Denna studie genomfördes i syfte att undersöka hur nytillsatta mellanchefer som har ett uttalat ansvar att ta fram och införa ett nytt arbetssätt på sin avdelning arbetar under en organisationsförändring. Mellanchefen har enligt tidigare forskning en erkänt komplex och bidragande roll under ett förändringsarbete. Forskningsfrågan lyder: Hur arbetar nytillsatta mellanchefer som förändringsagenter under en organisationsförändring? Undersökningen genomfördes som en enskild fallstudie på ett svenskt mjukvaru- utvecklingsföretag. Fallföretaget har nyligen genomfört en omstrukturering av organisationens struktur och studien inriktar sig på det förändringsarbete som pågår på företaget efter omstruktureringen. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med utvalda mellanchefer på organisationen. Intervjupersonerna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Interna dokument gällande förändringsarbetet studerades också. Studien präglas av ett deduktivt angreppssätt och utgår från ett konstruktionistiskt och hermeneutiskt förhållningssätt till kunskap. Studiens resultat visar bland annat att förändringsarbetet för mellancheferna på exempelföretaget handlade om att leda utformningen av förändringen. De nytillsatta mellanchefernas förändringsarbete präglades i stor utsträckning av den personliga förändring som de genomgår till följd av att de inte varit mellanchefer tidigare. Studiens resultat visar också att mellancheferna som förändringsagenter på exempelföretaget i stor utsträckning påverkar vilka förändringar som genomförs på sina avdelningar genom att avgöra vilka förslag som framförs till ledningen men också genom att implementera förändringar utan ledningens inblandning.

Abstrakt Den har undersökningen handlar om förändringsagentens roll och funktion i förskolan och skolan. Förändringsagentens funktion kan på ett övergripande sätt beskrivas som att verka som pedagogiska ledare med uppgift att stimulera och driva på förskolor och skolors förbättringsarbete. I min studie intresserar jag mig för hur pedagoger upplever och erfar deras arbete och jag vänder mig till pedagoger som i någon form interagerar med en agent i sitt yrkesliv. Forskning har visat att det varit svårt för en ensam rektor att få till ett pedagogiskt ledarskap som leder till högre måluppfyllelse och en högre kvalitet på elevens lärande. Vissa kommuner satsat extra resurser och inrättat särskilda tjänster för att stärka det pedagogiska ledarskapet. Målsättning med de nya tjänsterna är således att förstärka upp verksamheternas utvecklingsorganisation. 2009 påbörjades ett treårigt aktionsforskningsprojekt mellan Karlstads universitet och tre svenska kommuner; Hagfors, Järfälla och Årjäng.  Min studie ingår som en del av denna mer omfattande undersökning. Jag har studerat hur pedagoger i de undersökta kommunerna upplever och erfar förändringsagenternas arbete. Genom att ta del av deras erfarenheter har min ambition varit att undersöka om kommunernas satsning lett till att förskolor och skolor fått en högre utvecklingskapacitet. Syftet med denna studie är således att undersöka om pedagoger anser att förändringsagenter främjar förbättringsarbetet på skolor och förskolor. / This study is about the role and function of change agents in pre-schools and schools. Change agents function can in a comprehensive way be described as pedagogical leaders who’s work is to stimulate and accelerate pre-schools´ and schools´ improvement efforts. In my study I am interested in how teachers perceive and experience the work of the change agent. The respondents in this study are teachers who in different ways interact with an agent. Experience has showed that is has been difficult for a single principal to respond to the expectations and pursue the kind of leadership curriculum provides guidance on. Some municipalities have invested in resources to strengthen the pedagogical leadership. The aim is to strengthen the organization development in their schools. In 2009, a three-year action research project began, between the University of Karlstad, and three Swedish municipalities, Hagfors, Järfalla and Årjäng. My study is a part of this wider investigation. I have examined how teachers in the surveyed municipalities are experiencing change agents' work. By taking part of their experiences my intension has been to explore if the municipalities investments has led to a enhanced improvement capacity among the schools. The aim of this study is therefore to examine if the teachers experience that change agents have an effect on the improvement work in schools and pre-schools.

