Efter politiska beslut byggdes cirka 1 miljon bostäder mellan åren 1965-1975. Dessa byggnader kallar vi idag miljonprogrammet och de utgör 25% av dagens bostadsbestånd. Renoveringsbehovet för dessa hus är överhängande och många fastighetsägaren står inför stora renoveringsprojekt såsom stambyten.   Ett stambyte innebär att vertikala vatten- och avloppsrör ersätts av nya. Ofta medför det stora åtgärder i badrummen och därför renoveras dessa i samband med ett stambyte. Den dominerande metoden för att genomföra ett stambyte med badrumsrenovering kallas traditionellt stambyte. Denna metod innebär att alla befintliga stammar och ytskikt i badrummet rivs och ersätts av nya.   ”Rum-i-rum”-metoden är en annan metod för att genomföra precis samma renovering men utan att riva bort de befintliga stammarna och ytskikten. Det nya rummet byggs upp inuti det gamla med nya ytskikt, stammar och ny inredning. Mellan det nya och gamla etableras en luftspalt som kopplas på den befintlig ventilationen.   I rapporten jämförs den traditionella metoden mot ”rum-i-rum-metoden” men hänsyn till kriterierna kvalitet, miljöbelastning samt kvarboende hyresgästers situation. Skillnader mellan metoderna identifieras och de ligger till grund för jämförelsen. För att samla information har intervjuer och litterära sökningar genomförts. Resultatet från jämförelsen ska kunna ligga till grund för ett beslut om huruvida den ena metoden ska väljas framför den andra.   Jämförelsen visar att skillnaderna mellan metoderna framförallt härstammar från förhållningssättet till arbetet. En traditionell badrumsrenovering utgår ifrån entreprenörens villkor och ”rum-i-rum”-metoden har hyresgästens behov i centrum. En sådan skillnad är att med ”rum-i-rum-metoden” spenderar entreprenören kortare tid i hyresgästens lägenhet jämfört med den traditionella metoden. Den traditionella metoden har dock stora anpassningsmöjligheter och det finns ingen begränsning i hur badrummet kan se ut.   Valet av metod bör ske med hänsyn till renoveringsobjektets egenskaper. Om hyresgästerna har behov av en smidig och snabb process för stambytet har ”rum-i-rum”-metoden fördelar. För projekt med tekniskt svåra omständigheter kan en traditionell badrumsrenovering med fördel väljas som metod. / After a political decision, about 1 million residential buildings were built between year 1965 and 1975. These buildings nowadays go under the name of “miljonprogrammet” and they represent 25% of all residential stock available. The need for renovation for these buildings is impending and many property owners foresee big investments in projects like renovation work on the drain systems.   When doing renovation work on the drain systems all old drainpipes are replaced with new pipes. This often causes a lot of damage on the bathroom and therefore these are included in the renovation project. The most common method for replacing the drain systems is called traditional renovation (“traditionellt stambyte”). In this method all drains and layers in the bathrooms are removed and replaced with new ones.   The modular bathroom is another method for a renovation of the drain system but there is no wrecking or tearing down walls going on. The new bathroom is built up inside the old one including new drains. The space between the new and old has the function of a ventilated air gap and is connected to the existing ventilation system.   This thesis are comparing the traditional way of doing a renovation on the drain system and the way of a modular bathroom renovation, regarding the criteria of quality, environmental impact and the situation for tenants. The differences between the methods will be identified and form the foundation of the comparison. A decision whether to choose one of the methods over the other can be made with knowledge from the results of the report.   The comparison shows that the differences between the methods above all originates from the approach to how the projects runs. The traditional way takes off from the contractors point of view and the way a of modular bathroom renovation use the tenants as their center of attention. A point that proves this is that a modular bathroom renovation spends less time in the tenants apartments comparing to the traditional way. One benefit with the traditional method is the ability to customize due to the need for the project.   The choice of which methods to use should consider the characteristics of the current set-up. If the tenants have the need of a quick and smooth process the way of a modular bathroom renovation has the advantage, the traditional method suits a more technically difficult project better.

