Samhället och dess maktstruktur utgör navet i den ”sociala kropp” vars normaliseringsprocesser med lagar, kontroll och överförmyndande – pulserar likt näring för överlevnad genom befolkningen. Ett gigantiskt, finslipat maskineri som producerar ”fogliga kroppar” vars levnadsvillkor här sätts och påverkar det kroppsliga livsbetingelserna som fysisk- och mental hälsa.

My main question in this essay is that if it is possible for an object to cause a universal feeling (widely accepted by the majority of people) and, at the same time, if it can connect to personal memories deeply. Can the same object stimulate a universal feeling and yet belong to a particular individual, after he recognized his personal history in such object? I chose “cup” as my main object through witch to investigate my subject. In each chapter, I investigate the object cup from different points of view to see how a cup’s definitions vary. I firstly analyze the object cup according to its shape and remarkable features / elements, then I look into people´s recognition of objects according to the phenomenology. Other important perspectives are the bodily and spatial communication between cups and people, the linguistic activity related to “cup”, my own and other´s private experiences / considerations regarding cups and finally the tea culture which has faithfully penetrated in our lifeThe concept which above all struck and inspired me for my work, was the potential of empty space. The blank space which is offered to viewers/users to fill in with their imagination use “cup” as my main subject to investigate how to communicate with people as an artist, by creating objects that entail an empty space open for interpretations. This essay is an exploration to find out the reason for my creation work as an artist.

Undersökningen söker svar på om vi genom fotografiska bilder kan se något, som vi utan bilderna inte kan se. Genom en visuell undersökning av ett hems förändring söker jag finna svar på tankar och frågor. Utifrån ett bildpedagogiskt perspektiv syftar undersökningen till att skapa ökad förståelse för möten med bilder. Vi möter dagligen fotografiska bilder, de är en del av vår vardag. I det specifika objekt undersökningen förhåller sig till har den tidigare ägaren nyligen avlidit och de nya ägarna befinner sig i början av en renovering. En förändring i tillvaron som vi alla blir berörda av under en livstid. Genom arbetet har jag tagit hjälp av en hel del teorier och begrepp till exempel Augustinus tankar om tid och begreppet plats, samt informanter med olika relationer till huset. Relationer som har varit avgörande i valet av informanterna, sonen, dottern, barnbarnet, köparen och mäklaren.   Arbetets gestaltande del tog sig form av ett visuellt och metodiskt undersökande med hjälp av fotografisk bild. Gestaltningen sammanfattas i ett visuellt abstrakt där betraktaren ges möjligheten att reflektera över tid och plats i förändring.   Resultatet av min undersökning av fotografiers egenskap av att kunna påvisa något som vi utan det inte kan se, har visats sig vara beroende av hur betraktaren relaterar bilden till sin egen tids linje. Fotografiet har visats sig i mötet med betraktaren ge upphov till en tredje bild. En föreställning om framtiden.

Vår värld står inför den stora utmaningen att försörja en ökande befolkning. Därför anser jag att en designpedagogisk undersökning där hållbarhetsperspektivet får vara en av grundstenarna vara relevant. Jag har valt att basera min undersökning på frågorna: Hur kan jag som pedagog bygga upp en situation för gemensamt lärande med låg miljöpåverkan? Hur kan banankartonger fungera som redskap för ett gemensamt skissande? Vilka andra redskap är verksamma i just det här projektets process? Hur förhåller de sig till varandra? I projektet har frågorna behandlats konkret genom att en grupp barn på Skärholmens torg har undersökt möjligheterna att arbeta med banankartonger som det huvudsakliga verktyget i en gemensam skissprocess. Det är en kvalitativ undersökning som bygger på ett sociokulturellt perspektiv och är inspirerad av etnografisk metod. Empirin består av: fotografier, ljudupptagningar, minnesanteckningar och sparade lådor.   Barnen har i projektet visat att genom tillgång till olika sätt att uttrycka sig med hjälp av ett returmaterial, blev lärande med låg miljöpåverkan möjligt. Genom att kartongerna fungerade som ett inkluderande redskap som inbjöd till många olika typer av kommunikation blev också ett gemensamt skissande möjligt. Andra redskap jag fann ha betydelse i arbetet var: det offentliga rummet, gruppen, verbal kommunikation, pedagogen, tiden, slumpen, pennan, snöret, silvertejpen, saxen, kameran och fotografierna. Några av dem var på förhand utvalda medan några av dem upptäcktes längs vägen. Dessa verktyg kunde på olika sätt verka och samverka i barnens arbete.   Resultatet visas också under januari 2012 i examensutställningen på Konstfack. Utifrån barnens idé att bygga en trappa av kartonger jobbar jag vidare och bygger upp en modul. På ”trappans” sida projiceras sedan fotografier från barnens arbete i syfte att synliggöra deras process.

