Snödrottningar - En komparativ studie av snödrottningens karaktär i barn- och ungdomslitteratur.   Abstrakt. Syftet med uppsattsen är att undersöka snödrottningens karaktär i barn- och ungdomslitteratur. Den moral som lärs ut genom hennes existens i texten men även hur den förändrats med tiden. För detta har fem böcker granskats; Snödrottningen, Isjungfrun, Häxan och lejonet, Jarlens dom och Guldkompassen. I dessa böcker granskas religion, god och ond uppdelning, genus och snödrottningens roll. Resultatet av detta skildrar en kvinnosyn där snödrottningen utgör en symbol för kvinnokraft och makt. Resultatet visar även hur författarna valt att skildra detta som ondska. Jag har valt att vända min lektionsplanering mot elever upptill årskurs 9. / Snowqueens - A comparative study of the snowqueens character in child- youthlitterature. The purpose of essay is to investigate the Snow Queen's character in children's literature. The morals taught by her existence in the text, but also how it changed over time. For this, five books have been examined; The Snow Queen, Isjungfrun, the Witch and the Wardrobe, Jarlens dom and The Golden Compass. In these books religion, good and evil , gender and the Snow Queen's role examines. The result of this portrays is a womanhood that the Snow Queen symbolice women's power and dominance. The result also shows how the authors chose to portray this as evil. I chose to turn my lesson plans to students up to Year 9.

No description available.

This essay takes it’s approach in the role of the Serpent in the Garden story based on the Jewish and Christian tradition’s view of the Serpent in that narrative. The question the study is based on is whether the Serpent has changed character from the creation of the Garden story until about 400 years AD in Christian tradition. My conclusion in this reception-historical analysis of the Serpent is that it has different meanings in Jewish and Christian tradition. The Gnostic texts that began to emerge a couple of hundred years BC were not recognized in the Jewish tradition, while in the Christian tradition they lived with the interpretations, which is not least seen in the Book of Revelations, which is canon in the Christian tradition today. Augustine uses the Book of Revelation’s interpretations of the Serpent, where the Serpent is Satan, which the Gnostic texts write and the Book of Revelation is influenced by. Augustine is so wrapped up in the fact that the Serpent is Satan that he misses what it says in the most important and introductory sentence of Genesis 3:1.  My conclusion is that because God created the Serpent, and therefore the Serpent can not be Satan because God is not evil. The dualistic worldview that emerges from God does not appear in the text, but the Christian interpretations of the Serpent have departed from the text, while the Jewish tradition has remained in the text’s view of the Serpent. The Serpent is not Satan based on Genesis 3.

No description available.

Genom att undersöka Djävulens utseende och roll, har jag försökt beskriva hur Djävulen porträtteras i de serietidningar jag valt ut. Djävulen avbildas på en rad olika sätt i serietidningsform i vårt till stor del sekulariserade samhälle. Vissa av dessa avbildningar har religiösa föregångare, vissa har föregångare i annan litteratur och vissa är helt nya. De tyder på att man inte använder Djävulen alltför lättvindigt i serietidningar och att man ofta är medveten om de kulturella konnotationer han för med sig. Han är en karaktär som ofta framställs som en negativ karaktär, vilket inte är lustigt med tanke på hans roll inom religion och litteratur. Tack vare de förutfattade tankar som finns om honom är han lätt att använda för att skapa effekter inom serierna, antingen genom att spela på den negativa inställningen eller genom att ställa läsarens förväntningar på ända. Han framställs främst i tre större roller: som tragisk, skrämmande eller komisk. Det är inte ovanligt att flera av dessa roller används till samma karaktär. I de serier jag analyserat har han alltid ställts som en kontrast till seriens protagonist, även om han inte alltid är serietidningens antagonist. Djävulens utseende speglar hans roll i serierna på så sätt att han, när han ska vara skrämmande eller antagonist, har ett mer monstruöst utseende än vad han har när han har en tragisk roll. När han ska vara komisk har han ett utseende som kan ses som löjeväckande, men är inte mänsklig för den saken skull. En gemensam faktor är att samtliga djävlar hade någon form av skräckskapande element till sin karaktär. Sammanfattningsvis kan man säga att Djävulen framställs på minst sagt olika sätt i de olika serierna, vilket tyder på att det kan vara svårt att säga något klart generellt om hur denna karaktär porträtteras i serietidningsmediet.

