Buller är ett stort arbetsmiljöproblem, som kan leda till ohälsa. Det är viktigt att personal som i sitt arbete löper risk för hörselskador använder hörselskydd. Studiens syfte var att beskriva och jämföra användning av hörselskydd bland personal som arbetar i bullrig arbetsmiljö inom verkstadsindustrin. Studien var en tvärsnittsstudie med en deskriptiv och komparativ design. Data samlades in med hjälp av en enkät. Det var 127 personer som besvarade enkäten. Stu-diedeltagarnas medelålder var 45 år. Majoriteten, 101 personer hade arbetat i bullrig arbets-miljö i mer än 10 år. Det framkom att 48 personer i studien upplevde att de hade hörselned-sättning. Majoriteten hade fått information om risk för hörselskador vid arbete i bullrig miljö. Det fanns en statistiskt signifikant skillnad när det gäller val av hörselskydd mellan avdel-ningar med olika bullernivåer. Studien visade ingen signifikant skillnad vid val av hörsel-skydd beroende på upplevt buller. Det vanligast förekommande hörselskyddet var kåpor. De som använde formgjutna proppar gav dessa det bästa betyget. Den mest vanligt förekomman-de anledningen till att inte hörselskydd användes av personalen var att de arbetade endast del av arbetstid i buller. Denna kunskap kan ligga till grund för företagssköterskans information avseende val/användande av hörselskydd. / Noise is a major problem in the working environment and may result in impaired health. It is important that personnel which are at risk of developing hearing damage use ear protective devices. This study aimed to and describe compare the usage of ear protec-tive devices among personnel working in a noisy environment within the industrial manufacturing. The study was a cross-sectional study with descriptive and comparative design. Data was collected in the form of a questionnaire, which 127 persons participat-ed in. The mean age of the participants was 45 years. The majority, 101 persons, had been working within a noisy working environment for more than 10 years. It appeared that 48 of the respondents experienced a hearing impairment. The majority of the partic-ipants had received information concerning the risk of developing hearing damage when working in a noisy environment. There was a statistically significant difference in the choice of ear protective device between departments with different noise levels . This study showed no significant difference in the choice of ear protective device due to ex-perienced noise. The ear protective device most common used was earmuffs. The re-spondents that used molded plugs rated these highest. The most frequent motive against using ear protective devices among the participants was the fact that they only spent part of the working day in a noisy environment. This knowledge may form a basis for the occupational health nurse’s information regarding choice/usage of ear protective devices.

Utvecklingen inom järnvägssektorn går mot snabbare och mer effektiva transporter, dock begränsas utvecklingen av att det krävs nya och mer utvecklade spår och tåg för att uppnå det. Med dagens infrastruktur och tågmodeller är hastigheter på 200 km/h det maximala. Behovet att öka kapaciteten och införa höghastighetstrafik i Sverige utreds i nuläget. Med höghastighetstrafik avses hastigheter på minst 250 km/h. Banverket har som förvaltare av järnvägen ett sektorsansvar för miljön och således även buller. I och med ökade hastigheter ökar även bullret från tågen. Dessutom uppkommer nya former av buller vid hastigheter över 300 km/h. Det buller som uppstår vid dessa höga hastigheter är så kallat aerodynamiskt buller som kommer av turbulenta luftflöden runt tåget. Syftet med examensarbetet har varit att samla in kunskap som finns internationellt angående bulleremissioner och åtgärder mot dessa. Information har samlats in genom en litteraturstudie samt genom personlig kontakt med personer inom den internationella järnvägssektorn. Utifrån kunskapsläget internationellt har en modell skapats med de åtgärder som bedömts viktigast. Tanken med modellen är att ge en bild av de åtgärder mot och källor till bullret som främst kommer av höghastighetstrafik. Men även för att ge Banverket en kompetensgrund att stå på inför en framtida implementering av höghastighetstrafik. Bullerskyddsåtgärder som prioriteras internationellt är planeringen om var banan ska dras. Denna åtgärd utreds under planerandefasen vid nybyggnation av bana. I denna fas