Syftet med denna studie har varit att ta reda på hur specifik undervisning genom dialogisk högläsning påverkar ordförrådsutvecklingen i det svenska språket hos elever med annat modersmål än svenska och att undersöka om det finns någon skillnad i denna utveckling beroende på om eleverna är födda i eller utanför Sverige. Syftet var vidare att ta reda på flerspråkiga elevers tankar kring ordinlärning generellt och ordinlärning genom dialogisk högläsning specifikt. Studien har genomförts i två etapper där såväl kvantitativa som kvalitativa data har samlats in. Den första etappen genomfördes med för- och eftertester av ordförråd samt undervisning genom dialogisk högläsning. Gruppintervjuer användes till den kvalitativa delen av studien. En anova genomfördes för att analysera det kvantitativa materialet och till det kvalitativa materialet användes tematisk analys. I studien deltog sammanlagt 47 elever i åk 4 varav 24 ingick i en experimentgrupp och 23 ingick i en kontrollgrupp. Resultatet redovisas i två delar där den kvantitativa undersökningen inleder kapitlet för att därpå följas av den kvalitativa undersökningen. Studien visar att elevernas ordförråd ökar genom undervisning i dialogisk högläsning. Såväl elever som är födda i Sverige som elever som är födda i ett annat land visade på en ökning av ordförråd genom interventionen. Studien visar vidare att eleverna tillägnar sig nya ord genom att fråga en expert, genom ordbokssökande, genom att lära i kontext och genom att skriva för att minnas. Studien visar till sist att elevernas upplevelser av ordinlärning generellt och lärande genom dialogisk högläsning specifikt var överlag positiv.

I denna kvalitativa studie har lärares syn på dialogisk högläsning i undervisningen för årskurs 4–6 studerats. Syftet har varit att få en djupare insyn i hur och varför svensklärare arbetar med hjälp av dialogisk högläsning. Som bakgrund konstateras att tidigare forskning inom området gällande specifikt dessa årskurser är bristfällig. Teoretisk bakgrund är det sociokulturella perspektivet samt pragmatismen, vilka båda menar att inlärning sker genom social interaktion med andra. Undersökningen har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Resultaten visar att dialogisk högläsning används av samtliga informanter, emellertid på lite varierande sätt, med motiveringen att det går i linje med arbetet mot läroplanen, samt att den ger ett mervärde. Mervärdet består i ökad läsförståelse, ökat ordförråd samt större självkännedom.

Denna litteraturstudie syftar till att undersöka vad tidigare forskning visar kring hur elevers språkutveckling påverkas då skönlitteratur och sakprosa väljs för högläsning. Då läsförståelsen sedan tidigare år setts sjunka hos eleverna i skolan vidtogs åtgärder såsom Läslyftet för att förbättra elevernas språkutveckling. Läsförmågan och läsförståelsen grundläggs i skolans tidiga årskurser. Både skönlitteratur och sakprosa bidrar med innehåll som utvecklar elevernas språkliga förmåga. Elevens färdighetsförmåga ligger inte i fokus för denna studie, utan istället ett bredare spektrum för vad högläsning bidrar med. Utifrån olika slags litteratur utmanas eleven att förstå och förklara innehållet där den språkliga förmågan utvecklas på olika sätt. Vetenskapliga artiklar och avhandlingar som ligger till grund för litteraturstudiens resultat har inhämtats via högskolebibliotekets databaser för att granskas och analyseras. I resultatet framkommer att sakprosa kommer i skymundan då skönlitteratur övervägande väljs för högläsning. Både skönlitteratur och sakprosa bidrar med olika egenskaper för språkutvecklingen och bör således få ta likvärdigt stor plats i undervisningen. Just dialogisk högläsning mellan lärare och elever främjar språkutvecklingen där eleven sätter ord på sina tankar och funderingar i dialog kring litteraturen.

