No description available.

På senare tid har det skrivits mycket om elever som har en särskild begåvning inom ett visst ämne och att de inte får den hjälp och stöttning som behövs i den svenska skolan. Lärare har ansvar att stötta även dessa elever, detta fastslår skollagen genom att ”utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande” (SFS 2010:800, kap 1, 4 §). Detta innebär att alla har rätt att utvecklas efter sin egen förmåga. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare arbetar med elever som har en särskild begåvning i matematik i årskurserna 4–6, hur lärare stöttar och utmanar dessa elever samt hur lärarnas engagemang kan motivera elever. Att vara särbegåvad innebär att man besitter en exceptionell begåvning inom ett eller flera ämnen. Den empiriska undersökningen består av semistrukturerade intervjuer med elever och lärare. Resultatet presenteras genom teman som kom fram genom meningskoncentrering (Kvale, 1997). Resultatet visar att lärare har svårt att skilja på särbegåvade och högpresterande elever, att dessa elever vill ha mer utmaningar men att lärarnas arbetstid ofta inte räcker till att möta alla elever på deras individuella nivå, även fast ambitionen finns.

I den här studien undersöks vilken typ av kunskap som stöds av traditionell klassrumsundervisning jämfört med utomhuspedagogik. Under hösten 2018 har två klasser på en högstadieskola i södra Sverige valts ut och undervisats i biologi inom två jämförbara delområden, svampar och lavar. Eleverna har fått undervisning med traditionell klassrumsundervisning i det ena delområdet och utomhuspedagogik i det andra delområdet. Efter varje delområde har eleverna fått svara på provfrågor som sedan bedömts och resultaten som erhållits utgående från de båda undervisningsmetoderna har sedan jämförts. Resultatet visade att en högre andel av eleverna som fått traditionell klassrumsundervisning klarade minneskunskapsfrågor än de som hade fått utomhuspedagogik. Resultatet visade också att en högre andel av provsvaren från eleverna som hade haft utomhuspedagogik var mer utvecklade, samt att en högre andel av dessa elever klarade en av kunskapsfrågorna som var inriktade på förståelse. Slutsatserna som kan dras från denna studie är att traditionell klassrumsundervisning stödjer att eleverna lär sig minneskunskap och här finns möjligheter för läraren att styra vilka kunskaper som eleverna får. Undersökningen ger delvis stöd för att utomhuspedagogik stödjer att eleverna får med sig mer förståelsekunskap än vid traditionell klassrumsundervisning. När eleverna studerar organismer i verkligheten och aktivt styr sin kunskapsinlärning får de större möjlighet att utveckla sin kunskap.

Syftet med studien är att ur ett lärarperspektiv synliggöra vilka förutsättningar förskollärare har för att stimulera barns flerspråkighet i förskolan. I vilka situationer barns flerspråkighet kan innebär en möjlighet respektive begränsning för den pedagogiska verksamheten, hur förskollärare arbetar för att stimulera barns flerspråkighet och vilka kunskaper och färdigheter lärare verksamma i en flerspråkig barngrupp behöver vara i besittning av. Undersökningen genomfördes med hjälp av intervjuer av fyra olika förskollärare som arbetar på mångkulturella förskolor. Resultatet visade att majoriteten av förskollärarna såg möjligheter i form av att barnen i tidig ålder möter olika språk och kulturer. Begränsningar som nämndes var bland annat kommunikationen med barn och vårdnadshavare som inte utvecklat det svenska språket än samt brist på tid för att stimulera och stödja barnen i sina olika språk. Förskollärarna använder olika material och resurser i arbetet med flerspråkiga barn för att ge dem bästa möjligheter till att utveckla alla sina språk. Dessutom nämner flera förskollärare att det är viktigt att tänka på sitt förhållningssätt och att det speglas i arbete med flerspråkiga barn samt att det är viktigt med rätt kompetens och kunskap för att kunna stimulera barns flerspråkighet på bästa sätt. Det är viktig att vara positiv till barnens språk och att uppmuntra och ge dem möjligheter till att använda språken även i förskolan. Språket är ett viktigt redskap för att kunna kommunicera med andra. Språket utvecklas främst i sociala sammanhang som även bidrar till ett gemensamt lärande. Barnens språkutveckling är därför viktigt för att kunna delta i sociala sammanhang som skapar lärande.

