Syftet med denna studie är att undersöka hur elever i par arbetar tillsammans med problemuppgifter och hur kommunikationen används inom arbetsprocessen. Under tidigare praktiker har det observerats hur elever, trots att de i många fall är placerade i par i klassrummet, oftast blir instruerade att arbeta enskilt under matematiklektionerna. Den insamlade emperin som resultatet grundar sig på utgörs av sex undersökningstillfällen där tolv elever placerade i par hade som mål att samarbeta med två problemuppgifter. Undersökningstillfällena observerades för att analyseras med hjälp av Pólyas teori om de fyra problemlösningsfaserna och utifrån sociokulturellt teoretiskt perspektiv. Resultatet visar att eleverna framför allt arbetar tillsammans för att skapa en förståelse för uppgifterna och för detta ändamål spelade kommunikationen en avgörande roll. Olika användningsområden för språket kunde även urskiljas och den kommunikation som visade sig skapa flest lärandetillfällen ses som ett ”delande” av information eleverna emellan. I kontrast till ”delandet” synliggörs även en typ av linjär kommunikation, där syftet blir att överföra ett färdigt budskap. Det visar sig också att eleverna ofta väljer att inte arbeta tillsammans eller kommunicera vid senare skeden av problemlösningsprocessen där skapande av plan och beräkningar ligger i fokus. I de fall där eleverna väljer att arbeta tillsammans inom dessa senare faser, används alternativa metoder snarare än operationella beräkningar för att lösa problemet.

Gymnasievalet är första stora möjligheten för ungdomar att påverka sin skolgång och gymnasieutbildningen ligger i många fall till grund för vidare utbildning på högskola. Det optimala vore om samtliga ämneskunskaper från gymnasiet kommer väl till användning i de fortsatta akademiska studierna och allra helst även in i arbetslivet. I studien ingår personer som efter gymnasiet har valt att läsa vidare på ingenjörsutbildningar vid tre svenska lärosäten – Kungliga tekniska högskolan, Lunds tekniska högskola samt Högskolan i Halmstad. Studiens fokus har riktats mot ingenjörsstudenter som under höstterminen 2018 läser andra eller tredje året. Syftet med studien har varit att undersöka hur studenterna upplever och värderar sina förkunskaper, alltså deras ämneskunskaper från gymnasiet. Datainsamlingsmetoden som har använts baseras på en enkätundersökning online. Undersökningen har skickats till drygt 7 500 mejladresser och materialet omfattar 480 svar. I analysen av enkätsvaren har en kvantitativ metod använts och extra fokus har riktats mot studenter som tidigare har läst naturvetenskaps- eller teknikprogrammet. Studiens resultat visar att trots samma behörighet upplever studenterna sina förkunskaper olika. Nio av tio ansåg sig ha haft lika bra eller bättre förkunskaper än studenter från andra gymnasieprogram och nästan alla upplevde att de hade tillräckliga förkunskaper. Tidigare studenter på naturvetenskapsprogrammet samt civilingenjörsstudenter hör till de som i större utsträckning upplevde att de hade tillräckliga förkunskaper. Studenter med höga betyg i de särskilda behörighetsämnena är den grupp som värderar sina förkunskaper högst. Matematiken har en klart central ställning och nio av tio studenter svarade att ämnet i stor eller väldigt stor utsträckning har bidragit med viktiga förkunskaper. Kemi, som också är ett behörighetsämne, värderades mycket lågt av nästan alla ingenjörsprogram utom de med en inriktning mot kemi och bioteknik. Trots att teknikämnen inte hör till de särskilda behörighetsämnena upplevdes ämnet som saknat i stor utsträckning hos alla gymnasieprogram utom teknikprogrammet. Omkring hälften av studenterna från naturvetenskapsprogrammet, men knappt två tiondelar av tidigare studenter på teknikprogrammet, upplevde att de saknade förkunskaper inom teknikämnen, och då i synnerhet programmering.

Barnens inflytande över förskolans verksamhet är något som länge prioriterats här i Sverige. Läroplanen som förskolan ska följa poängterar även barnens rätt till inflytande över sin vardag, detta är dock ett problematiskt område då den inte specificerar hur inflytande ska se ut vilket gör att det är förskollärarens egna tolkningar som ligger till grunden för hur arbetet med inflytande ser ut. Syftet med denna studie är att undersöka vilket reellt inflytande barnen har, främst över den fysiska miljön men även i den övriga verksamheten så som i den fria leken och hur förskollärarna kommer fram till vad de ska arbeta med i exempelvis temaarbeten, då allt detta går in under barnens inflytande. Frågeställningen vi haft under detta arbete är vilket inflytande ges barn i den fysiska miljön i förskolan? Detta har undersökts via intervjuer med sex förskollärare där de fått berätta om sina verksamheter och hur de arbetar med inflytande för barn i förskolan. Resultatet av studien visar att nivån av inflytande som barnen får är sammankopplat med pedagogernas synsätt kring vad de ser som inflytande för barnen, samt vilja att släppa in barnen i beslutsfattningen. Av studien drar vi slutsatsen att möjlighet finns att låta barnen vara delaktiga i beslut rörande den fysiska miljön på förskolan. Detta då många av våra informanter berättar hur de via olika arbetssätt faktiskt ger barn inflytande inom detta område.

