ABSTRACT This essay has as its main purpose to examine how teachers handle teaching in art, after the governments steeredocuments and goals to reach. To find out about it I have done interviews with four teachers. I have made a study of litterature to introduce some different teaching methods that is more or less meaningful and useable. The result of the examination was different from what I expected. The interviews showed that the four teachers work in varios ways after their own conditions. They have different experiences and also have different opinions about what is most important in the art teaching. They give reasons for why they work the way they do, and have good arguments. They also seems aware of their own work and also about the chortage it might have. Kayeords: art teaching, teaching method, creative work / Sammanfattning Det här arbetet har som ditt huvudsakliga syfte att undersöka hur lärare hanterar bildämnet i skolan utifrån de riktlinjer och mål som finns uppsatta i grundskolans läroplan och kursplan för bild. För att ta reda på det har jag gjort fyra intervjuer med lärare. Jag har också studerat olika metoder i litteraturen, som är mer eller mindre användbara och meningsfulla. Resultatet av undersökningen är ett annat än vad jag hade förväntat mig. Intervjuerna har visat att de fyra lärarna arbetar olika efter sina egna förutsättningar. De har olika erfarenhet och tycker olika saker är viktiga. Lärarna motiverar varför de arbetar som de gör och har bra argument. De är medvetna om sitt eget arbete och de brister det kan ha. Nyckelord: bildundervisning, bildämnet, undervisningsmetod, skapande verksamhet

I denna studie diskuteras hur en viss bildpedagogisk praktik som vilar på ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan uppfattas av elever avseende lärande och utveckling och hur denna arbetsprocess påverkar deras uppfattning om lärande i och genom bildämnet. Studien utvärderar hur elevers upplevelser och sinneserfarenheter ser ut i samma bildpedagogiska praktik och hur de medieras i deras bildskapande. Metoden är kvalitativ där med hjälp av ostrukturerad intervju och hermeneutiskt tolkande sätt analyseras information som trängs bakom ord och beskrivningar. Resultatet visar att kognitiva och emotionella aspekter i bildämnet i kombination med en flerstämmig och multimodal skolmiljö stimulerar elevernas lärande/kreativitet och utvecklar olika medieringsförmågor. Elever utvecklar bildspråk och skapar kunskap ur dialog genom social interaktion. I bildämnet får elever reflektera sina individuella känslouttryck som skapar många unika tillfällen till självreflektion. Man får olika möjligheter att använda sig av alla sinnen för att utveckla nya kreativa/skapande inlärningsmetoder. Bildförståelsen baseras på semiotiska grunder där man skiljer på uttryck och innehåll i en bild och upplever den som ett teckensystem. Man lär sig uppfatta detaljer och helheter och utvecklar förmågan att kunna tänka visuellt där man förbinder/förenar sin visuella förmåga med sin tänkande förmåga.

Den här uppsatsen handlar om bildämnet i den svenska grundskolan. Bildform har genom alla tider haft betydelse för oss människor. Via grottmålningar, konst, skulptur, arkitektur, foto, film, symboler och tecken har vi fått redskap att uttrycka, känna och förmedla olika budskap från urminnes tider tills idag. Syftet med denna studie är att synliggöra aspekter som kan bidra till hur bildämnets undervisning utövas i grundskolans tidigare år. Uppsatsen är en kvalitativ studie och har en hermeneutisk forskningsansats. Syftet har dels uppfyllts genom halvstrukturerade intervjuer av fem pedagoger på fem olika skolor som alla undervisar i ämnet bild i skolans tidigare år. Dels genom en litteraturstudie av vetenskaplig litteratur och metodböcker inom det bilddidaktiska fältet samt den nu gällande läroplanen (Lpo 94), den kommande läroplanen (Lgr 11) och den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU-03). Studien har visat att bildundervisning utövas på många olika sätt. Innehållet i bildundervisningen består i vissa falla näst intill bara av bildframställning var pedagogerna på ett sparsamt sätt för in kursplanens kunskapsmål terminsvis och som delas upp i smått torftiga övningar. I andra fall består den av en enorm variationsrikedom där kursplanens alla kunskapsmål bearbetas intensivt under en och samma termin. De aspekter som studien påvisat kan bidra till att påverka pedagogernas undervisning är vilken privat syn pedagogen har på bildämnet samt vilka organisatoriska förutsättningar pedagogen ges. Vilken utbildning pedagogen har inom ämnet samt hur pedagogen ser på lärande.

