Studiens syfte handlar om att undersöka hur lärare med specifik ämnesprofil talar om estetiska ämnen sedan gymnasiereformen 2011. I studien medverkade verksamma lärare från tre gymnasieskolor i Mellansverige som erbjuder estetiska programmet med inriktning mot bild. Teoretiskt utgår studien från socialkonstruktivismen och diskursteori som perspektiv. Detta betyder att studien bygger på ett antagande om att språket är konstituerande för oss själva och omvärlden. Studien fokuserar på språket som konstruktion och teorin används som utgångspunkt för att kartlägga de diskursiva mönster som framträder i deltagarnas språk och tal. Metodologiskt bygger studien på tre fokusgruppsintervjuer med ett par lärare i varje fokusgrupp. Resultatet visar två utmärkande diskurser i sättet att tala om estetiska ämnenas legitimitet, med särskilt fokus på bildämnet. Diskursernas åtskillnad visar å ena sidan ett humanistiskt bildningsideal där estetiska ämnen har ett värde i sig, å andra sidan ett instrumentellt utbildningsideal där estetiska ämnen är till nytta för någonting annat. Diskurserna visar att kunskap har betydelse genom självförverkligande och kreativitet och då kontra det resultatinriktade idealet som handlar om att anpassa innehållet till arbetsmarknadens förändrade krav på kunskap relaterat till olika yrkesinriktningar. Lärarnas utmaningar är legitimering av estetiska programmet som högskoleförberedande utbildning då den terapeutiska stämpeln lever kvar i skolans institution både bland huvudmän, lärare, elever och föräldrar. Det har i sin tur skapat legitimeringsproblematik sedan reformen inrättades då estetiska programmet blev ett högskoleförberedande program. Lärarna framhåller allmänbildningen och den kognitiva förmågan att kommunicera och samspela genom praktisk tillämpning som betydelsefull kunskapsutveckling. Detta skapar i sin tur motsättningar mellan Gy11 och läroplanens resultatinriktade måluppfyllelse, kontra lärarnas uppfattningar om estetiska ämnenas värde, funktion och innehåll. Studien ger uttryck för en avsaknad av estetiska inslag som enligt lärarna innan reformen 2011 varit en del av skolans kultur då estetisk verksamhet ingick som gymnasiegemensamt ämne.

Dyslektiker har en fallenhet för att tänka visuellt istället för att tänka alfabetiskt. Genom att ha detta i åtanke kan en lärare använda sig av estetiska ämnen för att underlätta för en dyslektikers läs- och skrivinlärning. Musik hjälper elever med deras språkförståelse, fonologiska medvetenhet och läsinlärning. Bild hjälper elever med dyslexi att uttrycka sig, att se alfabetet som symboler eller bilder och att kunna rita eller måla sina inferenser. Drama hjälper dyslektiska elever med deras självförtroende, självkänsla och självbild samt förstärker motivationen och en dyslektisk elevs läsförståelse. Dessa tre estetiska ämnen ska inte ersätta de strategier och metoder som redan finns, utan de ska enbart komplettera där dessa metoder och strategier inte räcker till.

Denna studie syftar till att undersöka hur bildlärare beskriver bildämnet i förhållande till nyanlända elever på språkintroduktionsprogrammet. Studien bygger på en diskurspsykologisk analys av fem semistrukturerade intervjuer. Det visade sig att lärarna upplevt bildämnet som problematiskt ur ett flertal aspekter. Språkets roll för det praktiska görandet framhölls, liksom att både praktiska och teoretiska förkunskaper tas för givet. Detta visade sig i stor utsträckning bygga på den nioåriga progressionen och förtrogenheten som den svenska grundskolans bildundervisning ger. Det visade sig också att den varierade uppfattningen om bildämnet mellan lärare, elever och skolledare kan skapa missförstånd.

