This examination paper is about educational drama and is implemented from a participant oriented perspective. The main purpose of this study is to find out what conceptions and experiences the children actualize when participating in educational drama exercises. The reason why I choose to write about this subject was because of my own fascination and experiences of participating in drama exercises. On account of my further profession as a teacher, I want this study to take direction in school. The theoretical frame in this examination consists of literature that describes educational drama as a subject. I also present and discuss some earlier research in this area. At last I describe four educational drama-exercises and explain the purpose with its work. The empirical base of the study consists of qualitative interviews and observations in two fifth grade classes somewhere in the middle of Sweden. As a methodical starting point three educational drama exercises were created and carried out. The exercises were about conflicts that could appear in the children’s everyday school reality. The results show that there are different aspects of what the pupils gave their attention to in the work with the exercises. My conclusion is that one conception is directed at the drama itself, one conception is directed at role-playing, one conception is directed at solving the problems in the exercises and one conception is directed at the emotional part of the drama. / Detta examensarbete handlar om pedagogiskt drama och tar sitt fokus på deltagarnas perspektiv i övningarna. Syftet med undersökningen är att ta reda på vilka upplevelser och erfarenheter som barn/elever bär med sig i och med deltagandet i dramapedagogiska övningar. Orsaken till att jag valde att skriva om det här ämnet var på grund av min egen fascination och erfarenheter av att delta i dramaövningar. Med anledning av min kommande yrkesroll som lärare har jag valt att rikta undersökningen mot skolan. I den teoretiska delen av arbetet tar jag upp litteratur som beskriver pedagogiskt drama som ämne. Jag presenterar även tidigare forskning inom detta område. Slutligen beskriver jag fyra dramapedagogiska övningar och hur de går till samt vilka syften som finns med dem. Den empiriska delen av undersökningen består av kvalitativa intervjuer och observationer som jag utfört i två klasser i årskurs fem, någonstans i Mellansverige. För att samla in data till min undersökning har jag skapat tre dramapedagogiska övningar i form av forumspel, som mina intervjuer och observationer utgått ifrån. Övningarna behandlar konflikter som skulle kunna ha utspelat sig i elevernas egen skolvardag. I undersökningen framkommer det att det finns en påtaglig variation i elevernas tankar om forumspelen. Det finns också en variation i vad de riktar sin uppmärksamhet mot i arbetet med övningarna. Uppmärksamheten riktas bland annat åt själva teatern i sig (roligt med teater, roligt att spela teater). Ibland riktas uppmärksamheten åt själva rolltagandet (att få agera, att vara i roll). Det framkommer även att det riktas uppmärksamhet år själva problemlösandet och känslouttrycken i spelen.

Med den här uppsatsen vill jag belysa estetikämnenas roll och status i två grundskolor i en medelstor västsvensk stad. Jag vill även se i vilken mån de estetiska arbetsformerna praktiseras i skolornas vardag och i vilken mån lärarna anser sig ha nytta av styrdokumenten i detta arbete. För det här syftet har min metod blivit en enkätundersökning där pedagoger från de båda skolorna har fått besvara frågor kopplade till följande fyra estetiska arbetsformer: bild och form, drama, musik och dans. Resultaten redovisas utifrån tre kategorier: skola, ålder och yrkesgrupp. Vad som bland annat framkommit i undersökningen är att bilden är den arbetsform som tar upp mest tid och dansen den arbetsform som tar upp minst tid. Vidare ser man att skolorna planerar och förbereder estetiska arbetsformer mindre än 30 minuter i veckan eller inte alls samt undervisar generellt sett mindre än 60 minuter i veckan i dessa arbetsformer. Dessutom framgår det att pedagogerna anser sig ha endast viss eller mycket liten nytta av central och lokala styrdokument när de skall planera lektioner inom de estetiska arbetsformerna. / The aim of this composition is to enlighten the role and status of the artistic work forms in two compulsory schools in an average town in the western part of Sweden. I would also like to see to what degree the artistic work forms practises in the average school day. For this object, my method has become a questionnaire investigation where the educating staff from each school has answered questions connected to these four artistic work forms; art, drama, music and dance. The results is presented thru three categories; School, age and work category. A part that has been presented from the investigation is that the art form is the one that takes up most of the time and dance the one that takes least of the time. Furthermore can one see that the schools plans and prepare less then 30 minutes a week or no time at all and educate generally seen less then 60 minutes a week in artistic work forms. It also shows that the educators only have some or little use of the steering documents when they plan the lessons within the artistic work forms.

