Det svenska jord- och skogsbruket domineras idag av ett fåtal arter, ängarna har nästan försvunnit och våtmarker dikas ut. Förutsättningarna för en mångfald av djur och växter utarmas i vårt land. Varför låter vi detta ske? En viktig anledning är att fler och fler människor bor i städer, spenderar mindre och mindre tid i naturen och därmed förlorar känslan och förståelsen för värdet av natur, odling och biologisk mångfald. Så vad kan göras? Ungefär 6.6 miljoner människor i Sverige har idag tillgång till trädgård och tillsammans täcker de en yta som är lika stor som Blekinge. Därför kan privata trädgårdar, om de har rätt förutsättningar, utgöra en oas för artrikedom som samtidigt erbjuder en möjlighet för utvecklande av ett personligt förhållande till naturen. En trend där fler bjuder in till mångfald runt knuten är en unik möjlighet, inte minst när det gäller att säkerställa viktiga framtida miljöpolitiska beslut. Denna studie undersöker förutsättningar och möjligheter att gynna biologisk mångfald i svenska trädgårdar. I detta syfte genomfördes litteraturstudier och intervjuer med besökande trädgårdsägare på den Nordiska Trädgårdsmässan 2012. Resultatet av intervjuerna visar att svenska trädgårdar redan idag har många förutsättningar (såsom död ved, täta buskage etc.) där många djur och växter trivs. Men det finns stor potential, både utrymmesmässigt och med hänsyn till trädgårdsägarnas attityder, att ytterligare förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald i svenska trädgårdar. Resultatet av denna studie kan ligga till grund för utvecklandet av kampanjer där trädgårdarnas kortklippta gräsmattor omvandlas till artrika biotoper. En viktning av olika förutsättningar för biologisk mångfald visar att dammar, ängsväxter, kryddträdgårdar och bibatterier kan vara strategiskt att fokusera på i en sådan kampanj.

Död ved i skogen har en viktig betydelse för den biologiska mångfalden. I Sverige är över 6000 arter knutna till död ved. När skogen utsätts för många störningar av oss människor påverkas artrikedomen relaterad till död ved. Volymen död ved har minskat och dess komposition förändrats, till följd av ett intensivt skogsbruk. Mängden död ved i framförallt brukade skogar är väsentligt mindre än vad som är hållbart för den biologiska mångfalden. Denna studie har inventerat död ved och vedlevande signalarter i barrdominerade skogar ägda av Skövde kommun. Detta för att visa på hur sambandet mellan volymen död ved och artrikedom ser ut inom och mellan naturreservat och brukade skogar. Resultatet visade att mängden död ved är större i naturreservat än i brukade skogar. Genomsnittet av volymen död ved i brukade skogar ägda av Skövde kommun är större jämfört med genomsnittet för Västra Götaland och landet som helhet. Ett starkt samband hittades mellan volymen död ved och artrikedom för mycket nedbruten ved men inte för hård ved eller mindre nedbruten ved. Detta kan delvis förklaras av de arter som användes för mått på artrikedom, mossor och lavar, främst prefererar ved i senare nedbrytningsstadie. Denna studie visar på att tillförsel av väl nedbruten ved är ger ett starkt utslag för artrikedomen i brukade skogar och framförallt i naturreservat. Det styrker vikten av att kontinuerligt tillföra död ved och låta den brytas ned, då olika arter är beroende av olika nedbrytningstadier.