Johan Tinglöf var en urmakare och smed som levde i 1700-talets Ekshärad. Han har lämnat efter sig många myter och berättelser där det sägs att han ska ha varit i förband med djävulen som gav honom trollkunnighet. Efter tvist med kyrkan skall Tinglöf lagt en förbannelse över Ekshärads tornur, som han tidigare konstruerat, då han inte fick sin betalning i tid. Denna uppsats är en undersökning i Tinglöf-mytens ursprung, utveckling och samhälleliga funktion för bygden, Ekshärad. Syftet är att förstå förhållandet mellan myt och bygd, samt myt och man. Därutöver kartlägga Tinglöf-mytens olika utvecklingsstadier från då den skapades till vår samtida version.       Källmaterial varier från dels arkivmaterial, dels skönlitterärara eller liknande verk som omnämner Johan Tinglöf. Däribland död- och begravningsböcker, sockenstämmoprotokoll samt ISOF uppteckningar för undersökning av 1700–1800-talen. Artiklar samt böcker för undersökning av Tinglöf-mytens utveckling under 1900–2000-talen.      En kvalitativ metod valdes ut som lämpligast tillvägagångssätt för att besvara följande tre undersökningsfrågeställningar; - Hur uppstod myten kring Johan Tinglöf? - Hur har Tinglöf-myten utvecklats över tid? - Vilken funktion har Tinglöf-myten haft i relation till Ekshärad som bygd? Detta genom att analysera Tinglöf-mytens olika beståndsdelar och därav tydliggöra olika nyckelingredienser som förekommer i nästan varje version av den. Därefter granskades det utvalda källmaterialet för att finna omnämningar av Johan Tinglöf samt hans myt.      Roland Barthes modell för mytbildning samt Ulrika Wolf-Knuts dramaturgiska modeller fördjävulssägner är den grund det teoretiska beaktandet tar avstamp från. Utöver Barthes och Wolf-Knuts återfinns forskningen kring historiedidaktiken i uppsatsen, detta då dess forskningsområde berör historisk tillämpning och användning, vilket återbärettande av myter sannerligen faller inom kategorin för.       Från detta har samtliga frågeställningar besvarats med en tydlig bild av hur Tinglöf-myten uppstod utifrån Barthes mytbildningsmodell. Hur Tinglöf-myten utvecklades över tid, med tre tydliga sagoskildrare som på respektive vis lägger grundstomme för mytens utvecklingsstadier. Samt vilken samhällelig funktion Tinglöf-myten haft i Ekshärad över tid, från dess skapelse, till vår samtid.

