En betydande andel av Sveriges gymnasieelever elever får högre betyg i sina kurser än de presterar på det nationella provet medan en mycket liten andel elever får ett lägre kursbetyg. Relationen mellan provbetyg och slutbetyg skiljer sig dessutom mellan olika skolor. På vissa skolor får systematiskt en stor andel elever högre slutbetyg än vad provbetygen indikerar medan detta är mycket ovanligt på andra skolor. Samtidigt är ett av huvudsyftena med de nationella proven att uppnå en likvärdig och rättvis bedömning och betygsättning. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur matematiklärare på några gymnasieskolor i Malmö resonerar kring betygsättning i relation till de nationella proven ur ett likvärdighetsperspektiv. För att undersöka detta har jag genomfört en kvalitativ fallstudie med semistrukturerade intervjuer i form av fokusgrupper på tre olika skolor i Malmö. Det empiriska materialet har tolkats enligt ett hermeneutiskt perspektiv, strukturerats med en tematisk analysmetod, och satts in i en vetenskaplig och sociokulturell kontext för att dra slutsatser utifrån identifierade mönster och teman. Resultaten av undersökningen visade att de nationella proven är lärarnas enskilt viktigaste underlag vid betygsättning och att de i regel bekräftar lärarnas tidigare bedömning. Det finns en tendens att låta provresultatet agera undre gräns vid betygsättning; ett nationellt prov kan höja betyg men sällan sänka. Lärarna ger uttryck för en oerhört positiv inställning till och ett starkt förtroende för de nationella proven då de upplevs välgjorda, heltäckande, tidsbesparande och rättvisa. Dessutom används de för att konkretisera svårtolkade kunskapskrav. Avvikelser mellan provresultat och kursbetyg betraktas som ett allvarligt likvärdighetsproblem och undviks om möjligt. På det hela taget ger matematiklärarna en väldigt enad bild av de nationella provens stora och legitima betydelse vid betygsättning.

Bedömning och betygsättning är ett ständigt aktuellt ämne i skoldebatten. Likvärdigheten i lärares bedömningar och betygsättningar är av yttersta vikt eftersom betygsättning är myndighetsutövning som påverkar elevens möjlighet till vidare utbildning och arbete. I denna uppsats undersöks likvärdigheten i åtta svensklärares bedömningar och betygsättningar av en elevtext. Informanterna har skriftligen bedömt och betygsatt en elevtext. Dessa skriftliga bedömningar och betygsättningar har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Resultatet visar att samstämmigheten i lärarnas betygsättning inte är hundraprocentig. Detta har, enligt resultatet, bland annat sin grund i att lärarna tolkar värdeorden i betygskriterierna på olika sätt vilket gör att de betygsätter texten olika. Slutsatsen som dras är att likvärdigheten i svensklärarnas betygsättning av elevtexter brister.

Den arbetsplatsförlagda utbildningen skall utvärderas av handledaren, så att handelsläraren kan översätta (validera) denna värdering till den inom skolan gällande betygsskala. Dessa tre väsentliga moment: kursplanelagd, utbildning och värdering innebär behov av tät kommunikation mellan APU-företagen och skolan. Just denna kommunikation är utomordentligt viktig, både kvantitativt och kvalitativt. Det kvantitativa består i att kommunikationen sker tillräckligt ofta, samt det kvalitativa att kommunikationen sker mellan och via relevanta personer. Dessa personer utgörs i första hand av behöriga handledare som erhållit relevant handledarutbildning med uppföljande kompletteringar, samt behöriga handelslärare vilka besitter skolledningens förtroende. Den nu förelagda undersökningen vill till viss del klarlägga vad som händer med kvaliteten på APU, om dessa elementära förutsättningar brister. Syftet med undersökningen var dels att belysa komplexiteten i elevers val av HP kopplat till grundskolan och högskolan, och dels att redovisa avnämarnas syn på APU avseende dess kvalitativa innehåll detta genom att mäta om avnämarna anser att kommunikationen mellan skolan och företagen är tillfredsställande sett ur perspektivet APU - dess innehåll, värderingen av elevens inhämtade kunskaper, samt elevens anställbarhet. I undersökningen fokuserades de kriterier som arbetsgivaren inom handeln har för anställbarheten hos nyexaminerade elever från HP, samt om dessa krav tillgodoses av den offentliga gymnasieskolan. Dessa kriterier värderas / valideras av handledaren vid utvärdering av elevens APU, denna värdering skall överföras både muntligt och skriftligt till handelsläraren. För att samspelet mellan handledaren och handelsläraren skall fungera, måste båda kunna yrkeskulturen och tala samma yrkesspråk, med dess inneboende antydningar, koder och värderingar. Denna tysta kunskap finns, icke utan uppenbar anledning, preciserad som del i antagningskraven till handelslärarutbildningen, utgörande minst fyra års relevant yrkeserfarenhet. Det mest glädjande med undersökningen var utan tvekan att respondenterna oavsett kategori - dagligvaruhandel, fackhandel, stort eller litet företag - gärna kallar en elev med goda betyg från Handels- och administrationsprogrammet och APU:n till anställningsintervju, och då inte enbart till de mest rutinartade befattningarna. I detta perspektiv framstår explicit att gränsen mellan goda och dåliga HP-betyg är en tydlig vattendelare. Med tyvärr en alltför skrämmande tydlighet, enär respondenterna förordar en gladlynt och energisk 16-åring, med endast hyfsade grundskolebetyg före eleven med dåliga HP- och APU-betyg. Det framkom även att en förutsättning för en förbättrad yrkesutbildning är, att den bristfälliga kommunikationen mellan företagen och skolan snarast förbättras, så att allt fler ungdomar har möjlighet att komma på "rätt" sida om vattendelaren.

Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur lärare i grundskolans årskurs 9 använder sig av de nationella proven när de betygsätter elever i ämnet matematik. Det som jag också vill ta reda på är hur lärares betygsättning påverkas av de nationella provens resultat och vilka pedagogiska problem som uppstår i samband med de nationella proven i matematik. Denna undersökning grundar sig på kvalitativa intervjuer med fyra matematiklärare. Resultatet från intervjuerna analyserades och befanns omfatta följande huvudteman: 1. Omfattning av nationella proven i relation till vad de ger, 2. Styrning och anpassning, 3. Likvärdighet, 4. Moraliska och pedagogiska perspektiv och 5. Mäter de nationella proven rätt saker?Det framkom att lärarnas inställning till användandet av det nationella provet och den slutliga betygsättningen var mycket olika. Deras utsagor har jämförts med det som uttrycks i styrdokumenten och aktuell bedömningsforskning och jag resonerar kring ifall lärarnas inställningar är i linje med Skolverkets intentioner eller inte.

Syftet med vårt examensarbete har varit att fördjupa oss i arbetssättet vid en bedömning av praktiska moment genom att jämföra två gymnasiala skolor med inriktning frisör. Med kvalitativa intervjuer av tio frisörlärare samt kvantitativa enkäter till etthundrafemton elever har vi fått fram deras erfarenheter om kunskap i bedömning. En djupare bild av arbetssätet på de två skolorna kom fram genom att en observation gjordes. En lärare från vardera skolan fick bedöma ett praktiskt moment. Våra intervjuresultat visar att det förekommer skillnader i arbetssätet vid bedömning av praktiska moment. Det framkom att kursmålen skiljer sig i var skolorna väljer att lägga in de olika praktiska momenten. Resultatet av enkäterna visar att eleverna på de två skolorna hade olika uppfattningar om hur en bedömning bör gå till. Eleverna ansåg det viktigt att lärarna alltid hade tid för genomgångar. Observationen gav arbetet en ny dimension genom att skillnaderna av bedömning av praktiska moment visade en klar olikhet i synen om vad som ska bedömas i kursen. Det krävs att lärarna inom frisörutbildningen på gymnasieskolorna i landet får tid till att skapa långsiktiga projekt som kan leda till gemensamma kunskapsmål för bedömning av praktiska moment.

En empirisk kvalitativ undersökning presenteras. Undersökningen baseras på intervjuer med tre lärare som undervisar i fysik och/eller matematik på gymnasiet. Intervjuerna genomförs för att får en inblick i hur dessa lärare resonerar kring och genomför bedömning i praktiken. Detta för att utröna på vilket sätt de löpande bedömningar som görs under kursens gång ligger till grund för den summativa bedömningen eller kursbetyget, och kan användas för att beskriva eller visualisera elevens utveckling i förhållande till målen för kursen.Resultaten visar att lärarnas löpande bedömningar i huvudsak görs baserat på det centrala innehåll som nyligen behandlats i kursen. Bedömningar som görs löpande under kursen genom skriftliga prov visar också att kvaliteten eller nivån på de förmågor som bedöms inte är oberoende av centralt innehåll. Det är alltså svårt att beskriva elevens läge i förhållande till målen genom t.ex. en matris med kunskapskrav eller förmågor, utan samtliga lärare menar att en matris per centralt innehåll eller bedömningstillfälle behövs.Vidare undersöks kopplingar mellan löpande bedömningar och kursbetyg. Det visar sig att nationella kursprov är avgörande vid betygsättning, och att tidigare löpande bedömningar endast används som komplement vid avvikande resultat på nationellt prov eller för det centrala innehåll som eventuellt inte täcks av provet. Därför behöver lärarna heller i princip inte ta ställning till hur olika löpande bedömningar (inom olika centrala innehåll eller vid olika tidpunkter) ska viktas eller sättas samman i ett kursbetyg. Elevens läge i förhållande till målen för kursen avspeglas istället i en uppsättning löpande bedömningar som gjorts för olika centralt innehåll, och innehållet i det nationella provet blir avgörande för vilka av de löpande bedömningarna som blir av vikt i kursbetyget. Dock skall nämnas att lärarna oftast upplever att elevens resultat på det nationella provet avspeglar eller ligger i linje med tidigare löpande bedömningar av elevens prestationer. Förmågor verkar inte utgöra en lämplig uppsättning indikatorer för att beskriva elevens progression eller utveckling i förhållande till målen för kursen. Dels eftersom nivån på förmågorna inte är oberoende av centralt innehåll, och dels eftersom två av lärarna menar att elevens slutnivå (i termer av förmågor) oftast indikeras tidigt i kursen. Elevers utveckling beskrivs av en lärare inte termer av ökad nivå i förmågor under kursen gång, utan snarare som att elever arbetar för att behålla sin ingångsnivå. Detta kan tolkas som att eleven för varje nytt centralt innehåll ska öva upp förmågorna ”på nytt”. Resultatet på det nationella provet skulle då snarare avspegla den generella nivå som eleven hållit under kursens gång. Sammantaget kan sägas att en av tankarna bakom denna studie, att elevens progression i förhållande till målen för kursen överskådligt skulle kunna visualiseras i en matris eller liknande och genom en gradvis ökning av elevens nivå inom olika förmågor, inte återfinns i den praktik som studerats här.