Det svenska byggnadsbeståndet är i stort behov av att energieffektiviseras. Framförallt byggnader som är gjorda under det så kallade miljonprogrammet som innebar att en miljon bostäder skulle byggas under 1960-talet och början på 1970-talet. Gimmel Fastigheter är ett fastighetsbolag som äger 24 stycken lamellhus på Granbergshöjden i Bollnäs. Dessa byggnader är uppförda under denna period och är dåligt värmeisolerade samt har fuktläckage från takkonstruktionen. Gimmel Fastigheter planerar utifrån detta att byta takkonstruktion från de horisontella taken till ett sadeltak och samtidigt tilläggsisolera vindsbjälklaget. År 2020 ska den svenska energiproduktionen bestå av 50% förnybara energikällor vilket gör att Gimmel vill installera antingen solfångare för tappvarmvattenuppvärmning eller solceller för produktion av elektricitet till byggnadens fastighetsel om detta är lönsamt. Med hjälp av investeringskalkyler som visar återbetalningstider och lönsamhetsberäkningar, energiberäkningar och energisimuleringar som visar mängden energi som sparas samt dimensionering av lämpligt solenergisystem ska detta arbete hjälpa Gimmel i beslutet om att utföra ändringen för deras byggnader. Investeringskalkylerna består av livscykelkostnadsberäkningar, återbetalningsberäkningar och annuitetsberäkningar. Energisimuleringarna utförs med energisimuleringsprogrammet BV2 där beräknade och vid platsbesök inventerade värden används. Dimensioneringen av solenergisystem har utförts med ett kalkylblad erhållet från företaget Sol & Energiteknik AB. Resultatet från arbetet visar att vid byte från horisontella tak till sadeltak är det mest lönsamt att tilläggsisolera vindsbjälklaget med 300 mm lösull. Återbetalningstiden för denna tilläggsisolering skulle vara 10,2 år och energiförlusterna från takkonstruktionen skulle bli 6 163 kWh/år mindre. Vid installation av solenergi bör taket minst ha en 30° lutning för att utvinna tillräckligt med energi. Undersökningarna visar att solfångare är lämpligast att investera i och då 18 m2 som är anslutna till en 1000-1200 liter stor ackumulatortank. Solfångarsystemen skulle stå för ungefär 20 % av det årliga behovet av energitillförsel för varmvattenberedning och minska den köpta fjärrvärmen med mellan 7600 och 8600 kWh/år. Undersökningen visar att det är lönsamt att tilläggsisolera vindsbjälklaget för att minska energianvändningen i byggnaden. Det visas också att solenergi för dessa byggnader är svårt att få lönsamt. Dels för att investeringskostnaden är stor men också för att soltimmarna är få och den avvikelse från rakt söderläge som byggnaderna har. / The Swedish building stock is in great need of energy efficiency. Especially constructions from the so-called million homes program which means that a million homes were built in the 1960s and the early 1970s. Gimmel Fastigheter is a real estate company that owns 24 properties located at Granbergshöjden in Bollnäs Sweden, which are built during this period. The properties are poorly insulated and also have leakage from the roof. Gimmel Fastigheter are planning based on this, to change from horizontal roofs to a pitched roof and at the same time add additional insulation at the attic floor. In 2020, 50% of the produced energy should be come from renewable energy sources. Knowing that, Gimmel has decided to install either solar collectors for domestic hot water heating or photovoltaic cells for production of residential electricity if it’s profitable. With the help of calculations that shows the investments pay-off time and profitability, calculations and simulations of decreased energy usage and sizing of suitable solar power system, this work will help Gimmel in their decision of making the changes or not. Investment calculations are made with life-cycle cost calculations, the pay-off method and equivalent annual cost method. Energy simulations are made by using BV2 which is a simulation software calculating the properties energy usage from calculated data and at the site gathered data. The sizing of solar collectors has been made by a spreadsheet received from the company Sol & Energiteknik AB. The results of the work show that if the horizontal roofs were replaced by pitched roofs the most profitable additional insulation to use is 300 mm loose fill thermal insulation. The pay-back time of the additional insulation would be 10,2 years and the energy losses through the roof would be decreased with 6163 kWh/year. When installing solar energy the roof should at least have a 30° slope to make the system produce enough energy. The surveys show that solar collectors are the most profitable to invest in and that 18 m2 collectors that are connected to a 1000 to 1200 litre storage tank would be used. The solar collectors would account for approximately 20 % of the annual needed energy related to domestic hot water heating and reduce the purchased energy by 7600 to 8600 kWh/year. The survey shows that it’s profitable to add additional insulation to the attic floor to reduce the energy usage in the building. It’s also shown that solar energy for these particular properties is difficult to make profitable. Partly because the investment cost is high but also because the hours of sunshine are few and the deviation from straight south-facing are too crucial.

