Five letters in a row: E, L, I, N, A. The E has several more horizontal strokes than the E Iwill later learn in school, the N is reversed, and the A is upside down. It doesn’t matter. Ican read it, and others can, too. Once I learned how to write my name, I couldn’t stop. Iwrote it everywhere—on my toys and on my bed frame, on the walls, the doors, theledges. There is something visceral about leaving marks and traces of oneself on differentmaterials and surfaces. Pencil on raw wood, pen on paint, and waxy crayon on plastic.Speaking and writing are part of a collective knowledge that is based on complexstructures and technologies. Walls and screens are flat surfaces that we use fororientation and as sources of information. We navigate. Slowly we are shaped. I’mtouching, tracing, and marking. Leaving something of myself behind. A record. Anencounter and exchange between my hand, the tool, and the surface. The surface isforever marked, forever destroyed, forever scarred. ELINA.In this master essay, Elina Birkehag collects her notes and reflections during her years ofmaster studies at the Royal Institute of Art in Stockholm. The essay consists of two parts.The first is written in her studio during her final year of studies, the months before her soloexhibition MOUTH TO WALL at the end of 2022. The second part is a collection of notesfrom the forests and wetlands of Dalarna, as she has been looking for tree carvings leftthere by women tending cattle a few hundred years ago.

Jag försöker skriva om någonting som inte vill skrivas. Det kanske kan sägas, eller sjungas. Men det går faktiskt inte att skriva det på ett tydligt sätt. Därför får jag försiktigt närma mig det från olika håll, komma så nära jag kan, för att ge någon slags bild av vad det är jag vill säga. I den här texten kommer jag att fördjupa mig i olika aspekter av okonventionellt språk, med min målarpraktik och andra erfarenheter som utgångspunkt. Konventionellt språk i den här kontexten syftar på den kommunikation vi associerar med språk som begrepp. Ett språk som förverkligas genom den västerländska kunskapsnormen: sanning uppnås genom rationalitet, logik och intellekt. Jag försöker visa att alternativa sätt att kommunicera, till exempel icke-verbalt, bildligt, eller performativt, kan vara ett bättre sätt att förstå verklighetens komplexitet. Inlärningsprocessen av målerihantverket kräver en frigörelse från den begreppsliga verklighetsuppfattningen vi är vana vid. Det här blir tydligt i språket kring måleriets egenskaper, vilket i den här texten framgår i egna reflektioner samt hänvisningar till Mats Ahlgrens handbok för studerande målare - Måleriets Poetik. De samtal och tankesätt som går bortom det vedertagna upptäcks även utanför konstens kontext vilket jag iscensätter i form av personliga erfarenheter av restaurangarbete. Med grund i min egen begränsning i att inte kunna skriva något som inte vill bli skrivet tar jag hjälp av Fritjof Capras analys av österländsk filosofi och den västerländska naturvetenskapen i Fysikens Tao.

Detta arbete handlar om kopplingen mellan musik och bildkonst, och hur denna kan användas inom komposition. Jag genomförde denna undersökning på grund av mitt icke befintliga emotionella band till bildkonst med förhoppningen att skapa ett sådant. Jag fascinerades av tanken på att använda musik för att översätta det jag inte ännu förstod i bildkonst till ett medium jag kan sätta ord på, och tack vare det, även sätta ord på tavlan. Förhoppningen är att kunna dra lärdom av den musik jag komponerar för att förstå vad det är jag känner kring tavlan. För att komma fram till ett resultat valde jag att komponera fem låtar till fem olika tavlor där jag enbart drog inspiration från sagda tavlor där jag, så utförligt jag kunde, försökte motivera och förklara varför jag valde att skriva som jag har gjorde. Dessa motiveringar kommer förhoppningsvis leda till en emotionell reaktion på tavlan samt en emotionell analys, vilket jag inte hade förmåga att skriva innan jag gick in i detta arbete. Undersökningen resulterade inte bara i svar på mina initiala frågeställningar, utan uppdagade även kringliggande frågor. Detta arbete inbjuder till samtal kring samband mellan musik och bildkonst, tolkningsprocesser samt konstens plats i musikundervisning och musikens plats i en större kulturell kontext.

No description available.

No description available.

Uppsatsen analyserar kameravinklar i förhållande till illustrationer som finns i ett onlinespel. Diskussion förs kring fyra bilder. Detta görs utifrån en bildanalys med inslag av semiotisk analys. Undersökningen kunde inte visa på om kameravinklar i sig själva kan uttrycka visuellt berättande eller ej. Dock visar studien att kameravinklar kan öka det visuella berättandet som en bild har. / The essay analyzes camera angles in relation to illustrations found in an online game. Discussion is conducted around four pictures. This is done on the basis of an image analysis with elements of semiotic analysis. The study could not show whether camera angles in themselves can express visual narrative or not. However, the study shows that camera angles can increase the visual narrative meaning of an image.