De ekologiskt betydelsefulla småbiotoperna blir allt färre i det moderna jordbruket på grund av intensifieringen av jordbrukslandskapet som resulterat i ett allt mer fragmenterat landskap. För att kunna ge småbiotoper, såsom åkerholmar, ett optimalt skydd behövs flera studier om organismerna på holmarna, deras diversitet och spridning. I denna undersökning studeras artrikedomen av mossor och lavar på busk- och trädbekädda samt öppna åkerholmar i ett öppet- och ett skogsdominerat landskap. Analysen av artrikedom i studien tyder på att de finns fler arter av mossor och lavar i det öppna landskapet i förhållande till det skogsdominerade landskapet samt på de åkerholmarna som saknade busk- och trädvegetation. Dessa miljöer består av torr och stenig mark och växer igen relativt långsamt, vilket är gynnsamt för vissa mossor och lavar. Det fanns ingen signifikant korrelation mellan diversitet och storleken på åkerholmarna eller mellan diversitet och holmarnas avstånd till skog. Antalet arter i ett habitat kan bero på regionala artpoolen samt antalet potentiella kolonisatörer men även lokala processer. Vidare är det viktigt att nämna att studien tyder på att diversitet av mossor och lavar påverkas av förhållandena på holmarna, såsom busk- och trädtäckningen. Detta i kombination med en variation inom dessa små biotoper kan skapa goda förutsättningar för ett landskap med hög diversitet. / The ecologically important small remnant habitats are becoming fewer in modern agriculture due to the intensification of agricultural landscapes that have resulted in an increasingly fragmented landscape. In order to provide an ideal conservation framework for small habitats, such as midfield islets, several studies about the organisms on the islets, their diversity and distribution are needed. In this study I investigated the diversity of mosses and lichens on open midfield islets with and without shrubs and trees in an open and a forest-dominated landscape. The analysis of species diversity in the study suggests that, overall; there are more species of mosses and lichens in the open landscape in relation to the forest-dominated landscape, and on the opened islets lacking shrub and tree vegetation. These environments consist of dry and rocky soils and overgrow relatively slowly, which is favourable for mosses and lichens. There was no significant correlation between diversity and size of the midfield islets or their distance to forest. The number of species in a habitat may depend on regional species pool and the number of potential colonizers but also local processes. Furthermore, it is important to mention that the study suggests that the diversity of mosses and lichens is influenced by the conditions on the midfield islands, such as shrub and tree cover. These conditions, combined with a variation within these small habitats can create good conditions for a landscape with high diversity.

Den globala biologiska mångfalden minskar på grund av kraftig mänsklig exploatering av resurser. Ett sådant exempel är diversitetens nedgång i Fennoskandias skogar. Denna studie sökte att undersöka om skogsbruket negativt påverkar mångfalden i en svensk skog i förhållande till dess vedlevande lavar och mossor, med hjälp av träsubstratets kvaliteter som jämförelse och oberoende variabel. 21 vedlevande mossor och lavar var grunden för dessa jämförelser. Studien jämförde två ursprungligen likadana produktionsskogar, där den ena blev ett naturreservat för nästan 100 år sedan. De ligger sydost om Linköping stad, nära BjärkaSäby. Tio 300 m2transekter med slumpmässigt genererade startpunkter och riktningar etablerades i varje skog. Kvantiteten av, deras diameter, deras höjd/längd och deras arttillhörighet för levande och döda träd över en meter i höjd noterades. Nedbrytningsstadier för liggande död ved bredare än 5 centimeter noterades. Ett Wilcoxon-rank-summa-test avslöjade signifikant högre medelvärden av förekomster för vedlevande arter inuti reservatet. Oparade t-tester avslöjade signifikant högre medelvärden för de vedlevande arternasarttäckning och för volymen död ved i reservatet. Pearsons chi-två test avslöjade signifikanta fördelningsskillnader hos levande tallars och lövträdsdiametrar mellan de två områdena men inte mellan fördelningen av nedbrytningsstadier eller hos diametrarna för levande granar. Logistiska regressioner avslöjade att de flesta av de vedlevande arterna med över 10 förekomster i båda områdena över lag hade åtminstone en signifikant korrelation med dess substrats egenskaper. Fynden tyder på att modernt skogsbruk påverkar vedlevande arter negativt, främst på grund av den lilla mängden substrat tillgängligt i produktionsskogen snarare än på grund av substratens variation av egenskaper. / Global biodiversity is declining due to human exploitation, such as seen with its decline within Fennoscandian forests. This study aimed to see if forestry negatively impacts diversity in a Swedish forest in relation to its wood-living lichens and mosses, using the wooden substrate qualities as a point of comparison. 