<p>Denna uppsats har haft till syfte att söka nå en förståelse för ondskan och dess eventuella betydelse för människans förutsättningar i tillvaron. Med hjälp av ett psykoanalytiskt och arketypiskt förhållningssätt har jag valt att framställa ondskan som viktig beståndsdel i det mänskliga livet. I myter, riter, sagor och symboler kan man finna en slags överordnad mening som kan bringa balans och jämvikt mellan det jordiska och det överjordiska, och mellan det goda och onda, menar exempelvis den kände mytforskaren Joseph Campbell. De är till för att skapa mening och förståelse för allt som rör det mänskliga. Här har jag valt att titta närmare på myter som exempelvis Oden, Lilit, Utdrivningen ur Paradiset och Den gudomliga komedin.</p><p>Oftast är vi inte särskilt benägna att se och erkänna vår egen ondska utan vill gärna behålla bilden av ondskans annorlundahet för att rättfärdiga bilden av oss själva. Det har därför varit intressant att här titta närmare på fenomen som <em>projektion</em>, <em>klyvning av gott och ont</em>, <em>syndabockstänkande</em> osv.</p><p>En stor del har också ägnats åt psykoanalytikern C G Jungs tankar om <em>den</em> <em>kristna myten</em> och hans tolkning av bl. a. Jobs bok där han visar hur den antropomorfa projektionen av gott och ont har utvecklats och kommit till uttryck i Bibeln. Jung framhåller med detta bl. a. att Gud, liksom människan, genomgår en individuationsprocess mot en allt större medvetenhet. Gud visar i Jobs bok prov på grymhet, måttlöshet och framförallt omedvetenhet i det han utsätter Job för ett till synes orättvist och onödigt lidande. Jung menar att Gud också är människans avbild och projektion. På Gud är alla goda egenskaper projicerade och på Satan alla onda. Detta motsvarar också människans egen oförmåga att se <em>hela</em> sig själv, sin egen ondska eller <em>skugga</em>.</p><p>Den kristna kulturen är, enlig Jung, alltför identifierad med det goda, därför behöver Kristusgestalten kompletteras med hans mörka broder Satan om människan skall kunna komma tillrätta med sig själv och ondskans problem. I slutdiskussionen tar jag, som ett exempel på hur detta skulle kunna gå till, upp Claes Janssen tankar om att <em>återinbjuda Djävulen</em> som en dialektisk antites till Kristus. Han visar hur viktig och användbar den medvetna kontakten med Djävulen är och att denna gestalt, så snart han bjuds in i det <em>heliga fyrtalet</em> upphör att vara ond. Att han som <em>Lucifer</em> (ljusbringaren) har en medvetandegörande effekt. Gud, Kristus, Den Helige Ande och Djävulen ses som arketyper som tillsammans bildar en själslig jämvikt för att de rättar och rättas av varandra.</p><p>Min slutliga reflektion är att ondskan är en ofrånkomlig del i att vara människa. Vi kan välja försöka förstå den och våga möta den i oss själva eller vi kan förneka och gömma undan den. Men mörkret kommer alltid att finnas där, ingen går fri från ondska!</p><p> </p>

Denna uppsats har haft till syfte att söka nå en förståelse för ondskan och dess eventuella betydelse för människans förutsättningar i tillvaron. Med hjälp av ett psykoanalytiskt och arketypiskt förhållningssätt har jag valt att framställa ondskan som viktig beståndsdel i det mänskliga livet. I myter, riter, sagor och symboler kan man finna en slags överordnad mening som kan bringa balans och jämvikt mellan det jordiska och det överjordiska, och mellan det goda och onda, menar exempelvis den kände mytforskaren Joseph Campbell. De är till för att skapa mening och förståelse för allt som rör det mänskliga. Här har jag valt att titta närmare på myter som exempelvis Oden, Lilit, Utdrivningen ur Paradiset och Den gudomliga komedin. Oftast är vi inte särskilt benägna att se och erkänna vår egen ondska utan vill gärna behålla bilden av ondskans annorlundahet för att rättfärdiga bilden av oss själva. Det har därför varit intressant att här titta närmare på fenomen som projektion, klyvning av gott och ont, syndabockstänkande osv. En stor del har också ägnats åt psykoanalytikern C G Jungs tankar om den kristna myten och hans tolkning av bl. a. Jobs bok där han visar hur den antropomorfa projektionen av gott och ont har utvecklats och kommit till uttryck i Bibeln. Jung framhåller med detta bl. a. att Gud, liksom människan, genomgår en individuationsprocess mot en allt större medvetenhet. Gud visar i Jobs bok prov på grymhet, måttlöshet och framförallt omedvetenhet i det han utsätter Job för ett till synes orättvist och onödigt lidande. Jung menar att Gud också är människans avbild och projektion. På Gud är alla goda egenskaper projicerade och på Satan alla onda. Detta motsvarar också människans egen oförmåga att se hela sig själv, sin egen ondska eller skugga. Den kristna kulturen är, enlig Jung, alltför identifierad med det goda, därför behöver Kristusgestalten kompletteras med hans mörka broder Satan om människan skall kunna komma tillrätta med sig själv och ondskans problem. I slutdiskussionen tar jag, som ett exempel på hur detta skulle kunna gå till, upp Claes Janssen tankar om att återinbjuda Djävulen som en dialektisk antites till Kristus. Han visar hur viktig och användbar den medvetna kontakten med Djävulen är och att denna gestalt, så snart han bjuds in i det heliga fyrtalet upphör att vara ond. Att han som Lucifer (ljusbringaren) har en medvetandegörande effekt. Gud, Kristus, Den Helige Ande och Djävulen ses som arketyper som tillsammans bildar en själslig jämvikt för att de rättar och rättas av varandra. Min slutliga reflektion är att ondskan är en ofrånkomlig del i att vara människa. Vi kan välja försöka förstå den och våga möta den i oss själva eller vi kan förneka och gömma undan den. Men mörkret kommer alltid att finnas där, ingen går fri från ondska!

