligt förekommande åtgärd. Reduceringar av kurser eller förlängda gymnasiestudier är också exempel på andra vanligt förekommande åtgärder. Slutligen visar även undersökningen exempel på åtgärder som bättre stämmer överens med Skolverkets definitioner av extra anpassningar än särskilt stöd. Därmed synliggör studien svårigheten för de undersökta skolorna att tolka gränsen mellan särskilt stöd och extra anpassningar i undervisningen.

Barn befinner sig i olika utvecklingsstadier och mognadsnivåer under uppväxten. Att vara barn och anhörig till en sjuk förälder kan skapa oro och osäkerhet, därför är det av vikt att sjuksköterskan stödjer och informerar barnet. Barn har enligt lag rätt att få stöd och information kring sin sjuka förälder. Samtidigt har sjuksköterskan en skyldighet att fånga upp anhörigas behov. Hälsofrämjande familjesamtal hjälper sjuksköterskan att fånga upp barn och individanpassa mötet ur ett barnperspektiv. Att involvera barnet i föräldrarnas vård kan minska risken att barnet utvecklar psykosocial ohälsa. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans möte med barn som anhöriga. Studien utgörs av en litteraturöversikt som bygger på åtta artiklar. Artiklarna analyserades enligt Fribergs mall och tre teman och tio subteman bildades; Att möta barn är en utmaning, En stödjande organisation och En stödjande kommunikation. Resultatet visar på kunskapsbrist gällande barns utvecklingsstadier samt avsaknad av rutiner och riktlinjer för att synliggöra och möta barn som anhöriga. Sjuksköterskor upplever att det är en utmaning att möta tonåringar. Barn har behov av att bli involverade i sin förälders vård för att känna välbefinnande, dock kan föräldrarna hindra sina barn i tron om att skydda dem. Stöd från kollegor är en viktig del av sjuksköterskans arbete, även i form av en kunnig kollega så kallad barnrepresentant som fungerar som en resurs i arbetet med barn som anhöriga. Diskussionen innefattar bristen på kunskap, barns delaktighet, rutiner och riktlinjer samt sjuksköterskans möjlighet till reflektion.

Demenssjukdom är en sjukdom som drabbar cirka 25 000 personer varje år. Det uppstår en ny livssituation för den som drabbas av demenssjukdom men även för de anhöriga. Anhöriga är en stor grupp som ofta blir bortglömda och kan vara en viktig resurs i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Det har framkommit att stödet till anhöriga kan vara bristfälligt. Därför är syftet med denna litteraturöversikt att belysa anhörigas upplevelser av att leva med en partner som har demenssjukdom. Detta för att bidra med bättre förståelse för hur anhöriga upplever situationen och även ge sjuksköterskan möjlighet att stödja och underlätta för de anhöriga. En litteraturöversikt genomfördes genom en analys av tio stycken kvalitativa artiklar. Artiklarna som inkluderades i litteraturöversikten hittades genom sökningar i databasen Cinahl. Artiklarna skulle vara peer rewieved, publicerade efter 2008, ha abstrakt tillgängligt och vara skrivna på engelska. Dataanalysen resulterade i två huvudteman, "Upplevelse av ensamhet” och “Upplevelse av förändrad livssituation”. I resultatet som framkom beskriver anhöriga hur livet förändrats för både den anhöriga och sin partner. Nytt ansvar, nya roller och krav ställdes på den anhöriga och deras relation förändras. Det var mycket känslor och tankar hos de anhöriga och stöd från vänner, familj, grupper och vården är av stor betydelse för att få vardagen att gå ihop. Dock framkom det även att de anhöriga ofta upplever att det finns brister i stödet. Dessa brister kan orsaka ett lidande hos både de anhöriga och personen med demenssjukdom. Därför är viktigt att sjuksköterskan får större insikt i hur stöd till anhöriga kan förbättras och vilka behov de anhöriga har. Detta för att minska lidandet hos de anhöriga och främja hälsa och välbefinnande.