Likvärdighet och rättvisa är grundläggande värden i det svenska skolsystemet. Vi har med detta fokus undersökt fem grundskolors betygsättning av kärnämnena i år 9 och hur dessa betyg korrelerar med betygen i A-kurserna på gymnasiet. Vi har jämfört betygsstatistiken avseende två hela årskullar elever år 2004 och 2005 i den undersökta kommunen. Vi gör antagandet att ett visst uppnått betyg i år 9 skall ses som en prognos för att eleven minst bör uppnå samma betygsnivå på gymnasiet. Analysen av vårt material visar på skillnader i betygskvalitéer mellan grundskolorna. Härigenom äventyras elevernas rätt till en likvärdig och rättvis betygsättning.

Denna undersökning syftar till att synliggöra arbetet med formativ bedömning, d.v.s. de bedömningsformer som används för att främja elevers utveckling och lärande.Det empiriska materialet utgörs av kvalitativa intervjuer med fyra lärare som arbetar med formativ bedömning på en gymnasieskola i Malmö.Studien visade att pedagogerna utgick utifrån samma kunskapssyn och ansåg att undervisning och bedömning bör främja utvecklingen av förmågor. De ansåg dock att många av dagens lärare fortfarande fokuserar på fakta samt att bedömningen oftast styrs av att enbart sätta betyg. Studien visade också att samsynen lärare emellan kan ha en avgörande roll när det gäller arbetet med formativ bedömning eftersom detta underlättar kommunikationen med eleverna. Resultaten tyder även på att lärare som arbetar med denna typ av bedömning saknar metoder för betygsättning som, i likhet med bedömningen, sätter elevers utveckling i fokus.

SammanfattningFöreliggande studie undersöker hur matematiklärare på gymnasiet använder det nationella provet i det pedagogiska uppdraget med fokus på planering och bedömning i förhållande till Skolverkets syfte med provet i matematikkursen A. Genom djupintervjuer med fyra lärare synliggörs hur dessa lärare förhåller sig till det nationella provet och hur de använder det i förhållande till Skolverkets anvisningar. Resultatet från studien visar att de fyra lärarna har en uppfattning om det nationella provets roll, ifråga om en likvärdig bedömning, som stämmer väl överens med skolverkets anvisningar. Vidare visar resultatet att inte alla lärare använder provet på ett sätt som stämmer väl överens med Skolverkets anvisningar om hur provet skall användas, vilket kan påverka undervisningsprocessen negativt.

Friluftsliv och utevistelse upptar stor plats i kursplanen för ämnet Idrott och hälsa men tidigare studier och inspektioner visar att momentet inte ges motsvarande plats i undervisningen. Viss forskning pekar mot att olika yttre faktorer kan påverka lärarens möjligheter att bedriva undervisning inom friluftsliv och utevistelse. Med anledning av detta undersökte denna studie lärares förutsättningar att bedriva undervisning i Idrott och hälsa avseende momentet friluftsliv och utevistelse. Åtta semistrukturerade kvalitativa intervjuer med lärare i Idrott och hälsa genomfördes. Resultatet visade att det fanns en stor skillnad i undervisningsinnehållet och hur lärare prioriterade området. Skillnaden mellan kursplanens centrala innehåll och kunskapskrav ansågs vara den största påverkansfaktorn för detta. Respondenterna menade vidare att skolans geografiska placering i relation till en god naturmiljö, lektionstiden samt den ekonomiska faktorn i stor utsträckning påverkade förutsättningarna för undervisningen. Detta kan medföra att elevens rätt till likvärdig bedömning i ämnet äventyras.