Syftet var att undersöka specialpedagogens funktion som förändringsagent i ett pågående förändringsarbete.Föreliggande studie hade en aktionsforskningsansats och studien följde ett pågående förändringsarbete i ett arbetslag. Aktionsforskningsansatsen byggde på att jag i min yrkesroll som specialpedagog även hade en forskande ansats. Detta innebar att jag medverkade under arbetslagets mötestillfällen och följde samt påverkade processen i förändringsarbetet, en slags iscensättande aktionsforskning. Jag hade tidigare påbörjat ett interventionsarbete i arbetslaget med syfte att förändra hanteringen av åtgärdsprogram samt att främja ett mer kollektivt arbete. Det var i detta som studien tog sin utgångspunkt för att följa de processer som arbetslaget genomgick.I resultatet framträdde tydligt att det fanns olika förväntningar på arbetslagets funktion. Sett ur specialpedagogens perspektiv att bidra till ett förändrat arbetssätt som främjar kollektivt arbete uppstod en rad utmaningar. Dessa utmaningar kunde relateras till vissa föreställningar kring hur arbetslag ska arbeta och vad det ska vara till för. Det framträdde att det fanns en flexibilitet i hur arbetslagets mötestillfällen utformades. Flexibiliteten hade betydelse för vilka behov som styrde och vilka frågor som togs upp under mötestillfället. Detta bidrog till att mötestillfällena var svåra att på förhand veta vad de skulle handla om vilket fick betydelse för förändringsarbetet. Sett ur specialpedagogens roll uppstod frågor som rörde hur pass man som förändringsagent kan gå in och styra eller bestämma över förändringsarbetet. Det handlade om vem som skulle ha tolkningsföreträde och en balansgång mellan olika intentioner krävdes.

Denna studie syftar till att undersöka hur kontextuella förändringsfaktorer påverkar mellanchefers roll vid organisatorisk förändring. Tidigare forskning belyser vikten av att företag ställer sig öppna inför förändring samtidigt som vidare forskning visar att upp till 70 % av alla initiativ till organisatorisk förändring misslyckas. Detta tycks delvis kunna förklaras av bristfälligheten i att anpassa ett förändringsarbete samt ledarskap till dess kontextuella förutsättningar. För att genomföra lyckosamma förändringsarbeten krävs därför att varje situation ses som unik till vilken ledarskapet måste anpassas. För att besvara forskningsfrågan genomförs en kvalitativ fallstudie på två företag som under tiden för studiens genomförande utför ett förändringsarbete. Studien ämnar undersöka olika kontextuella förändringsfaktorer samt hur mellanchefer arbetar under förändringsprocessen med avseende på fyra definierade ledarskapsroller. Studiens resultat påvisar framförallt att de ledarskapsroller som handlar om att leda och koordinera arbete står sig relativt intakta medan behovet av meningsskapande aktiviteter i en större grad påverkas av förändringskontexten.