Arbetet grundar sig både i en empirisk och teoretisk studie. Jag har gjort en kvalitativ undersökning, där en observation på tre olika skolor i Västerbotten har lagt en grund för arbetet. Fokus har legat på att studera hur lärare tar tillvara och kopplar undervisningen till elevens tidigare kunskaper, för att få en helhet och förståelse i skolan samt hur moment börjar och avslutar och om det sker någon uppföljning kring momenten. I observationen låg även fokus på hur elevernas färdiga material hanteras och samlas. Syftet är att försöka komma på ett sätt att kunna dra nytta av tidigare kunskaper eleven fått, för att skapa förståelse och ett helhetsperspektiv i skolan. Jag har gjort litteraturstudier hur portfolioteknik fungerar och hur man kan koppla till tidigare kunskaper. Jag presenterar hur en digital portfolio, som skiljer sig från en vanlig portfolio i vissa delar, skulle kunna fungera och lösa många problem som finns ute i skolorna idag, bland annat förvaringsproblemet av färdigt material, som jag upplever är ett problem ute bland skolorna. Den digitala portfolion kan fungera som en form av bank där allt färdigt material eleven gjort läggs in, och som läraren och eleven kan utnyttja till efterföljande moment. Vilka ämnen som väljer att jobba med den digitala portfolion, är upp till lärarna. Jag har valt att fokusera på att beskriva hur bild- och medieämnet kan jobba med en digital portfolio. Avsikten med att presentera och jobba med den digitala portfolion, är att öka kunskapen om hurvida lust till att lära, kan ligga i att kunna se och förstå, vad och varför man gjort en uppgift i skolan. Jag diskuterar hur den digitala portfolion kan skapa förståelse för det man gör, och hur den kan synliggöra alla elever. Eleven kan se sin egen utveckling och skapa egna nya mål. Föräldrar kan bli mer delaktiga och bli mer insatta vad deras barn gör i skolan. Alla elever kan hamna på samma plan, datorvan som datorovan, då den digitala portfolion är färdig i sitt gränssnitt då eleven börjar. Om eleven behöver byta skola samt vid överlämning kan den digitala portfolion hjälpa både eleven och den nya läraren. För läraren hjälper den digitala portfolion bl.a. till med att lättare jobba ämnesöverskridande, att utvärdera sig själv och kursen, samt elevens kunskaper och utveckling. Det är lättare för läraren att fånga upp svaga elever och den digitala portfolion skapar en mycket god grund för samtal. Trots många goda sidor med den digitala portfoliotekniken, tar jag även upp negativa aspekter som kan uppstå.