kan problem likväl skapas som elimineras och det är här som grunden läggs för framtiden. Utvecklingen av tågen och tekniska lösningar som räldämpare, bullerskärmar och optimal design av banunderbyggnaden är även det prioriterade områden inom höghastighetstrafiken internationellt. Då är det främst utveckling av tekniska lösningar för att minimera det aerodynamiska buller som uppkommer samt buller från kontakten mellan hjul och räl. Den generella arbetsgången är att fokus ligger på åtgärder mot källbullret. Därefter prioriteras åtgärder som ligger längs ljudutbredningsvägen och sist kommer de åtgärder som tillämpas vid mottagaren av bullret. / The development within the railway sector is heading towards faster and more effective transports. The limitations are that new developments must be applied on the trains as well as the tracks. With the infrastructure and train models that we have today, speeds up to 200 km/h is the maximum speed. The needs to raise the capacity and implement high-speed trains in Sweden are under investigation. The speed of the trains must exceed 250 km/h to be labeled as high-speed trains. Banverket as the infrastructure manager has a responsibility for the environment and the noise pollution created by train traffic. As the speed increases so does the noise as well, but it is also new forms of noise that appear with speeds over 300 km/h. The noise that appears around these velocities is called aerodynamic noise and it is coming from the turbulence in the air around the train. The aim of the thesis has been to gather knowledge internationally on the issues concerning noise emissions and measures to prevent them. The information has been gathered thorough a literature survey and by interviews with people within the international railway sector. By the inventory of the knowledge a model has been developed with the issues that are judged to be the most important. The idea with the model is to give a picture of the measures to prevent the noise and sources of the noise that are coming from high-speed traffic. It is also made for Banverket to get the competence to deal with a future implementation of high-speed traffic. A noise preventive measures that is prioritized internationally is planning the localization of the track. This measure is treated during the land use planning when a new line should be built. In this phase problems can either be created or eliminated and it is here the foundation is built for the future. The development of the trains and technical solutions such as rail dampers, noise screens and optimal track design are also measures that have high priority internationally. It is mainly the development and the technical solutions to minimize the aerodynamic noise that occurs and also the noise that are emitted from the contact between the wheels and the rail. The general working process is that the focus is on reducing the noise from the source. After that the priority is to minimize the noise along the propagation path and at last measures at the recipient.

Syftet med arbetet är att få en förståelse för moss-sedumtakets bullerdämpande egenskaper. Jag kommer även att försöka förutsäga med hjälp av akustikteori vilken utav de två olika uppbyggnadssystemen av moss-sedumtak som ger den bästa bullerdämpande effekten. Mätningarna kommer att bestå i att registrera ljudtrycksnivån i rummet, vid varje oktavband i frekvensområdet 125-4000 Hz. Först utan moss-sedummattan och sedan med moss-sedum mattan. Storleken på differensen i ljudnivån ger en bild av i vilket frekvensområde som ljudabsorptionen är effektivast. För att ytterliggare öka förståelsen för hur moss-sedum absorberar ljud så kommer även absorptionsfaktorn att beräknas. Utifrån resultaten kan man se en tydlig bild på hur xeroflor moss-sedum mattan absorberar i frekvenserna 125-4000 Hz. Den har sin bästa absorption i området 500-4000 Hz och i detta område så är det runt 1000 Hz som den absorberar effektivast.   Om vi tittar på de två olika systemen som Veg Tech använder för att bygga upp ett sedumtak på så sker dämpningen i XMS 0-4 med hjälp av luftspalten och i system XMS 2-27 i VT-filten. Men i detta fall så är luftspalten endast 25 mm så en märkbar ökad dämpning är svårt att föreställa sig. VT-filten som används i XMS 2-27 har öppna celler och kan liknas vid mineralull, som är en bra absorbent. Min slutsats är att 10 mm VT-filt ger bättre dämpning än en luftspalt på 25 mm.

