Denna studie syftar till att undersöka hur skolpersonal beskriver att elever görs delaktiga i en process där skolor stängs i syfte att motverka skolsegregation. Underliggande frågeställningar handlar också om hur skolpersonalen beskriver elevernas psykosociala situation och mer ingående hur elever mer konkret ges delaktighet och inflytande att påverka sin situation. Studien och analysen tar stöd i diskursteorin som syftar till att få syn på diskurser som ett specifikt sätt att tala om någonting inom en specifik sfär. Shiers (2001) modell om delaktighet finns också som stöd i analysarbetet. Studiens metod har varit fokusgruppsintervjuer med skolpersonal på de skolor som nu stängs.  I resultatet framkommer tre diskurser i relation till skolpersonalens tal om delaktighet och psykosociala situation. I relation till den psykosociala situationen framkommer ”avsaknad av ett sammanhang” som en diskurs. Att inte veta vart man ska, bristfällig information från ledningen och att inte accepteras i den nya miljön är artikulationer som skolpersonalen vittnar om. I relation till att elever beskrivs få inflytande och delaktighet framkommer både”hopplöshet” och ”förväntningar” som två diskurser av delaktighet. ”Hopplöshet” i relation till att eleverna inte ges inflytande på riktigt och ”förväntningar” i relation delaktighet i ett längre perspektiv. Att lära sig språket, se nya miljöer och möta andra är de aspekter som i förlängningen kan ge elever mer delaktighet i ett vidare perspektiv i livet. / This study aims to examine how school personnel describes that student are made involved in a process where schools are closed to counteract school’s segregation. Underlying issues are also about how the school personnel describes the psychosocial situation of the students and more in-depth how students are made more involved to influence their situation.  The study and the analysis take support in the theory of discourse and refer to see discourses as a specific way to speak of something within a specific sphere. Sheirs (2001) model about participation is also in the work of analysis as a support. The method of the study has been interviews with focus groups which is school personnel from the schools who now are shutting down.  In the result appears three discourses in relation to the school personnel’s speaking about participation and psychosocial situation. In relation to the psychosocial situation appears a"lack of context" as a discourse. Not knowing where to go, lack of information from the management and to not be accepted in the new environment are articulations as the school personnel testifies about. In relation to influence and participation appears both "hopelessness" and "expectations" as two discourses of participation. "Hopelessness" in relation to that the students are not being given influence for real and "expectations" in relation to participation in a longer perspective. To learn the language, see new environments and to meet others are the aspects that by extension could give students more participation ina broader perspective in life.

Barnperspektivet har inte alltid prioriterats i Sveriges lagstiftning och barn har heller inte alltid fått vara delaktiga i beslut gällande sig själva. Regeringen skrev en proposition med argument för att inkorporera barnkonventionen till svensk lag och den 1 januari år 2020 genomfördes detta. Denna studies syfte har varit att se hur barnperspektivet, samt barns rättigheter kommer till uttryck i propositionen till barnkonventionen, vilka argument som har använts för att motivera inkorporeringen samt hur detta kan avse påverka det sociala arbetet. Studien har tre frågeställningar formulerade utifrån syftet som har besvarats genom metoden What’s the problem represented do be (WPR), som är en analysmetod inom policyanalys, samt med ett barndomssociologiskt perspektiv. Resultatet har visat att barnperspektivet samt barns rättigheter är centrala begrepp i propositionen samt att ett stärkande av dessa i praktiken är ett av argumenten som används för att inkorporera barnkonventionen. Deras starkaste och återkommande argument grundas i att stärka barnets rättigheter och delaktighet i beslut samt att öka barnperspektivet i myndighetsutövning. I samband med beslutet att inkorporera barnkonvention i svensk lag tillkom det nya transformeringar av befintliga lagar, vilket i sin tur påverkar det sociala arbetet, både i arbetssätt och metoder, samt i förhållningssättet gentemot barn. Ett sätt som lagstiftaren kunnat avse att påverka det sociala arbetet är genom att implementera ett ökat barnrättsbaserat synsätt, vilket ska genomsyra alla verksamheter som arbetar med och för barn.

