Bakgrund: Förlossning är en ovanlig händelse för ambulanssjukvården, men antalet prehospitala förlossningar ökar. Ambulanssjuksköterskans roll är att vägleda, stödja och hantera eventuella komplikationer samt skapa en trygg vårdmiljö. Oron för komplikationer är dock stor, både för mamman och barnet, och kunskapsbrist inom obstetrik skapar stress samt rädsla hos personalen. Förlossningen är en stark individuell upplevelse, med känslor av kamp, smärta och glädje för de blivande föräldrarna.  Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda vid prehospital förlossning. Metod: Kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och nio deltagare. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Etiska överväganden inkluderade informerat samtycke, frivilligt deltagande, konfidentialitet och risk-nyttoförhållande.   Resultat: Resultatet visar ett brett känslospann med rädsla, panik och stress till eufori, lycka och glädje samt olika sätt att erhålla stöd och betydelsen av kunskap. Huvudkategorierna som återfinns är: hantering av otrygghet under vårdförloppet, förmånen av att vara delaktig vid födseln av ett nytt liv, teamarbete vid prehospitalförlossning, kunskapens betydelse för att uppleva trygghet.   Slutsats: Huvudfynd som identifierades var upplevelsen av barnmorskans stöd via telefon samt fysisk närvaro samt den lycka kärlek och glädje en prehospitalförlossning kan innebära. De kliniska implikationer som föreslås är teambaserad träning och översyn av smärtbehandlingsalternativ.  Nyckelord: Ambulanssjuksköterskor, Prehospital förlossning, Teamarbete, Upplevelser. Tack: Författarna tackar alla som medverkat i studien; verksamhetschefen som givit godkännande för studiens genomförande, alla deltagare som delgivit sina upplevelser och således bidragit till ny kunskap och vår handledare som bidragit med sin expertis. / Background: Childbirth is a rare event for prehospital emergency medical services, but the number of prehospital deliveries is increasing. The role of the ambulance nurse is to support, manage complications, and create a safe environment. However, there is great concern about complications for both the mother and the baby, and a lack of knowledge in obstetrics creates stress and fear among the staff. Aim: The aim is to describe ambulance nurses' experiences of caring for prehospital childbirth. Method: Qualitative interview study with an inductive approach and nine participants. The material was analyzed using content analysis. Considerations included informed consent, voluntary participation, confidentiality, and risk-benefit ratio. Results: The results show a wide range of emotions from fear and stress to euphoria and joy, as well as different ways to receive support and the importance of knowledge. The main categories found are: insecurity during the process, the privilege of being involved in childbirth, teamwork in prehospital childbirth, the importance of knowledge for confidence. Conclusion: The main findings identified were the experience of the midwife's support via phone and physical presence, as well as the joy that a prehospital childbirth can bring. The clinical implications suggested are team-based training and a review of pain management options. Keywords: Ambulance nurses, Experiences, Prehospital childbirth, Teamwork. Acknowledgements: The authors thank those who participated in the study; the department manager who approved the study, all participants who shared their experiences and thus contributed to new knowledge, and our supervisor who contributed with their expertise.

Arbetet inom ambulanssjukvården kräver hög kompetens då kvalificerad sjukvård bedrivs. Ambulanssjuksköterskan ställs inför många utmaningar i sitt yrke. Däribland vårdandet av patienter med svår luftväg. Korrekt handläggning är avgörande för patientens överlevnad när luftvägen inte fungerar optimalt. Vilket kräver att ambulanssjuksköterskan har kompetens och erfarenhet. Forskning om ambulanssjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg prehospitalt är sparsam. Ökad kunskap inom området kan bidra till utveckling inom verksamheten gällande utbildningsmöjligheter för ambulanssjuksköterskan. Examensarbetets syfte var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med svår luftväg prehospitalt. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. De åtta intervjuerna som genomfördes analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan upplever känslor som maktlöshet och stress när de ska vårda en patient med svår luftväg. Ambulanssjuksköterskorna upplever en avsaknad mängdträning vad det gäller att vårda patienter med svår luftväg. Hospitering och fortlöpande utbildning behövs för att upprätthålla samt utveckla sin kompetens. Slutsatsen är att osäkerhet och bristande kunskap finns hos ambulanssjuksköterskorna vid vårdandet av patienter med svår luftväg. För att säkerställa en känsla av trygghet bör arbetsgivaren fokusera på utveckling av kompetensen, regelbunden teoretisk och praktisk träning.

