Comparative study between Annie John and Wide Sargasso Sea.

Although Jamaica Kincaid’s Annie John can be described as a bildungsroman or coming of age story, the novel raises complex and compelling issues. Both Annie John’s mother and the colonial school undermine her transition into adulthood by teaching Annie to devalue her individual identity and culture. When Annie questions this perception, both lash out against her. Through a close and sensitive examination of the text, the ethnocentric bias and hidden agendas of those closest to Annie is uncovered and analyzed. As West Indian writers, particularly women writers, gain more recognition, it is crucial to acknowledge and understand the effects that growing up on a colonized island has upon West Indians. A deeper reading of Annie John exposes the prejudices and power relationships that continue to haunt formerly colonized islands.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

No description available.

<p>Cette thèse vise à analyser les rapports entre l’intérieur et l’extérieur dans <em>L’Usage de la photo </em>d’Annie Ernaux et Marc Marie (2005). On remarque dans ce livre le processus d’« extimation », c’est-à-dire la tendance de l’expérience intime à s’extérioriser dans la rencontre de l’intime avec le monde. On commence par une analyse de <em>L’Usage de la photo </em>comme témoignage de la relation entre les deux auteurs et de la maladie de la femme. Le témoignage, qui s’interroge sur la spécificité de l’expérience vécue, est une expression de l’intimité. Ensuite, dans un mouvement d’antithèse, on démontre la présence dans <em>L’Usage de la photo</em> d’une mise en scène du réel, qui co-existe avec les traces du témoignage. La théâtralisation implique la manipulation du réel qui a précédé la représentation. Elle révèle aussi une tendance vers l’extériorisation puisque le théâtre est le lieu d’une illusion explicite et de la fiction extériorisée. Finalement, on met en dialogue l’intérieur et l’extérieur, le témoignage et la mise en scène, en expliquant comment cet ouvrage représente un récit anonyme et collectif, tout en présentant une histoire personnelle et intime. On remarque que les frontières entre soi et les autres sont brouillés, l’individu est présenté comme un membre du groupe et son expérience intime comme une expérience universelle. Nous soutenons dans tout notre travail que l’usage de la photographie et la présence réelle des images dans ce livre corroborent le mouvement de l’extimation.</p> / Master of Arts (MA)

No description available.

This study examines representations of family meals in Annie Ernaux’s Les armoires vides, La femme gelée, and Les années, in dialogue with Marcel Proust’s Du côté de chez Swann. Drawing on Bourdieu’s theory of habitus and social identity, particularly focusing on the concepts of practices, taste, and distinction, it analyzes the role of family meals in the representation of social dimensions and identity construction. Additionally, the author’s role as a sociological subject is explored within the context of modern literary procedures, as observed by Auerbach (1968). This interdisciplinary approach offers new insights and implications for a wider exploration of the sociocultural significance of family meals in French literature.

Sånger med en särskild funktion har alltid intresserat mig. Jag fascineras över att rösten på olika sätt kan användas i en vardaglig kontext, där ett ändamål står i centrum. Musiken blir ett verktyg, ett sätt att underlätta ett arbete eller en syssla. Det finns i vallvisornas lock på djur, i arbetssångernas taktfasta ramsor - och inte minst, i vaggvisorna. Jag kan inte minnas första gången jag blev bekant med begreppet Fiskeskärsmelodin. Troligen var det någon gång när jag nyss påbörjat mina eftergymnasiala studier i folkmusik. Melodin i sig har jag dock med mig sedan barnsben, långt innan jag visste att den kallades för just fiskeskärsmelodin. Det finns ett antal kända vaggvisor, till exempel Evert Taubes Byssan Lull och C.M. Bellmans Vaggvisa för min son Carl, som bygger på fiskeskärsmelodins säregna struktur. I denna studie som berör vokal skandinavisk folkmusik ämnar jag att hålla ett enkelt och generellt språk, men det kan förekomma begrepp som kräver en viss förkunskap inom ämnet. Jag kommer referera till fiskeskärsmelodin på olika sätt, ibland med begreppet fiskeskärsvisa och i ett analytiskt sammanhang med begreppet fiskeskärsvariant eller enbart variant. Ordet traditionsbärare förekommer även det frekvent, och används när jag refererar till en eller fler av de fyra sångare jag valt att analysera.

