Denna studie handlar om de barn som tycker att skolan är väldigt lätt och om deras rätt att få stimuleras och utvecklas utifrån deras behov. Syftet med mitt arbete är att ta reda på hur pedagoger uppfattar dessa begåvade elever och hur de arbetar för att stötta dem på ett pedagogiskt utvecklande sätt. Efter att ha gått igenom relevant litteratur inom mitt område så använde jag mig av kvalitativa intervjuer för att få svar på mina frågeställningar och genomförde intervjuer med tre verksamma pedagoger. Mina slutsatser blev att begåvade barn inte är något som det pratas mycket om och att det kanske är lätt att det fokuseras för lite på denna elevgrupp. Mina respondenter hade svårt att skilja på begåvade och högpresterande barn men menade att ett begåvat barn är ett barn som lär sig väldigt snabbt utan några hinder. Alla mina intervjupersoner visade dock en medvetenhet kring vikten av att möta varje individ där hen befinner sig och de menade att man tillsammans med eleven måste finna vad just den eleven behöver arbeta med för att fortsätta utvecklas. Alla barn har rätt att stimuleras och tycka att skolan är viktig och lärorik. / This study is about the children who think that school is very easy and about their right to be stimulated and develop based on their needs. The purpose of my study is to find out how teachers perceive these gifted students and how they are working to support them in an educational developmental way. After going through the relevant literature in my field I used qualitative interviews to answer my questions and conducted interviews with three working teachers. My conclusions are that gifted children are not something that is discussed and it’s easy to forget to focus on this group of students. My respondents found it difficult to distinguish between gifted and high-performing pupils but said that a gifted child is a child who learns very quickly without any obstacles. All my interviewees, however, showed an awareness of the importance of meeting each individual on their level. They also said that they, together with the pupil, have to find out what that particular pupil needs to work on to continue to develop. All children have the right to be stimulated and to think that school is important and educational.

Kunskapsnivån gällande särskild begåvning som ämne påtalas inom forskning vara låg inomkontexten svensk förskola och skola. Undersökningar visar att särskild begåvning som begrepp saknaren vetenskaplig definition. Utifrån verksamheternas styrdokument ska alla barn och varje barn få stödoch utmaningar utifrån sina individuella förutsättningar. Utifrån en påtalat låg kunskapsnivå kansvårigheter uppstå att upptäcka och stötta särskilt begåvade barn. Syftet med denna studie var därför att undersöka om och i så fall hur pedagoger och specialpedagogerarbetar för att upptäcka och stötta särskilt begåvade barn i förskolan och skolans verksamhet. För att undersöka detta har kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer använts. Insamlat empirisktmaterial har bearbetats och analyserats med inspiration från tematisk analysmetod. Studien visar olikadilemman som kan uppstå i arbetet med barn i behov av särskilt stöd med inriktning mot det särskiltbegåvade barnet. Resultatet diskuterar möjligheter för lärare att definiera och upptäcka barns särskildabegåvning samt svårigheter och hinder i att synliggöra barns olikheter som tillgångar.

Sammanfattning: År 2010 ändrades skollagen till att de som nått de krav som ställs i kunskapsform i skolan ska kunna erbjudas stöd och hjälp för att kunna utvecklas ännu mera enligt egen takt. Enligt skolverket (2010) så är 5 % av elever i skolan särskilt begåvade barn. Dessa elever ligger oftast långt före sina klasskompisar och kan i värsta fall tappa helt sin motivation till att fortsätta studera på grund av uteblivet stöd (Skolverket). Persson (2010) hävdar vidare i sin studie att de begåvade barn som nu är vuxna har stor psykisk ohälsa och att många av de som inte fått rätt stöd har även tankar på att ta livet av sig (SKL, 2016). Skolverket fick i uppdrag av regeringen att ta fram ett stödmaterial för dessa elever. Stödmaterialet från Skolverket blev upprättat i form av en broschyr, därefter samarbetade vissa kommuner med Statens Kommun och Landsting och upprättade en handlingsplan för särskilt begåvade elever. Denna studie har som ändamål att ta reda på huruvida det finns en handlingsplan för särskilt begåvade elever i Västerbottens län i sex slumpvis ospecifika kommuner för särskilt begåvade barn. Syftet med denna studie är att förebygga psykisk ohälsa hos särskilt begåvade barn genom att undersöka om stödet genom en upprättad handlingsplan finns överlag i Västerbottens kommuner. Studien innefattar förutom litteraturforskning även en kvantitativ- och kvalitativundersökning, forskning från vetenskapliga artiklar och information från Skolverket.

