Denna studie undersöker, med hjälp av mailintervjuer, hur professionella typsnittsdesigners arbetsprocess ser ut. Detta skedde genom att svaren från respondenterna granskades, baserat på detta kunde likheter och gemensamma teman sökas. I slutändan så framträder en grov modell över hur deras arbetsprocess ser ut. Den blev generell då typsnittsdesignerna arbetar på aningen olika sätt även om det går att hitta en del likheter. När de kommer till yrket i sig så ser deltagarna ljust på framtiden, både med den tekniska utvecklingen och att det inte ser något slut för att fler typsnitt kommer skapas, då som i alla andra yrken där skapande står i fokus så finns det behov för både kontemporära tolkningar men också uppdaterande av de gamla typsnitten. / This study was constructed by using email interviews, it investigates the profession of the type designers. This was done by analyzing the answers from the interviews and searching for similarities and common themes. In the end a rough model of their work process was constructed, it became a bit general, since all type designs work a bit different, although there are some similarities. When it comes to the profession itself the participants sees a bright future, for both the technical development and that they see no end for more fonts to be created, as in all other professions where creation is in focus, there is a need for both contemporary interpretations but also updating the old fonts.

Studiens syfte är att genom semiotisk analysmetod och fototeori, om fotografiet som medium, försöka tolka David Lynchs fotografiska bildspråk i en motivanalys av två fotografier ur The Factory Photographs. Om upplevelsen av dessa fotografier kan förändras genom resonemang hämtade från främst filosoferna Roland Barthes och Susan Sontag. Detta berör teoretiskt begrepp som punctum, men även riktningen surrealism inom konst. Resultatet ska utmynna i alternativa innebörder åt fotografierna vid sidan av dess dokumentära uttryck.

Att en publik upplever en berättelse i reklamfilmen olika är en självklarhet och i dagens transmediala medievärld där så pass mycket reklamfilm publiceras på många olika plattformar blir det en labyrint för ingen mindre än medieproducenten. Vilket format man ska välja, och hur det förstärker eller förminskar berättelsen är en ständigt pågående diskussion. Syftet med denna studie var därför att undersöka vad som hände med handlingen när formatet ändrades till 1:1 och hur publiken uppfattade berättelsen då, när bilden beskurits från det bredare bildformatet till ett kvadratiskt bildformat. Studien undersöker bildformatets förhållande till plattformen Instagram, hur en publik upplever bildformatet och handlingen samt om de upplever någon skillnad på formatet 16:9 jämfört med 1:1. Studien har genomförts genom kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med åtta deltagande informanter. Undersökningens resultat visade att den breda versionen i 16:9 uppfattades som mer professionell och cinematisk samt väckte intresse i flödet, medan det kvadratiska formatet 1:1 versionen snarare uppfattades som amatör-lik. Sammanfattningsvis resulterade analysen i att bildformatet 16:9 var bättre lämpad för storytelling-reklamfilm på Instagram

Som filmskapare i en reklamvärld där utvecklingen ständigt går mot att göra kortare reklamfilmer, kände vi behov av att analysera vad som vinns och förloras i processen. Uppsatsen berör hur en längre välgörenhetsreklamfilm påverkas av att kortas ned i två olika tidsramar. Syftet var att hitta mönster som kan bidra till en ökad förståelse i ämnet för filmskapare. Uppsatsen analyserar de olika versionernas berättarstruktur, tematik, retorik, empati- och sympatiförutsättningar för att sedan diskutera kring hur effektiva de är i förhållande till filmens syfte. Slutsatsen visade att versionerna har olika egenskaper och därmed olika fördelar och nackdelar. För filmskapare innebär det att med noggrannhet och god analysförmåga kunna välja ut bilder i adaptionsprocessen som ger det mest önskvärda resultatet, för att vara säker på att det uttänkta syftet nås fram till åskådaren.

Hur kan vi främja interaktion, lustfyllt skapande, lek och kreativitet genom gemensamt bildskapande? Vilka metoder kan gynna personer som upplever det sociala samspelet som svårt? I min undersökning tittar jag på hur en grupp elever med NPF-diagnos kan utvecklas genom att arbeta tillsammans med bildskapande. Jag menar att någonting positivt händer i det kollektiva. Plötsligt ”äger” ingen verket och det lustfulla skapandet kan beredas plats. Ögon möts, fnitter uppstår och många vågar experimentera med teknik och material på ett annorlunda sätt. Det är något med interaktionen och kreativiteten som får sig en skjuts på vägen. Under våren 2019 håller jag i fyra stycken workshops på skolan där jag arbetar som bildlärare. Eleverna får själva välja att delta vid dessa tillfällen i gemensamt bildskapande. Metoder som har visat sig fruktbara är vikten av att aktivera kroppen, flera sinnen och att våga utmana undervisningsnormen för hur arbete i grupp ofta ser ut.Genom att laborera med den talade kommunikationen ges nya möjligheter för den sociala interaktionen. På Konstfacks vårutställning återskapades en variant av en utav workshoparna. Besökarna får ta del av ett interaktivt verk, där de erbjuds vara med och skapa ett collage på väggen som får växa fram under utställningens gång.

