Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger på en kommunal skola arbetar med estetiska inslag i sin undervisning och varför de gör detta. Vidare var syftet att få reda på vilka resurser som behövs för ett vidgat användande av estetiska inslag i undervisningen. Genom kvalitativ forskning har jag intervjuat fyra pedagoger om deras användning av estetiska inslag. Resultatet visade hur de intervjuade använder sig av estetiska inslag i sin undervisning. Det visade också vilka motiv de har för att använda sig av dessa inslag. Bland annat är motivet till användningen av estetiska inslag att befästa grundläggande kunskap, öka kreativitet och skapa lust hos eleverna. Slutligen visade resultatet på vilka resurser pedagogerna tror sig behöva för att använda sig ytterligare av estetiska inslag. Pedagogerna ser estetiska inslag som något självklart som bör användas i större utsträckning och som gynnar barns lust och kreativitet till att skapa och att söka kunskap.

The purpose of this study was to investigate how preschool pedagogues in Stockholm and in Tornedalen speak about and relate to creative activities. By qualitative interviews in two geographically distant areas, one minority culture and one majority culture, I have collected information from six pedagogues, three in each area. Values in, and the significance of culture in creative activities have been the main focus. From this study I conclude that all pedagogues agreed upon the creative activity having an extensive role in the preschool work. The role of the individual pedagogue within the creative activity is multiple and dependent on where, when and how the activity is carried out. The focus in creative activities varied; while the pedagogues in Stockholm mostly spoke about creativity as a phenomenon of art, the pedagogues in Tornedalen spoke about creativity in a wider sense and often connected to practical problems. Another important factor relevant to creative activities was the environment like the preschool, the home, the nature and the society. The way the pedagogues used these environments differed remarkably; in Tornedalen they spoke more about the family and different professions in the society while the pedagogues in Stockholm spoke about the nature and exhibitions. My opinion, after this study, is that it is difficult to discriminate the creative activities from other preschool work, since creativity is permeated with playing and vice versa. Creativity is also a natural part of children exploring and if you like creative activities can permeate everything a pedagogue attends to.

<p>Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger på en kommunal skola arbetar med estetiska inslag i sin undervisning och varför de gör detta. Vidare var syftet att få reda på vilka resurser som behövs för ett vidgat användande av estetiska inslag i undervisningen. Genom kvalitativ forskning har jag intervjuat fyra pedagoger om deras användning av estetiska inslag. Resultatet visade hur de intervjuade använder sig av estetiska inslag i sin undervisning. Det visade också vilka motiv de har för att använda sig av dessa inslag. Bland annat är motivet till användningen av estetiska inslag att befästa grundläggande kunskap, öka kreativitet och skapa lust hos eleverna. Slutligen visade resultatet på vilka resurser pedagogerna tror sig behöva för att använda sig ytterligare av estetiska inslag. Pedagogerna ser estetiska inslag som något självklart som bör användas i större utsträckning och som gynnar barns lust och kreativitet till att skapa och att söka kunskap.</p>

Sammanfattning Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever. Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning. / Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students. This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.

Global warming challenges designers to pay attention to environmental effects of manufacturing when designing new products. This examination project was a personal challenge to uphold ethical responsibility as a designer and consider emotional aspects of design while aiming to create a pleasurable lighting for the home environment. The underpinning idea for the project was to promote the use of recycled materials and an environmentally friendly light source aiming to create a sustainable everyday commonplace product that it is possible to manufacture. High power LED-technology was chosen because of its energy efficiency, flexibility and a particularly long life-cycle. Recycled plastic and fibre cardboard were chosen to be applied as the shades of the lamps. Both these recycled materials can be broken down and recycled again after use. Emotional design aspect was the leading theory in the design process. The intention was to consider different levels of emotional aspects when defining the main characteristics of the lamp to create pleasurable lighting: Among usability and aesthetics the concentration was on the semiotics of the product and its usage context. It was designed with the aim of evoking pleasurable feelings in users who desire to lead an active and urban life-style but who are simultaneously worried about global warming. Both of the lighting designs are for a dining context. They are supposed to create a pleasurable atmosphere around a dining table while separating the party around the table from the rest of the space. Other lights can be dimmed or switched off when it is time to gather around the table to accentuate the illumination and feeling of togetherness. Inspiration for the project came from sustainability, contemporary thoughts and trends embodied into maps. The products turned out to be silent statements of today’s global world; Antarctica refers to glacial retreat while Town symbolises the importance of people’s own origin in this globalised world.