Genom våra allt mer tätt befolkade städer och genom det rådande teknologisamhället har vi skapat en ljudmiljö där tystnaden och upplevelsen av naturens ljud har blivit en bristvara. Trädgårdar och parker spelar en viktig roll som plats för stillhet och rekreation men många av de skötselmetoder som används inom dagens parkverksamheter orsakar höga, oönskade bullernivåer. I syfte att lyfta fram betydelsen av bullerfria trädgårdar samt tillgången till naturens ljudlandskap presenteras värdet av tystnad och naturljud tillsammans med erfarenheter kring tysta skötselmetoder. Studien har genomförts genom en litteraturstudie och genom intervjuer med verksamma personer inom park- och trädgårdsförvaltning där alternativa metoder används. Tillgången till tystnad och naturens ljud kan enligt resultatet bland annat främja återhämtning från stress, påverka ett naturområdes kvaliteter som t.ex. symbolvärden och kunskapsförmedling. Resultatet visar att det finns och används tysta alternativ till alla maskiner som orsakar buller. Lie, gräsklippning efter häst, elgräsklippare, transportcyklar och betesdrift är några av dem. De olika metoderna upplevdes ha både för- och nackdelar men de positiva var övervägande. Erfarenheterna beskrevs bland annat som miljövänliga och att de skapar utrymme för möten och kommunikation samt att flera av dem har ergonomiska fördelar och är mer kostnadseffektiva. Många av metoderna ger även finare skötselresultat, ett mer dynamiskt arbetssätt och motion. Svårigheter som upplevts är bland annat att metoderna i flera fall är resurskrävande och kan vara opraktiska i längden samt att de kräver tungt arbete. Slutsatsen i arbetet är att de bullerfria metoderna utöver att de ger tillgång till naturljudens kvaliteter även kan ha positiv betydelse för trädgårdsmästarrollen, skapa ett ökat upplevelsevärde i parken, skapa en bättre arbetsmiljö, minska klimat- och miljöpåverkan samt öka sociala och kulturella värden. Arbetet diskuterar avslutningsvis olika aspekter som kan vara bidragande till att tystnaden och naturens ljudlandskap inte bevaras med större varsamhet i parker och trädgårdar, trots den mångfald av kvaliteter de har att erbjuda. En ökad förståelse för de förhållningssätt som den västerländska människan har till hörseln, maskiner och ekonomiskt kortsiktigt tänkande kan ge nya utgångspunkter i arbetet med att skapa bullerfria parker. Förhoppningen är att arbetet ska väcka ett intresse för naturens ljudlandskap och inspirera till ett fortsatt utforskande av de tysta skötselmetodernas betydelse.

Bakgrund: Tinnitus och ljudkänslighet är symptom som tycks öka bland ungdomar. En förklaring kan vara att ungdomar tillbringar allt mer och längre tid i bullriga miljöer utan att använda hörselskydd. Syfte: Syftet med studien är att jämföra gymnasieungdomars attityder till stark musik i relation till olika självupplevda hörselsymptom samt med avseende på variablerna norm, risktagande och riskmedvetenhet. Metod: Enkätstudie på 281 gymnasieungdomar i åldrarna 15-19 år, om deras attityder till stark musik. Enkäten bygger bl.a. på frågor och påståenden från Youth Attitude to Noise Scale, Health Belief Model och Theory of Planned Behavior. Resultat: Personer med permanent tinnitus hade mer negativa attityder till stark musik än de som inte hade det. Även självupplevda hörselsymptom relaterade till ljudkänslighet hade ett signifikant samband med mer negativa attityder till stark musik. Tillsammans förklarar de oberoende variablerna permanent tinnitus och frågorna om ljudkänslighet 17,4% av variationen i attityder till stark musik. De psykologiska variablerna norm, riskmedvetenhet och risktagande förklarade 40,8% av variationen i attityder till stark musik. Tillsammans med hörselsymptomsvariablerna permanent tinnitus och ljudkänslighet förklarades 48,0% av variationen i attityder. Slutsatser: De psykologiska variablerna i vår undersökning förklarar mer av ungdomarnas attityder till stark musik än vad de självupplevda hörselsymptomen gör.