Vi har valt att göra ett konstnärligt utvecklingsarbete för att se betydelsen av helheten i en skapande process. Vårt mål är att undersöka hur processen sätter igång olika förmågor för att inhämta kunskaper. Vår litteraturstudie baserar sig på olika områden inom vetenskap, konst och filosofi. Valet blev att inte fördjupa oss i en speciell problemställning utan att få med alla de delar som vi behöver för att utvecklas till hela människor. Vårt tillvägagångsätt för att nå målet skedde i form av en installation (DenVandrande Pilgrimen), som är ett artisktiskt sätt att montera in olika föremål till en insiktsfull helhet. Vi har även sammankopplat vårt KU och vår utvecklingsprocess till ett pedagogiskt perspektiv. Resultatet som vi kom fram till var att insikter och kunskaper får ett större värde och att vi bättre minns relationerna till verkligheten genom att använda oss av estetiska verktyg.

Consumption composites is a project in which I want to reflect about the concept of recycling, to explore the idea of a society result of recycling, to see if it could be helpful to think in it in another way.   I explore the act of recycling as a statement, as a discourse not as a solution for industrial production waste, the relation between the semiotics of the discarded material and the recycled resulting piece but most the interaction between these two and the final user/ spectator[1]. By looking at the soprum[2] is possible to see estrange combinations for instance baby pap packages with liquor bottles, political propaganda together with brochures advertising winter sports, a table with beer cans and a painting it. It is a composition in itself is a sort of collage where all possible come together. I found inspiring how waste could be classified from one criterion but mixed in other criteria like the cultural and semiotic one. Although there are differences between neighborhoods and municipalities, the half-ton of garbage produced by a Swedish citizen per year is classified by if the material could be recycled, composted, burn, landfilled or if it is hazardous for the environment or humans[3]. I put the waste together in order to create structures that further on could be used to build either furniture or spaces. I worked only with materials that were classified in the same category for instance newspapers or uncolored glass, keeping as much as possible the original form of the existing material in order to be able to see their original meaning or purpose. I noticed that the material transform to something new while keeping some of their form and semiotic properties when it is covered with a sort of layer. Something that reminds me the landfill, where the material is buried and then it is a new beginning but there is some transformation in the landscape that never would be the same. This is more an intervention in the materials in their way to their following step either landfill, recycling, burn or compost. The form and statement is the result of consumption from Stockholm where the material was collected and my own aesthetic intentions. [1](Debord, 1994) [2]Soprum: Swedish word for “garbage room” there are several versions of it but it is basically a room where the garbage can be sorted in different bins. [3]Avfall Sverige – Swedish Waste Management, was founded in 1947. It is a stakeholder and trade association in the field of waste management and recycling. / <p>The full version contain an image is only for the archive because it contain a picture without copyright</p>

No description available.