Den här uppsatsen undersöker parafrasens roll i samtida bildundervisning ur ett socialkonstruktionistiskt och feministiskt perspektiv med hjälp av visuell metodik, diskursanalys och gestaltande metoder. Uppsatsens material består av lärares parafrasuppgifter, elevarbeten, lärares samtal om parafrasuppgifter och stoffurval samt författarens egna erfarenheter av att göra parafraser. Resultatdelen identifierar en dominerande diskurs i parafrasuppgifterna som i sin tur kan delas in i flera mindre. Följderna av diskursernas inverkan på eleverna diskuteras och förslag på omförhandling och förnyelse av parafrasuppgiften ges. De parafraser som skapades under författarens konstnärliga utforskande av fältet utgör studiens gestaltande del. Fokus har legat på samtidskonst och kvinnliga konstnärer, med ett jugendverk som kontroll för att se om arbetsprocessen ändrades. Parafraserna är gjorda i olika tekniker såsom akrylmåleri, torrpastell, mixed media, skulptur i polymerlera samt digitalt fotografi. Parafraserna ställdes ut som en installation tillsammans med skisser, anteckningar, materialprover och utrivna lappar med författarens reflektioner. Reflektionslapparna och namnskyltarna i installationen är skrivna på tidigare utkast av uppsatsen. Syftet med utställningsformen var att påvisa författarens skapandeprocess av både parafraser och uppsats.

Studiens syfte handlar om att undersöka hur lärare med specifik ämnesprofil talar om estetiska ämnen sedan gymnasiereformen 2011. I studien medverkade verksamma lärare från tre gymnasieskolor i Mellansverige som erbjuder estetiska programmet med inriktning mot bild. Teoretiskt utgår studien från socialkonstruktivismen och diskursteori som perspektiv. Detta betyder att studien bygger på ett antagande om att språket är konstituerande för oss själva och omvärlden. Studien fokuserar på språket som konstruktion och teorin används som utgångspunkt för att kartlägga de diskursiva mönster som framträder i deltagarnas språk och tal. Metodologiskt bygger studien på tre fokusgruppsintervjuer med ett par lärare i varje fokusgrupp. Resultatet visar två utmärkande diskurser i sättet att tala om estetiska ämnenas legitimitet, med särskilt fokus på bildämnet. Diskursernas åtskillnad visar å ena sidan ett humanistiskt bildningsideal där estetiska ämnen har ett värde i sig, å andra sidan ett instrumentellt utbildningsideal där estetiska ämnen är till nytta för någonting annat. Diskurserna visar att kunskap har betydelse genom självförverkligande och kreativitet och då kontra det resultatinriktade idealet som handlar om att anpassa innehållet till arbetsmarknadens förändrade krav på kunskap relaterat till olika yrkesinriktningar. Lärarnas utmaningar är legitimering av estetiska programmet som högskoleförberedande utbildning då den terapeutiska stämpeln lever kvar i skolans institution både bland huvudmän, lärare, elever och föräldrar. Det har i sin tur skapat legitimeringsproblematik sedan reformen inrättades då estetiska programmet blev ett högskoleförberedande program. Lärarna framhåller allmänbildningen och den kognitiva förmågan att kommunicera och samspela genom praktisk tillämpning som betydelsefull kunskapsutveckling. Detta skapar i sin tur motsättningar mellan Gy11 och läroplanens resultatinriktade måluppfyllelse, kontra lärarnas uppfattningar om estetiska ämnenas värde, funktion och innehåll. Studien ger uttryck för en avsaknad av estetiska inslag som enligt lärarna innan reformen 2011 varit en del av skolans kultur då estetisk verksamhet ingick som gymnasiegemensamt ämne.

Denna undersökning handlar om att ta reda på hur elever i årskurs nio anser vad kreativitet kanvara. Hur gestaltar elever kreativitetsbegreppet i ett bokomslag? Vad berättar elevers bilder ochtexter om kreativitetsbegreppet via bildsemiotisk analys och diskursanalys? Dessa frågeställningarhar besvarats av tre elever utifrån en uppgift som jag skapat som handlade om att skapa ettbokomslag till en bok som skulle handla om kreativitet. Efter att eleven gestaltat sin syn påkreativitetsbegreppet skulle hen beskriva i text hur hen tänkt kring sin gestaltning. Materialet harsedan analyserats av mig genom bildsemiotisk analys och diskursanalys för att ta reda på elevernassyn på kreativitetsbegreppet. Studiens resultat indikerar på att det finns ett antal diskurser kringkreativitet i bildundervisningen såsom; kreativitet inom personen; som verb; i förändring; somfrihet; som lekfull och som del- helhet.

