Studiens syfte var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med individer som har schizofreni inom rättspsykiatrisk slutenvård. Författarna valde en kvalitativmetod och utförde åtta semistrukturerade intervjuer med arbetsterapeuter som arbetade i södra, mellersta, och norra Sverige inom rättspsykiatrisk slutenvård. Efter intervjuerna transkriberades data som sedan analyserades utefter en kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i fyra huvudkategorier och fyra underkategorier; Arbetsterapeutisk utredning och bedömning samt användning av bedömningsinstrument med patienter som har schizofreni; Faktorer och riktlinjer som påverkar utredningsarbetet och Bedömning och evidensbaserade bedömningsinstrument inom slutenvården, Styrd av säkerhet och restriktioner i en strukturerad miljö; Restriktionernas inverkan på förskrivning av hjälpmedel  och Möjligheter och utmaningar att arbeta  inom en konstlad miljö, Möjligheter att arbeta med aktivitet och färdigheter med patienter som har schizofreni och Arbetet med motivation, initiativförmågan samt aktivitetsförmåga för att öka delaktighet. Resultatet visade arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta inom en miljö anpassad efter säkerhet och restriktioner med individer som har diagnosen schizofreni. Studien visar betydelsen av arbetsterapeutisk kompetens i arbetet med patienter som har diagnosen schizofreni för att möjliggöra delaktighet samt självständighet trots miljöns inverkan. Det behövs mer forskning om hur arbetsterapeutisk kompetens och bedömningsinstrument bör anpassas utefter en strukturerad och styrd miljö för att möjliggöra en mer kvalitetssäkrad rehabiliterande vård för patienter som har schizofreni inom rättspsykiatrisk slutenvård. / The aim of the study was to explore occupational therapists experience of working with individuals diagnosed with schizophrenia in forensic psychiatric inpatient care. The authors chose a qualitative methodology and conducted eight semi-structured interviews with occupational therapists who worked in forensic psychiatry in south, middle and north of Sweden. The collected data was transcribed and analyzed according to a qualitative analysis method which resulted in four categories and four subcategories;  Occupational evaluation, assessments and the use of assessment instruments with patients with schizophrenia; Impacts of factors and guidelines on evaluation work and Assessments and evidence based assessment instruments in inpatient care, Security and restriction guidelines in a structured environment; Impacts of restriction on prescribing aids and Opportunities and challenges to work in a constrained environment, Opportunities to work with activity and skills with patients with schizophrenia and Work with motivation, initiative and activity to increase participation. The result showed occupational therapists' experience of working in an environment adapted to safety and restrictions with individuals diagnosed with schizophrenia. The study shows the importance of occupational therapy competence in working with patients who have been diagnosed with schizophrenia to enable participation and independence despite the impact of the environment. More research is required on how occupational therapeutic skills and assessment tools should be adapted to a structured and controlled environment to enable more quality-assured rehabilitative care for patients who have schizophrenia in forensic psychiatric care.

Subjects were 2,950 patients who had previously received inpatient treatment for substance abuse at 40 treatment centers in 13 states and were followed up by the Chemical Abuse/Addiction Treatment Outcome Registry (CATOR) via telephone during the 2 years immediately following their treatment. All subjects were contacted every 6 months and asked a series of questions regarding their relapse status, medical utilization, illnesses, injuries, and arrests. Patient status was based on 3 categories: (1) abstinence from any abuse of a chemical, (2) brief relapse of less than 3 months abuse of any chemical, or (3) total relapse of longer than 3 months of any chemical. Findings showed that abstainers had fewer days in the hospital for emotional problems and detoxification. Abstainers also had fewer visits to the hospital for emergency reasons. Males in the brief relapse category had a greater number of injuries than abstainers or total relapsers. Regarding arrests and automobile accidents, no difference was discovered. However, regarding Drunk While Driving (DWI) arrests, abstainers had fewer arrests.