Förväntat kunskapsbidrag: Genom detta arbete vill vi skapa en ökad medvetenhet kring vilka kompetenser och kunskaper olika aktörer i förskolan har om förändringsarbete. Detta i sin tur skulle kunna bidra till bättre ingångar i utvecklingsprocesser på olika nivåer. Utifrån en ökad medvetenhet om sin egen och andras profession kan detta också skapa bättre förutsättningar för olika yrkesroller att samverka under ett förändringsarbete. Detta kan leda till en högre kvalitet i förskolan.Syfte: Syftet med vårt examensarbete har varit att synliggöra uppfattningar hos aktörer i förskolans verksamhet om förändringsarbete och vilka påverkansmöjligheter som finns utifrån den egna yrkesrollen. Teori: Undersökningen utgår från människors upplevelser och därför har den inspiration av livsvärldsfenomenologin. Livsvärlden tar sin utgångspunkt i det subjekt som upplever och lever i den. Människan som upplever livsvärlden gör det både med kropp och medvetande, dessa påverkar varandra på ett symbiotiskt sätt. Människors livsvärldar består av regionala världar, såsom familj, arbete och fritidsintresse. Den regionala världen har en särpräglad kultur som är signifikant för denna.Metod: Studien har en abduktiv ansats med intervjuer gjorda med sju aktörer från förskolans verksamhet. Teori, tidigare forskning och data har fått gå i dialog med varandra under arbetets gång. Datan har bearbetats i flera omgångar, först enskilt och sedan gemensamt. Resultat: Förändring ses som en del av verksamhetens vardag. Det skilde sig mellan stora förändringar på organisationsnivå och små förändringar på avdelningsnivå. Det hade betydelse varifrån vilken nivå initiativet till förändringen kom. Förutsättningarna för arbetet med förändringen ansågs spela en avgörande roll för hur den kom att användas i verksamheten. Utifrån den roll informanten befann sig i lyftes olika perspektiv fram och vilken påverkan man ansåg sig ha i förändringsprocessen. Samtliga informanter ansåg att alla i förskolans verksamhet kunde vara förändringsledare och för ett lyckat resultat skulle alla med i processen. Betydelsen av förskolechefens roll i förändringsarbetet framhölls hos alla.Specialpedagogiska implikationerGenom att försöka få fram vad förändringen betyder för individen och var individen befinner sig i förändringen kan vi skapa bättre förutsättningar för en utveckling av kommande förändringsarbeten i förskolans verksamhet.

This essay is based on the fact that both private and public organizations are facing constant organizational changes, which is due to, for example, globalization, changing consumption patterns and political decisions. At the same time, the research shows that the majority of change initiatives do not achieve the desired result or even fail. The purpose of this study is to contribute with increased understanding of the middle manager's possible role as a change agent in the event of an organizational change. The research design consists of a case study ata municipal housing company with a focus on a newly appointed middle management role, the property manager, who manages two parallel organizational changes. The role of the middle manager is also a result of the internal organizational change. Based on semistructured interviews with nine middle managers, the answers are coded into five theme areas: Interpretation of the change work, Participation and influence, Middle managers' responsibilities in the change work, Support from the management and Middle managers and resistance. These five themes form the basis for the study's analysis and conclusions. The study comes to the following conclusions: to recognize middle managers as a strategic asset within organizational change, to ensure that middle managers have the right conditions and access to decision-making processes, that middle managers have the right training to be able to work strategically with change measures and to give middle managers time to both driving change and operational work.

Det övergripande syftet med studien är att belysa hur ett framgångsrikt arbete med implementering av extra anpassningar kan se ut. Mer preciserat belysa vad rektorns och specialpedagogens roll i implementeringsarbetet med extra anpassningar är samt vilka framgångsfaktorerna är i ett lyckat implementeringsarbete. Utgångspunkten är de tre skolor som 2016 blev godkända i Skolinspektionens kvalitetsgranskning för sitt arbete med extra anpassningar. Inspiration har hämtats av Senges (2004) systemteori ”De fem disciplinerna” för att tolka resultaten. Studien bygger på en triangulering som innefattar både kvalitativ metod, intervju online, samt kvantitativ metod, webbenkät. Med hjälp av dessa har arbetet och resultatet med implementering av extra anpassningar, på de tre av Skolinspektionen godkända skolorna, synliggjorts. Sammanfattningsvis visar resultatet av undersökningen att rektor har varit ansvarig ledare som läst in sig på materialet kring extra anpassningar och möjliggjort för ett implementeringsarbete på skolorna för att frigöra tid för fortbildning, handledning och kollegialt lärande. Specialpedagogen spelar en stor roll som förändringsagent genom att vidarebefordra kunskap och implementera den i verksamheten. Studien visar på framgångsfaktorer som kollegialt lärande, rutiner, tydlighet och struktur, kompetensutveckling, tydligt arbetsmaterial, utvärdering, ”låta det ta tid” samt den personliga inställningen. Studiens resultat har visat på liknande mönster hos de tre olika skolorna som kan jämföras med implementeringsteorin. Därför kan resultatet användas i arbetet med implementering av de extra anpassningarna, men även överföras på liknande processer.