<p></p><p>Syftet med arbetet är att få en förståelse för moss-sedumtakets bullerdämpande egenskaper. Jag kommer även att försöka förutsäga med hjälp av akustikteori vilken utav de två olika uppbyggnadssystemen av moss-sedumtak som ger den bästa bullerdämpande effekten.</p><p>Mätningarna kommer att bestå i att registrera ljudtrycksnivån i rummet, vid varje oktavband i frekvensområdet 125-4000 Hz. Först utan moss-sedummattan och sedan med moss-sedum mattan. Storleken på differensen i ljudnivån ger en bild av i vilket frekvensområde som ljudabsorptionen är effektivast. För att ytterliggare öka förståelsen för hur moss-sedum absorberar ljud så kommer även absorptionsfaktorn att beräknas. Utifrån resultaten kan man se en tydlig bild på hur xeroflor moss-sedum mattan absorberar i frekvenserna 125-4000 Hz. Den har sin bästa absorption i området 500-4000 Hz och i detta område så är det runt 1000 Hz som den absorberar effektivast.</p><p> </p><p>Om vi tittar på de två olika systemen som Veg Tech använder för att bygga upp ett sedumtak på så sker dämpningen i XMS 0-4 med hjälp av luftspalten och i system XMS 2-27 i VT-filten. Men i detta fall så är luftspalten endast 25 mm så en märkbar ökad dämpning är svårt att föreställa sig. VT-filten som används i XMS 2-27 har öppna celler och kan liknas vid mineralull, som är en bra absorbent. Min slutsats är att 10 mm VT-filt ger bättre dämpning än en luftspalt på 25 mm.</p><p> </p>

Studier har visat att lärare är en yrkeskategori som är överrepresenterad bland patienter med en diagnostiserad röststörning på logopedmottagningar i Sverige. Det beror på den röstbelastning lärare utsätts för i arbetet där rösten är ett viktigt redskap. På logopedmottagningen görs röstinspelningar i en tyst miljö för att kunna analysera röstens kvalitet. För att få en helhetsbild av patienternas röstbeteende har en apparat utvecklats som kan registrera röstbeteende utanför logopedmottagningen, kallad VoxLog. Det är en modern röstackumulator som registrerar grundtonsfrekvens, röststyrka, bakgrundsbuller samt fonationstid hos den enskilde individen. Studiens syfte var att undersöka fyra högstadielärares röstanvändning under en femdagarsperiod med hjälp av VoxLog och låta dem fylla i Rösthandikappindex inklusive halsskalan, RHI-T, i början och slutet av perioden. Resultaten från VoxLog och självskattningsformuläret RHI-T analyserades för att få en bild av lärarnas röstanvändning. I studien ingick fyra högstadielärare som alla jobbar med matematik och NO-ämnen, två män och två kvinnor mellan 38 och 46 år. Deltagarna bar röstackumulatorn VoxLog under en arbetsvecka, måndag till fredag under all vaken tid. Resultaten visade att lärarna i studien använder rösten mer under arbetet jämfört med på fritiden. Bullernivåerna som uppmättes låg under den skadliga nivån på 75 dB hos alla deltagare utom en. Bullernivåerna var emellertid högre på arbetet jämfört med på fritiden. Individuella skillnader i grundtonsfrekvens och röststyrka under femdagarsperioden påvisades även. Bland annat noterades en tendens till förhöjd röststyrka på eftermiddagarna. Ingen av deltagarna skattade sig själva inom den patologiska gränsen på 20 poäng gällande RHI. Den kategori som skattades högst av deltagarna var halsskalan.

Detta är en kvalitativ undersökning om icke diagnostiserad ljudkänslighet. Syftet är att skildra den subjektiva upplevelsen av ljudkänslighet hos ljudkänsliga personer. Tolv informanter har svarat på ett frågeformulär rörande sin upplevelse som ljudkänslig och hur detta påverkar vardagen. Studiens resultat visar att faktorer som stress, sömnproblem och starka ljud bidrar till ökad känslighet. Strategier för att hantera ljudkänsligheten i vardagen presenteras. Vanligaste strategierna är att undvika miljöer med hög ljudnivå, att använda hörselskydd eller hörlurar med musik samt att eftersträva tystnad då man vistas i sin hemmiljö. Studien belyser också i stort hur ljud kan påverka oss både fysiskt och psykiskt.