This thesis revolves around an obvious fact: printed (or otherwise two- or three-dimensional) poetry is always and inevitably visual. By analysing a representative selection of poems, including conspicuously experimental and image-like poems as well as examples of more conventional poetry, the thesis points out that visual iconicity is an equally inevitable consequence of the visuality of printed poetry. The analysis applies terminology relating to iconicity and intermediality (presented by Lars Elleström, whose theoretical basis is the semiotics of Charles Sanders Peirce) to the selected poems, while avoiding making too specific interpretations, in order to maintain a discussion of the ever-present phenomenon of visual iconicity as such, and not just the individual examples. Rather than introducing visual iconicity specifically to confirm more or less specific interpretations of poetic texts, this method of approaching poems as two-dimensional works of art is what this paper mainly aims to propose, as a productive starting point for literary analyses in general; as is concluded in the theoretical framework by Elleström, the actual modal and iconic properties of printed poetry contradict mutually exclusive dichotomies such as verbal/visual and text/image. While indirectly visually iconic poems tend to have a wider range of possible interpretations at the outset, the existence of iconic potential, however, does not depend on any specific interpretation.

Den här rapporten fokuserar på att ta fram en grund i hur skapandet av spelvegetation med polygonplan som korsar varandra kan göras, utan att få problem med oönskade artefakter och skuggor. Det finns givetvis flertalet metoder för att lösa detta som varierar beroende på vilken typ av ljussättning som implementerats i spelet samt vilken spelmotor som används. I den här undersökningen kommer endast en spelmotor med grund ljussättning användas.Målet var att undersöka flertalet metoder för att nå det önskade resultatet, vilket var fungerande spelvegetation med korsande polygonplan utan några skuggor eller artefakter. Moment som inte ingick i den här undersökningen var ingående undersökningar i hur vertexnormaler fungerar på en mer matematisk nivå, samt hur dessa tekniker kan överföras till andra spelmotorer. För att uppnå dessa mål gjordes en del undersökningar i hur spelvegetations geometri och vertexnormaler påverkar resultatet, samt materialinställningar i den valda spelmotorn.Vikten av en klar bild av vilken typ av spelvegetation som ska skapas innan arbetet påbörjas visade sig tidigt i undersökningen. Organiska och mjuka former är att föredra, och det är även viktigt att kontrollera hur vertexnormalernas riktning påverkar objektet i den valda spelmotorn. I själva spelmotor är det materialet på objektet som har störst inverkan på resultatet, framförallt materialets underlagsfärg. Genom att följa dessa riktlinjer kan målet av spelvegetation, med korsande polygonplan, utan alltför tydliga skuggor och artefakter uppnås. / This report focuses on establishing a foundation in how to create game foliage with criss-crossing polygon planes, without getting unwanted artefacts or shadows. There are several different methods to achieve this depending on what kind of lighting the game has implemented, but also which game engine is being used. In this research, only one game engine with basic lighting will be used.The goal was to research several different methods that would give the desired result, which as stated above, was to create working game assets with criss-crossing polygon planes without artefacts. Stages that are not included in this research are how vertex normals work from a mathematics perspective, and how these methods would work in other game engines. Research was focused on how geometry and vertex normals affect the object visual appearance, as well as the impact the material settings in the games engine provided.The survey quickly showed the importance of having a clear vision on what type of game foliage was sought to be created before the work began. Organic and soft shapes are preferred, and it is also important to check how the vertex normals affect the object in the selected game engine. In the game engine itself, it is the material on the object that has the greatest impact on the result, especially the material's subsurface colour. By following these guidelines, the goal was achieving game foliage with less visible shadows and artefact.