Studiens syfte är att undersöka tio förskollärares syn på inkludering i förskolan med leken som verktyg. Det är av vikt eftersom förskolan anses som en plats för alla barn samt att leken har en väsentlig roll i barns lärande och utveckling. Vi vill genom detta få en bredare kunskap kring inkluderingsarbetet samt belysa förskollärarnas syn på och upplevelser med uppdraget att skapa en förskola för alla. I studien användes fokusgruppsintervjuer som metod, sammanlagt genomfördes tre fokusgruppsintervjuer. Dessa ägde rum vid tre olika tillfällen och spelades in samt skrevs ut. Resultatet visar att förskollärarna som ingår i vår studie anser att inkludering handlar om att skapa en verksamhet som passar alla barn där de ser leken som en viktig aspekt i arbetet med att inkludera alla barn i barngruppen. Resultatet påvisar att förskollärarna i studien upplever en svårighet och en komplexitet i arbetet med att inkludera alla barn. Det visas också att förskollärarna anser att de har ansvaret för att skapa en verksamhet som inkluderar alla barn. De menar att om de arbetar aktivt och närvarande i barns lek så blir de didaktiska implikationerna att de kan upptäcka exkluderingar och arbeta motverkande för att förhindra dessa. De menar att genom samtal med barnen och att ge barnen olika verktyg för att ta sig in i leken och gruppen så blir den didaktiska följden att verksamheten i förskolan blir mer inkluderande.

Undersökningar har visat att många gymnasieelever känner sig omotiverade till sina studier – speciellt elever på yrkesförberedande program, och det är de gymnasiegemensamma ämnena som dessa elever har lägst motivation till. Denna studie har med hjälp av en enkät tagit reda på om det är någon skillnad i motivation till det gymnasiegemensamma ämnet naturkunskap mellan klasser som läser högskoleförberedande program och yrkesförberedande program. Enkäten bestod av påståenden rörande elevernas upplevda förmåga, ämnets lärovärde och lärandemiljön. Efter enkätstudien genomfördes kvalitativa intervjuer med klassernas två naturkunskapslärare för att ta reda på deras åsikter om resultatet. Enkätstudien visade att eleverna generellt sett var motiverade till ämnet naturkunskap, då de hade svarat övervägande positivt på enkäten. Elever på högskoleförberedande program var något mer positiva än elever på yrkesförberedande program i kategorierna ”upplevd förmåga” och ”ämnets lärovärde”. Svarssammanställningen för hela enkäten uppvisade inga generella könsskillnader. Båda de intervjuade lärarna menade att yrkeselevernas något mer negativa inställning till sin förmåga kunde förklaras med att de har haft det jobbigt i grundskolan därmed har med sig en mer negativ självbild när de går över till gymnasiet. De nämnde också att man kan försöka anpassa ämnet till det eleverna är intresserade av och vill lära sig mer av för att öka deras motivation. Det betyder dock nödvändigtvis inte att ämnet ska kopplas mer till deras framtida yrke.

Föreliggande studie syftar till att undersöka vilka diskurser som är dominerande i EU:s utbildningsvisioner om skolan i två policydokument om framtidens utbildning. Dessa jämförs sedan med den LGY 11 för att se om den svenska läroplanen är influerad av EU:s policydokument. Det vidare syftet är också att undersöka samhällskunskapsämnets plats i de undersökta dokumenten. För att undersöka studiens syfte används en diskursanalys influerad av kvalitativ innehållsanalys där läroplansteoretiska begrepp om bildningsideal bildar ett diskursivt ramverk som sedan appliceras på analysen. Studiens resultat visar att en neoliberal läroplansdiskurs är starkt dominerande i EU:s utbildningsrelaterade policydokument men att en demokratisk diskurs är dominerande i LGY 11. Vidare visade resultatet att samhällskunskapsämnet är starkt närvarande LGY 11 men har tillbakadragen roll i EU:s utbildningsrelaterade policydokument.

