Inom elitidrott beskrivs motivation som något essentiellt för att idrottare ska orka träna och göra det som krävs för att försöka bli bäst i världen. Motivation kan undersökas med hjälp av Self-determination theory där tre grundbehov: autonomi, tillhörighet och kompetens, måste vara uppfyllda för att en inre självbestämmande motivation ska kunna uppnås. Syftet med denna studie var att ta reda på hur elitidrottares motivation förändrades under våren och sommaren 2020 när Covid-19 pandemin satte idrottsvärlden på paus med inställda tävlingar och ett uppskjutet OS. Sju semistrukturerade intervjuer med individuella elitidrottare genomfördes och analyserades med en teoristyrd tematisk analys. Studien kom fram till att elitidrottarna upplevde att deras grundbehov inom motivation påverkades, både positivt och negativt, av Covid-19 pandemin. Studien bidrar till ökad förståelse för elitidrottares behov under pandemin och inom vilka områden de behöver extra stöd. / In elite sports, motivation is described as an essential factor an athlete must have to undergo training and to do what is required to become the world’s best. Motivation can be examined using the Self-determination theory, where three basic needs: autonomy, relatedness and competence must be fulfilled to achieve intrinsic self-determined motivation. The purpose of this study was to investigate how motivation of elite athletes changed during the spring and summer 2020 when the Covid-19 pandemic put the sports world on paus with cancelled competitions and the postponement of the Olympics. Seven semi-structured interviews with elite athletes, competing in individual sports, were conducted, and analysed with a theoretical thematic analysis. This study concluded that the basic needs in motivation of elite athletes were experienced to be both positively and negatively impacted by the COVID-19 pandemic. The study contributes to an increased understanding of the needs of elite athletes during the pandemic and in which areas they need extra support.

Coronapandemin har medfört strikta regler om social distansering och isolering i ett försök att minska spridningen av COVID-19. Individer ombeds att arbeta hemifrån och inte träffa närstående. Forskning visar att individer upplever ensamhet som mest när den är ofrivillig, förutsättningar som den rådande pandemin har skapat. Syftet är därför att undersöka hur individer upplever samt hanterar ensamhet under pandemin. Studien bygger på ett bekvämlighetsurval där de tio deltagarnas intervjuer har analyserats med en induktiv tematisk analys. I analysen identifierades åtta teman; ​egenskaper​, ​vikten av att ta sitt ansvar,​ ​ensamhet som ett mentalt tillstånd​, ​distraktioner​, ​saknad av det gamla livet,​ ​oväntad personlig utveckling​, ​färre sociala utbyten samt ​ökad kvalité av befintliga relationer.​ Resultatet visar att påtvingade förändringar i det sociala livet som skapar flertalet ofrivilligt ensamma stunder påverkar deltagarna mest negativt. Samtliga deltagare menade att ensamhet är ett mentalt tillstånd som kräver distraktioner för att känslorna inte ska bli för påfrestande för psyket. Distraktionerna inkluderade både självständiga och sociala aktiviteter, något som stämmer överens med befintlig forskning om copingstrategier vid kronisk ensamhet. Deltagarna upplever sig dock inte som kroniskt ensamma på grund av pandemin, även om antalet ofrivilligt ensamma stunder har ökat, samt menar att social isolering bara är en av pandemins många aspekter. Slutsatsen är att det inte enbart är ensamhet som leder till att individer kan må dåligt under en världspandemi samt att framtida forskning bör fokusera på hur friska unga och vuxna påverkas av perioder av isolering då fältet domineras av geriatriska studier. / The corona pandemic has led to strict rules regarding social distancing and isolation in an attempt to reduce the spread of COVID-19. Individuals are asked to work from home and not see their close ones. Research shows that individuals experience loneliness the most when it’s involuntary, conditions that the prevailing pandemic has created. The purpose is therefore to investigate how individuals experience and deal with loneliness during the pandemic. The study is based on a convenience sample where the ten participants' interviews have been analyzed with an inductive thematic analysis. In the analysis eight themes were identified; ​characteristics, the importance of taking responsibility, loneliness as a mental state, distractions, missing the old life, unexpected personal growth, fewer socialexchangesa​ndbetterqualityofexistingrelationships.​Theresultsshowthat forced changes in the social life that create a lot of involuntarily lonely moments affect the participants most negatively. All participants also defined loneliness as a mental state that requires distractions so the emotions do not become too stressful for the psyche. The distractions included both independent and social activities, which is consistent with existing research on coping strategies for chronic loneliness. However, the participants do not feel chronically lonely due to the pandemic, even though the amount of involuntary lonely moments has increased, and believe that social isolation is just one of the many aspects of the pandemic. The conclusion is that it’s not only loneliness that leads to individuals feeling unwell during a world pandemic and that future research should focus on how healthy young people and adults are affected by periods of isolation since the field is dominated by geriatric studies.

