I vår studie undersöker vi hur pedagogers kunskaper inom digitalisering ser ut. Vi kommer att koppla pedagogernas svar till tidigare forskning och teori, resultatet visas i slutdiskussionen.  Metoden bygger på kvalitativa intervjuer. I analysen tar vi upp teori och empiriska materialet och uppdelat i tre delar: hur uppfattar pedagogerna sin digitala kunskap, vilka möjligheter ser pedagogerna i arbetet med de digitala verktygen? Hinder och problem vid digitalisering? I studien har vi kommit fram till att de flesta informanterna har otillräcklig kunskap och brist på tid för att utveckla sin kunskap. Men de har intresse för att lära sig mer om digital teknik. Studiens slutsats handlar om att pedagogerna uppskattar ett kollegialt lärande, Informations och kommunikationsteknikombud (IKT) på sin avdelning, tillräcklig med tid och resurser, utbildning för att kunna utveckla sina egna kunskaper kring digitalisering. Med hjälp av digitala verktyg skapar man en bra utbildning för barnen.

Den här studien syftar till att undersöka förskollärares arbetssätt för att främja barns delaktighet i förskolan. Studiens forskningsansats är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med förskollärare som datainsamlingsmetod. Det insamlade materialet analyserades utifrån Vygotskys sociokulturella teori för att undersöka hur delaktighet kan främjas. Studiens resultat synliggör att förskollärarna har en samsyn på vad begreppet delaktighet i förskolan innebär. Det synliggörs även hur de genom sitt arbetssätt främjar barns delaktighet. Studiens slutsats är för att skapa delaktighet måste förskollärarna tänka på sitt förhållningssätt där barnen ges möjlighet att uttrycka intresse, tankar och idéer.

Studien eftersträvar efter att få en ökad förståelse av förskollärares berättelser om arbetet med digitala verktyg samt huruvida digitala verktyg kan bidra till en likvärdig utbildning. Vårt syfte med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver och förhåller sig till digitala verktyg i förskolans undervisning och vilken betydelse detta har för barns lärande, samt hur förskollärare resonerar kring sin kompetens för att kunna bedriva undervisning med digitala verktyg. Det insamlade materialet har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet genom kvalitativa intervjuer. De huvudsakliga resultaten visade utifrån förskollärares beskrivningar att det varierar i hur stor del digitala verktyg tas upp i verksamheten men också vilka digitala verktyg som finns i förskolorna. Förskollärares egna kunskaper och intresse för att använda digitala verktyg gör att barn får olika förutsättningar till lärande och utveckling inom området. Resultatet visade även att de flesta av förskollärarna hade en positiv inställning till digitala verktyg och att det fungerade som ett komplement till det analoga. Studiens resultat visade också att en del av förskollärarna har en negativ inställning till digitaliseringen. En del förskollärare uttryckte en osäkerhet kring användandet av digitala verktyg i verksamheten, där workshops sågs som önskvärt. Slutligen visades det att förskollärarna värdesätter ett kollegialt lärande, där de approprierade kunskaper av varandra i arbetet med digitala verktyg för att ge barnen en utvecklande och lärande miljö. I resultatet framgick det att digitala verktyg skulle användas i ett lärande syfte.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares inställning till och användande av digitala verktyg i förskolans utbildning ur ett förskollärarperspektiv. Frågeställningar som använts i undersökningen är förskollärares inställning till digitala verktyg, hur förskollärare skattar sin digitala kompetens utifrån vad som behövs i förskolans utbildning samt i vilken utsträckning förskollärare använder digitala verktyg i olika sammanhang. Studien genomfördes med en kvantitativ enkätundersökning riktad till förskollärare. Resultatet visar att förskollärare skattar sin digitala kompetens som god och ser digitala verktyg som ett intressant redskap som är betydelsefullt för undervisningen. Det vanligaste digitala verktyget som används i utbildningen är lärplattan, och den används främst för att titta på bilder och filmer från gemensamma upplevelser, lyssna på sagor och film och för administrativt arbete. Med hjälp av det teoretiska ramverket TPACK analyserades resultatet från de 68 respondenterna som deltog. Slutsatsen belyser vikten av didaktisk digital kompetens och i vilka sammanhang förskollärare kan använda digitala verktyg som undervisningsstrategi.

