Semistrukturerade kvalitativa intervjuer med öppna frågor genomfördes med syftet att samla bildlärarnas erfarenheter inom området. Resultatet visade att respondenterna använder Internet,dator, iPad, Youtube och skrivare nästan dagligen. Andra IT-verktyg som användes frekvent var Adobe Photoshop, Pixlr, Gimp, iMotion, digital kamera, OneNote och Padlet. Vidare visade resultatet att digitala verktyg är ett hjälpmedel i dagens undervisning men också en nödvändighet när det gäller bildundervisningen. Som med allt finns det nackdelar när detta krånglar och inte fungerar som det ska, men fördelarna med digitala verktyg är ändå större.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om och ökad förståelse för på vilket sätt ett jämställdhetsarbete i praktiken kan se ut i bildundervisningen. Frågeställningarna är således: Vilka strategier har bildlärarna i undervisningen för att utmana genusnormer? Hur reflekterar bildlärarna kring sin medvetenhet och kunskap gällande genusnormer och jämställdhet? Vilka utmaningar kopplade till genusmedvetenhet och normkritik kan bildlärarna och skolledning möta? Studien bygger på kvalitativa intervjuer med tre bildlärare och en rektor. Intervjusvaren har analyserats utifrån ett genus-, queerteoretiskt och normkritiskt perspektiv. Resultatet visade på hur bildlärarna hade flera goda strategier i sin undervisning men också hur normer och föreställningar om kön och kropp är närvarande och skapar utmaningar både för lärare och elever. Därtill påvisades behovet av en tydlig ledning och hur ett jämställdhetsarbete behöver bygga på kunskaper för att lärarna ska ha goda förutsättningar och normkritiska verktyg att använda i sin undervisning. Uppsatsens diskussion fokuserar på hur elevgruppens sammansättning gynnar men också försvårar ett jämställdhetsarbete i bildundervisningen.

No description available.

In this essay I describe my method photographing for part of my MFA exhibition ’Girl, Unboxed*. I reflect on my background as a young handball athlete and what it means to work with a personal narrative. I also go into the process of involving a team of handbalI playing teenagers as well as the technical choices of camera and material.

Uppsatsens syfte är att synliggöra genusaspekter i ett valt läromedel för gymnasieskolan, boken En människa, tusen världar av Robert Tuveson. Gleerups, 2015. Metoden är bildanalys ur ett genusperspektiv som identifierar och analyserar visuella representationer av kön. I studiens avgränsning ingår endast bilder från de fem världsreligionerna för att begränsa analysmaterialets omfång. Utifrån frågeställningarna analyseras visuella representationer i de valda kapitlen, för att urskilja vilka genus som förekommer och huruvida könsmaktsordningen bryts eller befästs. Tidigare forskning visar att bilder i läromedel ofta inte korrelerar med tillhörande text som det är tänkt och att det näst intill aldrig samtalas kring bilderna i läromedlen i utbildningssyfte. Bilders didaktiska syfte ifrågasätts därför av flera forskare då bilderna för det mesta inte lyckas med att vara neutrala utan befäster värderingar. Eftersom bilder består av en mängd tolkningsbara symboler som sätts samman till en helhet har W. J. T Mitchells bildtolkningsteori tillämpats som bildanalysmetod i studien. Den innebär att betydelser av bildens delar lyfts fram för helhetstolkningen och mottagarens perception av det betraktade. Mot bakgrund av detta analyserades de valda materialet och den utförda analysen visade att de olika könen representeras i lika stor utsträckning i de visuella representationerna. Däremot var bilder av män överrepresenterade i situationer som är knutna till religionsutövning och kvinnor oftast förekommer i situationer som rör hushållssysslor, omsorger och i poserande porträtt. Således befästs den rådande könsmaktsordning vilket kan ha betydelse för hur religionsutövning uppfattas och som även går emot skolans värdegrund som ska verka för jämställdhet mellan män och kvinnor.

