No description available.

No description available.

Inledning I dagens samhälle är förskolans verksamhet representerat av en rad olika yrkesgrupper. Förskollärare, barnskötare, långtidsvikarier, ateljéristor samt specialpedagoger är ett par exempel på de olika grupper, vilka barn och vårdnadshavare möter dagligen. I takt med samhällsutvecklingen har framförallt kvinnor fått mer plats i både arbete och samhälle i övrigt. Synen på jämställdhet och de normer som råder för flickor och pojkar samt män och kvinnor, är omdebatterad. Det finns en rad olika forskare som på ett eller annat sätt beskriver de skillnader som synliggör förskolepersonalens bemötande mot pojkar respektive flickor. Bemötande kan vara en bidragande faktor att traditionella könsnormer återskapas och befästs inom förskolans verksamhet. Syfte Studiens syfte är att undersöka om utbildningsnivån, bland de yrkesgrupper som arbetar i förskolans verksamhet, påverkar personalens förhållningssätt till barns fria lek utifrån ett genusperspektiv. Metod Då vårt syfte bland annat behandlade förskolepersonalens bemötande, ansåg vi att en kvalitativ metod - i form av exempelvis intervjuer, troligvist inte skulle ge oss realistisk bild av hur verkligheten i förskolan faktiskt såg ut. Att enbart intervjua personalen ansåg vi kunde innebära en “risk” i att de enbart skulle besvara våra frågeställningar med svar de antog vi förväntade oss. I form av observationer där vi använder oss av statistik och procentfördelning för att få fram ett tydligare resultat blev studien kvantitativ. Resultat Det samband resultatet visade mellan ovanstående yrkesgrupper var att flickor är den grupp som får mest hjälp av både förskollärare samt barnskötare. Observationerna visade, även i situationer där flickor på eget bevåg bad pedagogen om hjälp, att personalen självmant erbjöd flickor mer hjälp än pojkar. Ytterligare ett samband resultatet visat var att både förskollärare samt övrig personal hade fler tillsägelser riktade mot pojkar än flickor. Flickor var den grupp som ingick i betydligt fler situationer där de uppmuntrades av både barnskötare och övrig personal - till skillnad från förskollärare som uppmuntrade pojkar mer.

Syftet med den här studien är att studera hur strategisk HR-personal resonerar kring den ojämlika könsfördelningen inom HR-branschen i allmänhet, samt könsfördelningen på deras egna HR-avdelningar. Vi har använt kvalitativ metod och utfört enskilda semistrukturerade intervjuer. Våra resultat visar hur respondenterna hänvisar den ojämna könsfördelningen till felaktiga föreställningar om att HR-yrket enbart betraktas som ett omvårdande yrke vilket de antar attraherar kvinnor i större utsträckning än män. Respondenterna påvisar att yrket idag innefattar betydligt mer business-orienterade och resultatfokuserade arbetsuppgifter, och hävdar att ökad medvetenhet kring denna verklighet hade lett till att fler män söker sig till HR-branschen. Intervjupersonerna förklarar också sin ojämna könsfördelning genom att peka på rekryteringsunderlaget och hänvisar till den rådande kvinnodominansen på personalvetarutbildningarna. Flera av intervjupersonerna menar att utbildningarnas innehåll kretsar för mycket kring beteendevetenskapliga ämnen och argumenterar för att en ökning av business-orienterade kurser både hade lett till en jämnare könsfördelning, men också en mer verklighetsförankrad bild av det faktiska HR-yrket. Samtliga intervjupersoner betonar värdet av könsblandade arbetsgrupper och uttrycker en unison önskan om att fler män ska söka sig till HR-yrket. Flera av intervjupersonerna ser dock inte deras egen avdelnings ojämna könsfördelning som ett problem. Vid rekryteringar framhåller de personlighet och kompetens som faktorer som väger tyngre än kön, och en jämn könsfördelning på avdelningen blir sedermera sekundärt. Följaktligen framstår respondenternas svar som en paradox, och kön tycks vara viktigt och oviktigt parallellt.

This study examines how girls and boys in grade three perform gender in their free play in a leisure center. The result of the study shows that both girls and boys choose to relate to gendernorms in their free play in various ways. While some students chose to adopt to gendernorms in thier free play some others chose to take part in the free play by braking the norms. This gender doing was done by students with the help of  the sex-encoded toys offered by the recreation center, the social interaktion, peer relations, language used by students were possible reasons för students gender doing. Thus, the gender and the language as two diffrent sociaal power axes contributed in some case to excluding certain pupils and including others, ehich means the power dominans of gender prevented some students to participate in the free play. Thus, I came to the conclusion that the power dominance of gender is not only an obstacle for students participation in play, but also limits thier possibilitis för action.

This study is a first of its kind for New Zealand journalism education, following 20 students at two different schools throughout a year-long training programme. It used two methods to gain a deeper understanding: a discourse analysis of their news stories written at the beginning, in the middle and at the end of the year, and retrospective protocol analysis, to provide insight into their thinking processes, through their taped reflections. The research found that journalism education controlled by the New Zealand Journalists Training Organisation still resembles that of 20 years ago, despite increasing numbers of students learning journalism as part of degree programmes. Students are trained for the media industry through learning by doing. They receive basic instruction and then are expected to perfect their skills by practising their writing and to learn the conventions and routines of the media industry through socialisation and work experience. In the first half of the year, the students developed some skills in writing the traditional inverted-pyramid news stories. However, by the end of the year, their news writing showed technical signs of regression. Firstly, they were not writing in a succinct, clear fashion, emphasising news values. Secondly, they had been inadequately trained to write outside of the inverted-pyramid news story or to use popular “soft” lead sentences, so that their writing tended towards being promotional. Thirdly, journalism institutions strongly favour subediting by tutors and this detracted from the students gaining understanding of their own writing and being able to self-monitor and evaluate it. Lastly, they failed to show the critical thinking skills and independence necessary for a professional journalist so that they could research thoroughly, reflect deeply and write entertaining, informative and important news stories with flair. Their reflections confirmed these findings, suggesting some stress and disillusionment. The students could “declare” what they knew about writing a news story but could not put it into practice. They blamed their failure to write high quality news stories on the pressures of the course, the deadlines and high volumes of stories. The gaps in their journalism education were also revealed through what was not mentioned in their taped reflections: in particular, they failed to mention the importance of news values in making their stories more appealing. The major influence at first was the students’ tutors, followed by work experience and the “real world” of the media industry. The concentration on job skills and gaining a job coupled with a lack of knowledge and discussion provided the students with an incomplete understanding of the pressures of the media industry they were entering. The study recommends more debate about journalism education and more research, as well as a change away from “learning by doing” to a more critical, reflective approach.