Syftet med denna studie var att undersöka hur skisser och dokumentation kan integreras i undervisningen på frisörprogrammet, samt undersöka om kreativt skapande med hjälp av skissen kan överbrygga inlärnings- och förståelsesvårigheter i de praktiska momenten. En kvalitativ undersökning med hjälp av intervjuer gjordes. Två lärare och fyra elever deltog i studien och besvarade frågorna om kreativt skapande, skisser och dokumentationens betydelse för inlärning och i undervisning. I ett undervisningsförsök genomfört av mig, fick eleverna skapa frisyrer kreativt utifrån egna förutsättningar. Skissen användes av eleverna för att utveckla tankar och idéer. Dokumentationen användes medvetet för att eleverna ska kunna gå tillbaka i sina arbeten och reflektera över metoder och resultat vid ett senare tillfälle. I min litteraturgenomgång belyses exempel på hur inlärning sker i samspel med andra människor. Resultatet från intervjuer, undervisningsförsök och litteraturgenomgången visar att inlärningsoch förståelsesvårigheter ofta kan överbryggas med hjälp av skisser och dokumentation av kreativt skapande. / The purpose of this study was to examine how sketching and documentation can be integrated into the hairdressing programme. Besides this, the study explores whether developing creativity by means of sketching can bridge learning and understanding difficulties when working with practical items. A qualitative study based on interviews was carried out. Two teachers and four students participated in the study answering questions about creating with creativity, sketching and documentation and their importance for learning and overall in hairdressing education. In an educational trial set up by myself, the students developed creative hairstyles, from their own ideas. Sketching was used by the students to elaborate thoughts and ideas. Documentation was consciously used so that the students could have a retrospective look at their work and reflect over methods and results later on. In my literature study there are illustrative examples of how learning takes place through interaction with other people. The result of interviews, educational trial and exposition of literature shows that learning and understanding difficulties often can be bridged by means of sketching and documentation of creative work.

Mitt eksamensarbeid på Carl Malmsten tar for seg miljøhensyn i møbelfremstilling. Samtaler og intervjuer av ledende miljøprodusenter i Sverige har ført til at jeg har valgt å fokusere mer på hvorfor enn hvordan. Da det de har formidlet, har gitt meg innsyn og forståelse for at det er selve grunnholdningen som er nøkkelen. Videre har det ført til at jeg har valgt å belyse emnet gjennom temaer som de intervjuede har tatt stilling til.  Hovedfokusene er etikk, bomullsproduksjon, CO2-problematikk, regnskog og giftstoffer i møbelmaterialer. Samt metodikk i forhold til formgivning for mer bærekraftige møbler. Jakten på hva bærekraftige møbler kan være har vært min røde tråd gjennom dette eksamensarbeidet. Begrepet rommer blant annet resirkulerbarhet, nedbrytbare materialer og holdbarhet. Rapporten inneholder også en spørreundersøkelse som belyser folkets betraktninger rundt miljøvennlige møbler.  En viktig grunn til at jeg ikke har fokusert like mye på hvordan, er at det finnes offisielle kriterier lett tilgjengelige. Noen av disse kriteriene har jeg tatt med i rapporten for å vise hvilke valg man trenger å ta for miljøvennlig fremstilling av møbler, i alle fall en formell en. Jeg håper at mitt arbeide kan fungere som inspirasjon og plattform for videre arbeide i emnet. Om ikke i eksamensform, en økt bevissthet og forhåpentligvis tydeligere og en mer konkret målsetning for miljøhensyn i møbelproduksjon. / My final work for the bachelor degree at Carl Malmsten discusses environment consideration in furniture-production. Conversation and interviews of leading furniture producers in Sweden have given me the focus on why rather than how. The reason is that they have given me insight and understanding that the engagement is the key. That has lead me to the choice to examine the subject by themes the interviewed had as main focuses.  The main focuses are ethic, cotton-production, CO2-difficulties, the rainforest and poisoning gasses in furniture materials. And methods conserving design for more environment-friendly furniture. The hunt for what sustainable furniture can be has been my main focus through this project. That includes recycling, materials and furniture durability. This rapport also includes a poll that study peoples consideration about environment furniture.  One important reason why I have focused less about how, is that there are official criteria easily found. Some of these criteria I took into the rapport to show witch choices you have to make for an environment friendly furniture-production, at least if you want to follow a formal one. I hope my project will be to inspiration, and hopefully a helping guide to make aims for more environment friendly furniture