I takt med att den tekniska utvecklingen går framåt och med krav från styrdokumenten, blir tekniska hjälpmedel ett allt vanligare inslag i klassrummet. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka argument som ges i forskningslitteraturen för att använda GeoGebra i undervisning av andragradsfunktioner i jämförelse med traditionell undervisning i gymnasiet eller motsvarande i andra länder. Frågeställningarna behandlar vilken påverkan GeoGebra har på gymnasieelevers prestationer och attityder såsom den redovisas i forskningslitteraturen, i lärandet av andragradsfunktioner. Litteraturstudiens resultat visar att några av argumenten för att använda GeoGebra är att programmet ger eleven bättre resultat på uppgifter gällande andragradsfunktionens egenskaper och begrepp samt bättre resultat på rutinuppgifter. Resterande argument är bättre resultat på uppgifter gällande sambandet mellan andragradsfunktionens algebraiska uttryck och dess grafiska representation, ett ökat intresse för matematik, roligare undervisning och en ökad positiv attityd till matematik överlag. Undervisning med GeoGebra kan ge eleven större kunskaper om andragradsfunktioner. Den största implikationen för lärarrollen är att GeoGebras synkroniserade vyer bidrar till att elevens får en förbättrad begreppsförmåga, vilket kan användas som introduktion till nya matematiska moment. / The use of computer based tools as GeoGebra in the classroom has an increasing impact on the teaching and learning of mathematics. The purpose of the thesis is to examine which arguments are given in the research literature in favour of using GeoGebra in the teaching of quadratic functions instead of traditional teaching in upper secondary school. The essay examines what impact GeoGebra has on the high school students' achievements and attitudes, as reported in the research literature, in the learning of quadratic functions. The results of the literature study show that use of the program supports students´ familiarity with the features and concepts of quadratic functions, and improves their achievements in this area. Furthermore, the relationship between the algebraic expression of the quadratic function and its graphic representation seems to become more transparent to the students. As a side effect the use of this program seems to create a more stimulating teaching environment, an increased interest in mathematics and a more positive attitude to mathematics overall. An important implication for teachers is that GeoGebra's synchronized views contribute to enhance students’ conceptual understanding of mathematics, which facilitates their encounter with new mathematical elements.

This study aims to examine how language in textbooks used in Swedish upper secondary school represent and construct gender. Three different textbooks used for the course Swedish 1 have been analyzed at a lexical level, where gender theory and critical discourse analysis constitutes the basis for the method. By comparing how often and in what context men and women are mentioned as well as evaluating which adjectives and participles are used to describe men and women, the study shows how gender is created and how it appears in the textbooks. The result shows that the traditional gender roles are reproduced as well as challenged in the textbooks. Overall men are overrepresented in all of the textbooks. Men are also more often associated with success and public discourses, while women more often appear in relation to home and family or to fill the role of a partner. The description of men and women shows that men and women are described with both positive and negative characteristics. The biggest difference between the genders appear in the description of clothes and looks, where the aesthetic looks of the females are more focused upon than that of their male counterparts. Another difference is that men more often are described as angry and violent than women.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera de diskurser som manifesteras inom mediedebatten om Sfi 2018, samt synliggöra de underliggande budskapen inom dessa diskurser och förankra dem i rådande språkideologier. Studien ämnar besvara följande forskningsfrågor: Vilka diskurser kring Sfi kan identifieras i mediedebatten 2018? Vad sägs om andraspråksinlärning och andraspråksinläraren inom dessa diskurser? Vilka språkideologier framträder i debatten? Med teorier om språkideologi som bas och kritisk diskursanalys (CDA) som metod fokuserar studien på hur verkligheter konstrueras genom olika yttranden om Sfi. 17 tidningsartiklar från svensk media 2018 har analyserats. Resultaten visar att det finns fem framträdande diskurser i den mediala debatten om Sfi: bristdiskursen, driftformsdiskursen, strukturdiskursen, flerspråkighetsdiskursen och komplexitetsdiskursen. Trots de olika egenskaper varje diskurs besitter i sitt sätt att framställa och konstruera utbildningsformen Sfi, delar de alla, förutom komplexitetsdiskursen, en liknande syn på andraspråksinlärning och andraspråksinläraren. Andraspråksinlärning beskrivs allt som oftast i termer av effektivitet med arbete som slutgiltigt mål och andraspråksinläraren framställs främst som passiv och maktlös.  Resultaten visar vidare på hur att yttranden om Sfi inom samtliga diskurser bottnar i en enspråkig norm och i en språkideologisk idé om svenska språkets högre status. Trots ett på senare tid pluralistiskt skifte och en officiell betoning av språklig mångfald framträder i debatten om Sfi en puristisk språkideologi.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om translanguaging som pedagogiskt verktyg.  Mer specifikt syftade arbetet till att se i vilken utsträckning translanguaging förbättrade interaktionen mellan eleverna och hur eleverna upplevde translanguaging. Studien utfördes i ett engelsktalande land i en undervisningsform som kallas kompletterande undervisning i svenska som erbjuds svenska barn och ungdomar som bor utomlands. I studien användes strukturerade observationer med ljudinspelning under två arbetsmoment samt semistrukturerad fokusgruppintervju med sex elever om hur de upplevde det nya arbetssättet med translanguaging. Det framgick att eleverna använde sig av sina språkliga resurser, det vill säga både svenska och engelska, när de löste uppgifterna i klassrummet. Eleverna ansåg också att translanguaging underlättade arbetet: De hjälpte och fick hjälp av varandra i grupparbetena. Däremot ansåg eleverna inte att interaktionen dem emellan hade ökat till följd av translanguaging.