Arbetet handlar om att skapa en mönsterkollektion för Eco-Boråstapeter. Kollektionen består av fem mönster som behandlar struktur, volym, rörelse och rytm. Tapeterna trycks med djuptrycksmetod på slätt bestruket non woven-papper. Målgruppen är unga designintresserade människor. En designprocess utifrån en inspirationsfas redovisas som består av experimentella filmer (Grey Gardens, Gummo och The Brown Bunny) och av fotografier tagna under promenader i Växjö. Hemmiljöer och synen på tapeter behandlas utifrån målgruppens, inredningsarkitektens och designerns perspektiv. Arbetet fokuserar också på Eco-Boråstapeters industri, produktion och miljökrav. / The project is about creating a wallpaper collection of five patterns for Eco-Boråstapeter. The collection consists of five patterns dealing with structure, volume, movement and rhythm. Printing method of the wallpapers is deep print on plain coated non woven paper. The target group is young people interested in design. The design process is based on an inspiration phase which consisted of watching experimental films (Grey Gardens, Gummo and The Brown Bunny) and photographs that were taken during walks around Växjö Lake. Home environments and the perceptions of wallpapers are treated from the target group, the designer and the interior arcitect’s perspective. The project also focuses on the industry, production and environmental issues of Eco-Boråstapeter.

This thesis consists of two parts and focus on how teachers think when they use drama as a method. It is a didactic study in which the questions what, why and how will be elucidated. The first part is theoretical and contains theoretical perspectives of education in general and theoretical perspective focused in drama as a learning method. The theoretical study comes from Aristotle and his mimesis, which is related to how children learn about the world and how they acquire their first knowledge. Other for the subject important theorists that I have been inspired of is Dewey and his learning by doing and Marton &amp; Booth with their phenomenographic point of view. Drama as a method is based on Bolton and his view of drama as a method, both from the past and till today. The second part consists of an empirical survey through interviews. The interviews were tape-recorded and the transcribed text were analysed. From a didactic point of view the teachers were asked about how they think when they use drama as a method. The aim of the interviews was to give drama as a method an essence. The result from the survey of how the teachers describe drama as a method can be shown from the following aspects: - learning about yourself - from knowledge about yourself practise cooperation - develop skills to communicate - practise the student to use all senses in acquire knowledge - using their fantasy to develop their creativity - widen the students intellectual from a holistic point of view In the discussion the two parts of the thesis are related to each other. / <p>Report code: LiU-PEK-R-245</p>

Bedömning av estetiska ämnen har varit ifrågasatt gällande dess kvalité, rättvisa, funktion och hur det påverkar ämnet och individen. Studien syftar till att beskriva bedömning av det estetiska ämnet Visual Arts vid en lärarutbildning i Sydafrika presenterat ur ett lärarperspektiv. Forskningsfrågorna utgår från ämnesdidaktikens teori gällande Vad bedöms, Hur kommuniseras bedömningen och Varför görs bedömningen. Metoden som använts är ett två månaders fältarbete vid en bildlärarutbildning där jag följt tre lärare och deras arbete genom deltagande observation, samtal, intervjuer och insamling av vissa dokument. Det empiriska materialet har analyserat från de tre didaktiska frågorna. Resultatet visar att lärarna, som var utbildade konstnärer lade ned mycket tid och engagemang på bedömning. Bedömningen utgick från en normativ syn i avseende kvalité på studenters arbete. Studenter bedömdes återkommande summativt genom närvaro, arbetstakt, hur de följde instruktioner och produktens kvalité. Studentarbeten bedömdes i delar där hantverksskicklighet dominerade.  Lärarna utförde kollegiala bedömningar av studentarbeten utifrån ett relativt betygssystem, vid dessa sessioner användes inga uttalade betygskriterier. Kvalitetskriterier kommuniserades till studenter under lektioner och redovisningar i form av korta kommentarer, till exempel nice, good, bad composition och studentarbeten användes ofta som exempel. Feedback gavs återkommande, den beskrev produkten men var sällan formativ i interaktion med studenten.  Under lektioner förbättrade lärarna delar av studentarbeten genom att måla/ teckna på deras produkter vilket kan ifrågasätta en rättvis bedömning. Utifrån samtal och intervjuer med lärarna framgår att de såg bedömning som relativt oproblematisk, de utgick mer från egen erfarenhet än relaterade till befintliga styrdokument. Studenternas process och intention med arbetet användes mycket sparsamt som bedömningskriterier. Studien visar att det är svårt att förena en stark ämnestradition, förändringar utifrån nationella styrdokument och förhållandet att dessa studenter skulle bli bildlärare och inte konstnärer. Studien ger även underlag för diskussion hur den kulturella kontexten påverkar sättet att bedöma och väcker frågor om behovet av att utbyta erfarenheter i relation till kvalité inom utbildning. / Assessment of the Arts has been challenged regarding its quality, fairness, function and how it affects the subject and the individual .  The study examines assessment of Visual Arts in teaching education in South Africa, presented from a teacher’s view. The research questions have been based on a didactics theory .The Method is a two-month field work with participant observations, collection of documents and interviews at the teaching education where the daily work of three teachers, have been followed. The empirical material is analyzed from the three didactic questions what, how and why. The result shows that the teacher’s assessments are based on a normative approach in regards to high and low quality. The teachers performed collegial assessments of student work. A relative rating system were works were compared was used during the assessment. No explicit grading criteria were used. Students were repeatedly summative assessed on attendance, work pace, how they followed instructions and results of the projects. The projects were judged in parts where artistic technical skills dominated the grading process. Criteria were communicated to students during the lesson and presentation as brief comments, such as nice, good, bad composition and pieces student work was often used as an example. Feedback was recurrent describing the product but was rarely formative in interaction with the student. During lessons teachers improved some parts of students work by painting /drawing directly on their products, which might make questionable a fair assessment. The teacher regarded assessment as relatively easy task, referring to personal experience rather than to criteria/aims in course syllabus. Students' intentions of their work were not assessed. The study provides a basis for discussing how cultural context affects the way to assess and raises issues in relation to sustainable quality education of fair assessment. The ethnographic method increases understanding and helps reflections of higher education from a global perspective.