Den här uppsatsen innefattar hur dialogisk högläsning påverkar yngre elevers läsförståelse och läsintresse i svenskundervisningen i årskurs F-3. Uppsatsen belyser även lärarens syn på dialogisk högläsning i svenskundervisningen. En PISA undersökning som genomfördes 2012 i läsförståelse visade att elever i den svenska skolan hade ett sämre resultat än det internationella genomsnittet. Syftet med den här uppsatsen är att granska vad tidigare forskning skriver om hur dialogisk högläsning kan bidra till en ökad läsförståelse och ökat läsintresse hos elever i årskurs F-3. Dessutom granskas vad forskningen säger om lärares åsikter kring dialogisk högläsning. Analysens material grundar sig i den sociokulturella teorin. Materialet som har analyserats är vetenskapliga artiklar som både har varit nationella och internationella. Litteraturstudiens resultat visar att dialogisk högläsning påverkar yngre elevers läsförståelse och läsintresse positivt. Med hjälp av dialogisk högläsning får eleverna en utökad kunskap i att återberätta, sammanfatta, större ordförråd och kunna läsa mellan raderna. Genom samspel och kommunikation med andra får eleverna ett utökat läsintresse. Resultatet visar även att vissa lärare inte ser dialogisk högläsning som en undervisningsform utan använder det som en metod för att få eleverna att koppla av. För att dialogisk högläsning ska ha en positiv effekt på elevers läsförståelse och läsintresse behöver läraren ha ett tydligt syfte med undervisningen och vara väl förberedd.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares uppfattningar om högläsning och samtalet i samband med högläsning. En kvalitativ metod har tillämpats genom semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma förskollärare. Intervjusvaren har analyserats med hjälp av den sociokulturella teorin. Resultatet visar att förskollärarna arbetar med högläsning regelbundet och att det sker vid den dagliga vilan. Högläsning sker också i samband med tema- och projektarbeten. Samtliga förskollärare berättar att syftet med att högläsa i förskolan är att stärka barnen i deras språkutveckling samt att förskolan spelar en viktig roll eftersom förskollärarna upplever att högläsning inte sker i så stor utsträckning i hemmen. Det framkom även att förskollärarna uppfattar barnen som ovana vid högläsning vilket påverkar koncentrationen. Förskollärarna visar en uppfattning om att samtalet har en betydande roll för språkutveckling i högläsningssituationer. Slutligen framkom det att förskollärarna använder sig främst av högläsningsmetoden dialogisk högläsning men även att performativ högläsning förekommer beroende på syftet med högläsning-stunden.

Enligt läroplanen för grundskolan är högläsning något som ska erbjudas i alla årskurser. Syftet med denna studie är därför att bidra med kunskap om lärares arbete med dialogisk högläsning i förskoleklass till årskurs 3, samt belysa progressionen mellan dessa årskurser.   För att besvara syftet fokuserar studien på följande frågeställningar: -Hur förbereder lärare sig för dialogisk högläsning i klassrummet? -Vilka strategier använder lärare för att skapa en interaktiv och engagerande läsning? -Hur ofta förekommer dialogisk högläsning, samt i vilka sammanhang?Sociokulturellt perspektiv är studiens teoretiska utgångpunkt. Studien är fallstudie-inspirerad då den utgår från en specifik skola. Studien använder triangulering i form av intervjuer och observationer. I studien intervjuas lärare i årskurs f-3. Observationer sker i förskoleklass och årskurs 3. I resultatet framkommer en tydlig progression gällande elevinflytande i val av böcker som högläses. Ju äldre eleverna blir desto mer inflytande har eleverna i valet av högläsningsbok. Resultatet visar att aktiviteter inom högläsning inte kan kopplas till någon tydlig progression, utan det beror snarare på lärares val av aktiviteter och inte vilken årskurs undervisningen sker i. Slutligen återfinns en tydlig progression gällande frekvens av högläsning. Elever i årkurs 2 och 3 får i högre uträckning erfara högläsning jämfört med elever i årkurs 1 och förskoleklass. I diskussionen framkommer det att högläsning anses viktig för undervisningen i årskurs f-3. Slutligen är det viktigt att eleverna får möta en mångfald av texter samt erbjudas att göra text-till-själv-kopplingar.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.