Bakgrund: Kommunikation är en viktig faktor i vården. Sjuksköterskan bör ha en god kommunikationsförmåga med alla patienter. Sjuksköterskans roll är att arbeta utifrån personcentrerad vård. Vid personcentrerad vård är det viktigt med kommunikation då den levererar viktig information om patientens sjukdom, känslor och tankar. I Sverige arbetar sjuksköterskor inom slutenvård under olika lagar, bland annat Hälso- och sjukvårdslagen som belyser att all befolkning har rätt till god vårdkvalitet.Syftet: Syftet med studien var att genom en litteraturöversikt beskriva faktorer ur sjuksköterskans perspektiv som påverkar kommunikation mellan sjuksköterskan och patienter inom slutenvården.Metod: Litteraturöversikt, genom en systematisk sökstrategi inhämtades artiklar som var från åren 2011–2021 från databaserna Cinahl och PubMed. Efter noggrann genomläsning och kvalitetsgranskning valdes 16 artiklar. Genom kvalitativ metodik identifierades olika kategorier.Resultat: Fyra huvudkategorier identifierades: olika kommunikationssätt, sjuksköterskans kompetens, försvårande faktorer, Religiösa och kulturella skillnader. Under dessa huvudkategorier framkom tio underkategorier: Tolk, verbal och icke verbal kommunikation, hjälpmedel, erfarenhet, utbildning, sjukdom, arbetsmiljöpåverkan, upplevt brist på tid, språkbarriärer, och religiösa och kulturella hinder.Slutsats: Genom dessa kategorier framkom olika påverkan på kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. Många sjuksköterskor saknade utbildning inom olika kommunikationssätt, vilket försvårade informationsöverföringen till patienten. När kommunikationen misslyckas påverkas patientsäkerhet och sjuksköterskans roll på ett negativt sätt. / Background: Communication is an important part in healthcare. Nurses should be able to communicate in a good manner with all their patients. A person-centered care is a crucial part of any nurse's daily work which helps gathering such as diseases, feelings and thoughts, things that should be communicated fully and clearly to the patients. This comprises a major part of the person-centered care. Nurses in Swedish hospitals follow several laws, e.g. Healthcare Law, that states that all citizens have the right to high quality healthcare.Aim: The aim of the study was, through a literature review, describe factors that from the nurse´s perspective affect the communication in hospitals between the nurse and the patient.Method: Literature review, through a systematic search strategy article from the years 2011 – 2021 were found in the databases Cinahl and PubMed. Sixteen articles were chosen after careful reading and quality assessment. Different categories were identified through qualitative methodology.Results: Four main categories were identified: Different ways of communication; competence of the nurse; aggravating factors; and religious and cultural differences. Under the main categories, ten subcategories emerged: Interpreter; verbal and non-verbal communication; communication aids; experience; education; disease; work environment impact; perceived lack of time; language barriers; religious and cultural barriers.Conclusion: Through these categories, different factors concerning the communication between the nurse and patient were identified. Many nurses lacked communication training, which made the dialogue between the nurse and the patient difficult. When communication fails, both patient safety and the role of the nurse are affected negatively.

Introduktion: Rapportering inom hälso- och sjukvården är en viktig del av vården och det vanligaste sättet att rapportera är mellan sjuksköterskor inne på expeditionen utan patienten. Bedsiderapportering innebär en rapport som sker vid patientens säng, där patienten får en chans att delta i diskussionen. Detta skall tillåta patienten att bli mer delaktig i sin vård. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av bedsiderapportering inom slutenvården. Metod: Beskrivande design med en allmän litteraturstudie som metod. Artiklar söktes i databaserna PsycINFO, PubMed och CINAHL. Tre mixed method, fem kvantitativa och sju kvalitativa artiklar valdes ut efter kvalitetsgranskning för att analyseras med Wengström och Forsbergs fem-stegs-modell. Resultat: Fyra teman identifierades: Delaktighet och rätten till information, Personalens attityder och tillgänglighet under rapporten, Integritet och känslig information och Hinder för bedsiderapportering. Slutsats: Fynden från de 15 analyserade artiklarna påvisade att patienter upplever att de blev mer inkluderade i beslut och diskussion, samt mer involverade i sin vård vid bedsiderapportering. De fick mer information, upplevde att deras åsikter respekterades och de tyckte om att få lära känna personalen. Personalen bjöd in dem i samtalet och möjliggjorde ett utbyte av information, samt en plats för frågor och rättande av fel. Utmaningar för bedsiderapportering ansågs vara bevarandet av integritet, speciellt i flerbäddssal, samt personalens språkbruk för att så många som möjligt skulle förstå rapporten. / Introduction: Handover is an important part of healthcare and the most common manner of reporting is between nurses in the expedition without the patient. Bedside handover means a handover that takes place at the patient’s bedside, where the patient is given the chance of taking part in the discussion. This should allow the patient to become more involved in their care. Aim: The aim was to describe inpatients experiences of bedside handover. Method: A descriptive design with a general literature study as method. The search for articles was conducted in the databases PsycINFO, PubMed and CINAHL. Three mixed methods, five quantitative and seven qualitative articles were chosen after the quality assessment to be analysed using Wengström and Forsberg’s five-step-model. Result: Four themes were identified: Involvement and the right to information, The staff’s attitudes and availability during the handover, Integrity and sensitive information, and Obstacles for bedside handover. Conclusion: The findings from the 15 articles showed patients’ experienced that they become more included in decisions and in the discussion, and more involved in their care by bedside handovers. They received more information, experienced that their opinions were respected and they liked getting to know the staff. The staff invited them into the conversation and made sharing information possible, as well as created a space for questions and correcting errors. Challenges for the bedside handover were seen as the preservation of integrity, especially in multi-bed halls, as well as the staff’s use of language to enable more patients to understand the handover.