The Swedish building sector is the cause behind a large part of all generated waste in Sweden. This must change to reach the goal by 2030 to make a significant reduction of waste. One way to work towards this goal is to reuse existing material. The architect often contributes to early stages of the building process, which is an important timestamp to ensure that reuse becomes a part of the construction project. The role of the architect has the potential to contribute to current sustainability goals by urging reuse of building materials in projects. Therefore, this thesis aims to increase the understanding of architects' perception of their role in reuse practices in construction projects by answering how their work is similar to the characteristics of a change agent. The study also aims to explore how their role can develop to better urge reuse, with the help of theory of ​​change management. The study is limited to the architect role in the reuse practices in construction projects. Furthermore, it is the informal role as a change agent that is of concern since the architects’ profession does not appear to include the formal role as a change agent. Furthermore, in this study a connection between an informal change agent and an informal leader is made, because of the relation between change and leadership. A qualitative approach was chosen because the study has a purpose to better understand the architects' individual experiences and perspectives. The work is based on two literature studies, one contextual and one that contributes to a theoretical framework for the later analysis. Thereafter, an interview study was conducted with seven participant architects that are active in Sweden with experience or knowledge of reuse. The interviews were transcribed and analyzed using the designed theoretical framework to encode and categorize the responses. The coding resulted in three separate tables with sorted quotes from the interviews. These tables were used to interpret the relationships between the sorted interview material and allow new themes to emerge from the analysis. After this thematization overall conclusions were drawn by interpreting the analysis from a holistic perspective. From the literature study it became apparent that a change agent, either formal or informal, can be anyone with the abilities to drive change. From the interviews evident connections were found between the architects’ reuse practices and the personal abilities that is necessary for a change agent to be successful. The architects’ descriptions about their reuse practices did not concern their own authority, which can be explained by that they lack the power to make decisions in the projects. But through their personality, communicative skill, and ability to solve problems, they can access both formal and informal authority, which is two other particularly key factors for a change agent. The analysis indicated that the architects’ role in reuse practices is essentially about influencing and convincing other actors in the building process. Beside the fact that architects have developed multiple of the personal abilities that a change agent needs, they also drive reuse practices voluntarily, which is an aspect that coincides with an informal leader. To conclude, the architect’s role in the matter can be described as a communicative informal change agent, even if no respondent referred themselves as a change agent. It seems that awareness of acting as a change agent is not the main motivator for acting as one, and thereby have a better potential to work with reuse. However, it is not the whole solution for the sustainability goals that architects act as change agents, but it can be a piece of the puzzle that promotes an increased work with reuse. Furthermore, communication and knowledge emerged as two core results for how the architect role can be developed to better drive reuse. All proposed development areas affect their gathered knowledge and ability to communicate, in some way. By enhancing their communication skills and knowledge, they have a greater opportunity to be convincing and thus have a stronger influence in construction projects. This applies not only to architects active in Sweden, but the results can also be applied to other professional roles without decision-making authority but who want to drive change in their organization. / Svenska