Uppsatsens syfte är att synliggöra vad begreppet visuell litteracitet innefattar, samt vilka undervisningspraktiker bildlärare använder för att öka elevernas förmågor och kunskaper inom detta område. Utifrån frågeställningarna görs halvstrukturerade intervjuer med fem bildlärare. Intervjuerna transkriberas och analyseras genom en variant av diskursanalys. Tidigare forskning fastslår att visuell litteracitet innefattar strukturering, bedömning/värdering och tolkning av visuellt material. Analysen visar att de intervjuade lärarna har goda kunskaper om begreppet samt att de låter den visuella litteraciteten löpa genom all undervisning i bildämnet. De berättar om sina undervisningspraktiker genom att ge exempel på hur de arbetar. Däremot har de inte tillgång till diskursen visuell litteracitet, utan reproducerar delar av den.

Jag tampas ständigt med känslan av att inte veta vad jag håller på med. Jag funderar och funderar kring mitt arbete och försöker hitta något att greppa tag i, som kan förklara allt. Ett ord jag har hittat längs vägen och fastnat för är ordet ”minnesbilder”. Till en början var det ett ord som löst beskrev ett projekt, två keramiska tavlor med abstrakta, intuitivt målade motiv. När jag har arbetat intuitivt har fälten fått växa fram allt eftersom vad som känns bra och någonstans längs vägen har jag formulerat att färgerna, formerna och stämningen i målningarna kommer från en inre värld av bilder: minnen.

No description available.

No description available.

RECONSTRUCTION is a conversation that shifts between analyzing and locating the artist’s position in their society. Especially the power of the majority in the society over the individual. Reconstruction is a way of resistance, or the only way of resistance, at least for me.  In these pages I will talk about reconstruction as a tool in my art, and find connections between my experience and others, people who share one or several of the identities that I have, as an artist, asylum seeker, or queer. Illustrating the different use of the concept of reconstruction that I’m working on, I will introduce the artist Leileh Babirye, a Ugandan artist, living in New York. She works in a multidisciplinary practice that transforms everyday materials into objects that address issues surrounding identity, sexuality and human rights. I will also discuss the work of Miriam Cahn, through the book “I as Human'', proposing new perspectives on her writing, and her paintings based on her personal experiences, from other writers like Poul Preciado, a Spanish writer, with a long history of writing about trans struggle and rights through his own experience.  In this essay I want to try to explore and discuss the relationship between the artwork (with it’s why, when, what etcetera), the artist and the audience. For me, they are connected, and I want them to be so. My ideal, or at least what engages and interests me, is when we let art be a communication. When the work is facilitating a conversation. I see the art piece as a connecting point, with different points outside it, that exchange their reflections and communicate. I want to make this connection clear and obvious. It’s a multiple way conversation, everyone both receiving and reaching for the other. I see the artwork as a communication channel, which should have a shape that conveys the concept to make the conversation possible. That means that the artwork is a material.  That was one of the things that I tried to research in the past two years in my master studies at Konstfack. I did an experiment around this at my solo exhibition. I didn't include an art statement to explain about the work, instead I was in the space to make a conversation with the audience and tried to listen first to what my artwork was telling them. I saw how my concept was perceived, got their reflections and reflected back. And through the conversations arose the issues I’m trying to talk about through the installation. At the same time I didn’t try to “correct” anyone, didn’t try to remove the abstract, or the dramatic stories people told about the piece. The balance, the sides, the unequal power dynamics: all this I got the opportunity to discuss with my audience. In person.  I also address a number of questions connected to my work. Like: When is art private? is art always political? Does my existence in this field have to be a political statement? Making art as a minority: how the position as artist makes the art political, and how the audience makes the context political. I’m questioning how we read and engage with the artwork, the visual output and the concept of the work, how they work together to convey the artist's conclusion of a process, is it convenient to address the environment that surrounds the artwork. This is a process of discovering and digging and revealing whether it is just about the work itself or also the way it is read depending upon its context. Everything that comes spontaneously and makes it a statement.