<p>Syftet med detta arbete är att undersöka hur elever och deras lärare uppfattar kemi-laborationer. Genom litteraturstudier har jag sökt vad som ligger till grund för det laborativa arbetssättet. Jag har därefter använt mig av en kvalitativ metod och intervjuat sju elever samt deras klasslärare, i år fyra och fem, om hur de upplevt ett antal kemilaborationer och vad de lärt sig genom att utföra dessa. De flesta elever tyckte att det var roligt att laborera. De kom ihåg vad de hade gjort, men visste oftast inte varför resultatet blev som det blev. Deras egen uppfattning av vad de själva lärt sig var ofta inte kopplat till laborationerna, utan till lärarens teorigenomgångar. Läraren var positiv till arbetssättet och såg framförallt en fördel med att det förde med sig andra sidoeffekter än att just förstå kemin, t.ex. samarbetsträning och övning i själva utförandet.</p>

Syftet med detta arbete är att undersöka hur elever och deras lärare uppfattar kemi-laborationer. Genom litteraturstudier har jag sökt vad som ligger till grund för det laborativa arbetssättet. Jag har därefter använt mig av en kvalitativ metod och intervjuat sju elever samt deras klasslärare, i år fyra och fem, om hur de upplevt ett antal kemilaborationer och vad de lärt sig genom att utföra dessa. De flesta elever tyckte att det var roligt att laborera. De kom ihåg vad de hade gjort, men visste oftast inte varför resultatet blev som det blev. Deras egen uppfattning av vad de själva lärt sig var ofta inte kopplat till laborationerna, utan till lärarens teorigenomgångar. Läraren var positiv till arbetssättet och såg framförallt en fördel med att det förde med sig andra sidoeffekter än att just förstå kemin, t.ex. samarbetsträning och övning i själva utförandet.

This qualitative study was conducted to investigate how subordination and superiority emerges in the interaction between heterosexual couples between 20 to 30 years old, without children. Eight semi-structured interviews with four couples have been conducted to provide insight into how subordination and superiority is made in the interaction between the cohabiting couples. All interviews were transcribed and then manually categorized along specific main themes and sub themes. The empirical data were then assayed by a hermeneutic interpretation.   Three previous studies have formed the basis for this study, Det kallas kärlek by Carin Holmberg, the anthology, Jämställdhetens pris and Familjer i tiden by Christine Roman and Helen Peterson. The theoretical framework consists symbolic interactionism, and especially the concept of asymmetrical role-taking and also doing gender. By using these theories, we can gain knowledge about the interaction between the pairs. We have also enlisted the aid of the theory doing gender to gain an understanding of how household distribution of the pairs look like.   The analysis of the empirical material showed that the majority of the women were the initiator in the relationship, with regard to housework and leisure. It was also in the female and male informants' statements that the primary responsibility for the division in terms of housework was on the women. In this way, one can, using the theory of asymmetric role- taking, identify the subordination of the woman in the relationship.

Learning-by-doing learning environments support a wealth of physical engagement in activities. However, there is also a lot of variability in what participants learn in each enactment of these types of environments. Therefore, it is not always clear how participants are learning in these environments. In order to design technologies to support learning in these environments, we must have a greater understanding of how participants engage in learning activities, their goals for their engagement, and the types of help they need to cognitively engage in learning activities. To gain a greater understanding of participant engagement and factors and circumstances that promote and inhibit engagement, this dissertation explores and answers several questions: What are the types of interactions and experiences that promote and /or inhibit learning and engagement in learning-by-doing learning environments? What are the types of configurations that afford or inhibit these interactions and experiences in learning-by-doing learning environments? I explore answers to these questions through the context of two enactments of Kitchen Science Investigators (KSI), a learning-by-doing learning environment where middle-school aged children learn science through cooking from customizing recipes to their own taste and texture preferences. In small groups, they investigate effects of ingredients through the design of cooking and science experiments, through which they experience and learn about chemical, biological, and physical science phenomena and concepts (Clegg, Gardner, Williams,&Kolodner, 2006). The research reported in this dissertation sheds light on the different ways participant engagement promotes and/or inhibits cognitive engagement in by learning-by-doing learning environments through two case studies. It also provides detailed descriptions of the circumstances (social, material, and physical configurations) that promote and/or inhibit participant engagement in these learning environments through cross-case analyses of these cases. Finally, it offers suggestions about structuring activities, selecting materials and resources, and designing facilitation and software-realized scaffolding in the design of these types of learning environments. These design implications focus on affording participant engagement in science content and practices learning. Overall, the case studies, cross-case analyses, and empirically-based design implications begin to bridge the gap between theory and practice in the design and implementation of these learning environments. This is demonstrated by providing detailed and explanatory examples and factors that affect how participants take up the affordances of the learning opportunities designed into these learning environments.