This study, Death shadowed by life: Accountability in popular interpretations of suicide in Sweden 1850–1900, draws inspiration from the perspective of new cultural history, exploring ideas of accountability and the relationship between life and death in interpretations of suicide in late 19th century rural Sweden. The sources used in this study consist of records of popular belief and practice that were collected in the early 20th century. In historical writings suicide is often treated as an isolated act which was by default morally condemned. In this work the perspective is broadened, analysing the self-killing act in relation to understandings of the self-murderer’s earlier life as well as to related types of death. I argue that the definition of suicide, in the context here examined, had less to do with the intention and agency of the person who killed themself than with the context of the person’s earlier life. The main aspect when classifying deaths, both accidental and intentional, as suicides was the presence of sinful acts in the past. Furthermore, suicide was part of an even wider category of deaths caused by sinful acts in life. However, as opposed to these other kinds of death, suicide was understood as the ultimate proof of sinful behaviour. Finally, I suggest that sin in this context had a pragmatic facet that intertwined with, but did not depend on, moral judgment. This study thus sheds new light on the stigmatization of suicide.

This thesis addresses devil beliefs in Karlstad diocese during the years ca. 1870-1950. The aim of thethesis is to shed light on devil tales that were told during the above-mentioned timeframe with thetheoretical framework of Ulrika Wolf-Knuts’s devil genres. Moreover, the thesis attempts todistinguish a folklore-devil affected by the Christian revival in Sweden during the 19th century. Thethesis thus contributes to a deeper understanding of devil tales in Karlstad diocese, the revival’ssignificance over folklore and comprehension of the Värmlandic and Dalslandic peoples’ culturalhistorical heritage. A hermeneutic as well as comparative methodology was used to navigate the source materialwhich consists of 20th century records of folk belief from The Institute for Language and Folklore(Isof) archives; these consists of stories told by people born during the second half of the 19th century.Furthermore, the records are complimented by a printed work by Carl-Martin Bergstrand,Värmlandssägner, wherein additional stories where analysed. The analysis shows that the source material fits well together with Wolf-Knuts’s devil genres,moreover, four new genres could be identified within Karlstad diocese. These contain mostlyinformative storytelling but are also complementary to Wolf-Knuts’s non-necessary devil genres.Wolf-Knuts’s theoretical framework can thereby receive an update considering these findings.Furthermore, the results determine that the peoples’ understanding of the devil is uniform in itsmultifaceted nature. The thesis puts out a hypothesis; the terminology when referring to the dark lorddiffers in places wherein the Christian revival had a greater hold. There, it was commonplace to usebiblical names for the devil. If the Christian revival is definitively responsible for this occurrence ornot could not be determined.