Syftet med uppsatsen har varit att öka och sprida kunskap kring hur nya perspektivimplementeras inom fysisk planering, mer specifikt hur planerare omsätter barns perspektiv. För att undersöka detta har expertintervjuer och en analys av en barnkonsekvensanalys (BKA) genomförts. Studien har även baserats på dokument och rapporter från statliga myndigheter, kommuner, forskare och nätverk som arbetar med stadsplanering.Enligt barnkonventionen (SFS 2018:1197) ska barnet få möjligheten att höras och uttrycka sin mening i frågor som barnet berörs av. Genom att barnen får vara delaktiga i stadsplaneringen skapas en allsidig kunskap om områdets användning och beslutsunderlaget blir bättre. För att samhället ska utvecklas socialt hållbart krävs det att barnen inkluderas och är delaktiga i stadsplaneringen.För att barnets rättigheter ska tillgodoses i stadsplaneringen krävs att planerare och arkitekter får mer kunskap om hur arbetet med barnets perspektiv ska integreras i planeringen och att det är viktigt att se dem som politiska aktörer i samhället. Inom planeringen framställs barn som apolitiska objekt i behov av skydd. Barns perspektiv omsätts inte och deras deltagande kan ses som symboliskt. Det gör det svårt för dem att vara medskapare inom fysisk planering. / The purpose of the thesis has been to increase and spread knowledge about how newperspectives are implemented in spatial planning, more specifically how planners implement children's perspective within spatial planning processes. In order to investigate this, multiple expert interviews and an analysis of a child impact assessment (CIA) have been conducted. The study has also been based on documents and reports from state authorities, municipalities, scientists and networks that work with urban planning.According to the Convention of the Rights of the Child (SFS 2018:1197), children have theright to be heard in matters that affect them. By involving children within spatial planningprocesses, a wider knowledge base for making better decisions is attained. Children need to participate within spatial planning processes in order for society to achieve a sociallysustainable development.In order for the child's rights to be fulfilled within urban planning, planners and architectsneed to gain more knowledge about how work with the child's perspectives should beintegrated into planning and that it is important to see them as political actors in society. Inplanning, children are presented as apolitical objects in need of protection. Children'sperspectives are not translated and their participation can be seen as symbolic. This makes it difficult for them to be co-creators in spatial planning

FN:s barnkonvention blev svensk lag januari år 2020, med målsättningen att barnets bästa och barns rättigheter tydligt skulle genomsyra praktiken. Syftet med studien var att undersöka hur chefer inom barn- och ungdomsenheten på socialtjänsten beskriver förändringar i verksamheten med anledning av barnkonventionens införande som lag. För att besvara studiens syfte användes en kvalitativ studiedesign i form av semistrukturerade intervjuer, där totalt sju respondenter från sex olika kommuner fick representera empirin. Empirin analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys och som teoretisk förklaringsmodell användes grunderna i en implementeringsteori. Studiens resultat visade att barnkonventionen implementerats olika mycket och på olika sätt i Sveriges kommuner. Skillnader i arbetssätt var till stor grad beroende av i vilken omfattning verksamheterna hade implementerat barnkonventionen. Den främsta skillnaden var att implementeringen har lett till en större tydlighet i arbetet, samt att barnets rättigheter har fått ett större fokus. Slutsatsen av studien visade på att staten behöver utveckla riktlinjer för hur barnkonventionen ska implementeras, samt säkerställa att samtliga kommuner får samma förutsättningar. Studien visade på ett vidare behov av att forska på vilka förändringar implementeringen har lett till inom socialtjänstens andra områden som inte direkt riktar sig mot barn. / The UN Convention on the Rights of the Child became Swedish law in January 2020, with the aim that the best interests of the child and children's rights should permeate the practice. The purpose of this study was to examine how social services managers within the children and youth unit describe changes in the organization due to the incorporation of the Convention on the Rights of the Child as law. In order to answer the purpose of the study, a qualitative study design was chosen in the form of semi-structured interviews where seven respondents from six different municipalities were allowed to represent the results. The empirical data was analyzed with support from the implementation theory. The results of the study showed that the Convention on the Rights of the Child has been implemented to varying degrees and in different ways in Sweden's municipalities. Differences in working methods were largely dependent on the extent to which the organization had implemented the Convention on the Rights of the Child. The main difference was that the implementation has led to greater clarity in the work, and that children's rights have received a greater focus. The conclusion showed that the state needs to develop guidelines for how the Convention on the Rights of the Child is to be implemented, and that all municipalities receive equal conditions. The study showed a further need to research what changes the implementation has led to in other areas of social services that are not directly aimed at children.

