Dokumentärberättelser om utsatthet är fängslande i beaktande att de berör sociohistoriska händelser om människors livsöden. Det övergripande syftet med denna studie är att genom en semiotisk bildanalys av dokumentärproduktionerna He named me Malala (2015), Exodus: Our Journey to Europe (2016) och Min oro (2017) studera hur berättelser om utsatthet skildras i dokumentärfilm. Studiens huvudsakliga frågor kretsade kring: Hur gestaltas utsatthet genom bildkomposition? Vilka metoder bidrar till att tittare kan knyta an till de framställda aktörerna? och På vilket sätt presenteras aktörerna i dokumentärfilm -som offer eller som handlingskraftiga? Resultatet visade att filmmakarnas val av berättarkomponenter tydligt framhäver handlingskraften hos de framställda aktörerna. Således blev slutsatsen att de berörda framställs som mångfacetterade människor, som har besegrat ett mödofyllt livsöde trots att de hamnar i offerstatus i samhället. Detta har till följd att åskådaren kan knyta an till dem vederbörande oavsett skillnader i produktionsförhållanden.

Denna studie ämnade ta reda på vad elever från tre gymnasieskolor har för uppfattningar om samtidskonst. Ett urval av elever, vilka läser tredje året på ett estetiskt program, fick under studiens genomförande besöka Västerås Konstmuseums samtidskonstutställning Ur Aska. Studien belyser eventuella skillnader i elevernas uppfattningar om samtidskonst utifrån elevernas utbildningsbakgrund, erfarenheter av intra- och extramuralt lärande samt utifrån elevernas erfarenheter av språklig mediering. Studiens utgångspunkt tog avstamp i det sociokulturella perspektivets syn på lärande. Fenomen att beakta gällde den språkliga medieringens betydelse samt om elevers utbildningsbakgrund och erfarenheter av möten med samtidskonst påverkar elevers uppfattningar. Empiriska data samlades in genom kvalitativa fokusgruppsintervjuer där 18 elever, från tre olika gymnasier, har intervjuats i fokusgrupper (á 2-5 elever/fokusgrupp). Metod och resultatanalys grundar sig i en fenomenologisk samt fenomenografisk metodansats. Resultatet diskuteras med utgångspunkt i estetisk förståelse, inkludering av konstvärldar samt språklig mediering. Resultatet visade att uppfattningarna varierar och att detta beror dels på erfarenheter hämtade ur undervisningen, dels på erfarenheter hämtade utanför en undervisningskontext. Vidare visade resultatet att elever behöver en ökad förståelse för de begrepp, teorier, intentioner och praktiker som samtidskonsten bygger på och att elever i högre grad behöver ges möjlighet att möta samtidskonst innanför och utanför skolans väggar.

Syftet med denna studie var att få kunskap om hur elever beskriver bildämnet ur ett genusperspektiv men också vad dessa elever ser som motiverande inom bildämnet, främst med fokus på digitalt skapande. Det empiriska materialet samlades in med hjälp av kvalitativa semistrukturerade intervjuer där sju elever från gymnasiet deltog. Den data som sedan analyserats har gjorts genom en genusvetenskaplig grund med en fenomenografisk ansats. Enligt Skolverket ska skolan motverka all form av diskriminering bland annat på grund av kön, samtidigt som andra skolverkstexter och utvärderingar redogör för en tydlig skillnad mellan tjejers och killars intresse för bildämnet samt att differensen där mellan tjejers och killars betyg är som störst. Studien visar att motivation inom bildämnet och digitalt skapande främst är knutet till egna intressen men är i hög grad beroende av lärarens kompetens inom området. Det framgår att elever efterfrågar mer digitalt arbete inom bildämnet, vilket talar emot det mer vanliga traditionella arbetet. Om bildämnet skulle vara ett ämne för tjejer, för killar eller ett ämne för alla beskrivs på tre sätt. 1) Ett ämne som är för alla som inte har med kön att göra, 2) ett ämne som inte borde ha med kön att göra men som är något mer för tjejer. 3) Att bildämnet är tjejigt, men att detta är något som måste motarbetas.

Bildlärares och elevers förståelse av subjektiva upplevelser i olika bildmässiga sammanhang utifrån kultur och värderingar, är essentiell för kommunikation och utveckling i ett mångkulturellt klassrum. För att undvika missförstånd kan lärare med hjälp av kulturkompetens och ett interkulturellt perspektiv lättare uppfatta en sådan situation. Skolverkets studier visar dock att två tredjedelar av elever i högstadiet inte har kunskap om analys och tolkning av bilder. Resultatet i studien visar att intresset för interkulturell lärar- och elevkompetens inom bildämnet växer utanför Sverige, där forskningsresultat visar exempel på framgångsrik undervisning. Interkulturell kommunikation har även fått uppmärksamhet inom svensk utbildning, men bilddidaktisk forskning i ämnet är begränsad. Svenska läroplaner nämner inte interkulturalitet i bildämnet överhuvudtaget. Denna systematiska litteraturstudie fokuserar på betydelsen och vikten av bildlärares och elevers förståelse för varandras upplevelser i bildämnets olika bildsammanhang. Studien utgår därför från en kvalitativ ansats. Syftets och frågeställningarnas grundkonstruktion vilar på aktuell, vetenskapligt förankrad, bilddidaktisk forskning . Frågeställningarna behandlar användningen av bildämnet som ett verktyg för interkulturellt lärande, bildlärares interkulturella kompetens samt behovet av interkulturell kommunikation i bildämnet.