Syftet med denna studie är att kritiskt granska bildlärares syn på läromedel och dess roll i bildämnet. De frågeställningar som besvaras i undersökningen är hur lärare definierar läromedel, på vilket sätt de använder läromedel i sin undervisning och planering och hur lärare tänker på läromedel i relation till bildämnet.    Under 1800-talet och delar av 1900-talet dominerades bildundervisningen av användandet av läroböcker. Nyare forskning som gjorts på bildlärares användning av läromedel har visat att de framförallt använder material som de skapat själva och att läroböcker nästan aldrig används. Definitionen av läromedel har också förändrats över tid där den nu definieras genom vilka intentioner man har med materialet.  För att få svar på mina forskningsfrågor har jag intervjuat fyra bildlärare på gymnasiet och sedan har deras utsagor analyserats med hjälp av diskursanalys. I resultaten presenteras fyra diskurser som påverkar lärarnas syn på läromedel och dess roll i bildämnet. Det läromedel som bildlärare använder mest är det egenskapade materialet och läroböcker används nästan aldrig. Lärarnas egna intresse styr innehållet i undervisningen och bildämnet ses som ett friare skolämne än många andra. Lärarnas definitioner av läromedel har både likheter och skillnader. Definitionerna är breda och diffusa men kan ändå till viss del kopplas till de historiska definitionerna och olika diskurser.

The purpose of this study was to describe how the art subject´s societal relevance is motivated. The questions asked were: How is the art subject's societal relevance in school policy, state's public investigations and public art subject debate motivated? And how is the future development of the art subject described therein? The method used was based on Faircloughs critical discourse analysis and studied text extracts from publicly accessible publications. The results showed a complex and multifaceted discourse. Furthermore, the analysis showed several intertextual and interdiscursive relations, but also its potential future development with a discourse comprised predominantly of concrete statements. The conclusion was that school policy discourse emphasized to a large extent the democratic societal relevance, the discourse in state public investigations used largely a beneficial economic relevance, and the discourse of the art subject debate showed a tendency to pursue an analytical, critical, and communicative relevance. However, there were elements within each discourse that were reminiscent of each other. The future development of the subject highlighted the need to ensure the desirable creative commodity and a necessity of a more theoretical inclined subject, and a need to develop the subject as support to ensure democracy.

Skolämnet bild framstår förmedelst de två senaste nationella ämnesutvärderingarna av grundskolan som ett ämne kantat av motstridiga ämneskonceptioner och undervisningspraktiker, primärt en åtskillnad mellan det estetiska och teoretiska. Dikotomiseringen mellan estetik och teori har historiska rötter och kan spåras in i vår samtid. Olika sätt på vilket ämnet framställs och tillskrivs egenskaper har ofta följt denna åtskillnad.Via kritisk diskursanalys enligt Norman Fairclough tillämpas en kvalitativ textanalys på 13 tidningsartiklar från varierande webtidningar varigenom syftet med examensarbetet, att undersöka, beskriva och analysera diskursiva konstruktioner och representationer av bildämnet som framträder på olika arenor där offentlig skoldebatt uppkommer besvaras. Genom diskursanalysen identifieras sju bärande diskurser inom analysenheten (tidningsartiklarna) includerande: den bilddidaktiska tillväxtdiskursen, den bilddidaktiska språkdiskursen, den specialpedagogiska bilddiskursen, den praktisk-estetiska bilddiskursen, den medieteknologiska bilddiskursen, den bilddidaktiska demokratidiskursen samt den bilddidaktiska terapidiskursen. Analysförfarandet disponeras enligt de identifierade diskurserna vilka inbördes struktureras enligt nivåerna i Norman Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys. Slutligen analyseras samtliga diskurser inbegripna i den diskursiva praktiken mot den sociala praktiken varigenom resultatet sammanställs inför konklusionerna.I uppsatsens diskussionsdel diskuteras textanalys som (del)metod samtidigt som validitets- och reliabilitetsaspekter förknippade med den valda inriktiningen av diskursanalys diskuteras och problematiseras, varpå studiens genomförande avseende urval och avgränsning problematiseras. Sedermera vägs studiens resultat mot tidigare forskning och diskuteras slutligen i betydelse till vidare forskning och yrkespraktik.

SammandragSyftet med den här kvalitativa studien är att undersöka vilka faktorer och argument lärare har för att använda drama och gestaltning i undervisning samt vilka förutsättningar de behöver. Vi har intervjuat fem lärare och tre rektorer. Resultaten analyserades tematiskt vilka sedermera blev våra rubriker; Drama ger verktyg att våga tala inför grupp; Drama kan hämma de tysta eleverna; Drama kan fördjupa textinnehåll; Använda hela kroppen; Skapa god sammanhållning samt Tiden och kunskapen räcker inte till. Vi har använt oss av Dewey samt Vygotskij som teoretiskt underlag. Resultatet visar att lärare som använder sig av pedagogiskt drama, är de som får stöd från sin ledning samt har en samarbetspartner. En annan faktor är att de som praktiserar drama, gör det på grund av egna erfarenheter inom drama och gestaltning och därmed har det naturligt i sig. Det framkommer att de lärare som har svårt att integrera drama i sin vardagliga undervisning anger att orsaken handlar om brist på tid för dramaarbete och på beroendet av skolans fokus på mätbar kunskap och mål som ska uppnås. Andra förklaringar från respondenterna är att de upplever att man inte arbetar med drama om man har otillräckligt med dramafärdigheter. Argumenten för användning av pedagogiskt drama är att det kan stärka barns identitetsskapande och språkutveckling samt att den sociala lärande miljön är betydelsefull för vilka möjligheter elever ges att lära.

Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse för hur elevers syn på bildämnet relaterar till deras kulturella tillgångar. Detta genom en jämförelse av kulturella erfarenheter hos elever i årskurs nio och deras syn på, resultat i, och förståelse av - bildämnet. I studien samlas data genom en enkät till eleverna där kulturella erfarenheter och synen på ämnet undersöks. Denna data bearbetas statistiskt där samvariation mellan variabler korstabuleras och sedan analyseras ge-nom Pierre Bourdieus begreppsapparat. Resultatet visar på en viss korrelation mellan elevernas kultur och ämnessyn, bland annat att de med föräldrar engagerade i kultur i större utsträckning ser ämnet som viktigt samt att de som utövar kulturella aktiviteter i större utsträck-ning är motiverade på bildlektionerna. Korrelationen kan förstås som uttryck för elevernas kulturella kapital, deras habitus och som en pro-dukt av social reproduktion. Dessa resultat syftar till att stödja bildlä-raren i att förse alla sina elever med likvärdiga förutsättningar genom att upptäcka och uppmärksamma de processer som återskapar och upprätthåller orättvisor i bildämnet.

Studien syftar att öka förståelsen kring vilka strategier som bildlärare på högstadiet använder när de planerar och genomför bildundervisning med fokus på digitala medier, samt vilka faktorer som påverkar bildlärarnas val när det kommer till användningen av digitala medier i sin undervisning. Mina egna erfarenheter av digitala medier i ämneslärarutbildningen och i skolmiljöer ligger som grund för studien. Skolan och bildundervisningen har förändrats genom digitaliseringen och den stora mängd ny digital teknik som tillkommit. Tidigare forskning visar att implementeringen av digitala medier i bildundervisningen sker i olika takt på olika skolor, och lärare behöver få mer digital kunskap för att möta de behov som finns. Den forskning som finns på området undersöker inte hur bildlärarna planerar sin undervisning i relation till digitala medier i en så stor utsträckning, vilket var en anledning till att denna studie genomfördes. Studiens resultat uppnåddes genom att genomföra en kvalitativ enkät, samt använda en ramfaktorteoretisk analysmodell. Totalt deltog tio bildlärare i studien. Resultatet visade att de mest centrala faktorerna som påverkade bildlärarnas förhållning till digitala medier i bildämnet var lärarnas erfarenhet, tillgång på digitala medier, samt ekonomiska begränsningar hos skolorna

Syftet med denna uppsats är att undersöka elevers uppfattning av feedback i estetiska bildämnen. Undersökningen motiveras av att feedback från forskningshåll ses som en av de avgörande faktorerna för lärandet. Med stöd av Hattie och Timperleys (2007) modell för feedback så analyseras elevernas uttalanden om feedback. Elevernas redogörelser undersöks och jämförs också utifrån annan forskning om feedback, då även undersökningar som gjorts ur ett elevperspektiv. Denna forskning är presenterad i en forskningsöversikt om feedback. Undersökningen har en kvalitativ ansats och innehåller fyra intervjuer med elever i deras fördjupningsämnen som berör bild på olika sätt. I dessa estetiska ämnen är undervisningen ofta formativ då eleven får stöttning under arbetets gång och även i samband med färdigställandet av arbetet.Slutsatsen är att elever som inte nått den självreglerande nivån behöver mer feedback från lärare och kamrater. För att bli mer reflekterande i sitt lärande och för att internalisera sådana metakognitiva redskap behöver de övning i att ge feedback till sina klasskamrater och utvärdera sina arbeten med hjälp av lärare. Det verkar också finnas ett behov av klargörande av hur olika kvalitéer ser ut inför en uppgift då kunskapsmålen kan bli tydligare. Elevernas olika behov av feedback kräver en lyhördhet hos lärare som kan vara svår att möta men där tydlighet och stöttning i den större gruppen/klassen kan minska dessa behov hos enskilda individer.