<p>Under 1950 talet var det bostadsbrist i Sverige. Detta gjorde att en massiv produktion av bostäder började produceras mellan åren 1961-1974, de så kallade rekordåren. Under rekordåren beslutade den svenska riksdagen att ge subventioner till byggföretagen. År 1965 togs ett officiellt beslut att bygga en miljon bostäder under ett decennium. Planerna för detta kallas för miljonprogrammet. Hela byggsektorn revolutionerades och nya byggmaterial infördes. Byggnadsarbetarna var inte utbildade på det nya sättet att bygga och de nya materialen hade inte testats tillräckligt, stora fel i flerbostadshusen blev följden. Byggnaderna har nu nått en ålder då de måste genomgå en grundlig renovering.</p><p>Syftet med uppsatsen är att författarna vill förklara hur fastighetsbolag kan utnyttja renoveringar och ombyggnader för att öka avkastningen på fastigheter på lång sikt. Vidare ska författarna beskriva vilka olika renoverings- och ombyggnadsåtgärder som ökar avkastningen på ett längre perspektiv. Renoveringskostnad och ombyggnadskostnad i förhållande till livslängd och avkastning är det primära området i uppsatsen. Författarna vill utveckla förståelsen för olika val av ombyggnads och renoveringsåtgärder samt hur dessa påverkar kostnader och intäkter under byggnadens livscykel.</p><p>Det finns en mängd faktorer att ta i beaktande när ett allmännyttigt fastighetsbolag ska göra en upprustning på en byggnad. Den sociala faktorn är till exempel vad fastighetsbolaget ska göra med hyresgästerna vid en upprustning. Kostnaden för renoveringen i förhållande till avkastningen är en annan viktig faktor vid beslut om investering. Författarna har valt att ta två olika typer av upprustningar i beaktande under uppsatsen. Fullständig upprustning är när fastighetsföretaget gör en totalrenovering av byggnaden, vilket är kostsamt men ger även en högre hyresintäkt. Vid begränsad upprustning väljer fastighetsföretaget ut specifika delar av byggnaden att upprusta. Denna typ av upprustning är billigare men ger inte en lika hög hyresintäkt. Författarnas uppgift är att ge underlag för vilken upprustningsnivå som är bäst på lång sikt.</p>

No description available.