Au cours des décennies 1970 et 1980, alors que le statut des immigrants et la question de leur intégration alimentent débats et controverses en France, trois écrivains proposent chacun le récit d’un Maghrébin vivant à Paris qui interroge la société et dénonce ses dysfonctionnements. Ce mémoire vise à montrer l’apport de Mohammed Dib (Habel, 1977), d’Abdelwahab Meddeb (Phantasia, 1986) et d’Annie Cohen (L’Édifice invisible, 1988) aux représentations nouvelles de la capitale apparues dans l’imaginaire social depuis la décolonisation. Face à la suprématie de la culture française, les protagonistes proposent une ouverture radicale à l’altérité et questionnent les processus d’aliénation et de renforcement du statu quo identitaire et culturel. Une modalité d’écriture commune aux romans à l’étude, la promenade conduit les trois auteurs à travailler sur la mise en forme du récit tout en plaçant les héros en opposition face à l’évolution urbaine et la société occidentale consumériste. / During the 1970s and 1980s, while the status of immigrants and the question of their integration are feeding debate and controversy in France, three writers offer the story of a North African living in Paris who questions society and denounces its shortcomings. This dissertation aims to show the contribution of Mohammed Dib (Habel, 1977), Abdelwahab Meddeb (Phantasia, 1986) and Annie Cohen (L’Édifice invisible, 1988) to new representations of Paris that appeared in the social imaginary after decolonization. Given the supremacy of French culture, the protagonists offer a radical openness to alterity and question the alienation process and the status quo in the matters of culture and identity. A theme common to the three novels analyzed, the “promenade” leads their authors to work on the formatting of the story while placing the heroes in opposition to the changing urban and consumerist Western society.

<p>Den här studien har sitt fokus inom krimnalromangenren. Det finns två huvudlinjer. Först koncentrerar studien sig på vilka strategier två kvinnliga protagonister är tvungna att anta för att nå yrkesmässig framgång i en mansdominerad miljö. För att var mer specifik så undersöks Chief Medical Examiner Kay Scarpetta från serien om Scarpetta av Patricia Cornwell och D.S Annie Cabbot från serien om Inspector Banks av Peter Robinson och deras förhållande till auktoritet, makt, äktenskap och moderskap. Fin-de-Siècle ger den underliggande definitionen av kön genom sin skeva syn på vad som anses vara normen för kvinnlighet. Kvinnan förväntades då att centrera sin existens inom hemmets sfär som den perfekta hustrun och modern. Hon ansågs dessutom vara olämpliga för en yrkeskarriär då hennes hälsa var alltför vacklande och tänkandet dominerat av känslor snarare än förnuft.</p><p>I denna uppsats argumenteras för att spår av detta sätt att tänka om kvinnan fortfarande står att finna i de aktuella romanerna. Protagonisterna tvingas därför att öppet utmana dessa normer för att nå framgång.</p><p>I överesnstämmelse med argument presenterade av Judith Halberstam i <em>Female Masculinity</em>, ger studien dessutom exempel på hur de valda protagonisterna blir bestraffade på grund av sin ovilja att följa den etablerade normen av kvinnlighet. Bestraffningen tar sig tre uttryck: psykologiskt genom att protagonisterna kritiseras, ignoreras och undervärderas; yrkesmässigt, genom att ifrågasättas rättsligt och genom anklagelser om allvarlig inkompetens, samt fysiskt genom att bli offer för sexuella övergrepp. Eftersom protagonisterna agerar enligt de traditionella normerna finns en indikation på att dessa normer fortfarande lever.</p><p>Som slutsats anges att även om hundra år har passerat sedan fin-de-siècle och etablerandet av de könsnormer som här nämns agerar protagnisterna enligt dessa. Karakteriseringen av Scarpetta och Cabbot är dessutom beroende av den tradition som finns etablerad inom kriminalgenrenvilket begränsar uttrycket av kön. Studien föreslår att kategoriseringen av kön i två kategorier enbart: män och kvinnor, är alltför snäv och att könsdefinitionen behöver utökas. I studien framkommer att de kvinnliga protagonisterna anses vara icke-typiska kvinnor eller homosexuella genom sitt sätt att utmana den traditionella synen på kvinnlighet.</p> / <p>This study maintains a focus within the genre: crime fiction.  There are two main strands. First, there is an exploration of what strategies are adopted by two female protagonists to achieve professional success in a male dominated setting. More specifically, it investigates Chief Medical Examiner Kay Scarpetta from the Scarpetta-series by Patricia Cornwell and D.S Annie Cabbot from the Inspector Banks series by Peter Robinson and their relationship to authority, power, marriage and children. The Fin-de-Siècle provides the basis for the under-lying definition of gender through its skewed formulation of female norms. Women were to centre their existence within the domestic domain of life as perfect wives and mothers. Furthermore, they were considered unsuitable for professional commitments due to fragile health and domination of emotions over reason. In this essay it is argued that, in these novels, traces of these expectations regarding the nature of womanhood are still current and that the protagonists have to challenge these openly to reach success.</p><p>Secondly, in agreement with claims by Judith Halberstam in her work <em>Female Masculinity, </em>the study exemplifies how the selected protagonists are portrayed as punished because of their disobedience to the pre-established norm of womanhood. This punishment takes three forms: psychologically, by being devalued, criticised and ignored; professionally, by being legally questioned and accused of severe incompetence and physically by being victims of sexual assault.</p><p>The conclusion states that, in spite of a century having past since the establish-ment of the norms of womanhood referred to here, the female protagonists act accordingly which indicates that these norms are still current. Furthermore, the portrayal of Scarpetta and Cabbot is dependent on the genre in which they belong which limits the possible expression of gender. It is suggested that the gender categories: men and women are too narrow and that the definition of woman needs to be extended.Within the characterisation of the two prota-gonists in the study there is evidence that they are considered atypical women or homosexuals because of their opposing the traditional views of womanhood.</p>