"Jaa, men bild…det är ju allt!" – En kvalitativ undersökning om elevers och bildlärares uppfattningar om bildämnets plats, roll och funktion i skolan är en intervjustudie vilken syftar till att få ökad kunskap om bildlärares och gymnasieelevers uppfattningar om bildundervisning och bildskapande, samt om bildämnets plats, roll och funktion i skolan. Materialet som behandlas består av gruppintervjuer med tre verksamma bildlärare, två estetelever i årskurs 3 samt två teknikelever i årskurs 1. Bildämnet har fått en marginaliserad plats i skolans värld, och sedan skolreformen 2011 har ämnet, som tidigare varit en obligatorisk kurs, reducerats till att vara en valbar kurs som saknar meritpoäng. Undervisning i estetiska ämnen brukar ofta beskrivas som efterlängtade "andningshål" i en skola präglad av teoretiska ämnen. Många forskare menar dock att undervisning i konstarterna har en stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden. Uppsatsens resultat visar att studiens deltagare upplever att bildämnet har en låg status i skolan, men är viktigt, i synnerhet för att uppmuntra och utveckla kreativitet, som deltagarna menar är viktigt i såväl ungdomslivet, som i framtida yrkesliv. Studien mynnar ut i en diskussion om viktiga aspekter som rör undervisning, kreativa näringar och arbetsprocesser, vårt växande bildsamhälle samt bildämnets tillskrivna status, och vad som kan betecknas som kunskap. Dessutom en diskussion kring studiens teoretiska utgångspunkter – Visuell kultur och visuell läskunnighet.

Uppsatsen handlar om digitala visuella effekter och hur de används i fantasyfilmerna Harry Potter och de vises sten (2001) och Harry Potter och Dödsrelikerna: Del 2 (2011). Filmanalysen är avgränsad till scener som är viktiga för filmens narrativ. Scenerna utgör centrala delar av den klassiska dramaturgiska modellen. Syftet med uppsatsen är att undersöka om de visuella effekterna har någon narrativ betydelse och funktion inom de två Harry Potter-filmerna. I uppsatsen används litteraturen till att skapa ett analysverktyg som inkluderar en undersökning av effekternas form och syfte, samt en narrativ analys av de visuella effekterna. Uppsatsen avslutas med slutsatsen att båda Harry Potter-filmerna är beroende av visuella effekter, samt att effekterna har en avsevärd betydelse för filmernas narrativa förmåga och utveckling.

Uppsatsen faller inom ämnet bildproduktion och undersöker metoder inom dokumentärklippning och mer specifikt cinema vérité-material. I studien utforskas hur dokumentärklippning kan skapa maximal dramatisk effekt men samtidigt behålla en känsla av autenticitet i materialet. Studien baserar sig på en forskning genom design-metod och utgår från teoretisk kunskap om klippning som därefter prövas praktiskt i ett produktionsarbete. Produktionsarbetet har värderats genom kvalitativa fokusgruppssessioner med sammanlagt åtta deltagare. Dessa diskussioner har analyserats med hjälp av en idealtypsanalys. Resultaten visar att ljudet har stor påverkan på hur tittaren upplever materialet, samt att musik kan förstärka känslan och stämningen i en scen. Tittarens upplevelse påverkas även av tempot i scenen och hur mycket tid som ges för kontemplation. Sammanfattningsvis visar studien på att flera metoder kan förhöja underhållningsvärdet i en scen, men att det i slutändan är materialets formbarhet som avgör till vilken grad detta kan göras. Uppsatsen belyser dessutom att klippning inte är något som endast går att lära sig genom att läsa teori, utan behöver utövas praktiskt då allt material har sina unika förutsättningar och möjligheter.

Skräck är den filmgenre som specifikt är till för att locka fram rädsla hos tittaren. Denna uppsats fokuserar på att ta reda på hur komponenter i bild och ljud medför den upplevda subjektiva känslan hos karaktären genom gestaltningen av demonisk besatthet. Uppsatsen genomför en semiotisk analys på två olika avsnitt från tv-serien Penny Dreadful. Genom att utföra den semiotiska analysen på hur gestaltningen av besatthet visas i bild och ljud, kunde uppsatsen fastställa att de olika bild- och ljudkomponenterna både samarbetar, men även agerar olika för att få tittaren att uppleva den fenomenologiska känslan av skräcken som gestaltas. Bild- och ljudkomponenterna samarbetar också för att föra narrativet framåt, men om en komponent i ljudet inte stämmer överens med de övriga komponenterna i bilden kan budskapet av en scen ändras. Detta kan leda till att tittaren kan uppfatta ljudet som att det förstärker bildens budskap. Slutsatsen kom fram till att komponenterna i bilden visade tittaren det som de ska uppmärksamma samtidigt som de olika ljudkomponenterna förde narrativet framåt. Både bilden och ljudet bidrog till att förstärka den fenomenologiska upplevelsen och involvera tittaren i narrativet.