Under 1950 talet var det bostadsbrist i Sverige. Detta gjorde att en massiv produktion av bostäder började produceras mellan åren 1961-1974, de så kallade rekordåren. Under rekordåren beslutade den svenska riksdagen att ge subventioner till byggföretagen. År 1965 togs ett officiellt beslut att bygga en miljon bostäder under ett decennium. Planerna för detta kallas för miljonprogrammet. Hela byggsektorn revolutionerades och nya byggmaterial infördes. Byggnadsarbetarna var inte utbildade på det nya sättet att bygga och de nya materialen hade inte testats tillräckligt, stora fel i flerbostadshusen blev följden. Byggnaderna har nu nått en ålder då de måste genomgå en grundlig renovering. Syftet med uppsatsen är att författarna vill förklara hur fastighetsbolag kan utnyttja renoveringar och ombyggnader för att öka avkastningen på fastigheter på lång sikt. Vidare ska författarna beskriva vilka olika renoverings- och ombyggnadsåtgärder som ökar avkastningen på ett längre perspektiv. Renoveringskostnad och ombyggnadskostnad i förhållande till livslängd och avkastning är det primära området i uppsatsen. Författarna vill utveckla förståelsen för olika val av ombyggnads och renoveringsåtgärder samt hur dessa påverkar kostnader och intäkter under byggnadens livscykel. Det finns en mängd faktorer att ta i beaktande när ett allmännyttigt fastighetsbolag ska göra en upprustning på en byggnad. Den sociala faktorn är till exempel vad fastighetsbolaget ska göra med hyresgästerna vid en upprustning. Kostnaden för renoveringen i förhållande till avkastningen är en annan viktig faktor vid beslut om investering. Författarna har valt att ta två olika typer av upprustningar i beaktande under uppsatsen. Fullständig upprustning är när fastighetsföretaget gör en totalrenovering av byggnaden, vilket är kostsamt men ger även en högre hyresintäkt. Vid begränsad upprustning väljer fastighetsföretaget ut specifika delar av byggnaden att upprusta. Denna typ av upprustning är billigare men ger inte en lika hög hyresintäkt. Författarnas uppgift är att ge underlag för vilken upprustningsnivå som är bäst på lång sikt.

No description available.

No description available.

I denna uppsats undersöks vad det svenska samhälleliga byggprojektet, som i folkmun kallas miljonprogrammet, fick för konsekvenser för Byggnadsfirman Anders Diös åren 1960-1980. Primärkällan som används är byggnadsfirmans egna årsredovisningar åren 1952-1979. De data som extraheras från årsredovisningarna och presenteras i uppsatsen är: totalt antal producerade lägenheter, totalt antal anställda, omsättning och resultat. Miljonprogrammets inverkan på Byggnadsfirman Anders Diös går att se på flera sätt. Produktionen av lägenheter, antal anställda, omsättning och resultat går upp tydligt under åren för miljonprogrammet. Men den största konsekvensen blir att miljonprogrammet är med och formar om den svenska byggsektorn vilket Diös kan dra nytta av under miljonprogramsåren och expandera kraftigt.

Syftet med uppsatsen är att diskutera om rekordårens bebyggelse kan med hjälp av en DIVE-analys betraktas som en del av kulturarvet. En kvalitativ metod har använts där observationer och historisk såväl som samtida litteratur varit grunden till empirin. Detta i enlighet med DIVE som undersökningsmetod. En kvalitativ analys med ett etnologiskt perspektiv har sedan gjorts. Uppsatsen utgår ifrån Grundad teori och behandlar således tidigare forskning kring kulturarvet, som begreppets karaktär och kulturarvets värden, i det avslutande kapitlet. Studien har resulterat i en analys av Hagalund i Solna stad, Stockholms län, vilket mynnar ut i ett resultat att Hagalund som en förort från rekordåren är ett kulturarv, dock enbart ur ett kunskapsperspektiv. Ur ett upplevelseperspektiv krävs helt andra metoder än DIVE för att utröna om Hagalund är ett kulturarv. Dessutom diskuteras DIVE-analysens förhållningssätt till kulturarvet och kulturarvet som objektivistiskt eller konstruktivistiskt betingat. Studien väcker flera nya frågeställningar kring kulturarvet och rekordårens bebyggelse.