Bakgrund: I december 2019, upptäcktes ett nytt virus som senare fick gå undernamnet Covid-19. Viruset spred sig snabbt över hela världen och klassades som enpandemi. Viruset drabbar människor olika där en del enbart får mildaförkylningssymtom medan andra blir så sjuka att de kräver intensivvård. Hittills haröver en miljon människor världen över mist sina liv. Senast Sverige drabbades av ettvirus klassat som pandemi i denna skala var 1918 då spanska sjukan bröt ut. Erfarenheten av en pandemi är därför låg bland landets intensivvårdssjuksköterskor. Motiv: Vi vill belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patientersom har Covid-19 för att ge en djupare förståelse och kunskap inför framtiden. Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patientermed Covid-19. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie genomfördes medintensivvårdssjuksköterskor. Inklusionskriterierna för deltagare i studien varutbildade intensivvårdssjuksköterskor som arbetat minst fem pass på covid-sal. Intervjuerna analyserades genom innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Upplevelsen av att vårda patienter med Covid-19 varierade och trekategorier kunde identifieras; “Organisatorisk utmaning”, “Ny situation väckerkänslor” och “Utmaning med ny patientgrupp”. Konklusion: Under Covid-19 pandemin uppstod både positiva och negativa känslorhos de intensivvårdssjuksköterskor som intervjuats. I början var negativa känslordominanta som stress, oro och otillräcklighet samt påfrestningar i arbetsmiljön. I ettsenare skede minskade det negativa. Positiva känslor som trygghet och ny kunskapuppstod. Studien öppnar upp för vidare forskning. / Background: In december 2019, a new virus was discovered that was later renamed Covid19. The virus spread rapidly around the world and was classified as a pandemic. The virusaffects people differently, where some only get mild cold symptoms while others become soill that they require intensive care. To date, over one million people worldwide have lost theirlives. The last time Sweden was affected by a virus classified as a pandemic on this scale wasin 1918 when the Spanish flu broke out. The experience of a pandemic is therefore lowamong Sweden´s intensive care nurses. Motive: We want to illustrate intensive care nurses' experiences of caring for patients whohave Covid-19 in order to provide a deeper understanding and knowledge for the future. Aim: To investigate the intensive care nurse's experience of caring for patients with Covid19. Methods: A semi-structured qualitative interview study was conducted with intensive carenurses. The inclusion criteria for participants in the study were trained intensive care nurseswho worked at least five shifts in Covid ward. The interviews were analyzed by contentanalysis with an inductive approach. Result: The experience of caring for patients with Covid-19 varied and three categoriescould be identified; “Organizational challenge”, “New situation evokes emotions” and “Challenge with new patient group”. Conclusion: During the Covid-19 pandemic, both positive and negative emotions aroseamong the intensive care nurses interviewed. In the beginning negative emotions weredominant such as stress, anxiety and inadequacy as well as stress in the work environment.At a later stage the negative emotions decreased. Positive feelings such as safety and newknowledge arose. The study opens up for further research.