I det här examensarbetet undersöker vi hur medlemmarna i en flerkameraproduktion kommunicerar med varandra under en inspelning och hur de förhåller sig till den rollbeskrivning som flerkameralitteraturen framställer. En avsikt med studien är att få kunskap om hur väl högskoleutbildningen i flerkameraproduktion överensstämmer med branschens krav på blivande medarbetare. Examensarbetet resultat bygger på observationer av tre svenska professionella flerkameraproduktioner och tyder på att branschen gör en delvis annan tolkning av flerkamerayrkesrollen, än den som förespråkas i utbildningen. Efter vår undersökning är vi båda överens om att det finns ett visst kunskapsglapp när det gäller socialisation, fackspråk, teknik och hur rollerna borde agera.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka skillnader i tolkningen av karaktärer i två versioner av en och samma scen klippta utifrån olika metoder. Den ena klipptes utifrån kontinuitetsprincipen och den andra klipptes inte alls, utan gestaltades istället enbart genom en helbild, i en tagning, i vad som kallas en sequence shot. Genom att gestalta ett maktspel mellan tre karaktärer i scenen tar författarna fasta på skillnader i uppfattningen av makt- och statusförhållanden. Versionerna sågs av två olika testgrupper i omvänd ordning som sedan fick frågor i enkätform. Resultatet visar på att kontinuitetsklippningen ger tittaren en mer enhetlig bild av handlingen och fördjupade bilder av karaktärerna, medan en sequence shot ger en större spridning tolkningar och en mer övergripande bild av karaktärernas gruppdynamik i scenen.

Skräck har länge varit en fascinerande genre inom filmmediet. Alla har sin egna tolkning av vad skräck är för dem men många skräckfilmer är allmänt accepterade som skrämmande. En sådan skräckfilm är John Carpenters The thing. Filmen blev universellt ratad när den kom ut men har genom åren fått ett kultfölje. Eftersom filmen är så omtalad har det varit av intresse att undersöka skräckkomponenter den använder. För att avgränsa sig har uppsatsen fokuserat på bildkomposition och ljussättning i filmen. För att förstå filmens olika medel har uppsatsen delat upp analysen i olika stadier av skräck vilka är oro, fruktan, terror, skräck och avsky. Dessa stadier har sedan delats in i tre kapitel där oro och fruktan står för uppbyggnad, terror och avsky står för filmens monster som attackerar och skräck står för reaktion hos karaktärer. Genom denna uppdelning har uppsatsen undersökt hur de olika stadierna i skräck gestaltas med bildkompositioner och ljussättning. De genomgående slutsatserna är att kameraåkningar och olika sorters kontraster används för att försöka inge publiken i skräck. Utöver det så återanvänds olika bildkompositioner och ljussättningar för att återkoppla scener till varandra i ett försök att stärka de senare scenerna med vad som varit tidigare. Detta resultat sätts slutligen i ett perspektiv om hur det kan användas vilket är som potentiellt tillvägagångssätt för att skapa skräck samt grund för vidare studier om ämnet.

Den kognitiva forskaren och teoretikern inom tecknade serier, Neil Cohn, har utvecklat en narrativ grammatisk teori som både förklarar hur människan uppfattar tecknade serier och fungerar som ett ramverk för narrativa analyser av serier. Cohn anser att teorin också kan användas för att analysera film. Avsaknaden av en liknande teori för film gör det intressant att testa i vilken utsträckning teorin kan appliceras på rörliga bilder. Uppsatsen har först beskrivit Cohns teori och relevanta skillnader mellan film och tecknade serier. Med dessa skillnader i åtanke har uppsatsen analyserat fem olika filmscener genom Cohns teori. I slutsatsen konstaterades det att teorin går att applicera på film i samma utsträckning som på tecknade serier. Teorin kan användas för att förstå bildernas samverkan och hjälpa regissören i arbetet att få en översikt över filmsekvensernas narrativ. Teorin är också användbar under manusbearbetning, i regi av främst foto och klippning och vid arbetet av bildmanus.

