Syftet med vår projektredogörelse var att skapa en teaterföreställning utifrån ungdomars tankar om sex- och samlevnad. För att teaterföreställningen skulle beröra ämnen som var relevanta för vår målgrupp delade vi ut ett frågeformulär i en gymnasieklass och har efter deras svar skapat vår gestaltning. Föreställningen spelade vi sedan upp för de ungdomar som hjälpt oss med inspirationen. För att bearbeta innehållet i teaterföreställningen med eleverna hade vi en efterföljande dramaworkshop där vi, framförallt med hjälp av värderingsövningar, synliggjorde elevernas tankar rörande kärlek, relationer och sex. Vår förhoppning var att skapa ett komplement till dagens sex- och samlevnadsundervisning i gymnasieundervisningen.Valet att behandla frågor rörande ämnet sex- och samlevnad gjorde vi eftersom vi tidigare upplevt att ämnet kan vara känsligt att närma sig i en skolsituation. Även då skolan har ett uppdrag att undervisa i sex- och samlevnad, står det dock endast i undantagsfall inskrivet i kursplanerna. Skolverket håller på att revidera sex- och samlevnadsundervisningen och ämnet kommer att tydligare skrivas in i kursplaner för vissa kärnämnen. I vår projektredogörelse behandlar vi förutom sex- och samlevnad, pedagogiskt drama och dess roll i gymnasieskolan och teorier rörande teater och drama där vi fokuserar på värderingsövningar. I denna projektredogörelse undersöker vi hur vår metod, teaterföreställning med efterföljande dramaworkshop, mottages av en gymnasieklass, och om denna metod kan vara ett sätt att närma sig frågor rörande kärlek, relationer och sex. Förutom elevernas utsagor har vi i intervjuat deras lärare kring hennes upplevelser av elevernas gensvar av både workshoptillfället och vår föreställning. Vi har kommit fram till att vår metod, teaterföreställning med efterföljande workshop, varit användbar när man vill bearbeta ämnet sex- och samlevnad. Teaterföreställningen berörde eleverna och workshopen öppnade upp för djupa diskussioner. / A painful experience?

Syftet med detta arbete är att göra en kritisk undersökning av regeringens beslut att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne i gymnasieskolan samt att beröra vikten av estetiska ämnen i skolan. Vidare syftar denna studie på att inte bara kritisera regeringens beslut, utan snarare försöka förstå hur man kommit fram till detta beslut. Inledningsvis ges en litteraturöversikt av tidigare forskning kring estetik och kunskap. Sex kvalitativa intervjuer har genomförts, två med gymnasielärare och fyra med gymnasieelever om deras syn på dessa frågor. Uppsatsen avslutas med ett analyskapitel där litteraturen vävs samman med resultaten från intervjuerna. Mitt resultat visar att beslutet att slopa kursen Estetisk verksamhet som kärnämne är mycket ogynnsamt och dessutom taget utan godtagbar analys eller teoretiskt stöd.

Vi har i det här arbetet inriktat oss på att ur ett elevperspektiv undersöka tendenserna till barns och ungas utveckling i kommunikation och samarbete i de praktisk-estetiska ämnena. Vi har valt att undersöka detta ur ett sociokulturellt perspektiv av den orsaken att vi anser att det är en teori som redan finns inom det praktisk-estetiska fältet. Vår undersökning har grundat sig i följande frågeställningar: Vad betyder begreppen kommunikation och samarbete enligt eleverna? Hur kommunicerar och samarbetar eleverna i dessa ämnen? Kan dessa ämnen bidra till elevernas utveckling i samarbete och kommunikation och i så fall hur? Dessa frågeställningar har vi undersökt med hjälp av enkäter, intervjuer och observationer på två skolor inom Malmö kommun.I undersökningen kom vi fram till att de praktisk-estetiska ämnena har en betydande roll för elevernas utveckling i kommunikation och samarbete. Med stöd av det sociokulturella perspektivet bekräftar vi de praktisk-estetiska ämnenas plats i grundskolan. Ett ökat inslag av det sociokulturella perspektivet i grundskolan anser vi borde bidra till ökad inlärning och social utveckling hos eleverna.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares uppfattningar av estetiska lärprocesser samt deras arbete med det i förskolans verksamhet. Denna kvalitativa studie har utgått från en fenomenografisk ansats samt utvecklingspedagogik som teoretisk utgångspunkt. Metoden för datainsamling har varit semistrukturerade intervjuer vilka har genomförts med tio förskollärare som arbetat på åtta olika förskolor från södra till västra Sverige. Resultatet visade att förskollärare uppfattar att estetiska ämnen har en central roll i förskolan och handlar om att ge barn möjlighet att få uttrycka sig på olika sätt. Förskollärarna beskriver att barnen behöver få erfara en variation av olika estetiska ämnen och innehållet i undervisningeni form av material, tekniker samt olika stilar. Förskollärarna nämner även att deras förhållningssätt i undervisningen av estetiska uttrycksformer har en betydande roll. Vår slutsats är att förskollärarna arbetar med de estetiska uttrycksformerna i förskolan och är medvetna om vikten av estetik i barns undervisning. Arbetet med de estetiska ämnena kan variera beroende på förskollärarnas tidigare erfarenheter och intresse.