Syftet med vår studie var att undersöka rektorers och förskollärarnas erfarenheter av särskilt begåvade barn i förskolan, samt hur förskollärarna beskriver de anpassningar som görs i undervisningssituationer för särskilt begåvade barn och hur rektorer beskriver anpassningar när det gäller särskilt begåvade barn i förskolan. För att undersöka vårt syfte använde vi oss av kvalitativ metod i form av semistrukturerad intervju. Empirin analyserades utifrån tematisk analysmetod. Respondenterna var sex rektorer och sex förskollärare. Vår teoretiska utgångspunkt är de didaktiska frågorna Vad? Hur? Varför? och Vem? samt den didaktiska pyramiden. Vi har utgått ifrån begreppen ramfaktorer och pedagogiskt ABC. I studiens resultat framkom det att rektorerna och förskollärarna, enligt deras uppfattningar, har eller haft särskilt begåvade barn i förskolan.  Detta resulterar i ett intresse hos rektorerna och förskollärarna att vilja förmedla mer kunskap om dessa barn. Rektorerna är överens om att särskilt begåvade barn ska få anpassning i förskolan. Det framkommer även att förskollärarna gjorde anpassningar när det gäller särskilt begåvade barn i undervisningssituationer. Studien visar att alla förskollärare tycks använda sig av pedagogisk ABC fast ingen av förskollärarna benämnde det på det sättet.

Studiesyftet är att undersöka vad förskolepedagoger har för uppfattning om särbegåvning och behovet av stöd för att genomföra ett bra pedagogiskt arbete tillsammans med dessa barn. Kvalitativ studie med semistrukturerad intervju används som metod och fem förskolepedagoger intervjuades via e-post. Vi valde tematisk analysprocess med stöd av sociokulturellt perspektiv och begrepp från tidigare forskning, kring definition av särbegåvning. Resultatet visar att de informanter som har särbegåvade barn i sin närhet har kunskap och förståelse för dessa barn på förskolan. Pedagogernas uppfattningar är att majoriteten av deras kollegor saknar kunskap och har en negativ inställning gentemot särbegåvning. Därför anser de att pedagoger ska ha möjlighet att utföra ett bra arbete för de särbegåvade barnen på förskolan krävs utbildning och mindre barngrupper.

Utifrån uppmaningen i Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) som säger att alla barn i förskolan har rätt att stimuleras och utvecklas utifrån sina individuella behov och sin kunskapsnivå görs en undersökning gällande förskollärare arbetssätt för att inkludera barn som är tidiga i språkutvecklingen. En bakgrund ges till vad särskild begåvning och tidig språkutveckling är och begreppens komplexitet lyfts utifrån litteratur och tidigare forskning. Studiens syfte är att få en bild av hur förskollärare arbetar med språkundervisning i förskolan och hur de stimulerar och utmanar alla barn, med ett särskilt fokus på barn som är tidiga i språkutvecklingen. De frågeställningar som ligger till grund för studien är: Hur arbetar förskollärare för att främja barns språkutveckling? Vilka erfarenheter har förskollärare av barn som är tidiga i tal- och skriftspråksutvecklingen? och Hur arbetar förskollärarna för att utmana och stimulera de barn som är tidiga i språkutvecklingen? Studien vilar på den sociokulturella teorin. För att få svar på frågeställningarna genomfördes semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare som är verksamma inom förskolan. Resultatet i studien ger en bild av att samtliga förskollärare har arbetat med särskilt begåvade barn och att deras erfarenhet av detta arbete skiljer sig åt något. Förskollärarna har en delad bild gällande utmaningar och svårigheter i arbetet kring barn som är tidiga i språkutvecklingen. Förskollärarna anser inte att det är några problem med att arbeta för att utmana och stimulera de barn som är tidiga i språkutvecklingen och att utmaningarna snarare handlar om yttre omständigheter, som bland annat tidsbrist. En del uttrycker att arbetet med de barn som är tidiga i språkutvecklingen är viktigt, medan andra förskollärare menar att de behöver prioritera barn som är sena i utvecklingen.