Det är en utmaning för ambulansorganisationen att möta det akuta vårdbehovet som förekommer i vårt skiftande samhälle. Det ställs ett ökat krav på ambulanssjuksköterskans bedömningsförmåga, för att vägleda patienten till fortsatt vård inom olika vårdnivåer på ett patientsäkert vis. Ambulanstransporter som ej är befogade är ett betydande problem. Inom Västra Götalandsregionen hänvisar ambulanssjuksköterskan patienter till alternativa färdsätt med vårdkedjan SAMBand. Målet är att frigöra ambulansresurser på ett patientsäkert sätt samt öka tillgängligheten av ambulansresurser i samhället. Syftet med denna studie är att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att hänvisa patienten till ett alternativt färdsätt med hjälp av vårdkedjan SAMBand. En kvalitativ intervjustudie genomfördes på tre ambulansstationer i glesbygden inom SÄS. Bekvämlighetsurval användes för att rekrytera och intervjua ambulanssjuksköterskor. Antalet deltagare var 10 ambulanssjuksköterskor där yrkeserfarenheten sträckte sig mellan 6 till 28 år. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskan beskriver en så kallad magkänsla och erfarenhet som viktiga vid hänvisning till alternativt färdsätt. Möjligheten att hänvisa till vårdcentraler i underlaget SAMBand saknades, ett ökat mandat att neka patienter önskades. Frustration förekommer när ambulanssjuksköterskorna blev tvungna att transportera patienter utan vårdbehov. Ambulanssjuksköterskornas erfarenhet spelar en betydelsefull roll vid patientbedömningen, vilket kunde betraktas som både positivt och negativt. Möjligheten om att neka patienter ambulanstransport som sista utväg bör vidare undersökas för att istället hänvisa till SAMBand. Det ses en fördel för både patienten och ambulansorganisationen av att inkludera vårdcentraler i SAMBand samt att underlaget bör tydliggöras.

Bakgrund: Antalet ärenden för ambulanssjukvården som rör psykisk ohälsahar ökat under de senaste åren till följd av att psykiska ohälsan ökat i samhället. Ambulanssjuksköterskan arbetar i en komplex miljö med blandat patientklientel, vilket medför behov av bred kompetens inom flertalet områden. Tidigare forskning påvisar svårigheter kring omhändertagandet avpsykiatriska patienter i den prehospitala vårdmiljön, dock finns begränsad forskning inom området. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta patienter med psykisk ohälsa. Metod: En kvalitativ intervjustudie med nio ambulanssjuksköterskor från fyra ambulansstationer i Region Västerbotten, Region Norrbotten respektive Region Västernorrland genomfördes. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ambulanssjuksköterskors upplevelser av att möta psykisk ohälsa prehospitalt resulterade i två kategorier, Förutsättningar som stärker vårdmötet och Hinder för ett lyckat möte. Kategorierna omfattar följande underkategorier att känna stöd i vårdmötet, att skapa en stödjande relation, att anpassa bemötandet, att det brister i vårdkedjan, att sakna verktyg, att kännafrustration, att patientgruppen är negligerad. Slutsats:Ambulanssjuksköterskor upplever tillfredsställelse när de skapar en stödjanderelation till patienten och därmed lyckas med sitt patientbemötande.Patientgruppen upplevs dock som komplex att bemöta och omhänderta. Dettatill följd av bristande kompetens i form av avsaknad av utbildning,negligerande uppfattningar, samt bristande organisatoriska förutsättningar.Resultatet av denna studie leder till synliggöranden av upplevda hinder iomhändertagandet. Ytterligare forskning behövs för att utforma tydligariktlinjer för handläggning, vilka är nödvändiga för att främjapatientbemötandet.