Syftet med studien har varit att undersöka socialsekreterares upplevelser av att arbeta inom den sociala barnavården vilken förutsätter föräldrars frivillighet för att barn ska få sina rättigheter gällande stöd, skydd och delaktighet tillgodosedda. Studien har i synnerhet fokuserats kring att undersöka huruvida socialsekreterare upplever att föräldrars lagstadgade rätt till frivillighet begränsar barns lagstadgade rätt till delaktighet och skydd. Kvalitativ forskningsmetod valdes för att besvara frågeställningarna och studiens empiri består av intervjuer med sex socialsekreterare och en sektionschef, samtliga verksamma inom den sociala barnavården. För att bearbeta och analysera empirin användes tematisk innehållsanalys. Studiens teoretiska ramverk vilket empirin tolkats och analyserats genom består av två teorier. Den första teorin, gräsrotsbyråkrati, har använts för att förstå och förklara de dilemman som socialsekreterare behöver hantera och ta ställning till i sitt arbete. Den andra teorin består av barndomssociologi vilken utgår ifrån vikten av att betrakta barn som kompetenta aktörer i samhället. Studiens resultat visar att ett bra samarbete mellan socialsekreterare och föräldrar är avgörande för att barnet ska få tillgång till stöd. Vidare tyder studiens resultat på att socialsekreterare upplever att föräldrars rättigheter utgör ett hinder i deras arbete med att tillgodose och främja barns lagstadgade rättigheter. Föräldrars lagstadgade rätt till frivillighet riskerar att innebära att barnets rätt till delaktighet och skydd försummas. / The aim of this study has been to examine social workers experiences of working in social childcare, which requires parents voluntariness in order for children to have their rights regarding support, protection and participation fullfilled. In particular, the study has focused on investigating whether social workers feel that parents statutory right to voluntariness limits children's statutory right to participation and protection. Qualitative research method was chosen to answer the questions and the study's empirical data consists of interviews with six social workers and one section manager, all active in social childcare. To process and analyze the empirical data, thematic content analysis was used. The study's theoretical framework through which the empirical evidence was interpreted and analyzed consists of two theories. The first theory, street-level bureaucracy, has been used to understand and explain the dilemmas that social workers meet and need to deal with in their work. The second theory consists of childhood sociology, which is based on the importance of considering children as competent actors in society. The study's results show that good cooperation between social workers and parents is crucial for the child to have access to support. Furthermore, the study's results indicate that social workers feel that parents rights constitute an obstacle in their work to accommodate and promote children's statutory rights. Parents' statutory right to volunteering risks neglecting the child's right to participation and protection.

Violence and other harmful practices start early in children’s lives and take place in environments designed to ensure safety. In Africa, 40 percent of all girls are married before their 18th birthday and two out of three children in Latin America and the Caribbean are regularly subjected to violent discipline at home. Eradicating this violence is an obligation of 196 states in the world, which gave rise to the question of whether there are gaps in the international law protection of children’s rights. This paper aims to critically examine the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices. My thesis is that there is a lack of protection under international law, which results in children on different continents being protected differently. The examination takes its starting point from the Convention on the Rights of the Child (CRC) and the prohibitions against corporal punishment (article 19) and child marriage (article 24.3) established therein. Thereafter the question is whether there are provisions in the regional human rights instruments on those continents that today have an established protection for human rights that sufficiently correspond to their content. To illustrate how well the international law protection works in practice two practical examples from respective continent are given prominence to. Here it begins to emerge that there are a number of societal obstacles for articles 19 and 24(3) in CRC to have full impact in practice, such as cultural values and pluralistic legal systems that give primacy to religious laws. These are obstacles that extend beyond the deficiencies in the international law protection and thus threaten the realization even of the standards that satisfactorily protect children from violence and harmful practices. My thesis can be answered as follows; there are shortcomings in the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices, which to a certain extent results in children on different continents being protected differently. For example, neither the european nor the inter-american standard regarding child marriage lives up to that of the CRC. The real shortcoming, however, lies in the failure of states to “honestly” fulfill their obligations under international law, which results in even children on the same continent but in different countries being protected differently. / <p>Betyg: AB</p>