Fokus för denna studie är inre motivation ur ett bilddidaktiskt perspektiv i relation till elever som är inlåsta. Metoden som använts är en systematisk litteraturstudie med en kvalitativ ansats som syftar till att beskriva och förklara det som studeras. Frågeställningarna och analysen har sin grund i tre grundläggande behov som kan påverka elevens motivation. Dessa behov är tillhörighet, autonomi och synen på den egna förmågan. Behoven behandlas i relation till de förutsättningar som inlåsta elever har i sin skolgång. Som ett underliggande led i analysen undersöks även potentiella metoder inom det bildterapeutiska fältet, som skulle kunna anpassas och användas i bildundervisning. Resultatet visar tydliga indikationer på att alla de tre behoven, och därmed även motivationen, kan stärkas genom medvetna bilddidaktiska val och förhållningssätt. Resultaten tyder även på att det finns bildterapeutiska metoder som kan ha fördelaktiga effekter på motivationen, i synnerhet för elever med social problematik.

Det självständiga bildämnet? – En bilddidaktisk litteraturstudie om bildämnets möjligheter att vara ett autonomt ämne i skolan: syftar till att undersöka, skapa kunskap om samt diskutera bildämnets plats, roll och funktion inom skolans värld. Vidare att öka förståelsen för bildämnets betydelse för elevers lärande och utveckling. Föreliggande studie har haft fokus mot gymnasieskolan och undersökningen är genomförd genom en systematisk litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys som analysverktyg. Resultatanalysen är uppdelad efter frågeställningarna; Vilka argument lyfts fram för att legitimera bildämnet i skolan? Vilken betydelse har bildämnet för elevers lärande och utveckling? Vilka eventuella konsekvenser finns när bildämnet marginaliseras? Forskningen belyser flera argument för att legitimera bildämnet - exempelvis genom det mediespecifika argumentet, livsvärldsargumentet, demokrati- och yttrandefrihets-argumentet, tillväxtargumentet samt om bildämnet som kommunikatör vilket syftar till att konsten har en inverkan på kommunikation, ekonomi och teknik. Forskningen redogör för, gällande elevers lärande och utveckling, att bildundervisning har förmåga att konstruera betydelse och utveckla för ett öppet och kritiskt tänkande. Forskningen pekar mot att behövs nya perspektiv i bildundervisningen, annars riskerar undervisningen och estetiken att bli kraftlös och irrelevant. / <p>Bild</p>

Denna studies syfte var att öka kunskapen om hur bilddidaktisk forskning belyser motivation inom bildämnet. Metoden för denna undersökning var en litteraturstudie av kvalitativ form. Motivationsteorier och didaktikrelaterade KASAM-begrepp har använts som teoretisk utgångspunkt. Internationell forskning har granskats för att nå fram till det resultat som studien presenterar. Resultatet är uppdelat efter de frågeställningar studien ämnade att besvara. Utöver den bilddidaktiska forskningen som använts har även utvärderingar från Skolverket varit till hjälp. Resultatet visar att motivation är ett komplext begrepp som påverkar elever och lärare på flera olika sätt. Motivation kan med fördel delas upp i tre kategorier, inre motivation vilken kommer från en individs egna intressen. Yttre motivation som kommer utifrån, t.ex. betyg eller bestämda uppgifter, samt amotivation vilket är avsaknad av motivation. Forskningen visar att en alltför strikt och styrd undervisning kan skapa för mycket fokus på yttre motivationsfaktorer, vilket kan skapa en känsla av meningslöshet. Vidare om undervisningen blir för öppen kan det också skapa problem på grund av det känns ostrukturerat. Den studerade forskningen är överens om att en balans mellan inre och yttre motivationsfaktorer skapar det mest gynnsamma inlärningsklimatet. / <p>Bild</p>

Att vara i ritual med konsten kan verka lika trancenderande som genom meditation, kärlek, psykedelia eller tro - tro på något högre. I trancenderingen strävar vi mot högre energi. Vi befinner oss i ett liminalt utrymme mellan våra kroppar och kraften av vår strävan.

In this essay my aim is to understand the machinations of the action of taking a photograph and putting it in circulation, and what the role of a sculpture becomes in a world where this is possible. In a general sense, how does instant representation through photography activate sculpture? Can sculpture change photography, or is the connection a one-way feed? Can it be that this connection determines our lives to such an extent that the success of one medium informs the strength of the other? / Nej

I denna studie har fem porträtt på kvinnor fotograferade av Stockholmsbaserade fotografer analyserats utifrån ett genusperspektiv. Fotografierna är ifrån 1920-talet och syftet med analysen är att se hur kvinnlighet och genus görs i porträttfotografi och varför det kan vara relevant för bildundervisning. Med hjälp av bildanalys som utgår ifrån Roland Barthes semiotiska metod har porträtten delats upp i denotativ samt konnotativ nivå och därefter har analysen fokuserat på kvinnornas pose och blick. I analysen framkommer det att kvinnorna på bilderna är för lika varandra för att det ska vara rimligt att de vanligtvis beter sig så och porträttens likheter upplevs spegla samhällsnormen för hur en kvinna ska vara. De gemensamma drag för kvinnlighet som upptäckts i bilderna är framförallt kvinnornas poser som framställer dem som passiva objekt snarare än egna personer. Till detta arbete hör en gestaltning som består av tre fotografier på kvinnor. Fotografierna är en kommentar på de analyserade bildernas konventioner samt dagens användning av kameran och fotografi. Med fokus på poser och blickriktningar har tre bilder valts ut för att representera de bilder som väljs bort, bilder som inte är tillräckligt vackra eller tillräckligt passande. Idag har vi möjligheten att välja bland hundratals bilder som ska representera bilden av oss själva. Denna möjlighet fanns inte för kvinnorna i det analyserade materialet och på så vis blir gestaltningen en kommentar på den möjligheten.