If I relate beauty to nothingness, what happens? Is nothingness sort of an absence of beauty? Or it is portrayed by our culture and society, and, in such case, can I define this absence of beauty? Is it beauty that you cannot even catch? Is its appearance neutral, almost hidden? When we are born, we all have the same degree of beauty and purity, which is progressively lost as long as we start growing up. In a life span, we accumulate wrinkles, and defects and dirt which needs to be concealed in order to fit in certain social categories. But our bodies register all the marks, absorb all the signs and impurities, likewise filters. We don’t necessarly perceive our own dirt or impurities as disgusting, whereas, in the clash with the other, we automatically are ahsamed of it. Same way, we tend to regard the other’s dirt as disgusting, not our own, very private dirt. Dirt is matter out of place, so is ugliness. The stain must be cleansed, purified as it represents a threaten for beauty. It is subtracting clean space to beauty. We are part of a society that intimates us to clean up, shape up, hide your -very human- dirt under the carpet. But beauty, nor humanity, would not exist without that dirt. We do absorb impurities all life long. And that is what makes us what we ultimately are: humans. Dirt paradoxically works as a protection: the dirtier we are, the less afraid of getting dirty we will be. In the society we live in exist many difficulties when it comes to find an identity as humans and a position in it. We are often put in a situation of having to follow: a certain career, a living style, an ideology, somebody’s else opinion, what to consume, school systems. Etcetera. In such a society, and because of this “follower-like”, passive position, where we mostly have to repeat the same living patterns, it got harder and harder to retrieve the meaning of things and to understand where we come from. Who we really are. We tend to put on uniforms or masks to fit in different standardazied situations. Everything and everybody has to fit in its or his standard place. This way our intrinsic human beauty is concealed and somehow controlled. With my essai, I try to look under the carpet, undress, unmask and reach a new definition of beauty: a naked beauty, not concealed nor camouflaged. The beauty we all deeply share, unpretentious and honest. A beauty of nothingness: something I see or feel, but about which I keep wondering whether it is or it is not beauty. To develop such new definition of beauty, I recollect ideas and concepts of beauty from the past, with a main reference to western society: from beauty models in the ancient Greece, Apollonian VS Dionysian, to the Sublime, untill the present time. I try to define what purpose and non-purpose beauty is. What is ugliness and dirt and how they both are a prerequisites of beauty. I finally take a more personal look upon contemporary society and how its mechanisms define a beauty which is standard. It is starting from a reflexion about standard society and beauty, that I then define a more intrinsic human beauty. Such unevokable sensation of beauty is extremely subtle, hard to acknowledge: one needs to train ones eyes and go beyond the layers, to discover the beauty of nothingness.

Studien belyser hur bemötandeaspekten av tillgänglighetsarbete för elever med funktionshinder kan se ut i samarbetet mellan museum och skola. Jag har intresserat mig för hur man som institution ser på den psykosociala miljön och vilka insatser man gör på museet i den pedagogiska verksamheten för att nå ökad tillgänglighet och bättre bemötande. Det mellanmänskliga mötet är av stor betydelse för hur en person med ett funktionshinder bemöts visar de studier jag tittat på. Samhällets lagar och förordningar visar sig ha en vägledande betydelse som påverkar på individens förutfattade meningar och attityd och som i sin tur påverkar bemötandet av personer med funktionshinder. Skolan och museets förutsättningar för att samarbete i lärande syfte har vidgats genom Skapande Skola projektet liksom museerna anpassar sin verksamhet uppmuntrar skolan att använda museet som lärmiljö. I studien har jag genom en intervju och en enkätundersökning undersökt hur skolan respektive museet upplever mötet, vilken syn man har på anpassning och bemötande. I mötet lyfter både museipersonal och skolgruppen med elever lärare och assistenter aspekter upplevelsen. Resultatet visar på att det personliga i mötet är av stor vikt liksom hur hjälpmedel tillämpas och att det finns intressekonflikter mellan det man ska visa, hur man visar det och hur det tas emot, och att bemötandet av elevgrupper med funktionshinder förutsätter en dialog om gruppens förutsättningar för att skapa möjlighet att anpassa. I studien diskuteras resultatet från intervjun och enkätundersökningen mot de förordningar och betänkande som regeringen lagt fram inom området liksom mot forskning kring bemötande av funktionshindrade.