Denna studie handlar om förskollärares tankar kring och föreställningar om högläsning. Orsaken till att valet föll på detta ämne är vårt intresse för högläsning och hur det används i praktiken. Vi önskade en fördjupning i högläsning inför vår kommande yrkesprofession som förskollärare. Därför valde vi att intervjua förskollärare för att få deras bild av hur högläsning används i förskolan. Det finns mycket forskning kring högläsning i förskolan vilket gjorde oss nyfikna på praktiken kring högläsning och hur mycket kunskap som förskollärarna besitter i ämnet. Syftet med denna studie är att med hjälp av diskursanalys undersöka förskollärares kunskap om och attityder till högläsning och de forskningsfrågor som undersöks i studien är följande: ·        Hur ser förskollärares kunskap om högläsning och språkutveckling ut? ·        Vilka hinder och möjligheter synliggörs i förskollärares diskurser? ·        Utifrån förskollärares beskrivning: hur och varför läser man i förskolan? För att undersöka studiens syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med förskollärare och har på så sätt samlat ett rikt empiriskt material som sedan har analyserats genom en diskursanalys för att synliggöra de diskurser om högläsning som existerar hos respondenterna. Diskursanalysen är i denna studie både en teori och en metod vilket medför att som teori behandlar den vilken funktion språk har och som metod granskar den detta språk. Eftersom denna studie lyfter förskollärarnas uppfattning kring hur högläsning kan främja barns språkutveckling och hur högläsningen ser ut i praktiken, har vi med hjälp av diskursanalysen analyserat intervjuer som genomförts samt jämfört med tidigare forskning. De resultat som framkommit i studien pekar på en diskrepans mellan hur man kan använda högläsning till att stötta språkutvecklingen hos barn och hur högläsning de facto används i praktiken. Högläsningen används ofta som läsvila och som en samlande aktivitet. Forskningen pekar på att med stöd och utbildning kan förskollärarna förbättra sin kompetens kring barns språkutveckling och med fördjupad kunskap kan högläsningen användas mer i praktiken i ett språkstöttande syfte.

Svenska elevers resultat inom läsning har under de senaste åren sjunkit. Läsdelegationen poängterar att det behövs läsfrämjande insatser för både elevers läsförmåga och läsmotivation. Syftet med denna kunskapsöversikt är att utforska den interaktiva högläsningens effekter på lågstadieelevers språkutveckling; vad krävs för att interaktiv högläsning skall gynna barns språkutveckling? Tio vetenskapliga artiklar valdes ut genom en systematisk informationssökning i såväl nationella som internationella databaser. Fyra teman identifierades i en tematisk analys. Resultatet visar att interaktiv högläsning är en del av en större lärprocess som behöver förankras i anslutande literacy-aktiviteter. Av lärare fordras förberedelse, kunskap i och förståelse för metoden, där medvetna litteraturval ingår. För både lärare och elever behövs även kroppsliga och sinnliga inslag för att stärka elevernas förståelsearbete. Slutsatsen landar i att det ställs stora krav på lärare för att den interaktiva högläsningen ska verka språkutvecklande. Därmed önskar vi vidare kompetensutveckling för lärare inom ämnet. Avslutningsvis diskuteras kunskapsöversiktens metod och brister samt förslag på vidare forskning.

Den dialogiska högläsningen har en stor betydelse för språkutvecklingen. Undervisningen utvecklas konstant och skolan får tillgång till allt fler digitala verktyg. Men hur används dessa verktyg inom högläsningen? Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur lärare i grundskolans årskurs 1–3 beskriver sin användning av dialogisk högläsning i kombination med medierande verktyg inom svenskundervisningen. Studien har formats utifrån följande frågeställningar: Hur beskriver lärare att de använder sig av dialogisk högläsning i sin svenskundervisning? Hur beskriver lärare sina erfarenheter av att använda digitala verktyg vid dialogisk högläsning? Slutligen vilka analoga verktyg använder lärare sig av vid gemensam dialogisk högläsning?  Studien utgår från sociokulturell teori och fokuserar främst på hur lärare använder sig av medierande verktyg och stödstrukturer i sin undervisning utifrån studiens syfte. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med lärare i årskurs 1–3 utformades ett resultat. Resultatet visade på goda exempel på hur olika digitala- och analoga verktyg används i undervisningen. Det framgår även lärares inställning och erfarenheter av att använda sig av medierande verktyg. / The dialogic reading aloud is of great importance for language development. Teaching is constantly evolving and schools have access to more and more digital tools. But how are these tools used in reading aloud?  The purpose of the study is to contribute knowledge about how teachers in compulsory school years 1–3 describe their use of dialogical reading aloud in combination with mediating tools in Swedish teaching.  The study has been shaped based on the following questions: How do teachers describe that they use dialogical reading aloud in their Swedish teaching? How do teachers describe their experiences of using digital tools in dialogical reading? Finally, what analogue tools do teachers use in joint dialogical reading aloud?  The study is based on sociocultural theory and focuses primarily on how teachers use mediating tools and support structures in their teaching based on the purpose of the study. Through qualitative semi-structured interviews with teachers in grades 1-3, a result was designed. The results showed good examples of how different digital and analogue tools are used in teaching. It also shows teachers' attitudes and experiences of using mediating tools.