Bakgrund: Att hänvisa patienter till adekvat vårdnivå ingår i ambulanssjuksköterskors arbetsuppgifter. Det är dock ingen enkel uppgift och tidigare forskning visar att det ofta är förenat med en känsla av otrygghet. Under hösten 2018 inleddes en samverkan mellan en ambulansorganisation i södra Sverige och 1177 vårdguiden, med målet att stärka sjuksköterskors trygghet vid hänvisning av patienter från ambulanssjukvård till egenvård. I samverkan ingick ett nytt beslutsstöd samt ett uppföljningssamtal för patienterna via 1177 vårdguiden. Syfte: Syftet med studien är att undersöka och beskriva hur sjuksköterskor upplever hänvisning av patienter från ambulanssjukvård till egenvård vid samverkan med 1177 vårdguiden. Metod: En mixad metod med kvantitativa enkäter och kvalitativa intervjuer med en förklarande sekventiell design har använts. Resultat: Resultatet visar på en positiv förändring av hur sjuksköterskorna upplever hänvisning av patienter till egenvård, efter utbildningsinterventionen upplever de en ökad trygghet. De upplever det tryggt både för sig själva och för patienterna att en tredje part följer upp och kontrollerar utförda bedömningar, därigenom erfar de trygghet i ett delat ansvar. Konklusion: Ett mångdimensionellt beslutsstöd, att patienterna får ett uppföljande samtal samt att bedömningen blir kontrollerad, är faktorer som samtliga bidrar till ökad trygghet för sjuksköterskorna. / Background: Referring patients to an adequate level of care is included in the assignments of ambulance nurses. However, it is not a simple task and previous research shows that it is often associated with a feeling of insecurity. In the fall of 2018 a collaboration between an ambulance organization in southern Sweden and the 1177 care guide where introduced. The aim of the collaboration was to strengthen the nurses feelings of safety when referring patients from ambulance care to self-care. The collaboration included a new decision support system and a follow-up call for the patients. Aim: The aim of the study was to explore and describe how nurses experience non-conveyance of patients who gets referred from ambulance care to self-care in collaboration with 1177 care guide. Method: A mixed method with quantitative surveys and qualitative interviews with an explanatory sequential design has been used. Results: The result shows a positive change in how the nurses experience referral of patients to self-care, after the training intervention they experience increased feeling of security. They find it safe both for themselves and for the patients that a third party follows up and verify the assessments, thereby they experiencing feeling of safety in a shared responsibility. Conclusion: A multi-dimensional decision support system, that the patients receive a follow-up call and that the assessment is controlled, are factors that all contribute to increased feelings of safety for the nurses.

Introduction: Registered nurses should strive to keep an open and humble approach towards all patients. Registered nurses in the Emergency Medical Services face many different situations that require a broad knowledge to be able to take care of patients in the best possible way. Patients that appear threatening or violent are part of the working situation and threatfull and violent situations tend to become more common in the prehospital emergencycare. It is now seen as a serious problem in ambulance care. Problem area/purpose: The aim is to highlight registered nurses´ experiences in ambulance care of how they themselves and the care to the patient are influenced by threatening or violent situations in their work. Method/design: The study was conducted as a qualitative survey in which 50 questionnaires were answered from three ambulance stations in southern Sweden. Data was analyzed by latent qualitative content analysis. Results/clinical conclusions: A common theme emerged; Frustration creates distance. Five main categories with related sub categories emerged: Verbal threats evokes feelings and reactions; The verbal threat affects work and patient care; Physical violence leads to negative emotions; The physical consequences of violence on patient care; Support trough talking. The results showed that verbal threats or physical violence againstregistered nurses were common in the work. The consequence of this was that the nurses were influenced both personally and in caring for patients. Most registered nurses therefore developed increased safety approach and risk awareness. A majority disassociated themselves from patients due to safety reasons, which led to frustration of not being able to give adequate care. The authors suggest extended safety training by way of self-defense and expansion of safety routines as well as to rise and intensify penalties for violence against officials in deterrence. / Introduktion: Som sjuksköterska är strävan att hålla ett öppet och ödmjukt förhållningssätt till alla patienter. Många situationer kräver ett brett kunnande för att kunna omhänderta patienter på bästa sätt. Patienter som uppträder hotfullt eller våldsamt är en del av arbetssituationen och tenderar att bli mer vanligt. Det ses idag som ett allvarligt problem inom ambulanssjukvården. Problemområde/syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelser av hur de själva samt omvårdnaden till patienten påverkas av hotfulla eller våldsamma situationer i deras arbete inom ambulanssjukvård. Metod/design: En kvalitativ enkätstudie där 50 enkäter besvarades från tre olika ambulansstationer i södra Sverige. Data analyserades med latent kvalitativ innehållsanalys. Resultat/slutsats: Ett genomgående tema framkom. Frustration skapar distanstagande. Fem huvudkategorier med tillhörande underkategorier framkom. Verbala hot väcker känslor och reaktioner; Det verbala hotet påverkar arbetssättet och patientomhändertagandet; Fysiskt våld leder till negativa känslor; Det fysiska våldets konsekvenser på omhändertagandet; Stöd via samtal. Verbala hot eller fysiskt våld mot sjuksköterskor var vanligt förekommande i deras arbete. Konsekvenserna blev att sjuksköterskorna påverkades personligt samt i omvårdnadsarbetet med patienten. De flesta av sjuksköterskorna utvecklade därefter ett ökat säkerhetstänkt och riskmedvetenhet. Majoriteten av de tillfrågade distanserade sig från patienten på grund av säkerhetsskäl som ledde till frustration att inte kunna ge adekvat vård. Författarna föreslår utökad säkerhetsträning i form av självförsvar och vidareutveckling av säkerhetsrutiner samt att höja och skärpa straffen vid våld mot tjänsteman i avskräckande syfte.

