I vårt arbete undersöker vi hur lärare resonerar kring användningen av digitala verktyg i fritidsverksamheten. De frågeställningar som ställdes utifrån syftet är: Hur resonerar lärare i fritidshem kring arbetet med digitala verktyg? Hur resonerar lärare i fritidshem kring läroplanens mål för digitala verktyg i undervisningen? samt Hur resonerar lärare om sina digitala kompetenser i undervisningssammanhang på fritidshem där digitala verktyg förekommer? Den teori som vi valde att utgå från grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv. Metod som användes för att samla in data är kvalitativ undersökning i form av fem enskilda intervjuer. Insamlade data har kodats fram utifrån olika kategorier. Resultatet var att samtliga lärare ansåg att digital kompetens är en viktig kunskap eleverna behöver för att möta samhällets tekniska utmaningar. Även tidigare forskning visar att digital kompetens är en viktig förutsättning för att kunna integrera digitala verktyg i sin undervisning. Våra informanter beskriver att digital kompetens är väldigt blandad i deras arbetslag och att de lärare som har god digital kompetens även har ett stort intresse av digitala verktyg. Vi såg en koppling mellan intresse och digital kompetens vilket i sin tur bidrog till motivation att använda digitala verktyg i undervisningen.

Implementerandet av nyanlända elevers kartläggningsresultat och digitala verktyg i undervisningen är aktuella ämnen i dagens skola. Syftet med den här kunskapsöversikten har därför varit att undersöka om det finns vetenskapligt stöd för att undervisning grundad på kartläggningsresultat, i kombination med användning av digitala hjälpmedel, kan främja nyanlända elevers litteracitet. Vår informationssökningsprocess har till största del utgått från systematiska sökningar inom vårt problemområde, men även manuella sökningar har bidragit till det slutgiltiga urvalet av källor vilket består av sexton vetenskapliga artiklar, sex artiklar av Skolverket och Skolinspektionen samt fyra masteruppsatser och doktorsavhandlingar. Resultatet visade att det finns brister i mottagningsprocessen av nyanlända elever, däribland hur kartläggningsresultat alltför sällan nyttjas som didaktiskt verktyg, vilket kan ha en negativ inverkan på deras efterföljande skolgång. I arbetet med nyanlända elevers litteracitetsutveckling kan digital teknik ha en positiv verkan vilket kan exemplifieras med Dahlströms och Boströms (2017) studie som belyser hur talsyntes kan underlätta andraspråkselevers framställning av berättande texter. Resultatet synliggjorde även lärarens roll vid användning av digitala verktyg då endast implementerandet av dem i undervisningen, utan adekvat formativ stöttning från läraren, kan hämma kunskapsprogressionen. Diskussionen förhåller sig till vårt resultat utifrån två olika fokus; å ena sidan visar sammanställningen av våra källor att användningen av kartläggningsresultat, såväl som digitala verktyg, i undervisningen kan främja nyanlända elevers litteracitetsutveckling, men å andra sidan finns det inget vetenskapligt stöd för att dessa i kombination med varandra har en positiv effekt på nyanlända elevers litteracitet. Slutsatsen i denna kunskapsöversikt är därmed att svaret på vår andra frågeställning är nej, vilket ligger till grund för vår vilja att utöka kunskapen kring dessa ämnen med en egen studie i vårt kommande examensarbete.

Syftet med denna studie är att beskriva och synliggöra lärares användning av digitala verktyg inom bildämnet på högstadiet och gymnasiet, samt undersöka om bildlärares digitala kompetens kan påverka elevernas digitala kompetensutveckling. För att fullgöra syftet har följande forskningsfrågor formulerats: vilka digitala verktyg och program används i bildundervisning och på vilket sätt? Och hur ser bildlärare på sin digitala kompetens? Studiens teoretiska angreppsätt innefattar ett sociokulturellt perspektiv med fokus på artefakter. Studien är kvalitativ och metoden som används är för insamling material är semistrukturerade frågeformulär och intervjuer. Deltagarna som medverkat i studien är tre gymnasiebildlärare, tre högstadiebildlärare och Hans Örtegren som är Universitetslektor vid institutionen för estetiska ämnen på Umeå Universitet. Resultatet visar att samtliga bildlärare är positiva till digitala verktyg och vill stärka sin digitala kompetens. Däremot finns det skillnader som gör att några bildlärare inte har lika bra förutsättningar i form av resurser vad gäller digitala verktyg. Avslutningsvis diskuteras resurser i form av tid, ekonomi och hur förutsättningar med digitala verktyg och lärares digitala kompetens kan påverka utvecklingen av elevers digitala kompetens och lärande.