21 saproxylic mosses and lichens formed the basis of these comparisons. The study compared two originally equal production forests, where one became a reserve almost 100 years ago. They are located south-east of Linköping City, near Bjärka-Säby. Ten 300 m2 transects with randomly generated placements and directions were established in each forest. The quantity, diameter, height/length, and species of living and deadtrees over one meter tall were noted. Decay stages for lying dead wood broader than 5 centimeters was noted. A Wilcoxon-rank-sum-test revealed significantly higher meanoccurrences of saproxylic species in the reserve. Unpaired t-tests revealed significantly higher means of saproxylic species coverage and volume of dead wood in the reserve. Pearson’s chi-square test revealed significant distribution differences of living pines and deciduous tree diameters between the two areas but not in the distribution of wood decay stages or in the diameters of living spruces. Logistic regressions revealed that most of the saproxylic specieswith over 10 occurrences in both areas over all had at least one significant correlation with its substrate’s properties. Findings indicate that modern forestry negatively impacts wood-dwelling species mostly due to the small amount of substrate in the managed forest rather than due to their variety

Svenska våtmarker har under flera hundra år dikats ut till förmån för odling av grödor och virkesproduktion. Idag ser verkligheten annorlunda ut och till förmån för klimatet satsar svenska staten nu pengar på att plugga igen diken och återställa dessa numera uttorkade våtmarker. Att huvudsyftet är minskade utsläpp av växthusgaser hindrar dock varken flora eller fauna från att utnyttja dessa nya habitat. Då hotet mot biodiversiteten i världen enligt forskningen är lika allvarligt som klimatförändringarna är det av intresse att veta hur åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser även påverkar artrikedomen lokalt och regionalt. Detta är en studie som utvärderar insektsfaunan på återställda våtmarker och om det går att urskilja några naturvärden baserat på vilka arter som hittats. Mellan 8 augusti och 8 september 2022 användes tre inventeringsmetoder på fyra skogslokaler och tre återställda våtmarker. Lokalerna som stod klara år 2021 är Skogsstyrelsens pilotprojekt för återvätningar. Resultatet visade att även om inga naturvårdsarter hittades, bidrar klimatgynnande återvätning av skogsmark till en ökad biodiversitet redan på kort sikt. Totalt inventerades individer av 35 olika arter och 71% fler arter hittades i våtmarkerna än i skogarna. Sex fynd var arter som specifikt föredrar våtmarker och hittades i lokalerna med öppen vattenspegel, övriga arter i våtmarkerna var generalister. Då många faktorer kan påverka olika arters migration är långsiktig övervakning eftersträvansvärt. Den här studien ger en chans för framtida uppföljning av våtmarkernas utveckling och arters etablering. Vidare en möjlighet att anpassa framtida återvätningar för att minimera utsläpp av växthusgaser och samtidigt maximera biodiversiteten. / Swedish wetlands have been drained by ditching for several hundreds of years in favour for forestry and agriculture. Today, the reality looks different, and due to the climate change the Swedish government is now investing money to plug ditches and restore these now dried-up wetlands. The main purpose is to reduce greenhouse gas emissions, but neither flora nor fauna are prevented from utilizing these new habitats. According to research, the threat to global biodiversity is as serious as climate change, it is of interest to know how measures to reduce greenhouse gas emssions also affect local and regional species richness. This is a study that evaluates the insect fauna in restored wetlands and wether any natural values can be discerned based on the species found. Between August 8 and September 8 2022, three sampling methods were used in four forest locations and three restored wetlands. The wetlands which were completed in 2021 are the Swedish Forest Agency´s pilot projects for rewetting. The results showed that even if no conservation species were found, climate-beneficial rewetting of forest land contributes to increased biodiversity in the short term. In total, individuals from 35 different species were surveyed and 71% more species were found in the wetlands than in the forests. Six findings were species that specifically prefer wetlands and were found in locations with open water surfaces, all other species were generalists. As many factors can influence the migration of different species, long-term monitoring is desirable. This study provides an opportunity for future follow-up of the development of wetlands and the establishment of species. Furthermore, an opportunity to adapt future rewetting to both minimize greenhouse gas emissions and at the same time maximize biodiversity.