Denna uppsats bygger på en empirisk studie. Dess syfte är att undersöka hur bildlärare idag arbetar med digitala redskap samt vilka för- och nackdelar de har i bildämnet. Syftet är också att undersöka bildlärares synpunkter och erfarenheter om digitala medier stimulerar respektive hämmar lärandet i bildämnet. Ett medieekologiskt perspektiv bildar teoretisk utgångspunkt, och undersökningen har en kvalitativ ansats. Metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer via telefonsamtal, som bandas och transkriberas till text. Fyra lärare ingår i studien, varav en med undervisning på grundskolan och resterande tre på gymnasiet. En innehållsanalys används som metod för att analysera det insamlade materialet. Resultatet visar att bildlärarna vill att eleverna ska använda både digitala och traditionella verktyg för att ge variation i elevernas bildskapande. En fördel med digitala verktyg är att de ger eleverna möjligheten att leta efter information och inspiration. En nackdel är att digitala medier är tidskrävande och ibland kunde tekniken inte fungera som den skulle. Flera av bildlärarna ansåg att digitala medier var stimulerande för de bildskapande eftersom de gav elevernas möjlighet att variera och utveckla olika sätt att lösa olika problem.

Könsstereotyper är något som finns i alla kulturer och påverkar både män ochkvinnor redan från barnsben. Inte minst musikindustrin kantas avkönsstereotyper som gör sig synliga i allt från låttexter till musikvideor. Menmycket lite tycks vara skrivet om hur artister framställs på sina skivomslag medkönsstereotyper som utgångspunkt.Syftet med föreliggande studie var därför att analysera och jämföra skivomslagför kvinnliga och manliga artister för att identifiera vad som skiljer dem åt, medvikt på vilka könsstereotyper som förekommer. Syftet var även att se om någonförändring har skett med tiden vad gäller utformningen av skivomslag samtundersöka hur eventuella könsstereotyper tar sig uttryck i olika kulturer ochgenrer.En visuell innehållsanalys gjordes på 100 skivomslag, hälften utgivna2006/2007 och andra hälften utgivna 2016/2017. Hälften av omslagen från varjeår var för kvinnliga respektive manliga artister.Resultatet visade att en del av de könsstereotyper som är vanliga vidfotograferandet av män och kvinnor även förekom på skivomslag. Men på endel punkter frångick omslagen traditionella könsstereotyper. Resultatet visadeäven att förekomsten av stereotyper har förändrats en del under tioårsperioden.En del skillnader kunde också identifieras vid en jämförelse av amerikanska ochsvenska artister, samt vid en jämförelse av olika genrer.Slutsatserna som kunde dras utifrån studiens resultat var att det finns skillnaderi hur manliga och kvinnliga artister porträtteras på sina skivomslag. Menskivomslagsbilder avviker en del från de stereotyper som gör sig synliga i andrasammanhang när män och kvinnor fotograferas. / Gender stereotypes exists in all cultures and affects both men and women froman early age. The music industry is not an exception and stereotypes can be seenand heard in everything from lyrics to music videos. However, very little seemsto be written about gender stereotypes on album covers.Therefore, the purpose of this study was to analyze and compare how albumcovers for female and male artists differ, with focus on gender stereotypes. Thepurpose was also to examine whether a change over time have occurred when itcomes to gender stereotypes present on album covers. Additionally, this studyexamined how gender stereotypes takes form in different cultures and genres.A visual analyze were made on 100 album covers. Half of them were releasedin 2006/2007 and the other half was released in 2016/2017. The number of maleand female artist were equally divided across the different years.The result showed that some of the gender stereotypes that normally occurwhen males and females are photographed, also occurred on album covers.Other gender stereotypes were uncommon on album covers. Some changescould be seen over the ten-year period. Moreover, the result showed somedifferences when comparing Swedish and American artists’ album covers, andwhen comparing different genres.The conclusions that could be drawn from the result was that there aredifferences in how male and female artists are portrayed on their album covers.However, album cover pictures differ to a certain extent from how males andfemales are photographed in other situations.