In this text I retell the story of a close friend of mine that went missing a few years ago. I also dive into world geographies and how they interconnect unexpectedly, for example through water.  In the Hindu scripture Shatapatha Brahmana, written between the 6th and 8th centuries BCE, one encounter scientific knowledge of geometry, observational astronomy, and many tales, where time is told in a cyclical, nonlinear way. The book recounts how the sweat dripping down the god Shiva’s head is the water of Ganges River, where the ashes of generations of deceased people travel along the currents like a miniature collection of the past. I depart from a lens-based practice to explore remains of traces of stories, contrasts between inherited cultures and gay love.  Through the migratory movement from India to Norway made by my father in the 80’s, the same period as the fathers of my Norwegian cousin’s migrated from, Algeria, Morocco, and Argentina. I came to know about the importance of the permanence as some of them stayed and influenced our cultural microcosmos of diaspora perspective. While some of them departed back again to their birth countries leaving mythical-like aura behind. From the get-go our shared upbringing in the Scandinavian landscape made us witness the ever-shifting kaleidoscope of our human existence and filling a gap between having two cultures. And a question to the difference between being of or having a minority background.  The artistic expression can be intricately intertwined with the nuanced language of gestures, transcending linguistic and cultural motifs. Through a local Indian newspaper shipped to my hometown in Norway ever since I was a child, arised a playful game of trying to understand and learn these symbols and cultural motifs.

Den kristna traditionen är djupt rotad i vårt samhälle. Kristna högtider är allmänna helgdagar och vigslar, dop och begravningar i kyrkan tillhör det vanliga. Trots detta är Sverige idag ett av världens mest sekulariserade länder och bara 10% av svenskar menar att religion spelar en viktig roll i deras liv. Medlemsantalet och antalet gudstjänstbesökare i Svenska kyrkan sjunker för varje år. Målet med detta arbete är att visa på hur visuell kommunikation kan användas för att förändra förutfattade meningar om kristendomen och bygga broar mellan åsikter och ideologier. I Normkreativ kyrka tar jag avstamp i den klassiska kristna bildkonsten för att skapa en ny upplevelse av välbekanta bibliska motiv. På så sätt vill jag skapa förståelse för min personliga trosuppfattning och visa på hur kristendomen kan göras relevant i Sverige idag.

Denna undersökning angriper Nationalmuseums skolmaterial ”Omöjliga kroppar – om skönhet, mode och genus” utifrån ett posthumanistiskt/ nymaterialistiskt perspektiv. Genom analysmetoden diffraktion identifierar jag hur dessa perspektiv skulle kunna ges utrymme i detta material. Syftet med detta är ett antagande om att de genererar kunskaper och förståelser som är viktiga för en långsiktig hållbarhet. Syftet är inte att finna brister i materialet, som förhåller sig till existerande kunskapsparadigm, läroplan, och konstsamlingar och fyller sin funktion i den kontexten. Snarare att belysa vad som kan uppstå i mötet mellan det som redan existerar, det som utifrån ett visst behov och funktion är under utveckling, och teorier som kan tyckas vara kontrasterande, komplexa och avlägsna. Detta har genererat följande frågeställningar: Vilka möten och brytningar framstår genom diffraktion av posthumanistisk/ nymaterialistisk teori och undervisningsmaterilet ”Omöjliga kroppar”? Samt: Vilka nya möjliga sammankopplingar framträder i dessa möten och brytningar mellan posthumanistisk/nymaterialistisk teori och undervisningsmaterialet ”Omöjliga kroppar”?Jag har här avgränsat mig till tre teorier: den decentrerade människan, den uppluckrade tiden och den materiella agensen. Dessa förklaras här och jag undersöker var de möter (dvs. förstärker) formuleringar i studiematerialet, och var de bryter mot det (dvs. presenterar ett kritiskt eller avvikande perspektiv). I dessa möten och brytningar har jag identifierat möjliga sammankopplingar mellan teorierna och studiematerialet, i bemärkelsen omformuleringar av text eller förskjutningar av fokus som kan bana väg för nya tankar och samtal. Resultatet visar att en decentrering av människan i detta material är utmanande, då vi förknippar ”skönhet, mode och genus” med mänsklig kultur, men kan åstadkommas exempelvis genom att i text och samtal beskriva människor som en art bland andra, och inkludera dessa andra i diskussioner om exempelvis makt. En uppluckring av tiden låter sig göras om man frångår materialets linjära, kronologiska organisation och söker andra mönster eller ingångar. Studiematerialet erbjuder även flera möjligheter att betrakta materiella föremål som i besittning av en egen agens. Denna metod att applicera filosofiska begrepp och teorier på konkreta undervisningssituationer skulle sannolikt, om den tillämpandes i fler sammanhang, kunna leda till en förändring i tankemönster och förgivettaganden, förändringar som på sikt kan generera mer ”hållbara” kunskaper och förståelser om världen och vår plats i den.

I den här kandidatessän vill jag presentera mina tankar och dra kopplingar mellan fotografiet, översättningen och arketypen inom ramverket: den neo-koloniala blicken, Teman som resulterat i  kandidatutställningen Bortbytingen och ett videoverk med samma namn. Texten är ett sökande efter den anti-neokoloniala blicken, förutom referenser som Cindy Sherman, Pia Arke och Oswald de Andrade ombearbetas Don Mee Chois översättnings koncept om "tvillingen" som ett sätt att kontextualisera och översätta mitt egna konstnärskap. Och hur folktronskaraktärer så som Bortbytingen kan erbjuda ett kärl för sökandet i att finna alternativ för det anti-neokoloniala positionerandet.