Bakgrund: Varje år drabbas 38,2% av människorna i Europa av någon form av psykisk ohälsa. De vanligaste tillstånden är depression och ångestsyndrom. Den vanligaste anledningen i Sverige till sluten vård är psykisk ohälsa i åldern 15–44 år. Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av att bli vårdad på slutna psykiatriska avdelningar bland personer med psykisk ohälsa. Metod: En litteraturstudie genomfördes, baserad på åtta kvalitativa studier. Studierna återfanns i två databaser, APA PsycInfo och Cinahl. Analysen gjordes med inspiration av Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och sexton underkategorier. Huvudkategorierna var:’ Att inte vara sedd skapar ett utanförskap’, ’Brister i vårdstrukturen skapar lidande’, Att bli stigmatiserad’ och ’Att uppleva ett ljus i mörkret’. Konklusion: Patienter inom psykiatrisk slutenvård upplever ett stort lidande, som kan förklaras genom att det finns brister i deras vård. Vårdpersonal inom psykiatrisk slutenvård är i behov av professionell kunskap om psykisk ohälsa och psykiatrisk vård. Vidare forskning bör genomföras om hur den psykiatriska vården kan förbättras för personer med psykisk ohälsa, då detta ses vara bristande i den slutna psykiatriska vården. / Background: Every year, 38.2% of people in Europe suffer from some form of mental illness. The most common conditions are depression and anxiety disorders. The most common reason in Sweden for inpatient care is mental illness at the age of 15–44. Aim: To describe experiences of being cared for in closed psychiatric wards among people with mental illness. Methods: A literature study was conducted, based on eight qualitative studies. The studies were found in two databases, APA PsycInfo and Cinahl. The analysis was inspired by Friberg's five-step model. Results: The analysis resulted in four main categories and sixteen subcategories. The main categories were: ‘Not being seen creates an exclusion’, ‘Deficiencies in the care structure creates suffering’, ‘Being stigmatized’ and ‘Experiencing a light in the dark’. Conclusion: Patients in psychiatric inpatient care experience a great deal of suffering, which can be explained by the fact that there are shortcomings in their care. Nursing staff in psychiatric inpatient care are in need of professional knowledge about mental illness and psychiatric care. Further research should be carried out on how psychiatric care can be improved for people with mental illness, then this have been seen deficient in the inpatient psychiatric care.