Den här studien undersöker hur bildlärare på högstadiet beskriver introduktionen och inkluderingen av nyanlända elever i bildämnet. Studiens frågeställningar; Hur beskriver bildlärare på högstadiet sitt arbete för att nyanlända elever ska inkluderas i undervisningen och nå målen i bildämnet? Vilka utmaningar ser bildlärare på högstadiet i det rådande systemet där nyanlända elever tidigt introduceras till praktiska-estetiska ämnen? undersöks genom ett empiriskt underlag som består av fyra intervjuer med högstadielärare som undervisar i bildämnet på fyra olika grundskolor i Stockholmsområdet. Lärare i praktisk- estetiska ämnen är bland de första lärarna som möter nyanlända elever utanför förberedelseklasser och annan introduktionsverksamhet, eleverna förväntas lära sig svenska parallellt med ämneskunskaper i respektive ämne. Den teoretiska grunden för studien är en kombination av teori om inkludering med ett sociokulturellt perspektiv. Analysen utgår från inkludering som tema som i sin tur delats upp i fem underteman. Resultatet visar att det inte finns någon strategi för att introducera nyanlända elever i bildämnet idag men att bildlärarna ändå ser positivt på dagens system. Samtliga informanter anser att det finns en resursbrist på flera områden som påverkar hur framgångsrik undervisningen och inkluderingen kan vara för elevgruppen nyanlända. Studien har genomförts parallellt med ett gestaltande projekt som består av 2 delar, en videoinstallation som presenterades under Konstfacks vårutställning 2024 och ett performance under ett bildpedagogiskt symposium, 23 maj 2024 på Konstfack, båda delarna presenteras i en bilaga till den här studien.

<p>Sammanfattning</p><p>Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever.</p><p>Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning.</p> / <p>Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students.</p><p>This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.</p>

<p>Arbetet kopplar ihop matematiken med trä- och metallslöjden. Filosofen Deweys tankar om att praktiskt arbete gynnar elevers kunskapsbildning var utgångspunkten för syftesformuleringen.</p><p>Syftet med arbetet var att bidra till nya perspektiv på matematikundervisningen i grundskolans senare år. Detta har jag gjort genom att tillverka ett pedagogiskt material i form av fyra slöjdföremål med tillhörande pedagogiska tankar.</p><p>Som bakgrund till det praktiska arbetet har jag bearbetat litteratur men även genomfört ett flertal kvalitativa intervjuer med olika lärare. Intervjuerna behandlade lärarnas syn på praktisk matematik jämfört med traditionell matematikundervisning samt geometri kopplat till praktisk matematik. Resultatet av intervjuerna visar i stora drag att både matematik och trä- och metallslöjdlärarna var positiva till praktisk matematik. Matematiklärarna påpekade dock värdet av den teoretiska matematiken. Vidare menade både matematik och trä- och metallslöjdlärarna att geometrins områden lämpar sig för praktisk matematik, i form av att tillverka slöjdföremål.</p><p>De fyra slöjdföremålen redovisas i arbetets resultatdel och i utställningsform.</p>

<p>Arbetet handlar om att skapa en mönsterkollektion för Eco-Boråstapeter. Kollektionen består av fem mönster som behandlar struktur, volym, rörelse och rytm. Tapeterna trycks med djuptrycksmetod på slätt bestruket non woven-papper. Målgruppen är unga designintresserade människor. En designprocess utifrån en inspirationsfas redovisas som består av experimentella filmer (Grey Gardens, Gummo och The Brown Bunny) och av fotografier tagna under promenader i Växjö. Hemmiljöer och synen på tapeter behandlas utifrån målgruppens, inredningsarkitektens och designerns perspektiv. Arbetet fokuserar också på Eco-Boråstapeters industri, produktion och miljökrav.</p> / <p>The project is about creating a wallpaper collection of five patterns for Eco-Boråstapeter. The collection consists of five patterns dealing with structure, volume, movement and rhythm. Printing method of the wallpapers is deep print on plain coated non woven paper. The target group is young people interested in design. The design process is based on an inspiration phase which consisted of watching experimental films (Grey Gardens, Gummo and The Brown Bunny) and photographs that were taken during walks around Växjö Lake. Home environments and the perceptions of wallpapers are treated from the target group, the designer and the interior arcitect’s perspective. The project also focuses on the industry, production and environmental issues of Eco-Boråstapeter.</p>

<p>Peterson, E & Andrén, M. (2010). Från ingen idé till färdig föreställning. Ett fokussamtal om den skapande processen. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle.</p><p>Syftet är att utifrån ett ledarperspektiv undersöka och beskriva den skapande processen i ett pedagogiskt föreställningsarbete. Undersökningen har en fenomenologisk utgångspunkt med fokussamtal som metod.  Fem drama-pedagoger som alla har arbetat på kulturskola med föreställningsarbete har gemensamt undersökt den skapande processen. Resultatet redovisas i kategorier utifrån den skapande processens olika faser, gruppens förutsättningar och ledarens pedagogiska överväganden. Vidare är materialet analyserat efter Pirjo Birgerstams indelning av skapande handling utifrån estetisk-intuitiv och rationell-analytisk position. I undersökningen behandlas också den tysta kunskapen och dess betydelse i det dramapedagogiska arbetet. Resultatet visar att den  skapande processen pendlar mellan olika nivåer som kan uttryckas i termer av mythos/logos, formdriften/sinnliga driften, agering/reflexion, estetisk-intuitiv/ rationell-analytisk position och att den pendlar mellan delar och helhet.</p>

<p><p><p>Den här uppsatsen speglar ett examensarbete för Färggrossen i Nybro. Ett nytt måleriverktyg, närmare bestämt en lackpensel tas fram för yrkesmålare.</p><p>Fokus för projektet har legat på användarstudier med hjälp av yrkesmålarna Thomas Molin och Mikael Brandén. Studierna har börjat med observationer utav arbetsprocess och hantering av verktyg, därefter uppföljande tester av skissmodeller.</p><p>Två serier med skissmodeller tas fram för användarstudier och följs sedan upp med en förprototyp som detaljutvärderas. Resultatet blir ett verktyg med</p><p> </p><p>vinklat skaft som ska skapa en flexibel pensel för många olika grepp.</p></p></p>