Digitaliseringen av dagens samhälle är i ständig rörelse och gör ständiga avtryck i vår vardag. Den konstanta närvaron av digitala verktyg har påverkat förskolans arbetssätt och hur de ställer sig till användandet av digitala verktyg. Under den senaste tiden har det lagts tid och pengar på kompetensutvecklande åtgärder inom digital teknik och det har delvis resulterat i förbättrade kunskaper inom digitala verktyg men även att många förskolor numera har en digitaliseringsplan ute i förskoleverksamheten. Trots denna satsning finns det fortfarande en osäkerhet bland förskollärare och deras användande av de digitala verktygen. Denna studie utgår från socialkonstruktivismens ansatser och analyseras med hjälp av en tematisk analysmetod där förskollärares berättelser analyserats. Studien är en kvalitativ studie som med hjälp av semistrukturerade intervjuer undersöker hur förskollärare berättar om arbetet med digitala verktyg tillsammans med barnen. I resultatet framgår att de digitala verktygen oftast används som ett hjälpmedel i lärtillfällen och att barnen redan innan de börjar förskolan besitter en viss typ av digital kompetens. Av resultatet kan vi även redovisa att förskollärares intresse har en avgörande roll i hur de använder de digitala verktygen ute i verksamheten. De slutsatser som dragits av resultatet är att förskollärares eget intresse styr över vad de anser sig behöva kompetensutveckling i samt hur de tar sig till den kompetensutveckling som erbjuds.

Digitala verktyg är vanligt att använda i klassrummet vid undervisningstillfällen inom ämnet svenska. För att eleverna ska utveckla sin läsförståelse arbetar lärare med litteratur både digitalt och i tryckta böcker. Studiens syfte är att redogöra för hur några lärare i årskurserna 1–3 dels beskriver elevernas läsmotivation, dels hur de beskriver att de arbetar med skönlitteratur genom digitala verktyg för att utveckla elevernas läsförståelse i ämnet svenska. Som grund till att försöka uppnå syftet finns det två frågeställningar; hur lärarna beskriver elevernas läsmotivation av skönlitteratur i svenskämnet och hur lärarna beskriver att elevernas läsförståelse påverkas av digitala respektive tryckta texter. För att studiens syfte och frågeställningar ska kunna besvaras har kvalitativa intervjuer med sex verksamma lärare i årskurserna 1–3 utförts. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och i socialkonstruktivismen. Resultatet visar på att rätt bok eller bokens genre har en påverkan på elevernas motivation till läsning. Intresse och kunskap inom läsning har en betydelse för elevernas läsförståelse. Resultatet visar däremot att om läsningen sker digitalt eller analogt inte har en större betydelse på hur lärarna uppfattar elevernas läsförståelse eller elevernas motivation till att läsa. Efter resultatet presenteras diskussionsavsnittet, där redogörs diskussioner om metod och resultat samt tankar kring fortsatt forskning.

Digitalisering av samhället har etablerats de senaste decennierna och är i dagsläget en naturlig del av våra liv. Digitalisering är också en naturlig del av pedagogiskt arbete på alla nivåer. Som en konsekvens av detta ställs nya krav på lärarna och deras undervisning. Idag finns det även kunskapskrav där elever ska behärska digitala verktyg vid aktiviteter under matematikundervisningen. Detta medför således ett krav på lärarna att planera undervisning med digitala verktyg men inga konkreta exempel förekommer i rådande styrdokument. Därför är det viktigt att få en uppfattning om vad lärarna upplever som fördelar men även som utmaningar med att använda och inkludera digitala verktyg. Studiens syfte var därför att studera matematiklärarnas upplevelse av att använda digitala verktyg i årskurs 4–6. Det var även intressant att undersöka ifall det fanns samband mellan erfarenhet och upplevelser av digitala verktyg hos lärarna. Utifrån en kvantitativ enkätundersökning erhölls 53 respondenter och utifrån det teoretiska ramverket strukturerande nyckelfunktioner i klassrummet samt det systemteoretiska perspektivet analyserades resultatet. Resultatet visade att lärare är positiva till att använda digitala verktyg. Lärare som fått sin lärarlegitimation innan år 2011 är i större utsträckning negativt inställda till nyttan av fortbildning. Bristande tillgång till programvaror kan påverka elever samt att de kan distraheras av andra program och spel.