Bakgrund: Med stigande ålder ökar riskerna för undernäring, både på grund av fysiologiska faktorer och av sjukdom. Det är betydelsefullt att äldre individer erhåller ett fullgott näringsintag och sjuksköterskan har tillsammans med övrig hälso-och sjukvårdspersonal ett ansvar för att identifiera och bedöma patienters nutritionsstatus. Syfte: Att belysa sjuksköterskans upplevelser av att ansvara för nutritionen hos den äldre patienten på en geriatrisk vårdavdelning. Metod: Studien har genomförts genom en kvalitativ intervjustudie med sjuksköterskor på en geriatrisk avdelning i mellansverige. Insamlade data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2008). Huvudfynd: Resultatet visar att patientens delaktighet, ett fungerande teamarbete och anhörigas delaktighet är faktorer som sjuksköterskan upplever som positivt i arbetet med att tillgodose nutritionen. Svårigheter är främst kopplat till organisatoriska förutsättningar såsom begränsade valmöjligheter och tidsbrist. Resultatet visar även på att riskbedömningar används som ett hjälpmedel i det dagliga arbetet men att upptäckta risker inte alltid dokumenteras och följs upp. Sjuksköterskorna upplever även en viss kunskapsbrist i ämnet. Slutsats: Kunskap om nutritionens betydelse är en förutsättning för patientsäker vård och sjuksköterskan behöver ha en god kunskapsgrund gällande nutrition. Riskbedömningar och åtgärder gällande patientens nutritionsbehandling bör vara lika viktigt som annan medicinsk behandling. Att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt kan öka förutsättningarna för en god nutritionsomvårdnad. / Introduction: With increasing age the risk for malnutrition intensify, due to physiological factors and of illness. It´s significant that elderly individuals obtain an adequate nutritional intake and the nurse together with other healthcare professional are responsible to identify and estimate patient’s nutritional status. Purpose: To enlighten nurse’s experiences of being responsible for the nutrition of the elderly patient in a geriatric care department. Methods: The study was conducted through qualitative interviews with nurses in a geriatric care department in middle Sweden. The collected data was analyzed through a qualitative content analysis according to Elo and Kyngäs (2008). Results: The results show that participation among patients, good teamwork and good relations to relatives are positive factors in nurse’s work to cater for the patient’s nutrition. Difficulties are mainly connected to organizational conditions like limited options and lack of time. The results also show that risk assessments were used as a tool in daily work, but that identified risks not always was documented and followed up. Nurses also experiences some lack of knowledge in the subject. Conclusions: Knowledge of nutrition is a qualification to a patient-safe care and nurses need to have a knowledge base about nutrition. Risk assessment and actions about patient’s nutritional care must be as important as other medical treatment. A person-centered approach can increase the conditions for an adequate nutritional care.

Bakgrund: Vikten av sjuksköterskans omvårdnadsinsatser ur ett sjuksköterskeperspektiv är väl belyst inom forskningen samtidigt som forskningen kring patientperspektivet av sjuksköterskans omvårdnad inte är lika väl belyst. För att kunna tillämpa en god omvårdnad behövs breda aspekter från både patientens- och sjuksköterskans perspektiv. Syfte: Syftet med studien var att belysa patienters perspektiv på sjuksköterskans omvårdnad inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård. Metod: En systematisk litteraturstudie vars resultat inkluderade 28 vetenskapliga artiklar, som systematiskt granskades och analyserades enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Fem kategorier utformades efter bearbetning av extraherad data och berör patientens erfarenheter av sjuksköterskans omvårdnad: (1) Vikten av en respektfull relation mellan patient och sjuksköterska, (2) Vikten av att bli sedd som en hel människa, (3) Vikten av sjuksköterskans empatiska förhållningssätt, (4) Vikten av inbjudande kommunikation och (5) Vikten av att få ta del av information kring sin vård. Konklusion: Litteraturstudien lyfter fram vikten av sjuksköterskans engagemang och empati, som bygger upp partnerskapet mellan patient och sjuksköterska, vilket skapar trygghet för patienten. Vikten av sjuksköterskans empatiska förmåga gör det möjligt att se patienten där patienten befinner sig, istället för att anta vad patienten erfar och önskar. Brister finns i hur patienter upplever sjuksköterskans omvårdnad. Implikation: Resultatet kan användas av samtliga omvårdnadsprofessioner för att skapa goda relationer och utveckla arbetet till en bättre vård. Ytterligare forskning behövs, då resultatet visat på kunskapsluckor hos sjuksköterskan. / Background: The nurse's perspective regarding care for the patient is well elucidated, while the patient perspective is still not as well researched within. To be able to apply good nursing, broad aspects are needed from both patient and nurse. Aim: The aim of the study was to elucidate patients' perspectives on the nurse's caring within adultpsychiatric inpatient wards. Method: A systematic literature study was conductedaccording to Bettany-Saltikov and McSherry (2016). After a systematic review andanalysis, 28 scientific articles were included. Results: Five categories were identifiedbased on the patient's experience of the nurse's caring: (1) The importance of arespectful relationship between patient and nurse, (2) The importance of being seenas a whole person, (3) The importance of the nurse's empathic approach, (4) The importance of inviting communication and (5) The importance of being able to accessinformation about one’s care. Conclusion: The literature study highlights the importance of the nurse's commitment and empathy which contributes to the partnership between patient and nurse and creating feelings of being safe for the patient. The importance of the nurse's empathic ability makes it possible to see the patient where the patient is, instead of assuming what the patient experiences and wishes. There are knowledge gaps in how patients experience the nurse's care. Implication: The result can be used by all nursing staff to create good relationshipsand develop the work for better care. Further research is needed as the result hasshown knowledge gaps by the nurse.