Syftet med den här studien är att få en ökad kunskap om hur undervisningen i muntlig färdighet bedrivs inom skolorganisationen sfi, svenska för invandrare. Undersökningen har genomförts i en grupp på nybörjarnivå hos elever med kort studiebakgrund.Studien har sin utgångspunkt i tre frågeställningar där de två inledande frågeställningarna handlar om förekomsten av muntliga aktiviteter i undervisningen, och elevernas uppvisade språkliga aktivitet i respektive muntlig aktivitet. Den tredje frågeställningen handlar om hur läraren motiverar sitt val av undervisning. Data till de två första frågeställningarna har samlats in via observationer, medan frågeställning tre har besvarats genom en semistrukturerad intervju med undervisande lärare. I resultat framkom det att flertalet olika muntliga aktiviteter förekom i undervisningen, där smågruppsarbete och olika frågebaserade övningar användes mest frekvent, och det var också dessa aktiviteter som genererade störst mängd språklig aktivitet hos eleverna. En mindre frekvent aktivitet var parövningar. Undersökningen visade vidare att eleverna sällan tog egna initiativ till muntlig interaktion, utan var i stort behov av stöttning från undervisande lärare. En stor del av interaktionen ägde rum på elevernas modersmål. Resultatet från intervjun visar att undervisningen har sin utgångspunkt i de konkretiserade kunskapskrav som finns skolan. Muntliga färdigheter tränas kontinuerligt i olika sorters aktiviteter där eleverna är i stort behov av stöttning och styrning från läraren.

The current classroom environment is filled with expectations for both teacher and student but is often lacking in time. Skolverket (2011) outlines ambitious goals such as developing students’ critical thinking abilities, adapting teaching to each student’s individual needs, and encouraging students to actively take part in the development of their own educational process, to name just a few. It is crucial to develop and use techniques that aid in attaining these objectives. Peer response could be such a tool. There is an abundance of research which demonstrates how effective it is, but there is also a great reluctance on the part of teachers and students alike to employ it in the classroom. This could be due in part to the idea that learners lack the necessary knowledge to correct and give feedback. However, this and other criticisms directed against peer feedback could be alleviated through deliberate formal peerresponse training. Most of today’s research on this topic seems to focus on English as a Second or Foreign Language (ESL/EFL) classrooms in the U.S.A and Asia, with little work having been done in the Swedish context. Also lacking are investigations regarding peer response in grammar testing, since most of the research emphasizes essay writing. This paper aims to add to the body of existing research on prompted peer response by examining its application in English classrooms in Sweden. To do so, two secondary school English classes in Sweden are tested by means of an abbreviated version of Gan’s (2011) prompted peer response model. More specifically, this paper’s objective is to explore if prompted peer response leads to improvements in grammar (operationalized in this case as reducing grammatical errors in a grammar test) when compared to unprompted peer response. In addition, this paper intends to explore whether peer response can possibly produce any additional rewards and what those could be. The results for this study seem promising. The primary results of this paper support the existing research in this area that prompted peer response leads to a reduction in student’s grammatical errors. Perhaps more importantly, the results suggest that it also aids students in developing a progressive approach to peer response which ultimately can lead to students developing learning strategies and self-reflection over their own learning process.

Denna studie syftar till att undersöka hur lärare och elever betraktar motorikens betydelse för läs- och skrivinlärning. Detta genom att dels studera vad en lärare anser om ett samband mellan motorik och läs- och skrivinlärning samt hur arbete med motorisk träning som syftar till att påverka elevers läs- och skrivinlärning kan utformas, dels undersöka hur elever resonerar kring motorisk träning och dess inverkan på deras läsning och skrivning. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ metodansats använts, vilket har föranlett att sju intervjuer och tre observationer ligger till grund för studiens resultat. I den tidigare forskning och bakgrundsinformation som presenteras i studien framgår det att det kan finnas ett eventuellt samband mellan motorik och läs- och skrivinlärning samt att motorisk träning kan ha en positiv inverkan på elevers förmåga att lära. Studiens resultat går sedermera i linje med den tidigare forskning och bakgrundsinformation som presenterats, då det framkommer att både elever och lärare upplever att motorik och motorisk träning utifrån metoden Brain Gym® kan ha betydelse för elevers läsning och skrivning.