byggsektorn står för en stor del av allt genererat avfall i Sverige vilket behöver förändras för att uppnå målet om att betydligt minska mängden avfall till 2030. Ett sätt att arbeta mot målet är genom att återanvända, eller återbruka, befintligt material. Arkitekten är ofta med i byggprocessens tidiga skeden, vilket är en viktig tidpunkt för att se till att återbruk blir en del av projekten. Arkitektrollen har potential att bidra till dagens hållbarhetsmål genom att uppmana till att återbruka material i projekten, samtidigt som det finns utmaningar som försvårar nyttjandet av rollens potential. Därför syftar detta examensarbete till att öka förståelsen om yrkesverksamma arkitekters uppfattning om sin roll i ett återbruksarbete inom byggprojekt genom att svara på hur deras återbruksarbete liknar karaktärsdragen av en förändringsagent. Studien syftar även till att utforska hur de kan utvecklas för att bättre driva återbruksarbetet vilket görs med hjälp av teoriområdet om förändringsarbete. Studien avgränsar sig till enbart arkitektrollen i återbruksfrågan inom byggprojekt. Vidare avses den informella rollen som förändringsagent eftersom arkitektyrket inte förefaller innefatta den formella rollen som förändringsagent. Dessutom görs en koppling mellan informella förändringsagenter och ledare i denna studie på grund av relationen mellan förändring och ledarskap. Ett kvalitativt tillvägagångssätt valdes eftersom studien har ett förstående syfte om arkitekternas personliga erfarenheter och perspektiv. Arbetet tar avstamp i två litteraturstudier, en kontextuell för en ökad förståelse för arkitektrollen i Sverige och centrala begrepp, samt en litteraturstudie som bidrar till ett teoretiskt ramverk inför den senare analysen. Därefter utfördes en intervjustudie med sju deltagande arkitekter som är yrkesverksamma inom Sverige med erfarenhet eller kunskap om återbruk. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av det utformade teoretiska ramverket för att koda och kategorisera svaren. Kodningen resulterade i tre separata tabeller med sorterade citat från intervjuerna. Dessa tabeller användes för att tolka sambanden mellan koderna och låta teman växa fram från analysen. Efter tematiseringen tolkades analysen från ett helhetsperspektiv för att dra slutsatser. Från litteraturstudien framkom att en förändringsagent, formell eller informell, kan vara vem som helst med förmågor för att driva en förändring. Utifrån intervjuerna kunde tydliga kopplingar göras mellan arkitektens återbruksarbete och de personliga förmågor som är nödvändiga för en förändringsagent att vara framgångsrik. Arkitekternas beskrivningar om deras återbruksarbete berörde inte deras egen auktoritet, vilket kan bero på att de inte har beslutsmakten i byggprocessen. Men genom deras personlighet, kommunikativa skicklighet och problemlösningsförmågan kan de få tillgång till formell och informell auktoritet, som är två viktiga faktorer för en förändringsagent. Analysen pekade på att arkitektens roll i återbruksarbetet handlar om att påverka och övertyga andra aktörer i byggprocessen. Förutom att arkitekterna har utvecklat flera av de personliga förmågorna som en förändringsagent behöver, driver dem även återbruksarbetet frivilligt, vilket är en aspekt som sammanfaller med en informell ledare. Sammantaget kan arkitektens roll i återbruksarbetet beskrivas som en kommunikativ informell förändringsagent, även om ingen arkitekt kallade sig själv för en förändringsagent. Det verkar således inte vara det viktigaste att vara medveten om konceptet förändringsagent för att agera som en sådan och därigenom ha bättre potential att arbeta med återbruk. Däremot är det inte hela lösningen för att nå hållbarhetsmålet att arkitekter agerar som förändringsagenter, men det kan vara en pusselbit som främjar ett ökat återbruksarbete. Vidare framkom kommunikation och kunskap som två kärnresultat för hur arkitekten kan utvecklas för att bättre driva återbruksarbetet. Alla föreslagna utvecklingsområdena berör på något sätt deras ihopsamlade kunskap och förmåga att kommunicera. Genom att förbättra sin kommunikation och kunskap har de större möjlighet att vara övertygande och därmed ha en starkare påverkan i byggprojekten. Detta gäller inte enbart för arkitekter verksamma i Sverige, utan resultaten kan appliceras på andra yrkesroller utan beslutsmakt men som vill driva en förändring inom sin organisation.