Biodiversity can be crucial for an ecosystem to uphold its’ functions. Thus, is population declines a major threat to biodiversity. One type of species-rich habitat linked to several ecosystem services is the Swedish pasture. Albeit during the latter half of the 20th-century observations could be made of many population declines in several species of farmland birds. The population decline is directly linked to intensification of arable lands due to method modernization, conversion of pastures to fields and pesticide use. This study focused on comparing the fauna of birds in pasture lands surrounded by forest-dominated or cropland-dominated areas within a 500 m radius of a semi-natural pasture. 100plots were extracted (50 of each land use) for analysis. Data was provided by voluntarily collected stocktaking from the environmental surveillance program Svensk Fågeltaxering. A CCA was made on the species composition with amounts of forest and amounts of fields as variables. The effect on species richness from land use was calculated using GLM. The result showed no difference between bird species richness or species composition between forest-dominated pastures and cropland dominated pastures. This could indicate that birds are no longer affected by the intensification of modern arable farming or that local habitat elements like hedges and ditches are structures more critical factors for nesting farmland birds than land use within a 500 m radius surrounding pastures.

Life on Earth is currently experiencing a sixth species extinction, where urbanization, as one of the main driving forces, fragments and causes losses of near-urban habitats. At the same time, a rich variety of habitats can be found in urban landscapes that may harbour biodiversity. Knowledge of how urban ecosystems develops over time is fundamental for application of relevant nature conservation measures that promote species richness. This study aims to shed light on the importance of age in urban residential yards for the species richness of native herbaceous plants and of birds. The study was carried out in Linköping during the summer of 2023, and it included surveys of native herbaceous plants and birds in three area types (natural area, old and young residential yards). In total, 114 species of native herbs and 34 species of birds were found. Sites in the natural area had (mean ± SE) 25,8 (± 1,8) and 6,6 (± 0,7) species of plants and birds respectively, whereas the corresponding values for old residential yards were 23,2 (± 1,2) and 5,7 (± 0,5) and for young residential yards 19,9 (± 1,3) and 3,3 (± 0,7). Jaccard's coefficient showed that the largest proportion of shared species occurred between ‘old’ and 'young' residential yards. Overall, the results of my study showed some support for my prediction that age of residential yards is important for species richness of native herbaceous plants and birds. The results indicate that urban environments (old and young residential yards) harbour a selection of species that can withstand anthropogenic disturbance. / Livet på jorden upplever ett sjätte artutdöende där urbaniseringen, som en av de främsta drivkrafterna, fragmenterar och orsakar förluster av stadsnära habitat. Samtidigt finns en rik variation av livsmiljöer i stadslandskap som hyser en biologisk mångfald. Kunskap om hur urbana ekosystem utvecklas över tid är grundläggande för tillämpning av relevanta naturvårdsåtgärder i staden som främjar artrikedom. Denna studie syftar till att belysa betydelsen av urbana bostadsgårdars ålder för artrikedomen hos inhemska örtartade växter och fåglar. Studien genomfördes i Linköping under sommaren 2023 och omfattade inventeringar av inhemska örtartade växter och fåglar i tre områdestyper (naturområde, äldre och unga bostadsgårdar). Totalt hittades 114 arter av inhemska örter och 34 arter av fåglar. Naturområdet hade (medelvärde ± SE) 25,8 (± 1,8) respektive 6,6 (± 0,7) arter av växter och fåglar, medan motsvarande värden för äldre bostadsgårdar var 23,2 (± 1,2) och 5,7 (± 0,5) och för unga bostadsgårdar 19,9 (± 1,3) och 3,3 (± 0,7). Jaccards koefficient visade att den största andelen överlappande arter förekom mellan ’äldre’ och ’unga’ bostadsgårdar. Sammantaget visade resultaten av min studie ett visst stöd för min förutsägelse att bostadsgårdarnas ålder är av betydelse för artrikedomen hos inhemska örtartade växter och fåglar. Resultaten tyder på att stadsmiljöer (äldre och unga bostadsgårdar) hyser ett urval av arter som tål antropogena, av människan orsakade, störningar.