Bakgrund: Demens är ett samlingsnamn som inte betraktas som en sjukdom utan som en diagnos beroende på vilka delar i hjärnan som är drabbade. Tidsuppfattning, språk, svårt att orientera sig, oro, nedstämdhet och beteendeförändringar är exempel på symtom som kan yttra sig vid demens. Att hamna på sjukhus kan medföra att personernas symtom vid demens förvärras vilket sjuksköterskan måste kunna hantera. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda personer med en demensdiagnos inom slutenvården.Metod: En litteraturöversikt genomfördes med kvalitativ design, 12 artiklar granskades med kvalitetsprotokoll och användes till resultatet. Tre huvudkategorier och åtta underkategorier skapades. Resultat: Resultatet framställs av 12 stycken artiklar. Resultatet innefattar tre huvudkategorier samt åtta subkategorier. Huvudkategorierna är; behov av kommunikation, vårdandet är en utmaning och det samskapande teamet.Slutsats: Mer kunskap och utbildning behövs bland sjuksköterskor för att minska osäkerhet och negativa attityder. Slutenvården kommer kanske aldrig bli helt optimal för personer med demens men den behöver förbättras för patienternas och sjuksköterskornas välbefinnande. / Background: Dementia is not a disease but a collective name for different diagnoses, depending on which parts of the brain that are affected. Perception of time, language, difficulties to orientate, worrying/unrest, depression and personality changes are examples symptoms that can occur in dementia. Being hospitalised can lead to the symptoms worsening for the individual and the nurse must be able to handle those situations.Purpose: The aim of this study was to describe nurses experiences of caring for people with diagnosed dementia in inpatient care. Method: A literature review was implemented with a qualitative design/approach, 12 articles were reviewed with a quality protocol, which was then used for the result. Three main categories and eight subcategories were established.The result: The result is produced from 12 articles. The result includes three main categories and eight subcategories. The main characters follows; The need of communication, the care is a challenge and the unified team. Conclusion: More knowledge and education is needed for nurses to reduce insecurities and negative attitudes. Inpatient care might never be completely adapted to the needs of people with dementia, but it needs to be improved for both the patients and the nurses well-being.

Background: Mental disorders area major public health problem in Sweden and around the world. Despite this mental disordersremains associated with stigma and marginalization. Individuals suffering from mental illness find themselves in a vulnerable situation and in addition to this they are to a larger extent subject to somatic diseases thaninthe rest of the population. More knowledge is needed around the psychiatric patients experiences of care. Aim: The aim was to describe the psychiatric patients experiencesof interaction with the nursein an inpatient setting. Method: The method used was a general literature review consisting of 10 scientific qualitative articleson which a thematic analysis was conducted. Result: Two main themes were identified: See me as a human and communication. Results show that the psychiatric patient in an inpatient setting requests more interaction and communication with the nurse. The patients often experience feelings of exclusion from their own care. The small gestures of kindness and care that are described to a large extent contribute to feelings of wellbeing. Conclusion: The psychiatric patient could be considered the most vulnerable and exposed. In caring for these patients the importance of empathy, warmth, respect and a genuine interest is essential. In the study presented the patients requested interaction with the nurse consisting of every day small talk. However the conversations primarily seemed to be comprised of the filling out of questionnaires and evaluating conversations. Proposals for further research: During the work process the authors learnt that evidence does exist on the subject matter. However questions were raised whether this knowledge is incorporated in clinical practice especially considering the amount of patients in the studies that testified on the same deficiencies within the care provided and despite the research being conducted for a relatively long period of time. / Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett omfattande folkhälsoproblem både i Sverige och globalt. Trots detta är psykisk sjukdom än idag förknippat med stigmatisering och utanförskap. Individer med psykisk sjukdom befinner sig redan i en sårbar situation och lider dessutom av somatiska sjukdomar i högre utsträckning jämfört med den övriga populationen. Det behövs mer kunskap kring den psykiatriska patientens upplevelse av sin vårdsituation. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters erfarenhet av interaktion med sjuksköterskan inom den psykiatriska heldygnsvården. Metod: Metoden som använts är en allmän litteraturstudie bestående av 10 kvalitativa artiklar. På dessa artiklars resultatdel utfördes en tematisk analys. Resultat: Två huvudteman identifierades: Se mig som en människa och Kommunikation. Resultatet visar att den psykiatriska patienten inom heldygnsvård efterfrågar mer interaktion och samtal med sjuksköterskan. Patienten känner sig ofta exkluderad från sin egen vård. De små gesterna av vänlighet och omtanke beskrivs bidra starkt till välbefinnandet. Slutsats: Den psykiskt sjuka patienten tillhör den kanske mest sårbara och utsatta. I mötet med denna patientgrupp blir vikten av empati, värme, respekt och ett genuint intresse för vem det är man möter essentiellt. I föreliggande studie framkommer patientens önskan om interaktion med sjuksköterskan i form av vardagliga samtal, medan det som erbjuds dem upplevdes vara ifyllandet av formulär och formella konversationer. Förslag på fortsatt forskning: Under arbetsprocessen erfors att forskning inom området ej saknas. Dock väcktes frågor kring huruvida kunskapen verkligen införlivas i klinisk verksamhet då så många deltagare vittnade om samma brister inom omvårdnaden trots att forskningen bedrivits under en relativt lång tid.

Introduktion: Barn på sjukhus får inte tillräckligt med ostörd nattsömn. Sömntiden är kortare, sömnkvaliteten sämre och barn har fler uppvaknanden under natten på sjukhus jämfört med hemma. Syfte: Syftet med studien var att undersöka barns upplevelse av sin sömn och vilka faktorer som barn uppgav var främjade samt hämmade deras sömn under sjukhusvistelsen. Metod: Studiens design är mixad metod och urvalet samlades in konsekutivt. Fyrtiofyra barn besvarade en enkät med slutna och öppna frågor. Resultat: På en ansiktsskala (FPS-R), bedömde 52 % av dem sin sömn på sjukhus som“mycket bra” eller “bra”. På frågan “Hur bra tycker du att du sover hemma?” bedömde fler (84 %) att de sov “mycket bra” eller “bra” (p = 0,016). Korrelationsanalys visade att det inte fanns något samband mellan hur barnen skattade sömnen hemma och sjukhuset (p = 0,138). Det fanns ett samband mellan hur barnen skattade sin sömn under vårdtiden och barnens ålder (rs= 0,307, p = 0,042). Ju yngre barnen var, desto bättre skattade de sin sömn. I det kvalitativa resultatet framkom att barnen upplevde att personalens närvaro både kunde ha främjande och hämmande inverkan på deras sömn, samt att även den fysiska sjukhusmiljön var av betydelse för barnen. Slutsats: Barnen skattade sin sömn sämre på sjukhuset jämfört med hemma. De flesta barn som sov på sjukhuset var nöjda med sin sömn. Det som främst störde barnens sömn under natten på sjukhuset var vårdpersonalen, dock bidrog personalen även till en känsla av trygghet för barnen. / Introduction: Hospitalized children do not get enough sleep. Both sleep quality and amount of sleep was affected. More awakenings occurred during the night at the hospital compared to at home. Aim: To investigate children's sleeping experience at hospitals and what factors they stated promoted and inhibited their sleep. Method: The study was performed using a mixed method. Data was collected prospectively and consecutively. Fourty-four children completed a questionnaire with closed and openended questions. Results: On the Faces Pain Scale (FPS-R), 52% answered that their sleep in the hospital was "very good" or "good". 84% answered that they slept “very good” or “good” at home (p = 0.016). There was no correlation between how the children rated their sleep at home and at the hospital (p = 0.138). There was a correlation between how the children estimated their sleep during the care period and the children's age (rs = 0.307, p = 0.042). The younger the children the better they appreciated their sleep. The children experienced that the nursing staff's presence and the physical environment both had a promoting and an inhibiting effect on their sleep. Conclusion: Most of the children were satisfied with their sleep. The sleep experience during the hospital stay was inferior to their sleep at home. The children were primarily disturbed by the nursing staff during the night. Although the staff also contributed to a sense of security for the children.