Tidigare forskning gör gällande att specialpedagogens uppdrag ofta är komplext och i hög grad kan skifta beroende av olika faktorer. I samband med utbrottet av Covid19 våren 2020 ställdes undervisningen hastigt om i den svenska gymnasieskolan. Omställningen används i denna studie för att belysa specialpedagogens uppdrag.  Syftet med studien är att skapa kunskap om det specialpedagogiska uppdraget och specialpedagogens roll vid förändring genom det specialpedagoger uttrycker om sina uppfattningar och upplevelser rörande uppdrag och roll vid tiden före, under och efter omställningen från närundervisning till distansundervisning. Vidare är syftet att analysera hur specialpedagogen på bästa sätt kan arbeta för att skapa goda förutsättningar för lärandet, och hur detta kan bli möjligt.  Då intresset för studien är specialpedagogers uppfattningar, åsikter, attityder och känslor, det vill säga specialpedagogernas egna upplevelser, kan studiens infallsvinkel beskrivas som fenomenologiskt inspirerad. Semistrukturerade intervjuer är metoden som används för datainhämtning. Det teoretiska analysbegrepp som används för att diskutera specialpedagogens uppdrag och roll är förändringsagent. Begreppet ligger till grund för den modell, kallad Specialpedagogen som förändringsagent-modellen, som har operationaliserats inom ramen för denna undersökning och som används för att tydliggöra respondenternas roller, och förskjutningen av de samma.    Studien visar att specialpedagoger upplever att de borde arbeta mer med handledning och skolutveckling för att på så sätt stödja elevers lärande,  än de i själva verket gör. Examensmålen stödjer det specialpedagoger uttrycker, då stöttning av elever är en del av uppdraget. För att specialpedagoger ska kunna ägna sig åt skolutveckling, krävs att detta är i förväg förhandlat och förankrat i organisationen. Dessutom krävs stöd, både från skolledning och från kollegor tillhörande samma profession, för att specialpedagoger ska kunna hävda sin roll då specialpedagogrollen innebär stora utmaningar i att svara upp mot de många olika behov som finns  i skolan.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att bidra med kunskap om hurspecialpedagogen tolkar det normkritiska uppdraget och hur hen beskriver sin egen kunskapoch förmåga att implementera och driva detta uppdrag i verksamheten. Tidigare forskningvisar hur en hbtq-inkluderande läroplan tenderar att generera begränsad förändring av skolansom verksamhet och att elever efterfrågar större synlighet av frågorna i den dagligaundervisningen. Vidare visar forskning på hur avsaknad av kunskap bidrar till en otrygghetinför att hantera frågor runt sexualitet och identitet då den heteronormativa matrisen skaifrågasättas. Ett förändringsarbete i enlighet med den nya läroplanen förutsätter kunskapvilket erhålls genom gemensam utbildning. Studiens resultat visar på stor diskrepans gällandespecialpedagogens roll i förhållande till det normkritiska uppdraget, vilket delvis kanförklaras av yrkesrollens breda och komplexa uppdrag. Resultatet visar att behovet av såvälegen som gemensam kunskap är stort, vilket även styrks av tidigare forskning, samt attytterligare kunskap efterfrågas. Vidare visar resultatet på hur specialpedagogens olikauppdrag, såsom att utveckla den tillgängliga lärmiljön, driva skolutvecklingsfrågor samthandleda pedagoger, tolkas på diametralt skilda sätt i förhållande till det normkritiskauppdraget. Då frågornas placering i läroplanens inledande delar fastställer att uppdragetinvolverar skolans samtliga personal menar vi att denna variation av tolkningar ärproblematisk. Specialpedagogens roll gällande delaktighet och ansvar i skolans normkritiskauppdrag är enligt denna placering inte förhandlingsbar. Med anledning av detta menar vi attspecialpedagogens uppdrag är förenligt med möjligheten att anta rollen somförändringsagent, med syfte att belysa rådande heteronorm i skolans verksamhet.