Syftet med denna studie är att bidra till en ökad kunskap kring hur den didaktiska modellen Map of practical work framtagen av Millar m.fl. (1999) kan användas som stöd för didaktisk design samt didaktisk analys av naturvetenskapsundervisningen på låg- och mellanstadiet. Vi har exemplifierat hur modellen Map of practical work kan användas som stöd i planering, genomförande och analys av undervisning. För att göra detta har vi använt oss av forskningsansatsen aktionsforskning. Vi har med stöd i modellen tagit fram en laborativ undervisningssekvens om blandningar och lösningar som vi använt oss av i tre cykler. Efter varje individuell cykel gjordes en analys av den tidigare cykeln med hjälp av modellen. Analysen i sin tur lade grunden för de didaktiska val vi gjorde för att göra justeringar till nästa cykel som skulle genomföras. För att kunna göra observationer och analysera efterarbetet valde vi att spela in deltagarnas röster med ljudinspelning. I resultatet framkommer det hur den didaktiska modellen fungerat som stöd i planeringen, genomförandet och analysen av undervisningssekvenserna. Resultatet visar även vilka didaktiska val vi gjort med stöd av modellen. Det framkommer också inom vilken nivå av effektivitet som vi uppfattar att varje undervisningssekvens uppfyllde. Slutsatsen är att Map of practical work kan vara ett stöd för pedagoger i planerandet, genomförandet och analysen av undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena. Men kan med fördel kombineras med andra didaktiska modeller.   Nyckelord: Aktionsforskning, Didaktisk modellering, Kemi, Praktiskt arbetssätt, Systematiska undersökningar.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka lärares syn på hur ett deltagande i praktiknära forskningsprogram kan påverka skolans kultur utifrån lärares forskningslitteracitet, för att skapa en djupare förståelse av hur skolan kan resonera om organisatoriska förutsättningar som skulle gynna lärares forskningslitteracitet. Intervjuer med tio praktiserande lärare inom grundskolan genomfördes och materialet tolkades med hjälp av tematisk analys för att få fram självständiga kategorier som kunde beskriva underlaget. Dessa kategorier utgjorde studiens empiri, vilken tolkades utifrån ett verksamhetsteoretiskt perspektiv genom begreppen regler, arbetsgemenskap och arbetsdelning.Ett antal motsättningar mellan lärares behov och förutsättningar identifierades. Motsättningar synliggör dilemman, vilka i sin tur kan bearbetas och leda till påverkan och utveckling av verksamheten. Resultaten från föreliggande studie visade att lärare inte uppfattar att skolans kultur främjar forskningslitteracitet, men att de vill få en tydligare vetenskaplig grund i sin praktik. Genom att delta i ett praktiknära forskningsprogram förväntar sig lärare att skolans kultur kommer att påverkas så att forskning blir ett mer naturligt inslag. Slutsatsen blev att när skolan deltar i ett praktiknära forskningsprogram skapas en tydlig koppling mellan praktik och teori vilket ger bra förutsättningar för att nå en förändring i skolans kultur utifrån lärares forskningslitteracitet.

Grupparbete är en återkommande undervisningsmetod i skolan, trots det saknar lärare ofta kunskap om hur samarbete ska organiseras för att leda till elevers utveckling och lärande. Kooperativt lärande (KL) däremot är ett förhållningssätt som bygger på strukturerade samarbeten som enligt forskning visar på positiva resultat för elevers sociala och ämnesmässiga utveckling. Syftet med studien är att öka kunskapen om hur KL används i matematikundervisningen i årskurs F-3, och bygger på de fem grundprinciper som utgör grunden för KL. Genom intervjuer beskriver 9 lärare KL utifrån ett didaktiskt perspektiv, utifrån de fem grundprinciperna samt utifrån vilka möjligheter och utmaningar de upplever med förhållningssättet. Resultatet visar att ett gott samarbete har en avgörande roll för elevernas matematikutveckling, samt att ett organiserat samarbete möjliggör för eleverna att dra nytta av varandras förmågor, vilket leder till att de befäster och fördjupar ämneskunskaper. Samtidigt upplever många lärare en stor utmaning med att inkludera elever i neuropsykiatriska svårigheter (NPS).

Denna kvalitativa studie avser att undersöka vilka syften lärare i årskurs 1–3 beskriver att de har med högläsning av skönlitteratur, med fokus på elevernas läsutveckling. Den syftar även till att undersöka vilka arbetssätt kopplade till högläsning som lärare beskriver att de använder för att främja elevernas läsutveckling. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes sex semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt med hjälp av den teoretiska modellen the Simple View of Reading. Resultatet visade att högläsningen används som ett didaktiskt verktyg för att främja läsutvecklingen, där ett betydligt större fokus ligger på språkförståelse än på avkodning. Vidare framkom det att lärarna dessutom har andra explicita syften med sin högläsning där relationsskapande, fostran och läsmotivation är framträdande teman. Detta kan tyda på att lärare saknar ett gemensamt yrkesspråk för att medvetet kunna rikta didaktiska aktiviteter till både avkodning och språkförståelse, snarare än att de inte besitter gedigen kompetens.