Syftet med mitt examensarbete är att undersöka lågstadielärares användning av digitala verktyg i matematikundervisningen och deras erfarenheter av användningen av dessa i klassrummet. Data samlades in genom webbenkäter, en länk till enkäten publicerades i två Facebook-grupper. Det lämnades in 102 enkäter men till följd av studiens urvalskriterier har endast 90 enkäter analyserats i resultatet. Studiens resultat visar att lärarna i studien använder digitala enheter och ämnesspecifika programvaror mest i matematikundervisningen. De digitala verktygen används främst till färdighetsträning och för att skapa variation i lektionsinnehållet. Lärares erfarenheter av användningen går isär. Å ena sidan anser vissa lärare att när digitala verktyg används välplanerat bidrar de till att skapa ett varierat och relevant lektionsinnehåll, å andra sidan uttrycker 47% av lärarna att de ofta använder digitala verktyg oplanerat. En möjlig slutsats är att lärarna är medvetna om vikten av att planera användningen men att de digitala verktygen ibland används spontant i undervisningen och då saknas en planering.

Bakgrund: Skrivundervisningen utmanas i skolor runt om i landet och internationellt idag, där handskriften håller på att marginaliseras. I handskriften finns vår identitet som utmanas när digitala verktyg ska användas i skrivundervisningen. Elever i lågstadiet ska enligt styrdokumenten utveckla en läslig handskrift samtidigt som de ska lära sig att skriva på digitala verktyg. Därav behöver eleverna ha en bokstavskännedom innan de skriver digitalt för på tangentbordet visas endast versaler och inte gemener. Det finns delade meningar om att digitala verktyg ska användas i den tidiga skrivinlärningen däremot lyfts olika metoder som effektiva, som till exempel, att skriva sig till läsning, som gynnar elevernas utveckling av både skriften och läsningen. Syfte: Att genom en systematisk litteraturstudie granska internationell forskning för att ta reda på hur skrivundervisningen, med och utan digitala verktyg, påverkar elevers skrivinlärning i lågstadiet. Metod: För att uppnå studiens syfte och besvara våra frågeställningar har en systematisk litteraturstudie gjorts där vi granskat tidigare forskning som finns inom området. Resultat: I resultatet framkom det flera fördelar med digitala verktyg och flera fördelar med att skriva med pennan. En del forskning visade möjligheter med att arbeta parallellt med skrivverktygen för att eleverna behöver utveckla båda förmågorna i sin skrivinlärning. Samtidigt möjliggör digitala verktyg att eleverna kan fokusera mer på innehållet och kvalitén av sin text och inte endast formning av bokstäverna. Medan andra menade att pennan medför minnesspår av bokstäverna, vilket bidrog till att eleverna automatiserade skrivningen bättre. Det framkom även att lärares medvetenhet kring användandet av och syftet med skrivverktygen var av betydelse för elevernas skrivinlärning.

Denna kunskapsöversikt har som syfte att kartlägga forskning kring elevers skrivutveckling och i vilken mån digitala verktyg kan tillämpas för att främja denna utveckling inom svenskämnet i grundskolan. De frågeställningar som styrt denna kunskapsöversikt berör didaktiska möjligheter för lärare att stödja i elevers skrivutveckling med digitala verktyg och hur detta relateras till kursplanen i ämnet svenska. Denna kunskapsöversikt är genomförd med en systematisk ansats som metod och syftar till att kartlägga forskning kring elevers skrivutveckling och i vilken mån digitala verktyg kan tillämpas för att främja denna utveckling i ämnet svenska. I vår litteratursökning har vi använt oss av databaserna PRIMO och ERIC (ProQuest) i sökningen av vetenskapliga artiklar. Kunskapsöversikten har avgränsats till en elvaårsperiod och riktar sig till elever i årskurs 4-6. Alla studier är skrivna på svenska eller engelska och genomförda i Europa eller Nordamerika. Resultaten som presenteras av de vetenskapliga artiklarna visar att digitala verktyg i skrivprocessen ger ökad motivation, högre textkvalité och didaktiska möjligheter för lärare att nyttja i skrivundervisning för svenskämnet. Resultaten visar också på fördelar för flerspråkiga elever i användandet av digitala verktyg i skrivprocessen. I resultatet av de valda artiklarna beskrivs även nackdelar och svårigheter med digitala verktyg som brist på tid och kompetens. Med denna kunskapsöversikt tror vi att nuvarande och framtida lärare kan dra nytta av de kunskaper kring didaktiska möjligheter i skrivutvecklingen med hjälp av digitala verktyg som presenteras.