Syftet med denna studie var att undersöka hur den sociala barnavårdens socialsekreterare hanterar mognadsbedömningarnas komplexitet, mer specifikt hur de resonerar gällande eventuella skillnader som beaktas mellan barn i bedömningarna av olika barns mognad. Vidare syftade studien till att undersöka hur socialsekreterare resonerar kring deras tolkningsföreträde över barns mognad respektive barns rätt att komma till tals i barnavårdsutredningar. Studien tar avstamp i kritiska barndomsstudier som teoretiskt ramverk och baserar sig empiriskt på sju intervjuer med socialsekreterare. Våra fynd visar att även om socialsekreterarna talar om alla barn som unika individer framhävs ”det talbara” och ”det sårbara” barnet som avgörande olikheter när olika bedömningar förs på tal. Respondenterna diskuterar ett ”starkt barnperspektiv” och samtidigt hur mandatet över att bestämma barns mognad kan vara “läskigt” och “farligt” då mognadsbedömningen har stor inverkan på barns liv. Resultatet av vår studievisar att det är komplicerat att göra mognadsbedömningar eftersom det inte finns tydliga riktlinjer om hur de ska genomföras. / The aim of this study was to examine how child welfare social workers handle the complexity of maturity assessments, and more precisely how they reason concerning the potentialdifferences between children that they take into account in such assessments. Furthermore, the aim was to examine how social workers reason concerning their interpretation primacy over children’s maturity versus the right of the children to have their say in child welfare investigations. The study uses critical childhood studies as a theoretical framework. Empirically, it is based on seven semi-structured interviews with social workers. Our findings indicate that although social workers address all children as unique individuals, they still foreground differences related to “talkable” or “vulnerable” children as essential in assessments. The respondents discuss a “strong child perspective” and simultaneously how their mandate in maturity assessments is “scary” and even “dangerous” because maturity assessments have a great impact on children’s lives. The outcome of our study revealed that itis complex to carry out maturity evaluations on children as there are no comprehensible recommendations on how it should be carried out.

In this minor field study, we have employed a qualitative methodology to examine the role of  the non-governmental organisation Wale Wale in the operationalisation of supranational mandates to improve the rights and experiences of children in Kenya through participatory activities. In doing so, this study is able to combine the literature on Sense of Place and The Right to The City with Critical Development in novel ways. This has allowed us to examine the chasm between supranational and national mandates and local articulations using an interesting case study. Indeed, Wale Wale  demonstrates the difficulty of (i) implementing analogous supranational legislation, such as the Convention of The Rights of The Child (CRC), without practical or legally binding frameworks; (ii) that reactionary government frameworks are ineffective  in implementing supranational policy at the local scale when compared with proactive non-governmental organisations; (iii) that participatory democracy introduced in childhood has played a fundamental role in the empowerment of local residents in reclaiming space in the city and that (iv) understanding this case study is impossible without uniting the disparate literatures on Sense of Place and The Right to The City in understanding the role of local organisations in Critical Development Studies.

Children whose families live in economic hardship tend not to participate in social activitiesthat involve money. Economically disadvantaged children are described as those who, due toinsufficient financial resources, have difficulty living a life similar to other children in thesame community. Social workers are legally obligated to specifically consider the bestinterests of the child in measures concerning children and to use both the Social Services Actand the Convention on the Rights of the Child in their decisions. Thus, a social worker isobliged to consider the child's rights, the child's perspective, and the child's best interests intheir work. The purpose of this study is to investigate how social workers in financial aid usetheir discretion to protect children's rights in accordance with the four core principles of theConvention on the Rights of the Child. The study employs a qualitative method withsemi-structured interviews to obtain the perceptions of two different professional groups onwhether social workers in financial aid are considered to uphold the four core principles ofthe Convention on the Rights of the Child and whether they believe that social workers usetheir discretion sufficiently to consider children's rights. The collected empirical material wasthen analyzed in various themes connected with previous research and Lipsky's theories ondiscretion and street-level bureaucracy. Research indicates that social workers in financial aidfail to use their discretion to protect the child's rights and to uphold the four core principles ofthe Convention on the Rights of the Child. The study revealed results indicating that socialworkers' decisions regarding children can be influenced by the organization's management, asenior social worker, lack of knowledge, ambiguities in guidelines within the organization,and the absence of child participation in decisions affecting them. Furthermore, it was foundthat social workers' individualized assessments and priorities were crucial in how they choseto use their own discretion. With more opportunities for education on the child's perspectiveand child rights and a developing practice on how children's rights should be considered andapplied in financial aid work, social workers can help prevent more children from becomingvulnerable and experiencing the consequences of such vulnerability. / Barn vars familjer lever i ekonomisk utsatthet tenderar att inte delta i sociala aktiviteter sominkluderar pengar. Ekonomiskt utsatta barn beskrivs vara barn med anledning av otillräckligaekonomiska resurser och har därmed svårigheter med att leva ett likadant liv likt andra barnsom lever i samma samhälle. Socialsekreterare har en skyldighet enligt lag att särskilt beaktabarnets bästa vid åtgärder som rör barn och använda sig av både socialtjänstlagen ochbarnkonventionen vid beslut. En socialsekreterare har därmed skyldighet att beakta barnetsrättigheter, beakta barnperspektivet samt barnets bästa i arbetet. Studiens syfte är attundersöka hur socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd använder sitt handlingsutrymme föratt tillvara barnens rättigheter i enlighet med Barnkonventionens fyra grundprinciper. Studienanvänder sig av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer för att få de två olikayrkesgruppers uppfattningar om socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd anses leva upp tillbarnkonventionens fyra grundprinciper samt om de anser att socialsekreterare använder sitthandlingsutrymme tillräckligt för att ta hänsyn till barnens rättigheter. Det insamladeempiriska materialet analyserades sedan i olika teman som anknöts med tidigare forskningoch Lipskys teorier om handlingsutrymme och teori om gräsrotsbyråkrater. Undersökningarpekar på att socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd brister i sitt arbete att använda sitthandlingsutrymme för att tillvarata barnets rättigheter samt leva upp till barnkonventionensfyra grundprinciper. Studien fick fram ett resultat som pekade på att socialsekreterarensbeslut rörande barn kan påverkas av organisationens ledning, en förste socialsekreterare,kunskapsbrist, otydligheter i riktlinjer i verksamheten samt inte har barn delaktiga i beslutsom rör dem. Det framkom dessutom att socialsekreterarnas individanpassade prövningar ochprioriteringar var avgörande för hur de väljer att använda sig av sitt handlingsutrymme. Medfler möjligheter till utbildning inom barnperspektivet och barnets rättigheter och enutvecklande verksamhet om hur barns rättigheter ska beaktas och tillämpas i arbetet inomekonomiskt bistånd kan socialsekreterare bidra till att hindra flera barn att bli utsatta och attuppleva konsekvenserna av vad utsattheten för med sig.