Insect pollinators provide indispensible ecosystem services for agricultural, natural and urban ecosystems, and have been declining drastically around the globe. These declines are largely due to fragmentation and loss of habitat resulting from urbanization and intensification of agriculture, and raise concerns over global food security. The purpose of this paper is to investigate the effects of urbanization on abundance, species richness and diversity of insect pollinators, and whether urban environments have potential as sites for conservation. Cities are highly heterogeneous environments with ample foraging and nesting opportunities and can house an abundance and diversity of pollinators. Urban environments can serve as refuges for many pollinator species. Effective city planning and mixed conservation strategies can help to promote healthy populations of insect pollinators in urban environments, which can help to stabilize populations in rural settings, thereby ensuring pollination services for agriculture and terrestrial ecosystems. / Pollinerande insekter (pollinatörer) bidrar med oumbärliga ekosystemtjänster till jordbruk och naturliga och urbana ekosystem, och de har minskat drastiskt i antal runt hela jorden. Dessa nedgångar orsakas till största del av habitatförstöring och -fragmentering, och väcker oro över den globala matsäkerheten. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur urbanisering påverkar abundans, artrikedom och biodiversitet hos pollinatörer, samt om urbana miljöer har potential som platser för bevarande av pollinatörer. Städer är mycket heterogena områden med gott om matresurser och boplatser, och kan husera en mångfald av pollinatörer. Urbana miljöer lämpar sig bra som platser för bevarande av pollinatörer. Med effektiv stadsplanering och en blandning av olika bevarandestrategier kan städer uppehålla hälsosamma populationer av pollinatörer. Detta kan hjälpa till att stabilisera populationer på landsbygden och därmed säkerställa pollinationstjänster till såväl jordbruk som naturliga terrestra ekosystem.

Abstract Pasture is a very species-rich but threatened nature type, and compared to 200 years ago, only five percent of natural pastures remain in Sweden. One way to try to save the biological diversity that pastures harbor is to restore overgrown land by clearing and reintroducing grazing animals. At the site chosen for this study, Hallands Väderö, 92 ha of pasture have been restored during less than ten years. The purpose of this thesis is to compare species richness in vegetation on recently restored land (cleared 2-10 years ago), land that has been grazed continuously for a long time and overgrown pasture, and to investigate whether the number of plant species increases with time after a pasture restoration. Thirteen locations on the island were selected, and three randomly selected square meter squares per area were inventoried. Each area was then searched for more species that were not present in the random squares. The data underwent analysis using regression analysis, ANOVA and Tukey test. Results indicated no significant relationship between the number of species in an area and the time (years) after a restoration. The Tukey test indicated that the biological diversity (effective number of species) was statistically significant higher on continuously grazed areas than on overgrown areas and that the number of species was statistically significant higher on restored areas than on overgrown areas. This means that there is an effect of the management; the number of species increases after grazing restoration, and biodiversity is higher on continuously grazed land than on overgrown land. The fact that the overgrown pasture has the lowest number of species shows that we risk losing species if pastures are abandoned and overgrown. / Sammanfattning Betesmark är en väldigt artrik men hotad naturtyp och jämfört med för 200 år sedan finns endast fem procent av naturbetesmarkerna i Sverige kvar. Ett sätt att försöka bibehålla den biologiska mångfalden, som betesmark hyser, är att restaurera igenväxt mark genom röjning och återintroduktion av betesdjur. På den valda platsen för denna studie, Hallands Väderö, har 92 ha mark betesrestaurerats under knappt tio års tid. Syftet med detta examensarbete är att jämföra artrikedom i växtligheten på nyligen restaurerad mark (röjd för 2–10 år sedan), mark som betats kontinuerligt under lång tid och igenväxt betesmark samt att undersöka om antalet växtarter ökar med tiden efter en betesrestaurering. Tretton platser på ön valdes ut och tre slumpvis valda kvadratmeterstora rutor per område inventerades. Varje område genomsöktes sedan efter fler arter som inte fanns i de slumpade rutorna. Datan analyserades med regressionsanalys, ANOVA och Tukey-test. Resultatet visade att det inte fanns något signifikant samband mellan antal arter på ett område och tiden (år) efter en restaurering. Tukey-testet visade att den biologiska mångfalden (effektivt artantal) var statistiskt signifikant högre på kontinuerligt betade områden än igenväxta områden och att antal arter är statistiskt signifikant fler på restaurerade områden än igenväxta områden. Detta betyder att det finns en effekt av skötseln; antal arter ökar efter en betesrestaurering och den biologiska mångfalden är högre på kontinuerligt betad mark än igenväxt mark. Att den igenväxta betesmarken har lägst antal arter visar på att vi riskerar att förlora arter om betesmarker överges och växer igen.