This thesis has examined the 30km long rail corridor through the Lower Buller Gorge, on the Stillwater Ngakawau Line, between SNL96 and 126km, using a landslide risk management approach. The project area is characterised by high annual rainfall (>2,000mm per year), and steep topography (slopes typically ≥20°) adjacent to the rail corridor. The track formation generally follows the natural contour near the base of the hillslope through the Lower Buller Gorge, and consequently involves many curves but relatively limited cut slopes into adjacent rock outcrops. The distance between the base of adjacent hillslopes and rail is frequently <2m horizontally. A variety of basement and Tertiary lithologies are present, including granite, breccias, indurated sandstone/mudstone, and limestone. The primary focus of this thesis has been on upslope-sourced landsliding onto the rail corridor, and on two short lengths (20m and 450m) that currently have a 25km/hour speed restriction imposed at Whitecliffs and Te Kuha respectively. Rainfall-induced and earthquake-generated landslide triggering mechanisms were examined in detail. A landslide inventory has been compiled to determine the characteristics and distribution of identified slope failures over time, and to establish any correlation with topography and geology. Sixty individual landslide events were identified since the line became fully operational in the 1940s, based on desktop reviews, and field inspections for more recent events. To reflect the presence of small magnitude landslide events, a project-specific logarithmic classification of landslides was adopted from <10m³ (very small volume) to ≥10,000m³ (very large volume). An absence of a higher proportion of ‘very small’ to ‘small’ landslide volumes (<100m³) in the inventory reflects incomplete reporting of these comparatively lower magnitude, but higher frequency, events. The establishment of a robust landslide inventory to document future events, in a consistent and readily accessible format, is required for continued monitoring and review of landslide risk management practices in the Lower Buller Gorge. Combining landslide inventory data and physical characteristics of the project area enabled the development of a qualitative landslide zonation map that assigned ‘high’, ‘high-moderate’, ‘moderate’ and ‘low’ landslide susceptibility classes. The principal area of slope instability above the rail corridor is 22.5km in length between SNL103.5 and 126.0km, associated predominantly with basement lithologies (Tuhua Granite; Hawks Crag Breccia; Greenland Group). The most frequently occurring landslides are shallow, typically less than 3m deep, translational failures triggered in regolith or colluvium materials. Rainfall-induced debris slides and flows are dominant, given the high annual rainfall and associated high frequency of high intensity or long duration rainfall events. Very small to medium landslides (<1,000m³) have the potential to impact the rail corridor with an average frequency of around one every two years, causing damage to infrastructure or affecting rail operations. Very large landslides (≥10,000m³) can be expected every 10 to 20 years based on a limited historical record. The narrow rail corridor and absence of sufficient catch areas above or adjacent to the rail causes continual operational challenges due to upslope-sourced landslide debris, and high susceptibility to slope failures, particularly west of SNL103.50km. Development of a rainfall-threshold for proactive inspection of the rail corridor is recommended, including the establishment of a rain gauge network through the Lower Buller Gorge. Earthquake-generated landslides significantly impacted the rail during the magnitude 7.1 Inangahua earthquake in 1968 and to a much lesser extent during the magnitude 6.1 Westport earthquake in 1991. The rail was not fully constructed through the Lower Buller Gorge at the time of the magnitude 7.8 Buller (Murchison) Earthquake in 1929, which generated widespread landsliding in the Buller and Nelson regions. Earthquake-generated landsliding can be expected through the Lower Buller Gorge from earthquakes of magnitude ≥6, and track inspection is recommended in the event of magnitude 5 or greater earthquakes. Detailed geological characterisation and mapping at Whitecliffs and Te Kuha was conducted, including a LiDAR survey at Whitecliffs that enabled visualisation of the ground surface without the interference of vegetation. The limestone outcrop at Whitecliffs comprises 60-70m high near-vertical cliffs with a well-established talus apron at the base, extending to the rail corridor. Three widely spaced open fractures sets are present at the top of Whitecliffs that propagate into the cliff-face. There has been no detectable movement on selected key fracture sets since monitoring commenced in 1993 and there is no confirmed evidence of large-scale cliff collapse during the 1968 Inangahua earthquake. Whitecliffs is not as susceptible to failure as other slopes inspected in the project area due to structural controls, primarily being the dipping of strata back into the cliff-face and widely space joint sets. Establishment of inspection protocols for earthquake events impacting the area, including real-time monitoring of selected fractures at Whitecliffs is recommended. A 2km-length corridor site model produced for Te Kuha demonstrated ‘high’ landslide susceptibility is not confined to slopes above the existing 450m speed restriction zone. Removal of the speed restrictions at Whitecliffs and Te Kuha can be considered, as the increased exposure time is not considered sufficient justification given the extent of other susceptible areas to landsliding affecting the Lower Buller Gorge rail corridor. The principal conclusion from this thesis project is that there is on-going risk to rail operations predominantly from shallow translational landsliding in regolith-colluvium materials. The majority of these will be generated by long-duration or intense rainfall events. Development of threshold-based methods for effective track management is recommended, including the establishment of a rain gauge network through the Lower Buller Gorge, and landslide inventory database. Site-specific engineering measures could be adopted, such as catch benches or avalanche-type shelters, where justified on a cost-benefit basis.