Syftet med studien är att synliggöra hur ett urval lärare i årskurs 4–6 skapar en stimulerande läsmiljö och motiverar elever till läsning av skönlitteratur. Studien tog avstamp från semistrukturerade intervjuer med fem verksamma lärare i årskurs 4–6 och utgick från självbestämmandeteorin, för att undersöka vilka arbetsmetoder som används för att stimulera både den fysiska och sociala läsmiljön. Det framkommer att samtliga lärare i studien, på olika sätt, skapar och anpassar stimulerande läsmiljö för att den ska upplevas motiverande av eleverna. Detta görs bland annat genom att erbjuda eleverna möjligheter till självbestämmande, ett brett utbud av skönlitteratur, lästid och boksamtal.

No description available.

Denna studie har undersökt skillnader mellan mannens och kvinnans roll i förskolan. Genom en intervjustudie med semistrukturerade intervjuer har två manliga och två kvinnliga förskollärare intervjuats om hur de ser på lek och lärande. Resultatet kom fram till att inga märkbara skillnader framträdde inom synen på lärande. Inom val av deltagande vid lek mellan männen och kvinnorna förekom det skillnader som visade att kvinnor föredrar rollekar och männen bygg och konstruktion. Inom synen på mannens roll i förskolan uppkom att männen ansågs behövas och en skillnad var att männen oftare fick ta på sig vissa roller som att spela fotboll med barnen och kvinnorna fick ta ansvar för omsorgen i verksamheten.

Syftet med den här undersökningen har varit att söka svar på hur distansundervisningen under våren 2020, utifrån elevers upplevelser, påverkat samhällskunskapsämnets muntliga områden. Genom en enkätundersökning som besvarats av 112 respondenter, som alla läste samhällskunskap på gymnasiet under vårterminen 2020, har frågor ställts om vilka komponenter i undervisningen som eleverna själva anser vara viktiga för sin inlärning. Sedan har de i ett antal olika värderingsfrågor fått säga hur de upplevt distansundervisningen utifrån exempelvis samtal, diskussioner, grupparbeten och redovisningar. Respondenterna har givits, och tagit, möjlighet att utveckla sina svar. Resultatet visar att eleverna själva uppger att viktiga komponenter för deras inlärning, såsom tydliga lärargenomgångar, diskussioner med klasskamrater och möjligheter till spontana samtal, har försvårats av distansundervisningen. Svaren visar att svårigheterna delvis berott på tekniska problem och en osäkerhet inför att visa sig själv i kamera, men också att distansen i sig varit ett problem. Viktiga aspekter som kroppsspråk och ögonkontakt har gått förlorade och det har upplevts som komplicerat och ibland påträngande att be klasskamrater om hjälp. I resultatet visas också att en grupp respondenter har upplevt fördelar med distansundervisningen och dessa fördelar har främst visat sig vid muntliga redovisningssituationer.

Historiemedvetande är ett begrepp som har varit centralt inom den svenska historiedidaktiken sedan 1990-talet. Trots att det har funnits med i kurs- och ämnesplaner i över 25 år så är det fortfarande ett komplext och svårdefinierat begrepp. Dessutom saknas det tydliga stöddokument från Skolverket om hur begreppet bör definieras och operationaliseras inom historieundervisningen. Syftet med denna studie är att belysa ifall det kan uppstå problem när det svårdefinierade begreppet historiemedvetande ska tolkas och operationaliseras av historielärare. Studien har genomförts via kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med fyra historielärare från två olika gymnasieskolor i södra Sverige. Utifrån empirin från intervjutillfällena har en kvalitativ analys genomförts för att finna mönster, sammanhang, likheter och/eller skillnader i lärarnas utsagor. Resultatet visar att det finns vissa olikheter mellan lärares tolkning samt operationalisering av begreppet. Eftersom alla lärare baserar sin undervisning på deras individuella tolkningar och operationaliseringar av historiemedvetande finns det en risk att likvärdigheten kan ifrågasättas.

Syftet med studien är att undersöka vad, hur och varför lärarna använder sig av högläsning i sin undervisning, samt vilka kringaktiviteter som kan uppstå och varför. Lärarnas olika uppfattningar om högläsningsböckerna och de olika delarnas betydelse blir även en central faktor i undersökningen. Studien lutar sig mot lärare med inriktning på årskurserna F-3. I det teoretiska ramverket utgår vi ifrån Vibeke Hetmars triangelmodell som beskriver relationen mellan eleven, läraren och litteraturen med hjälp av de ämnesdidaktiska grundfrågorna vad, hur och varför. Metoden som vi har använt oss av i arbetet är en enkätundersökning med både öppna och slutna frågor. Resultatet i undersökningen visar att frekvensen av högläsningen varierar mellan lärarna, dock utgår alla från en viss kringaktivitet som gör eleverna delaktiga i undervisningen. Lärarna använder sig av modeller som läsfixarna och Chambers grundfrågor. Andra kringaktiviteter som lärarna använder är att eleverna får samtala med en axelkompis, lärarna läser med inlevelse och gör eleverna inkluderade i högläsningsundervisningen för att tillsammans uppnå en gemensam läsupplevelse. Det gör lärarna för att det kan bidra till en språk- och kunskapsutveckling. Det synliggörs att högläsningen tillsammans med ett boksamtal kan användas på många sätt för att uppnå det centrala innehållet, kunskapskrav och värdegrund som läroplanen lyfter.