Syftet med detta arbete är att öka kunskapen om vad digitaliseringen i förskolan innebär och hur den fungerar i praktiken. Vi vill försöka klargöra hur uppdraget om digitaliseringen i läroplanen ska bli relevanta för all personal i förskolan. Vilka tankar och farhågor har pedagogerna om digitalisering, personliga eller professionella, som utgör de förutsättningar arbetet med det digitala ska utgå ifrån. Genom ett multimodalt perspektiv tolkar vi pedagogernas arbete med digitalisering för att även med hjälp av det ge barnen en utökad inlärning. Vi har tagit del av detta arbete genom intervjuer och observationer. Resultatet i examensarbetet är att förskolornas pedagoger är villiga att använda sig av de digitala verktygen men att det saknas riktlinjer kring vad digitalisering egentligen är och hur användandet ska ske. Det gör att pedagogerna blir osäkra eftersom de vill att barnens utbildning på förskolan ska ske på ett säkert och utvecklande sätt. De som styr förskolan inom kommunerna och privata förskolor måste satsa mycket på att utbilda personalen. / The purpose of this essay is to increase the knowledge about digitalization in preschools and how it works in practice. We are trying to clarify how the digitization of the curriculum will be relevant for all preschool staff. What thoughts and fears do the educators have about the conditions that the digitalization is based on, either personal or professional?Through a multimodal perspective, we interpret how the educators' work with digitization to expand the children’s learning. We have through interviews and observations got an insight in the work with digitalization that is taken place in the preschools. The result of the essay is that the preschool educators are willing to use the digital tools that is available for them. They experience a lack of guidelines about how the digitization is to be used properly. This makes the educators insecure because they want the children's preschool education to be safe and developing. The school board and principals, in both the municipality and private preschools must invest in educating the staff.

Digitala verktyg i undervisningen har ökat de senaste åren och satsningen 1:1, där varje elev ges tillgång till ett personligt digitalt verktyg, blir allt vanligare. Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka möjligheter och svårigheter för kommunikation och samarbete mellan eleverna som ett digitaliserat klassrum kan medföra, samt undersöka hur lärare kan planera och arbeta för att skapa ett samarbetande och kommunicerande klimat i de digitaliserade klassrumsmiljöerna. Utifrån detta syfte formulerades frågeställningarna: Vilka möjligheter och svårigheter för kommunikation och samarbete mellan elever i F-3 kan det digitaliserade klassrummet innebära? Hur kan lärare skapa ett kommunicerande och samarbetande klimat i de digitaliserade klassrummen? Studien är kvalitativ och metoden som har använts för insamling av material är semistrukturerade intervjuer med tre verksamma lärare i F-3. Resultatet visar att den tillgång som 1:1 erbjuder ses som positiv men också att den innebär svårigheter för kommunikationen och samarbetet, och för att ett produktivt samarbete ska äga rum bör eleverna istället arbeta tillsammans på ett verktyg. Resultatet visar också att en tydlig struktur är viktig för att samarbete ska ske, och att detta blir ännu viktigare då digitala verktyg används. Slutligen visar resultatet att lärarna har ett stort ansvar då det kommer till att förmedla dessa strukturer till eleverna, i synnerhet då verktygen används, vilket ställer nya krav på deras planering av undervisning. Min slutsats är att digitala verktyg har möjlighet att bidra till kommunikation och ett produktivt samarbete mellan eleverna, men då behöver lärarna förmedla tydliga strukturer för arbetet.

Målet med denna studie var att undersöka om återkopplingen från digitala verktyg har någon effekt på elevers begreppsutveckling inom rationella tal. Undersökningen genomfördes i en mellanstadieklass och designades utifrån olika metoder för att samla in både kvantitativa och kvalitativa data. En kvasiexperimentell design valdes för studien. Eleverna skrev ett förtest och ett eftertest, däremellan arbetade eleverna med digitala verktyg under en matematiklektion. Matematiklektionen observerades, elevernas samtal spelades in och fyra elever intervjuades tillsammans. Samtal och intervju transkriberades och kategoriserades utifrån en analysmall. I analysen identifieras vilka frågor de ställer och uttalande de gör under tiden som de arbetar med uppgifterna, hur eleverna använder/responderar på återkopplingen och hur eleverna uppfattar den återkopplingen som det digitala verktyget erbjuder. Effektstorleken beräknades för att mäta effekten efter att de arbetat med digitala verktyg. Resultatet visar på möjligheter vid arbete med digitala verktyg genom att eleverna blir engagerade. Störst positiv effekt på elevers begreppsutveckling inom rationella tal syns när eleverna utmanar sig själva. Sociomatematiska normer blir synliga vid arbete med digitala verktyg.