Bakgrund: Sedan december 2019 har ett nytt virus, som orsakar sjukdomen Covid-19, spridits världen över och för att minska smittspridning har restriktioner införts i samhället och vården. Detta innebär att partners inte får delta vid exempelvis besök på barnmorskemottagningar, ultraljud eller närvara på BB efter förlossningen. Partners delaktighet är viktig under graviditet och barnafödande för att främja föräldratransitionen och anknytningen till barnet, vilket försvårats under pandemin. Det är därför av vikt att undersöka partners upplevelse under Covid-19-pandemin. Syfte: Syftet var att belysa partners upplevelse av graviditet och barnafödande under Covid-19-pandemin. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats, där åtta partners intervjuades. Resultat: I resultatet framkom fyra kategorier som sedan mynnade ut i ett tema. Samtliga partners uppgav bristande delaktighet. Förstagångsföräldrarna upplevde en stark negativ påverkan av den bristande delaktigheten vilket resulterade i känslor av utanförskap och en svårighet att förverkliga graviditeten. Andragångsföräldrar upplevde en större trygghet i föräldraskapet vilket ökade förmågan att hantera den bristande delaktigheten. Konklusion: Beslutsfattare bör väga smittorisken mot de negativa effekterna som uppstår av restriktionerna. Det krävs förändringar för att främja partnerns delaktighet och motverka långsiktiga negativa konsekvenser på hälsan för partners och deras familjer. / Background: Since December 2019, a new virus, which causes Covid-19 disease, has spread around the world and to reduce the spread of infection, restrictions have been introduced in society and healthcare. This entails that partners are not allowed to participate in, for example; visits to midwife clinics, ultrasounds or attend BB postpartum. Partner participation during pregnancy and childbirth is important to promote the transition to parenthood and connection to the child, which is made more difficult during the pandemic. It is therefore important to examine partners' experiences during the Covid-19 pandemic. Aim: The aim was to illustrate the partners' experience of pregnancy and childbirth during the Covid-19 pandemic. Method: The study was conducted with a qualitative content analysis with an inductive approach. Eight partners were interviewed. Results: The results revealed four categories which then culminated in a theme. All partners stated a lack of participation. The first-time parents experienced a strong negative impact of the lack of participation, which resulted in feelings of exclusion and a difficulty in actualizing the pregnancy. Second-time parents experienced greater security in parenthood, which increased the ability to handle the lack of participation. Conclusion: Decision-makers should consider weigh the risk of infection against the negative effects of restrictions. Changes are needed to promote partner participation and counteract long-term negative health consequences for partners and their families.

Syftet var att studera hälso- och sjukvårdskuratorers erfarenheter av att arbeta i tvärprofessionella team samt hur det upplever sin egen yrkesroll. Vidare studerades deras erfarenheter av hur de upplevt att pandemin påverkat deras och teamets arbete. Informationen samlades in genom halvstrukturerade intervjuer med sex hälso- och sjukvårdskuratorer inom två olika verksamheter. Vår empiri analyserades med stöd av systemteori, interaktionsritualer och emotionell energi samt tidigare forskning. Av resultatet framgick å ena sidan att kuratorerna såg positivt på att ingå i tvärprofessionella team eftersom det var givande för både dem själva som professionella och för patienterna. Bidragande orsaker var bland annat patientcentrerad vård, emotionellt stöd, bredare kunskapsbas och främjandet av arbetsglädjen. Hög arbetsbelastning och tidsbrist visade sig å andra sidan vara en negativ faktor som kunde påverka samarbetet. Resultatet kunde urskilja att kuratorn inte hade någon tydlig arbetsbeskrivning och att konsekvenser av yrkesrollens otydlighet kunde orsaka en känsla av att vara vårdens slasktratt och en svårighet i att förstå rollens avgränsningar. Trots att kuratorerna upplevde en god kommunikation så nämndes försvårande omständigheter som för stora team, tidsbrist, förändrade kommunikationsvägar utifrån pandemin samt övergången till digitala möten i relation till fysiska. En slutsats vi gör är att ett samarbete kräver sociala relationer och sammanhållning och att en möjliggörande faktor till detta är mindre team med en balanserad samarbetsstruktur och tydlig arbetsbeskrivning för samtliga professioner i teamet.Hälsofrämjande aspekter behöver även få en högre prioritet i det digitala arbetssättet som pandemin bidragit till för att stärka sociala relationer och samarbetet i det