The present thesis examined the extent to which background noise influences the isolation point (IP, the shortest time from the onset of speech stimulus required for correct identification of that speech stimulus) and accuracy in identification of different types of speech stimuli (consonants, words, and final words in high-predictable [HP] and low-predictable [LP] sentences). These speech stimuli were presented in different modalities of presentation (auditory, visual, and audiovisual) to young normal-hearing listeners (Papers 1, 2, and 5). In addition, the present thesis studied under what conditions cognitive resources were explicitly demanded in identification of different types of speech stimuli (Papers 1 and 2). Further, elderly hearing-aid (EHA) users and elderly normal-hearing (ENH) listeners were compared with regard to the IPs, accuracy, and under what conditions explicit cognitive resources were demanded in identification of auditory speech stimuli in silence (Paper 3). The results showed that background noise resulted in later IPs and reduced the accuracy for the identification of different types of speech stimuli in both modalities of speech presentation. Explicit cognitive resources were demanded in identification of speech stimuli in the auditory-only modality, under the noisy condition, and in the absence of a prior semantic context. In addition, audiovisual presentation of speech stimuli resulted in earlier IPs and more accurate identification of speech stimuli than auditory presentation. Furthermore, a pre-exposure to audiovisual speech stimuli resulted in better auditory speech-in-noise identification than an exposure to auditory-only speech stimuli (Papers 2 and 4). When comparing EHA users and ENH individuals, the EHA users showed inferior performance in the identification of consonants, words, and final words in LP sentences (in terms of IP). In terms of accuracy, the EHA users demonstrated inferior performance only in the identification of consonants and words. Only the identification of consonants and words demanded explicit cognitive resources in the EHA users. Theoretical predictions and clinical implications were discussed. / I denna avhandling undersöktes hur mycket bakgrundsbuller inverkar på isolationspunkten (IP, den tidigaste tidpunkt när ett talat stimulus kan identifieras korrekt) och exakthet i identifikation av olika typer av talade stimuli (konsonanter, ord, och ord i final position i högt predicerbara [HP] respektive lågt predicerbara [LP] meningar). Dessa talade stimuli presenterades i olika modaliteteter (auditivt, visuellt, och audiovisuellt) för unga normalhörande deltagare (Artikel 1, 2 och 5). Dessutom jämfördes under vilka betingelser explicita kognitiva resurser krävdes för identifikation av olika typer av talade stimuli (Artikel 1 och 2). Vidare jämfördes äldre hörapparatsanvändare (EHA) och äldre normalhörande (ENH) personer med avseende på IP, exakthet i identifikation, och under vilka betingelser explicita kognitiva resurser krävdes för auditiv identifikation i tystnad (d.v.s. utan bakgrundsbuller) (Artikel 3). Resultaten visade att bakgrundsbuller gav senare IP och sänkte exaktheten för identifikation av olika typer av talade stimuli och i båda modaliteterna för presentation. Explicita kognitiva resurser krävdes vid identifikation av talade stimuli vid rent auditiv presentation med bakgrundsbuller, och när ingen semantisk förhandsinformation presenterades. Dessutom resulterade audiovisuell presentation i tidigare IP och mer exakt identifikation av talade stimuli, jämfört med rent auditiv presentation. Ett ytterligare resultat var att förexponering av audiovisuella talade stimuli resulterade i bättre identifikation av tal i bakgrundsbrus, jämfört med förexponering av enbart auditiva talade stimuli (Artikel 2 och 4). Vid jämförelse av EHA-användare och ENH-personer, hade EHA-användare senare IP i identifikation av konsonanter, ord, och ord i final position i LP-meningar. Dessutom hade EHA-användare mindre exakt identifikation av konsonanter och ord. Endast identifikation av konsonanter och ord krävde explicita kognitiva resurser hos EHA-användare. Teoretiska prediktioner och kliniska implikationer diskuterades.