Elever med adhd stöter ofta på hinder när de ska läsa och skriva i skolan på grund av sina kognitiva svårigheter. Flera tidigare studier har visat att assisterande teknik kan hjälpa elever att ta till sig och förmedla text trots att de hade grava läs- och skrivsvårigheter. Föreliggande studie genomfördes i två olika kommuner och undersökte vilken tillgång och vilka kunskaper 9 svensklärare i årskurserna 1-6 hade om assisterande teknik samt hur den användes för att kompensera läs- och skrivsvårigheter för elever med adhd. Metoden som har använts för att samla in materialet var kvalitativa intervjuer. Teoretiskt utgick studien från ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv samt organisations- och systemperspektivet. Resultaten i studien visade att lärarna ansåg att de hade en god tillgång till digitala verktyg i sin undervisning och att alla elever med adhd i studien hade tillgång till digitala verktyg under hela skoldagen. Studien visade dock att några klasser i det lägre åldrarna inte hade tillgång till de digitala verktygen under hela skoldagen. Lärarna menade att de digitala verktygen var helt avgörande för många elever med adhd, framförallt när de skulle skriva egna texter, och att eleverna behövde systematisk träning från tidig ålder för att den assisterande tekniken skulle bli ett naturligt arbetsverktyg för eleverna. Flera lärare i studien betonade också hur viktiga de externa tillbehören, som headset och hörlurar av god kvalitet, var i arbetet med assisterande teknik för att det skulle fungera fullt ut. Lärarna underströk dock att elever med adhd också var i behov av olika anpassningar och ett riktat vuxenstöd för att de skulle klara av att ta till sig och förmedla text i skolan. Lärarna i studien ansåg dessutom att de behövde kontinuerlig utbildning rörande hur den assisterande tekniken kunde användas på ett optimalt sätt för att kompensera för elevers svårigheter i skolarbetet. Den rådande kunskapsutvecklingen utgick i huvudsak från lärarnas eget intresse att lära sig mer om de digitala verktygens olika funktioner. Lärarna framhöll att utbildning och kunskapsutbyte bör vara systematiskt och obligatoriskt för att alla elever ska ges möjlighet till en likvärdig utbildning. Här spelade specialläraren, tillsammans med rektor, en viktig roll genom att de var insatta i frågor rörande assisterande teknik och kunde sprida kunskaperna vidare i verksamheten menade lärarna.

Internationella och nationella råd och direktiv om digitalisering i samhället är grund för utmaningar för skolan. Digital kompetens anses som en nyckelkompetens för livslångt lärande. Det skapar utmaningar för skolan att utveckla denna kompetens på olika nivåer. Det är relevant att studera var skolan befinner sig i digitaliseringsarbetet för att hitta strategier för fortsatt utveckling. Studiens syfte utgår från undervisande pedagogers erfarenheter av att använda digitala verktyg i sin undervisning. De olika användningsformer som lärarna beskriver lyfts i studien samt hur arbetet med digitala verktyg kan kopplas till kunskapsutveckling. Även lärarnas resonemang kring den tillgång till digitala verktyg som finns på skolan sätts i fokus. Undersökningen tangerar ett delmål i den nationella digitaliseringsstrategin som handlar om att barn, elever och personal ska ha god och likvärdig tillgång till digitala verktyg och resurser i syfte att förbättra utbildningen och effektivisera verksamheten. Studien har i sin kvalitativa form sökt svar på frågor kring detta. Undersökningen genomfördes i form av en fallstudie med semistrukturerade intervjuer av sex informanter på en skola. Resultatet visar ett upplevt behov av kompetensutveckling för pedagoger vad gäller tekniken och undervisning med digitala verktyg samt en större tydlighet kring strategier och planer för arbetet med dessa. Ett annat resultat är att lärarna önskar ökad kompetens vad gäller hur elever lär sig med digitala verktyg, exempelvis strategier för digital läsning. Sammanfattningsvis konstateras att en digital klyfta finns på skolan, d v s tillgången till digitala verktyg är relativt god men kunskap att använda den varierar och kan beskrivas som ojämlik.

Undersökningen i denna studie har handlat om hur elever kommunicerar matematik med varandra med ett digitalt verktyg. Studien har genomförts kvalitativt med fokus på hur elever kommunicera matematik med varandra. Fem stycken elevobservationer ligger till grund för studien, med ett elevpar i varje observation. I tidigare forskning belyses kommunikation som något som kan hjälpa eleverna att utveckla sina matematikkunskaper men även att IKT kan påverka elevernas sätt att kommunicera och öka språkbruket. Utifrån studiens teoretiska ramverk har elevernas kommunikation sorterats in i tre olika kategorier, oenigt samtal, kumulativt samtal och utforskande samtal. Resultatet av studien visar att eleverna kommunicerar kumulativt i störst mån men med vissa inslag av annan kommunikation. I diskussionen diskuteras elevernas förkunskaper innan en kommunikation och hur det påverkar den matematiska kommunikationen mellan eleverna. I diskussionen diskuteras också val av lämpligt digitalt verktyg för att främja en kommunikation.

Mobiltelefonen används idag i stort sett av alla, den gör oss nåbara och är ett smidigt redskap för informationsinhämtning i samhället men inte i skolan. Där ses mobilen som ett störande inslag till skillnad mot annan digital teknik som skolan använder. Men hur mycket stör mobilen? Denna uppsats syftade dels till att undersöka elevers notisflöde via mobiltelefonen men också att få elevernas upplevelse och syn på detta. Data har samlats in om mängden notiser eleverna får under lektionstid samt om elevernas syn på hur detta påverkar deras koncentration. Notisflödet på lektionstid var förhållandevis lågt och eleverna hade strategier för hur de hanterade notisflödet. Däremot skulle skolan behöva komma till insikt om hur mobiltelefonens resurser skulle kunna nyttjas i skolvärlden. Skolan ska vara en del av samhället och i samhället finns mobiltelefonen. Framtida forskning inom ämnesområdet skulle kunna undersöka mobiltelefonens eventuella störning på inlärningen.