Currently, there are no clear statistics on how the floor plan and room size in apartment buildings has changed over time since the postwar period. The statistics available is average area per apartment which can be found on Statistics Sweden's website. This report has the aim to increase knowledge about how the Swedish home have changed over time. The questions that the report will answer are: For apartment buildings, how has the living area been distributed since the postwar period? Why has the area distribution changed over time? A survey of the houses built during 1950-2014 was made before questions could be answered. A case study was also made which a total of 90 apartments were analyzed and divided into three eras, the people´s home, the million programme and the neomodernism. The study is based on the analysis of the surface distribution in the size 3 room apartments. The rooms selected for analysis were: hallway, kitchen, living room, bedroom and the bathroom. The result of the study is presented in tables, where the average size of each room and the total apartment area of each epoch have been calculated. In order to view the surface distribution over time, bar graphs were made, where the calculated average values are compared. A percentage comparison of the surface distribution of each epoch is reported in three pie charts. The average size of the total area of the apartments has increased since the postwar period. From the people´s home to the million programme the total surface increased from 75.4 to 75.9 sqm. Then the surface area increased to 79.7 sqm from the million programme to the neomodernism. The result of the cut surface of the apartments in the people's home, the neomodernism and the million programme is as follows: hallway 10.4 / 10.3 / 11.0 sqm, kitchen 12.7 / 13.4 / 14.6 sqm, living room 22.7 / 21.0 / 22.3 sqm, bedroom 25.2 / 24.2 / 22.7 sqm and bathrooms 3.4 / 4.5 / 6.5 sqm. A factor that had an impact on the change of surface distribution over time, is the demand on the open floor plan, where people´s social life has had a significant role in the design of the living area. Other factors such as availability, quality and higher standards have shaped residential development. The conclusions that can be drawn are that the majority of the rooms have increased in size since the postwar period, however the size of each room has not increased significantly. One explanation for these small changes in size, may be that several of the apartments that have been studied are from Jonkoping and close to each other in time, but belong to different eras. It may be reasonable to assume that the differences will be small if the same developer and architect planned several apartments. / För närvarande finns det ingen tydlig statistik över hur bostadsytan har delats upp i lägenheterna eller hur stor yta som lagts på respektive rum, sedan efterkrigstiden. Den statistik som finns tillgänglig är genomsnittlig yta per lägenhet som går att hitta på Statistiska centralbyråns hemsida. Det här examensarbetet har syftet till att öka kunskapen om hur den svenska bostaden har förändrats över tiden. De frågeställningar som rapporten besvarar är: Hur har ytfördelningen, för lägenheter i flerbostadshus, delats upp under efterkrigstiden? Varför har ytfördelningen av lägenheter förändrats med tiden? Innan frågeställningarna kunde besvaras genomfördes en kartläggning av lägenheter byggda under 1950-2014. En fallstudie utfördes också där totalt 90 stycken lägenheter analyserades och delades upp i tre epoker, Folkhemmet, Miljonprogrammet och Nymodernismen. Analysarbetet grundar sig på att analysera ytfördelningen, för lägenheter i flerbostadshus på storleken 3 RoK. De utvalda rummen som analyserades var hall, kök, vardagsrum, sovrum och badrum. Resultaten redovisades i tabeller, där medelvärdet av respektive rum och totalytan för respektive epok räknades ut. För att kunna se ytfördelningen över tiden gjordes ett stapeldiagram där de uträknade medelvärdena jämfördes. En procentuell jämförelse av ytfördelningen, för respektive epok, redovisades i tre cirkeldiagram. Medelvärdet för totalytan av lägenheterna har ökat under efterkrigstiden. Från folkhemmet till miljonprogrammet ökade totalytan från 75,4 – 75,9 kvm, därefter ökade ytan till 79,7 kvm från miljonprogrammet till nymodernismen. Resultaten av snittytan för lägenheterna under folkhemmet, miljonprogrammet och nymodernismen var enligt följande: hall 10,4 / 10,3 / 11,0 kvm, kök 12,7 / 13,4 / 14,6 kvm, vardagsrum 22,7 / 21,0 / 22,3 kvm, sovrum 25,2 / 24,2 / 22,7 kvm och badrum 3,4 / 4,5 / 6,5 kvm. En faktor som har haft påverkan på förändringen, av ytfördelningen över tiden, är efterfrågan på den öppna planlösningen, där umgänget har haft en betydande roll för utformningen av bostaden. Andra faktorer som tillgänglighet, kvalitét och högre standard har format bostadsutvecklingen. Slutsatsen som går att dra är att majoriteten av rummen har ökat storleksmässigt under efterkrigstiden, dock har storleken för respektive rum inte ökat avsevärt mycket. En förklaring till dessa små storleksförändringar kan vara att ett flertal av lägenheterna som har studerats är från Jönköping och ligger nära varandra i tid, men tillhör olika epoker. Det kan vara rimligt att anta att skillnaderna blir små om samma byggherre och arkitekt planerat flera lägenheter.