Syftet med studien är att få kunskap för hur matematiklärare i årskurs 4–6 arbetar med andraspråkselever i ämnet matematik. Vid metodval har vi använt oss av en kvalitativ intervjuundersökning för att besvara våra forskningsfrågor. Fyra matematiklärare medverkade i undersökningen och intervjufrågor stod i fokus för att besvara våra forskningsfrågor. Resultatet i undersökningen visade att undervisningsmaterialet är anpassat och att det finns flera 3 tillvägagångssätt för att stötta andraspråkselever.

Bakgrund: Polycystiskt ovarialsyndrom är en sjukdom som drabbar 10 % av kvinnor i Sverige. Orsaken till sjukdomen är att det bildas små cystor av äggblåsor på äggstockarna. PCOS kan medföra många olika symtom och symtomen drabbar kvinnorna olika vilket orsakar ett individuellt lidande. För att ge en personcentrerad omvårdnad behöver sjuksköterskan kunskap om hur PCOS påverkar kvinnor för att stödja och bemöta kvinnorna på bästa sätt.  Syfte: Syftet var att belysa hur kvinnor med polycystiskt ovarialsyndrom upplever bemötandet från vårdpersonal. Metod: Studien baseras på en kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Datainsamlingen resulterade i 11 vetenskapliga artiklar som inhämtades från databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med inspiration från Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier och två underkategorier. Brist på uppmärksamhet med underkategorier, känsla av att inte tas på allvar samt bristande kommunikation. Bristande kunskap påverkar bemötandet, avsaknad av information och behov av stöd.  Slutsats: I resultatet framkom det att brist på uppmärksamhet från vårdpersonalen hade en stor påverkan på kvinnorna med PCOS och att kvinnor ofta upplevde ett dåligt bemötande. De kände en rädsla för att ställa frågor till vårdpersonalen om sina symtom och de upplevde att deras symtom inte togs på allvar. Andra kvinnor upplevde dock att de hade förtroende och tillit till vårdpersonalen, då de upplevt ett bra bemötande, vilket gjorde att de fritt kunde prata om sina problem. Kvinnor upplevde en bristande kommunikation med vårdpersonal där de presenterade information i vaga eller partiella termer. Kvinnorna upplevde att vårdpersonalen hade en bristande kunskap gällande PCOS och att de kände en avsaknad av information, vilket ledde till att kvinnorna sökte på internet. Mängden stöd och råd från vårdpersonal, samt tillgängligheten till denna, varierade mycket.

Bakgrund och problemformulering: Varje år får cirka 61 000 människor i Sverige en cancerdiagnos där det vissa gånger inträffar att den cancersjuke har barn. I samband med diagnosen påverkas barnets livsvärld genom att de upplever oro, rädsla och ensamhet. Som sjuksköterska vårdar vi dessa patienter och möter även deras barn. För att skapa sig en förståelse för barnens situation och möta upp till deras behov, krävs det att vi sjuksköterskor får en inblick i hur dessa barn upplever förälderns sjukdom. Många studier riktar sig till föräldrars upplevelse av barncancer och inte på barns upplevelse av en förälders cancer. Syftet: Syftet med studien var att utifrån litteratur lyfta barns upplevelser som anhörig till en cancersjuk förälder samt deras behov av stöd. Metod: En litteraturstudie baserat på åtta vetenskapliga artiklar som söktes i databaserna CINAHL och PubMed och var publicerade mellan år 2009–2019. Resultat: Studiens resultat tyder på att många barn och ungdomar uppvisar känslor i form av oro, rädsla och ensamhet över sin förälders cancersjukdom vilket bidrar till en negativ påverkan på välbefinnandet och livskvalitén. Det framgår också att ett ökat ansvar är vanligt förekommande hos dessa barn och ungdomar vilket bidrar till en psykisk påfrestning. Det framkommer att ett ökat behov av stöd behövs och att det ligger brister i det. Resultatet innehåller fyra huvudkategorier: Att veta ger trygghet, sorgens olika uttryck, vägen mot välbefinnande & barnets ökade behov av stöd från omgivningen. Diskussion: Många barn bär på känslan av ensamhet och oro. Känslan av att inte uppleva delaktighet och nedsatt tillgänglighet gällande information, stöd och råd. Sjuksköterskan skall ha ökade kunskaper inom mötet med dessa barn, ha förståelse för att varje barn är unikt och att individanpassa information, stöd och råd.