tvärprofessionella teamet. / The aim was to study the experience of healthcare curators working in cross-professional teams and how they experience their own professional role. Furthermore, their experiences of how they experienced the pandemic affected their work and that of the team were studied. The information was collected through semi-structured interviews with six healthcare curators in two different activities. Our empirical data was analyzed using system theory, interaction rituals and emotional energy, as well as previous research. The results showed, on the one hand, that the curators were positive about being part of cross-professional teams because it was rewarding for both themselves as professionals and for patients. Contributing causes included patientcentred care, emotional support, a broader knowledge base and the promotion of job satisfaction. High workload and lack of time, on the other hand, proved to be a negative factor that could affect cooperation. The result could discern that the counsellor had no clear job description and that consequences of the ambiguity of the professional role could cause a feeling of being the sleagre steering wheel of care and a difficulty in understanding the boundaries of the role. Although the curators experienced good communication, aggravating circumstances such as magnifying teams, lack of time, changing communication paths based on the pandemic and the transition to digital meetings in relation to physical ones were mentioned. One conclusion we make is that collaboration requires social relationships and cohesion and that an enabling factor to this is smaller teams with a balanced collaboration structure and clear job description for all professions in the team. Health promotion aspects also need to be given a higher priority in the digital way of working that the pandemic has contributed to in order to strengthen social relations and cooperation in the cross-professional team.

Pandemin covid-19 har haft en stor påverkan på arbetslivet då arbetare blir uppmanade att följa restriktioner vilket bland annat är att distansera sig från varandra. Detta innebär att revisorerna i denna studie har blivit tvungna att jobba hemifrån för att minska smittspridningen. Syftet med denna studie är att undersöka hur pandemin covid-19 har påverkat revisorernas arbetsprocess och vilka digitala verktyg som använts under pandemin. En kvalitativ metod har använts i studien för att besvara forskningsfrågan och syftet med studien. Sex stycken revisorer från BDO, Frejs revisorer AB, PwC, EY och Mazars har intervjuats. Respondenternas svar analyserades därefter med hjälp av studiens insamling av teorier. Insamlingen av data redovisas i resultatkapitlet som visar att pandemin har påverkat revisorerna både negativt och positivt. Det som har påverkats negativt är revisorernas sociala arbetsliv medan den positiva påverkan är att det har blivit effektivare att jobba hemifrån. Slutligen har digitala verktyg varit ett stort stöd i revisorernas arbetsprocess under pandemin. Utifrån den empiriska datainsamlingen kan pandemin fortsätta länge till. Teorin i studien och den empiriska datainsamlingen lyfter upp möjligheterna med digitalisering som gör revisorerna oberoende av arbetsplatsen. Revisorernas välmående under pandemin är det som ska sättas i fokus då pandemin kan pågå länge till. / The pandemic covid-19 had a major impact on the working life as workers are urged to comply with restrictions, which include distancing themselves from each other. This means that the auditors in this study had to work from home to reduce the spread of infection. The purpose of this study is to investigate how the covid-19 pandemic has affected the auditors work process and which digital tools have been used during the pandemic. A qualitative method has been used in the study to answer the research question and the purpose of the study. Six auditors from BDO, Frejs revisorer AB, PwC, EY and Mazars have been interviewed. Responses were then analyzed using the study's collection of theories. The collection of data is reported in the results chapter, which shows that the pandemic has affected the auditors both negatively and positively. What has been negatively affected is the auditors social working life, while the positive impact is that it has become more efficient to work from home. Finally, digital tools have been a great support in the auditors work process during the pandemic. Based on the empirical data collection, the pandemic could last many years. The theory in the study and the empirical data collection highlights the possibilities with digitization that makes the auditors independent of the workplace. The auditor’s well-being during the pandemic is what should be put in focus as the pandemic could last many years.