Den 1 april 2024 trädde regeringens nya proposition 2023/24:31 i kraft, som syftar till att stärka rättigheterna för barn och vuxna som befinner sig i skyddat boende. Denna kvalitativa studie undersöker hur socialtjänsten i Skåne arbetat med reformen om skyddat boende för barn. Målet för denna studie är att tillföra ny kriminologisk kunskap inom forskningsämnet. Studien har även som målsättning att analysera förändringar i hur socialtjänsten betraktar våldsutsatta barn som rättssubjekt. Studien vill också belysa de åtgärder och strategier som utarbetats i förberedelseprocessen. Detta görs genom en undersökning av hur Socialtjänstlagen förändrats från före till efter reformen. Denna förändring ges med bakgrund i hur skyddat boende såg ut innan reformen trädde i kraft. Studiens frågeställningar besvaras genom semi-strukturerade intervjuer bestående av nio respondenter från socialtjänsten, som har direkt erfarenhet av att arbeta med reformen. Genomförandet av studien utgår från implementeringsteorin och tidigare forskning. Resultatet kom fram till fyra huvudteman som är anpassning och samordning av resurser, tidsaspekten i tillämpningen av reformen för barn och utsatta, barns rättigheter förstärks inom ramen för skyddat boende och individanpassad bedömning för barns behov. Resultatet visar att kommunerna har förberett sig till den nya lagen genom att ta fram rutiner och checklistor vilket vägleder dem genom beslut om skyddat boende för barn. Efter implementeringen av reformen stärks barnets ställning som rättssubjekt, detta genom en individuell bedömning av barnet och tilldelning av en egen socialsekreterare. Detta leder till en förstärkt känsla av säkerhet och trygghet för barnet. Studien föreslår en senare utvärdering av reformen för att analysera hur den har förändrats över tid. En sådan utvärdering skulle kunna bidra med insikter om hur lagförändringen verkställs av yrkesverksamma inom socialtjänsten. / On April 1, 2024, the new proposition 2023/24:31 of the government came into effect, aiming to strengthen the rights of children and adults in sheltered housing. This qualitative study examines how social services in Skåne have worked with the reform of sheltered housing for children. The goal of this study is to contribute new criminological knowledge within the research field. Additionally, the study aims to analyze changes in how social services view children exposed to violence as legal subjects. The study also seeks to highlight the measures and strategies developed during the preparation process. This is done by investigating how the Social Services Acts have changed from before to after the reform. This change is contextualized by examining the state of sheltered housing before the reform came into effect. The research questions are addressed through semi-structured interviews with nine respondents from social services who have direct experience working with the reform. The study is conducted based on implementation theory and previous research. The results identified four main themes which are adaptation and coordination of resources, the time aspect in applying the reform for children and the vulnerable, strengthening children's rights within the framework of sheltered housing, and individualized assessment of children's needs. The results show that municipalities have prepared for the new law by developing routines and checklists, which guide them through decisions regarding sheltered housing for children. Following the implementation of the reform, the child's status as a legal subject is strengthened through an individual assessment and the assignment of a dedicated social worker. This leads to an enhanced sense of safety and security for the child. The study suggests a future evaluation of the reform to analyze how it has evolved over time. Such an evaluation could provide insights into how the legal changes are being implemented by social service professionals.