Tidigare forskning visar på att utvecklingen inom sjukvården har gått snabbt, framförallt prehospitalt. De tekniska lösningarna har utvecklats och det finns många gånger datorer både fram och bak i dagens ambulanser som har ersatt de traditionella pappersjournalerna. Forskning pekar på åldersfaktorer och tidigare datorkunskap som faktorer som påverkar hur väl nya system mottagits. Patientsäkerheten, tydligheten och enhetligheten framhålls i nutidens journalsystem samtidigt som den eventuella dehumaniseringen kring omvårdnaden lyfts fram i och med teknikens framfart. Få studier beskriver hur ambulanspersonal upplever de nya journalsystemen prehospitalt en tid efter införandet. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att arbeta med digitala journalsystem prehospitalt. En kvalitativ ansats valdes och personliga intervjuer genomfördes. Åtta ambulanssjuksköterskor deltog i studien och intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i 7 kategorier. Studiens frågeställningar blev resultatets 3 huvudrubriker. Huvudrubrikerna var ”Ambulanssjuksköterskans upplevelse av den prehospitala journalföringens utveckling”, ”Ambulanssjuksköterskans upplevelse av dagens digitala journalsystem” och ”Ambulanssjuksköterskans upplevelse av det patientnära arbetet”. I resultatet framkom att ambulanssjuksköterskor såg en negativ påverkan på det patientnära arbetet sedan införandet av digitala journalsystem som kopplades till utökade åtgärder och undersökningar. Patientsäkerheten hade förbättrats sedan införandet av standardiserat och strukturerat omhändertagande. Möjligheter för ambulanssjuksköterskorna att påverka utvecklingen kring det digitala journalsystemet skulle leda till underlättande av arbetssätt. Förutom nöjda ambulanssjuksköterskor skulle det ge en positiv påverkan för patienten i form av tid och omhändertagande. Vidare forskning kring utvecklingen av de digitala journalsystemen behövs för att kunna följa hur det påverkar patienten, vårdaren och den prehospitala verksamheten.

Bakgrund: Målet med hälso- och sjukvården är en vård på lika villkor för alla. Ambulanssjuksköterskor möter ibland patienter påverkade av alkohol eller droger vilket kan försvåra bedömning och behandling av patienten.  Motiv: Det finns idag sparsamt med forskning inom området att vårda patienter påverkade av alkohol eller droger, denna studie har fokus på vårdandet av påverkade i en prehospital kontext.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att i en prehospital kontext vårda patienter påverkade av alkohol och/eller droger.  Metod: Studien genomfördes med hjälp av individuella semi-strukturerade intervjuer med specialistsjuksköterskor (n=9) anställda på ambulansstationer i norra Sverige. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Det resulterade i tre kategorier innehållande underkategorier. Resultat: Resultatet visar att ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter påverkade av alkohol eller droger handlade om: Att bemästra det svåra vårdandet som innebar att ambulanssjuksköterskor upplevde att alkohol och droger komplicerade vårdandet och att det krävdes en handlingsberedskap för att bemästra. Att värna om en trygg och säker arbetsmiljö innebar att möta och hantera aggressiva situationer med fokus på den egna säkerheten. Att sträva efter god och lika vård var viktigt för ambulanssjuksköterskorna genom att följsamt bemöta patienter påverkade av alkohol eller droger. Konklusion: Studien tydliggör att ambulanssjuksköterskor behöver ha ett öppet förhållningssätt och bemöta och bedöma alla lika. Den prehospitala vården handlar många gånger om problemlösning, i synnerhet i vården av påverkade då de kan behöva hantera aggressiva situationer genom ett följsamt bemötande, skapa ett gott omhändertagande. / Background: The purpose of Swedish healthcare is equal care for everyone in the society. Ambulance nurses sometimes meet patients affected by alcohol or drugs, which may complicate the assessment and treatment of the patient Motive: There is currently a small amount of research in the field of caring for patients affected by alcohol or drugs, thus, this study has focus on the care of those patients in a prehospital context. Aim: The aim of the study was to describe the ambulance nurses’ experiences of caring for patients affected by alcohol and/or drugs in a prehospital context. Methods: The study was conducted using individual semi-structured interviews with specialist nurses (n=9) employed in ambulance stations in northern Sweden. The interviews were analyzed with a qualitative content analysis. This resulted in three categories containing subcategories.  Result: The results show that ambulance nurses’ experiences of caring for patients affected by alcohol or drugs were about: To master the difficult care which meant that ambulance nurses experienced that alcohol and drugs complicated the care and that readiness for action was required to master. To protect a safe and secure work environment meant meeting and managing aggressive situations with a focus on one’s own safety. To strive for good and equal care was important for the ambulance nurses by responsibly responding to patients under the influence of alcohol or drugs. Conclusion: The study clarifies that ambulance nurses need to have an open approach and treat and assess everyone equally. Prehospital care is often about problem solving, especially in the care of patients influenced by alcohol or drugs they may need to deal with aggressive situations through a compliant approach, creating good care.