Bakgrund Covid-19-pandemin påverkar individer både genom sjukdomsförekomst och insatta restriktioner. Internationell forskning visar att ungdomar som lever under restriktioner mår psykiskt dåligt och riskerar att göra det under längre tid. Hur ungdomar i Sverige påverkas är ännu inte klarlagt. Distriktssköterskan ska främja barns hälsa där elevhälsan arbetar förebyggande och hälsofrämjande.  Syfte  Syftet med studien var att undersöka ungdomars upplevelser av att leva under covid-19-pandemin i Sverige och hur deras livssituation påverkas. Metod Aktuell uppsats har sin grund i en genomförd studie från ett forskarsamarbete mellan Högskolan Väst, Göteborgs universitet, Karolinska institutet och Umeå universitet där ungdomar besvarat en webbaserad enkät med öppna och slutna frågor gällande upplevelsen av att leva i en pandemi. En kvalitativ och kvantitativ metodik användes och datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys och deskriptiv statistik. Ett bekvämlighetsurval användes med inklusionskriterie utifrån ålder mellan 15-19 år. Totalt deltog 713 ungdomar.  Resultat Bland ungdomarna uppgav 19 procent att de upplevt sig socialt isolerade. Ungdomarna beskrev känslor som att känna oro, att känna saknad, sorg och längtan samt att vara här och nu. Många ungdomar uppgav att de kände ensamhet, en känsla av oro för sin situation och att andra ska råka illa ut men de uttryckte också saknad av sin normala tillvaro.   Slutsats  De upplevelser som beskrivits av ungdomarna kan riskera att utveckla en ökad psykisk ohälsa på sikt, och som specialistsjuksköterska möter man dessa ungdomar inom både elevhälsan och primärvården. Därför behövs både en beredskap och resurser för att möta dessa ungdomar och erbjuda det stöd de är i behov av. / Background The covid-19 pandemic affects individuals both through incidence of disease and imposed restrictions. International research shows that teenagers living under restrictions feel mentally ill and risk doing so for a long period of time. The impact on health among teenagers in Sweden is still unknown. The district nurse shall promote children’s health by working preventively and health-promoting.  Aim The purpose of the study was to investigate teenagers' experiences of living during the covid-19 pandemic in Sweden and how their life situation is affected. Method The current essay is based on a completed study from a research collaboration between University West, the University of Gothenburg, the Institute of Karolinska and Umeå University, where teenagers answered a web-based survey with open and closed questions regarding the experience of living in a pandemic. A qualitative and quantitative methodology was used where the data was analysed using qualitative content analysis and descriptive statistics. A convenience sample has been used with inclusion criteria 15-19 years. A Total of 713 teenagers participated. Results Among the teenagers 19 percent stated that they felt socially isolated. The teenagers described emotions such as feeling anxious, feeling missed, sad and longing and being here and now. Many teenagers expressed a feeling of loneliness, a feeling of worry about their situation and worries about others but also a longing for their normal life. Conclusion The experiences described by the teenagers may risk to increased mental illness further ahead, and as a specialist nurse you meet these teenagers in student health and in the primary care. Therefore preparedness and resources are needed to meet these teenagers and offer them the support they need.

Den här studien har undersökt hur COVID-19 pandemin har påverkat arbetssättet hos kunskapsarbetare och även hur de har hanterat övergången till ett digitalt arbetssätt. Kunskapsarbetare definieras som personer som arbetar på ett kontor, ofta med någon form av IT inriktning, och har någon form av högre utbildning. COVID-19 pandemin har orsakat stora förändringar i samhället, på bara några få månader ändrades i princip alla aspekter av våra liv. Studien ämnade att undersöka hur kunskapsarbetare upplevde distansarbete och hur distansarbete påverkade samarbetet hos kunskapsarbetare. Distansarbete är ett arbetssätt som många inte är vana vid, i vanliga fall befinner sig alla medarbetare på samma plats (exempelvis ett kontor) och har sina kollegor nära för att diskutera eller ställa frågor, vid distansarbete försvinner detta. Studien baseras på teori om distansarbete och CSCW. CSCW (Computer Supported Collaborative Work), även kallat datorstött samarbete på svenska är ett forskningsfält som innefattar datorbaserad teknik och hur denna teknik kan användas för att underlätta samarbetet mellan kollegor. CSCW kan även underlätta vid distansarbete då de inblandade drar nytta av datorbaserad teknik för att kunna samarbeta även när alla parter inte befinner sig på samma plats vid samma tidpunkt. I CSCW finns ett antal centrala aspekter; medvetenhet, artikulation, anpassning och tid och plats. Resultaten av denna studie visar att kunskapsarbetare upplever att produktiviteten i deras arbete generellt sett ökar vid distansarbete, de upplever färre störningsmoment, och att den största utmaningen för distansarbete är avsaknaden av sociala interaktioner.