Studiens syfte är att analysera föreställningar om ”tidigt utvecklade barn” bland förskollärare. Dessa föreställningar undersöks genom att vi uppmärksammar de konstruktioner av barn som framträder i förskollärares tal om förskolans uppdrag i relation till barns behov och förutsättningar. Syftet har brutits ner i följande frågeställningar: Hur konstrueras det enskilda barnets behov och dess förutsättningar i förskollärarnas tal? Vilka diskurser organiserar förskollärarnas tal om förskolebarn, och hur artikuleras dessa? Studien har en diskursanalytisk ansats som utgör både teori och metod. Diskursteorin bygger på Laclaus och Mouffes teorier, där verkligheten ses som diskursivt konstruerad genom språk. Det empiriska materialet består av intervjuer med fem förskollärare. Studien visar att förskollärarnas föreställningar om barns behov och förutsättningar är mångtydiga. Olika diskurser kämpar om betydelsefixering i förskollärarnas olika artikulationer, vilket medför olika motsägelser. Det gemensamma i utsagorna är att stöd likställs med brister och svårigheter, där tidigt utvecklade barn därför inte kan inkluderas i detta stöd. Studien tyder på att gruppen tidigt utvecklade barn nekas och att de därmed inte heller konstitueras; de här barnen finns inte.

Syftet med studien var att undersöka om skolan är till för alla, även de högpresterande och särbegåvade eleverna i matematik. Genom kvalitativa intervjuer av rektorer/biträdande rektorer på fem skolor och Lars Narvselius, ansvarig för Mensas program för begåvade barn, undersöktes hur undervisningen ser ut för de elever som ligger steget före i matematik. Dessutom undersöktes hur matematikundervisningen skulle kunna se ut för att inkludera alla elever. Studien visar att undervisningens utformning och innehåll inte kan vara likadan för alla elever eftersom behoven är olika, men att tillhöra en grupp, att känna trygghet i den gruppen och att bli sedd av kamrater och vuxna är alla elevers rätt i skolan. Pedagogerna måste ta hänsyn till att även högpresterande och särbegåvade elever behöver bekräftelse och stimulans, genom att erbjuda dem specialundervisning, antingen i den vanliga klassen, i speciella klasser eller i särskilda skolor.

Studiens syfte är att belysa förskollärares syn på stöd till särskilt begåvade barn i förskolan. Särskild begåvning är ett område där det råder kunskapsbrist och är något som behöver synliggöras i samhället. Det för att kunna uppmärksamma och upptäcka begåvningen i tidig ålder för att förebygga negativa konsekvenser som kan uppstå. Här kan förskolan och skolan vara en avgörande faktor för barnens framtid. Studien utgår från en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer, där sex förskollärare i två kommuner deltog. Studien utgår ifrån den sociokulturella teorin där väsentliga begrepp som scaffolding, proximala utvecklingszonen, mediering och artefakter tas upp som en grund för studiens resultatanalys.  Resultaten visar att förskollärarna har vissa kunskaper om de mest centrala kännetecken vid särskild begåvning, och kan på så vis ofta identifiera barn med dessa förmågor i förskolans verksamhet. När det gäller att utforma stödet för särskilt begåvade barn uttrycker majoriteten en önskan om fortbildning inom området. Förskollärarna uppvisar en viss kompetens kring att utforma stöd för barnen men använder inte relevanta termer för de olika insatserna. Slutsatsen visar att särskild begåvning behöver synliggöras på lärarutbildningar och i förskoleverksamheten för att kunna ge stöttning och utmaningar som är synnerligen gynnsamma för de särskilt begåvade barnen. / The purpose of the study is to highlight preschool teachers' views on support for gifted children in preschool. Giftedness is an area where there is a lack of knowledge and is something that needs to be made visible in society. This is to be able to pay attention to and detect giftedness at an early age in order to prevent negative consequences that may arise. Preschool and school can be a decisive factor for the children's future. The study is based on a qualitative approach with semi-structured interviews, in which six preschool teachers in two municipalities participated. The study is based on the sociocultural theory where essential concepts such as scaffolding, proximal development zone, mediation and artifacts are raised as a basis for the study's result analysis.  The results show that preschool teachers have some knowledge of the most central characteristics of giftedness, and can thus often identify children with these abilities in preschool activities. In terms of designing support for gifted children, the majority express a desire for further training in this area. The preschool teachers show some competence in designing support for the children but do not use relevant terms for the different interventions. The conclusion shows that giftedness needs to be made visible in teacher training programs and in preschool activities in order to be able to provide support and challenges that are particularly beneficial for gifted children.