I Sverige pågår en reform för att etablera en nära vård som prioriterar att vården omkring patienten blir mer effektiv och patientfokus i vårdmiljön stärks. Kärnan i denna reform är övergången till ett mer personcentrerat arbetssätt. Dagens ambulanssjukvård motsvarar inte samhällets ökade krav och är inte rätt rustad och effektiv i sin nuvarande struktur. Ett personcentrerat förhållningssätt tydliggör patientens behov och unika situation. Examens-arbetets syfte var att analysera tillämpningar av personcentrerad vård i dagens ambulans-sjukvård. Åtta yrkesverksamma ambulanssjuksköterskor inkluderades utifrån bekvämlig-hets urval och individuella intervjuer genomfördes. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i tre huvudkategorier och sex subkategorier. Kommunikationen mellan ambulanssjuksköterskan och patienten framkommer som ett centralt begrepp i förverkligandet av ett personcentrerat fokus i den prehospitala vårdmiljön. Viktiga insikter är att ambulanssjuksköterskans handlingar mot patienten har stor inverkan på patientens integritet och är av betydelse i vårdandet. / In Sweden, a reform is underway to establish easy to assess healthcare system, that in integrative way prioritizes brings healthcare closer to the patient to create a more efficient and patient-focused care environment. The core of this reform is the transition to a more person-centered approach. Today's ambulance healthcare does not meet society's increased demands and is not adequately equipped or efficient in its current structure. A person-centered approach highlights the patient's needs and unique situation. This one-year master thesis aims to analyze the applications of person-centered care in today's ambulance healthcare. A qualitative interview study was conducted with eight practicing ambulance nurses selected through convenience sampling. Communication between the ambulance nurse and the patient emerges as a central concept in realizing a person-centered focus in the prehospital care environment. Key insights reveal that the actions of the ambulance nurse regard the patient have a significant impact on the patient's integrity and subsequent care plan.

Bakgrund: Långa vårdtider i ambulansen påverkar överlevnaden negativt hos kritiskapatienter. Dagens ambulanssjukvård i glesbygd kräver högre kompetens och ställer ökadekrav på ambulanssjuksköterskor (AS), då de ofta möter utmaningar relaterade till begränsaderesurser och långa vårdtider. Benner (1993) användes som teoretisk utgångspunkt.Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att vårdaen kritisk sjuk eller skadad patient under en längre vårdtid i ambulans.Metod: En kvalitativ intervjustudie. Åtta AS från fyra olika ambulansstationer intervjuades.Urvalet gjordes med ett strategiskt- och bekvämlighetsurval. Data analyserades induktivt medkvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).Resultat: AS upplevde ett stort ansvar, stress och betydande utmaningar vid vård av kritiskapatienter under långa vårdtider i ambulansen. Hög kompetens och tillgång till mer resurservar avgörande för patientens överlevnad. AS betonade teamarbete, kompetens och riktlinjersom viktiga framgångsfaktorer.Slutsats: Vid vård av kritiska patienter var tillgång till mer resurser, stöd och högrekompetens avgörande för patientens överlevnad, särskilt i områden där ambulanserna hadelångt till sjukhus. AS upplevde att de resurser, stöd och kompetens som idag fanns iambulansen inte var tillräckligt för att AS skulle uppleva sig trygga i att kunna tillhandahålladen kravbild på vård som förväntades av ambulanssjukvården.