More than ten years after the largest economic crisis, which stroke the European Union in 2008 and thoroughly tested its readiness and ability to act, Europe was hit by a global pandemic of COVID-19. Because of this crisis, the European Union and its institutions faced a number of challenges, stemming from unprecedented measures imposed to tackle it. In contrast with the economic crisis, it was not only the European industrial and financial sectors but also more segments, essential to the functioning of the European Union itself, which were affected by the recent crisis. The aim of this thesis is to point out the differences of impacts of the two crisis and to find out the role played by the European Commission during the process of dealing with them.

Introduction. At the beginning of 2020, Covid-19 developed into a global pandemic, how this global pandemic would affect the Swedish upper secondary school no one knew during the first part of the spring term 2020. The upper secondary school went from traditional teaching to distance and distance education for a short period of time. The purpose of this study is to see if and if so how the forced distance learning that arose as a result of Covid-19 has affected teachers' attitudes to and use of digital tools in mathematics teaching in upper secondary school. Background. Digital tools are available in many shapes and designs. The focus is not on platforms that are used to conduct teaching such as Zoom and Teams. The same goes for calculators, as calculators range from simple calculations to advanced graphing calculators. TPACK. We have chosen to use the theoretical framework Technological Pedagogical Content Knowledge (TPACK). We chose TPACK because this theory addresses several different parts of learning, of which technology is an important part. This fits well with our purpose because it is about teachers' attitudes and the use of digital aids in mathematics teaching. Method. A survey was created using Google forms containing both questions with multi-answer options mixed with open-ended questions. A coverpage for the survey was emailed together with a link to the survey for principals at a large number of schools spread across the country. Results. 56 mathematics teachers responded to the questionnaire, which was compiled into graphs for the multi-answer alternative questions and by thematization for the open-ended questions. Discussion. Distance learning during Covid-19 has affected both who and what the use of digital tools looks like. However, the view of digital tools is the same as before or more positive than before. / Inledning. Under början av 2020 utvecklades Covid-19 till en globalpandemi. Hur denna globala pandemi skulle påverka den svenska gymnasieskolan visste ingen under första delen av vårterminen 2020. Gymnasieskolan gick från traditionell undervisning till fjärr- och distansundervisning under ett kort tidsspann. Syftet med denna studie är att se om och i så fall hur den påtvingade distansundervisningen som uppstod till följd av Covid-19 har påverkat lärares attityd till och användningen av digitala verktyg inom matematikundervisningen på gymnasiet. Bakgrund. Digitala verktyg finns i många skepnader och utföranden. Fokuseringen ligger inte på plattformar som används för att bedriva undervisningen som till exempel Zoom och Teams. Det samma gäller för miniräknare, eftersom miniräknare finns från enkla för simpla beräkningar till avancerade grafritande miniräknare. TPACK. Vi har valt att använda oss av det teoretiska ramverket Technological Pedagogical Content Knowledge (TPACK). Vi valde TPACK eftersom denna teori tar upp flera olika delar av lärandet varav teknologi är en viktig del. Detta passar bra till vårt syfte eftersom det handlar om lärares attityd och användning av digitala hjälpmedel inom matematikundervisningen. Metod. En enkät skapades med hjälp av Google formulär innehållande frågor med flersvarsalternativ samt öppna frågor. Ett försättsblad samt länk till enkäten mejlades ut till rektorer och skolchefer på ett stort antal skolor spridda över hela landet. Resultat. 56 matematiklärare svarade på enkäten vilket samanställdes till grafer för flersvarsalternativfrågorna och genom tematisering för de öppna frågorna. Diskussion. Fjärr- och distansundervisningen under Covid-19 har påverkat både vilka och hur användningen av digitala verktyg ser ut. Däremot är synen på digitala verktyg samma som innan eller positivare än innan.