Genom fokusgruppinterjuer har vi med vår studie kommit fram till vilken status och funktion bildaktiviteter har och vilka problem som är förknippade med att använda bildaktiviteter i grundskolan f-3, detta genom att 11 lärare från förskoleklass till grundskola 1-7, har fått ge sin syn på hur de använder ämnet bild och bildaktiviteter i sin undervisning. Vi ser att då lärare säger sig använda ämnet bild i f-3 är det i form av bildaktiviteter vilka mestadels används för att bli ett undervisningskomplement. Våra informanter har en strävan att uppvärdera ämnet bild gentemot de mer teoretiska ämnena då de anser att det är de teoretiska ämnena som får uppmärksamheten i planeringar, kursplaner, uppnåendemålen och i undervisningen. Informanterna vill använda många bildaktiviteter i sin undervisning för att stärka elevernas kunskapsutveckling men vi anser att de döljer syftet med användningen av bildaktiviteter för eleverna men också för sig själva. Vi har observerat att informanterna har i sin användning av bildaktiviteter fastnat i ett traditionellt förhållningssätt där ämnet bild utgörs av stora bildalster, men vi anser att det även finns stora funktioner i små bildaktiviteter. Funktioner som vi fick se har stor betydelse för elevernas utveckling såväl kunskapsmässigt som personligt.

Denna studie utforskar vilka föreställningar åtta högstadietjejer har om genus och huruvida de anser att ett dramapedagogiskt likabehandlingsprojekt påverkar dem eller omgivningen. De teoretiska perspektiv som används innefattar begrepp som genusnormer, genuskontrakt och konstruktion av genus. Studien följer två åk 7 klasser i två olika skolor medan de deltar i arbetet. Jag väljer att följa dessa båda, då jag får intrycket att klassernas gruppklimat skiljer sig åt markant. Genom att observera det dramapedagogiska projektet får jag inblick i vilka metoder som används samt en uppfattning om hur eleverna själva problematiserar ämnet genus, hur de reagerar på uppgifterna, såväl som hur klasserna fungerar. Studien fortsätts genom intervjuer med fyra tjejer från varje klass för att få en djupare förståelse för deras tankar om genus samt hur de har emottagit genusarbetet. Under intervjuerna visar det sig att alla åtta tjejer uppfattar sig underordnade killarna. De påtalar många situationer i vilka de blir nedvärderade av sin omgivning på grund av sitt kön. Fortsättningsvis är de högst medvetna om vilka begränsningar som finns för både tjejer och killar. Det framkommer att genusnormer är viktiga att följa och att de själva på olika sätt strävar efter att passa in. Vad gäller frågan om projektet påverkat dem eller omgivningen skiljer sig uppfattningarna i de två klasserna emellertid åt. I den ena klassen hävdar tjejerna att de själva fått många nya tankar om genus såväl som att både klass och lärare varit tankfulla efter projektet. Tjejerna från den andra klassen menar att projektet varken påverkat dem eller klassen. Jag relaterar de olika uppfattningarna till de intryck jag får av respektive klassklimat under observationerna. I den klass där eleverna anser projektet givande är atmosfären negativ och grupperad, medan stämningen i den andra klassen känns öppen och tillåtande. De tjejer som har ett tryggt klassklimat menar att de inte känner sig särskilt begränsade av genusnormer.

Design har en otrolig förmåga att föra utvecklingen framåt men det finns många som är kritiska till hur design utvecklas i västvärldens samhälle. Syftet med denna uppsats är att analysera open design för att ge ett alternativt perspektiv på industridesign. Open design handlar om en designprocess där vem som helst kan delta, utveckla och tillverka produkter. Metoden har sin grund i open source-rörelsen som hastigt spreds i och med internets utbredning. Open design är dock inte lika välutvecklat då rådande marknads- och företagssystem till viss del hämmar detta. Dock finns det krafter som visar på att sättet vi idag ser på bland annat kreativitet och motivation är förlegat och behöver updaderas. Detta för att vi ska kunna möta de problem vi idag står inför beträffande miljö och rättvisa. Tanken med open design är att människor på lika villkor jorden över ska få samma chans att utveckla och använda ändamålsenliga produkter och idéer. Denna uppsats har en kritisk ställning till västvärldens sätt att behandla design och designprocessen. I det rådande systemet kommer design bara en del till nytta och överkonsumtion i väst har ofta en smutsig baksida i bland annat orättvisa handelsvillkor och arbetsförhållanden hos producenter. Uppsatsen är en litteraturstudie som beskriver och analyserar öppna ickekommersiella kollaborativa designprojekt.

Den här uppsatsen speglar ett examensarbete för Färggrossen i Nybro. Ett nytt måleriverktyg, närmare bestämt en lackpensel tas fram för yrkesmålare. Fokus för projektet har legat på användarstudier med hjälp av yrkesmålarna Thomas Molin och Mikael Brandén. Studierna har börjat med observationer utav arbetsprocess och hantering av verktyg, därefter uppföljande tester av skissmodeller. Två serier med skissmodeller tas fram för användarstudier och följs sedan upp med en förprototyp som detaljutvärderas. Resultatet blir ett verktyg med   vinklat skaft som ska skapa en flexibel pensel för många olika grepp.