This study focuses on science education in primary school. The aim is to systematize and exemplify the content in primary science, not only scientific content but everything surrounding teaching in science, in the forms of a didactical model. The study was performed in grades 1-3 (ages 7-10) in a Swedish primary- and lower secondary school. Four primary school teachers and their classes were followed in their teaching in science education. The empirical data consists of field notes, video- and audio recordings from in total 17 science lessons. The results show how science education in primary school contains much more than just teaching a scientific content. The results also show how teachers, in relation to, and simultaneously with, the scientific content, also teach students in speaking, reading, writing and in social interaction with others. The three types of content areas that were identified were systematized into a didactical model called ‘didactic score’. The didactic score highlights that all these parts in the teaching situation is performed simultaneously, but that different parts may be fore fronted and other parts may be put in the background during the process of teaching. The teacher has a prominent role in directing the students’ attention towards the different parts in the didactic score, in order to give the students conditions for creating continuity in the learning process.

Studiens syfte var att undersöka hur undervisning, som den förklaras i kapitel 4 i Lgr 11, beskrivs av några pedagoger vid några fritidshem. Studien gjordes med sociokulturell ansats och kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervjuer. De empiriska resultaten analyserades med delar av Wengers teori om praktikgemenskaper och indikerade att en delad repertoar kring begreppet undervisning saknades och att det ömsesidiga engagemanget ibland var bristfälligt. Pedagogerna tycktes trygga i att genomföra sitt uppdrag, men uttryckte att de fått minimal fortbildning kring Lgr 11. Stor vikt lades vid värdegrunden och relationer. Brist på planeringstid, personalbrist, icke ändamålsenliga lokaler och stora barngrupper sågs som hindrande för arbetet. Resultatet överensstämmer i stort med aktuell forskning i ämnet. I resultatdiskussionen diskuterades att fortbildning kring Lgr 11 och ett mer aktivt läroplansarbete skulle kunna vara gynnsamt för undervisningen i fritidshemmet. Ett intressant ämne för fortsatt forskning vore pedagogers syn på balansgången mellan omsorg, utveckling och lärande.

Det svenska skolsystemet och det bedömningsarbete som utförs inom dess verksamheter ska präglas av likvärdighet. Resultaten av senare års bedömningsforskning visar dock på brister. Syftet med denna uppsats är att i relation till tidigare forskning undersöka hur Sfi-lärare beskriver sitt förfarande vid bedömningen av en elevtext. Uppsatsens frågeställningar är 1. Vilka aspekter lyfts fram i lärarnas beskrivningar och hur speglas kunskapskraven i beskrivningarna? och 2. Vilka strategier och stöd för bedömningen uppger lärarna att de använder? För att besvara frågeställningarna och uppnå det uppsatsen syftar till har 8 Sfi-lärare bedömt en och samma elevtext och vid personliga intervjuer beskrivit de tolkningar och avvägningar som ingått i bedömningsprocessen. Resultatet överensstämmer med tidigare forskningsresultat, då lärarnas beskrivningar av sina tillvägagångssätt och resonemang visar variationer gällande såväl vilka grunder lärarna baserar sin bedömning på, vilka strategier och bedömningsstöd som används, samt i betygssättningen av elevtexten.