Syftet med denna studie är att med hjälp av en kvalitativ intervjustudie ta reda påvilka kunskaper som undervisning i bildämnet ger eleverna, vilken betydelseämnet har i skolan och för elevernas framtid. Studiens frågeställningar som blirbesvarade är varför man undervisar i bild och vilka praktiska respektive kognitivafärdigheter eleverna får möjlighet att utveckla inom bildämnet. Den tidigareforskningen fokuseras på synen av bildämnet, dess roll i barns och ungasutbildning, samt de färdigheter bildämnet kan bidra till att utvecklas hos eleven. Imetodavsnittet redogörs för studiens kvalitativa studie som baseras på tresemistrukturerade intervjuer, urvalet och studiens genomförande samt att studiensbearbetning av empiriskt material och analysmetod presenteras. Det empiriskamaterialet analyserades genom en fenomenografisk analysmetod, vilken fokuserarpå de betydelser en företeelse eller objekt ges, samt hur olika perspektiv avhändelser eller av objektet förknippas med varandra. I resultat och analyspresenteras och analyseras studiens empiriska material. Analysen är indelad i dekategorier som användes i den fenomenografiska metoden, som är relevanta tillstudiens syfte och frågeställningar. Resultatet av studien visar att de deltagandelärarna lär ut olika kognitiva förmågor. Studien visar också att lärarna har olikauppfattningar om bildämnets syfte i skolan och ämnets relevans för eleverskommunikativa förmåga. En slutsats jag drar av studien är att alla lärare bör hakunskaper om bildämnets roll för elevers utbildning, identitet och medborgerligarättigheter.

Denna kvalitativa studie handlar om bildlärares arbete med extra anpassningar i grundskolans bildundervisning. Forskningsfrågorna studien har ämnat att besvara är: Hur beskriver bildlärare extra anpassningar i undervisningen? Vad gör lärarna och hur arbetar de med extra anpassningar i bildundervisningen? På vilka sätt uppfattar lärarna att undervisningen påverkas av arbetet med extra anpassningar? Ett sociokulturellt perspektiv har använts som teoretisk utgångspunkt och metoden för att samla in materialet till studien var semistrukturerade intervjuer. Fem bildlärare verksamma på skolor i nordvästra Skåne har deltagit i undersökningen. Av studiens resultat framgår att lärarna har olika erfarenheter och uppfattningar om vad extra anpassningar i bildundervisningen innebär. Det kan betyda allt från hur lärarna anpassar sina lektioner och uppgifter till hur de organiserar sina klassrum. Samtliga lärare i studien menar att det viktigaste för att få det att fungera med elever i behov av extra anpassningar är att bygga goda relationer. Slutligen visar studien att bildlärarna i sitt dagliga arbete i skolan ofta känner sig otillräckliga eftersom de har svårt att hinna med att stötta alla sina elever.

The purpose of this study was to describe how the art subject´s societal relevance is motivated. The questions asked were: How is the art subject's societal relevance in school policy, state's public investigations and public art subject debate motivated? And how is the future development of the art subject described therein? The method used was based on Faircloughs critical discourse analysis and studied text extracts from publicly accessible publications. The results showed a complex and multifaceted discourse. Furthermore, the analysis showed several intertextual and interdiscursive relations, but also its potential future development with a discourse comprised predominantly of concrete statements. The conclusion was that school policy discourse emphasized to a large extent the democratic societal relevance, the discourse in state public investigations used largely a beneficial economic relevance, and the discourse of the art subject debate showed a tendency to pursue an analytical, critical, and communicative relevance. However, there were elements within each discourse that were reminiscent of each other. The future development of the subject highlighted the need to ensure the desirable creative commodity and a necessity of a more theoretical inclined subject, and a need to develop the subject as support to ensure democracy.