<p>Global warming challenges designers to pay attention to environmental effects of manufacturing when designing new products. This examination project was a personal challenge to uphold ethical responsibility as a designer and consider emotional aspects of design while aiming to create a pleasurable lighting for the home environment.</p><p>The underpinning idea for the project was to promote the use of recycled materials and an environmentally friendly light source aiming to create a sustainable everyday commonplace product that it is possible to manufacture. High power LED-technology was chosen because of its energy efficiency, flexibility and a particularly long life-cycle. Recycled plastic and fibre cardboard were chosen to be applied as the shades of the lamps. Both these recycled materials can be broken down and recycled again after use.</p><p>Emotional design aspect was the leading theory in the design process. The intention was to consider different levels of emotional aspects when defining the main characteristics of the lamp to create pleasurable lighting: Among usability and aesthetics the concentration was on the semiotics of the product and its usage context. It was designed with the aim of evoking pleasurable feelings in users who desire to lead an active and urban life-style but who are simultaneously worried about global warming.</p><p>Both of the lighting designs are for a dining context. They are supposed to create a pleasurable atmosphere around a dining table while separating the party around the table from the rest of the space. Other lights can be dimmed or switched off when it is time to gather around the table to accentuate the illumination and feeling of togetherness.</p><p>Inspiration for the project came from sustainability, contemporary thoughts and trends embodied into maps. The products turned out to be silent statements of today’s global world; Antarctica refers to glacial retreat while Town symbolises the importance of people’s own origin in this globalised world.</p>

<p>I denna studie fördjupar jag mig i ämnesområdet dramapedagogik. Med utgångspunkt i fyra dramapedagogiska perspektiv försöker jag beskriva och förklara dramapedagogik samt skapa förståelse för och inspirera till arbete med detta. För att uppnå detta har jag genom en hermeneutisk litteraturstudie utgått från de didaktiska frågorna vad, varför och hur. Dramapedagogik är ett ämnesområde vilket kan delas in i fyra pedagogiska perspektiv. Med agering som grundstomme fokuserar varje perspektiv på olika sidor av personlighets-, förståelse- och kunskapsutveckling. Genom det dramapedagogiska arbetet som är framtids- och verklighetsinriktat får eleverna prova samt utveckla och förändra sina värderingar och attityder. Eleverna utvecklar även medvetenhet kring sina egna förmågor och hur dessa kan användas i olika situationer. All agering i det dramapedagogiska arbetet utgår från vår verklighet eller i vilja att förändra densamma. Genom ageringen får eleverna möjlighet att prova olika lösningar, det dramapedagogiska arbetet blir på så sätt en repetition inför verkligheten. Leken och reflektionen är båda viktiga delar inom dramapedagogiken. Leken är det som dramat grundar sig på och det är först genom reflektionen som förändring och djupare förståelse kan nås. Läraren har i det dramapedagogiska arbetet en viktigt om än lågmäld roll, vägledande snarare än styrande. De fyra dramapedagogiska perspektiven är en bra inspirationskälla samt utgångspunkt men de bör inte fungera som ett regelverk över den dramapedagogiska aktiviteten. Det är svårt att ge ett enkelt och entydigt svar på de frågor som ställs i denna studie. Däremot ges ett antal alternativa svar då dramapedagogiken inte kan beskrivas som en utan flera arbetsmetoder.</p>