The purpose of this study was to examine marketers view of alcohol advertising. Focus have been on its potential effect on the society, moral aspects and its relation to sustainability, identity, gender and celebrities. The method used was semi-structured interviews with eight marketers at three advertise agencies/production companies in Cape Town who have working experience of alcohol advertising and this have been analysed in relation to impact and identity theories as well as ethics. The result showed that majority of the marketers did not believe alcohol advertising increase alcohol consumption nor lead to alcohol abuse but rather create brand awareness and competition between brands. Their perception was also that alcohol brands are connected to identity in South Africa and that using celebrities in alcohol advertising could be highly effecting when using the right celebrity. One conclusion is that the participants did not suffer from moral myopia since they were fully aware of what harm alcohol could have on the society. Regarding moral discussion at work was it some of the marketers that did not talk about ethical issues which could be a sign of moral muteness but it is really hard to draw any conclusion about it after a short interview. / <p>Bild</p>

We walk through most of our everyday life without constantly thinking of what we are doing in that exact moment. I mean, that would be absolutely exhausting. Left foot, right foot, left foot, right foot. Hand to cup, grab, lift and onwards to the mouth. But what is interesting is that we refer to these actions and doings as nothing. They seem to have no value to us at all. What have you been doing today? Nah, nothing. Nothing at all. As well in our commute to work. Sometimes we step onto a bus or train and when we take off our coat at work we almost don’t even know what happened between point a and point b. Does it seem familiar?  My work has come to evolve around our everyday routines. How in those moments of unconscious nothingness we actually do so many things and most of all encouter so many objects. When we walk through a door, pick up a tool, open a box, we grab a handle and the bodily encounter is made through the hand. I’ve come to explore how it seems that the hand has its own life when we are in this state. How the objects in our everyday call for the hand, directs the hand, makes a choreography for the hand. I have recorded the hands movement in different media in order to get a new view of something familiar and try to find new realities to what we think we know.  What happens when the hand and a handle meet in a routine? What does it actually look like? Why is it important to become aware of?  I believe by changing our attitude to things in our environment, we can also change the attitude to people around us. Changing perspectives on the most ordinary everyday chores can generate new thoughts about the commonplace and like the butterfly effect also create a more permissive society. / Att göra detta arbete, att synliggöra vardagen, är för mig ett sätt att försöka få blickar att lyftas och ifrågasätta rutinmässiga rörelser. Mitt arbete startade i intresset kring det omedvetna mötet med saker i vår vardag. Det gick snabbt vidare till att handla om att skaffa sig nya perspektiv för att bli varse och kunna  se situationer på nya sätt. Miller skriver om en amöba vars vilja att bli medveten om sin omgivning resulterar i självmedvetenhet.     So it posits the idea of something that could exist out there in the world it moves around in. By doing so it simultaneously achieves a kind of self-consciousness of itself. It becomes aware that it exists inside itself the more it is aware that there is an other that exist outside of itself. (Miller 2010:55)     Så, att vara medveten om sin omgivning leder i sin tur till att vara medveten om sig själv, vad en gör. Att bli medveten i en rutin kan innebära det samma. Vi har slutat se hur vi gör, vad vi gör och varför. Som jag beskrivit innan finns det ju anledningar till att vi gör så, vi behöver kunna slå av tanken och få vila. För att inte fastna i en kultur vi inte längre vill ha blir det dock viktigt att ibland reflektera kring vår perspektiv. För att bli varse oss själva och vad vi gör, behöver vi lyfta blicken och se vad vi möter. I det svenska samhället idag är det en rätt radikal handling att ta sig tid till att möta varandra och saker i vår omgivning. Mitt arbete har fått mig att inte bara möta objekt i min omgivning, utan också bli mer varse andra i min omgivning. Det har fått mig att fundera kring varför vi ofta väljer att inte möta varandras blickar även fast vi står bredvid varandra i busskuren eller sitter mitt emot varandra på tunnelbanan.    Jag tror att genom att ändra vår inställning till saker i vår omgivning kan vi också ändra inställningen till människor runtomkring oss. Att testa att byta perspektiv på de allra vanligaste av vardagssysslor kan göda nya tankar. Jag tror att något så simpelt som att ifrågasätta hur vi hanterar våra rutiner kan färga av sig på sättet vi bemöter andra människor och därmed skapa ett mer tillåtande samhälle.

I’m not a girl, not yet a woman, but I do have popular sensibilities. Pop music plucks ideas and symbols from where ever it pleases to create a new narrative. So do I. Reflecting on how I see women and how the gaze of others affects this. By mapping my magpie like collection of images, songs, paintings and films I tell the story of my girl gang. My ceramic sculptures are a physical manifestation of my research into different ways of looking at girls.