I den här studien undersöks sambandet mellan motorik och lärande. Syftet är att teoretiskt och empiriskt få ökad förståelse för hur elevers motoriska utveckling påverkar lärande. Studien utförs med hjälp av litteraturstudie och lärarintervjuer. Mina frågeställningar är:Hur utvecklar barn sin motorik? Vad betyder motorik för lärandet? Hur arbetar förskolelärare och klasslärare med motorik? Lärare har en viktig uppgift att arbeta med motorik både i förskolan och i skolan för att barnen ska utveckla sin motorik. I resultatanalysen jämförs lärarnas intervjusvar för att hitta det gemensamma och generella. I resultatet framgår det att det finns samband mellan motorik och inlärning då perception har en viktig del. Lärarna använder sig av motorik både i undervisningen och som avbrott i undervisningen. Den motoriska utvecklingen bidrar t.ex. till bättre koncentrationsförmåga, balans och kroppsuppfattning vilka har betydelse för lärande. Genom att barnen får röra på sig utvecklar de sin motorik, då naturen är en stimulerande miljö. En slutsats är att barn behöver röra sig för att underlätta lärandet. Däremot krävs det mer kompetens hos lärare för att se det viktiga med motoriken.

Den här uppsatsen handlar om bildämnet i den svenska grundskolan. Bildform har genom alla tider haft betydelse för oss människor. Via grottmålningar, konst, skulptur, arkitektur, foto, film, symboler och tecken har vi fått redskap att uttrycka, känna och förmedla olika budskap från urminnes tider tills idag. Syftet med denna studie är att synliggöra aspekter som kan bidra till hur bildämnets undervisning utövas i grundskolans tidigare år. Uppsatsen är en kvalitativ studie och har en hermeneutisk forskningsansats. Syftet har dels uppfyllts genom halvstrukturerade intervjuer av fem pedagoger på fem olika skolor som alla undervisar i ämnet bild i skolans tidigare år. Dels genom en litteraturstudie av vetenskaplig litteratur och metodböcker inom det bilddidaktiska fältet samt den nu gällande läroplanen (Lpo 94), den kommande läroplanen (Lgr 11) och den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU-03). Studien har visat att bildundervisning utövas på många olika sätt. Innehållet i bildundervisningen består i vissa falla näst intill bara av bildframställning var pedagogerna på ett sparsamt sätt för in kursplanens kunskapsmål terminsvis och som delas upp i smått torftiga övningar. I andra fall består den av en enorm variationsrikedom där kursplanens alla kunskapsmål bearbetas intensivt under en och samma termin. De aspekter som studien påvisat kan bidra till att påverka pedagogernas undervisning är vilken privat syn pedagogen har på bildämnet samt vilka organisatoriska förutsättningar pedagogen ges. Vilken utbildning pedagogen har inom ämnet samt hur pedagogen ser på lärande.

Abstract Material collected or created through observations, discussions and interviews with a group of students studying theatre in the fist year of upper secondary school formed the base for this paper. The students that took part in the observations showed a variety of motivations for the studies in theatre, but the major aim was to obtain qualifications for further studies at university. Special focus was put on a student with dyslexia attending the course in theatre from the perspective to strengthen general learning abilities. The training and teaching in acting skills as performed in the theatre studio provided the arena for the observations. The aim was to investigate if an interactive process as defined by Lev Vygotskij and the acting method created by Constantin Stanislavski would create social and artistic development among the students in the study. Relational perspective, inclusive activities and interactive processes were key concepts in the study. Through a progression starting with a discussion about how the students had perceived an initial theatre performance in a castle, a drama workshop, exercises in the Stanislavski acting method and proceeding into production work of a classical myth and finally the task of writing of a short reflection about the connection between the concepts of fear and theatre. During the period of observation, a change in attitude could be discerned among the youngsters. From an initial atmosphere of doubt, mutual control and obvious polarizations the different individuals developed a sense of mutual acceptance and communicative relationship towards one another. This became evident in a concrete way when a dilemma about who was to play the leading role in a production was solved without intervention by the teacher. The final written task also showed the interactive process during the theatre work increased the students’ self-confidence. With this paper I wanted to take issue with the traditional hierarchy in professional as well as in school theatre and assert that artistic skill can be achieved with an inclusive and relational working process.