Problematiken i denna studie är baserad på tolkningsutrymmet i IAS 36 vid nedskrivningsprövningar av goodwill, bedömningar som krävs av CFO och revisor vid dessa nedskrivningsprövningar och CFO:ns syn på revisorns roll i nedskrivningsprocessen. Studien ämnar bidra till en ökad förståelse ur CFO:ns perspektiv kring hur svenska börsnoterade företag resonerar vid nedskrivningsprövningar och eventuella nedskrivningar av goodwill enligt IAS 36, samt hur CFO:n ser på revisorns roll i denna nedskrivningsprocess. Enligt agentteori är revisorns roll att reducera delar av den informationsasymmetri som råder mellan företagsledning (CFO) och ägare. Alternativa teorier till agentteorin användes i denna studie för att bidra till en utvecklad syn på revisorns roll. En kvalitativ ansats valdes för att studera fenomenet och semistrukturerade intervjuer utfördes. Årsredovisningar och mediekällor användes som komplement till de semistrukturerade intervjuerna. Under intervjuerna behandlade vi nedskrivningsprövningar enligt IAS 36, hur CFO:n ser på revisorns roll, vilka förhandlingar som uppstår mellan CFO och revisor samt hur dessa påverkar nedskrivningsprövningar och eventuella nedskrivningar av goodwill. Utifrån det empiriska underlaget har studien visat att CFO:n såg på revisorns roll som antingen proaktiv (rådgivande) eller reaktiv (granskande) vid nedskrivningsprövningar av goodwill och detta påverkade hur tolkningsutrymmet i IAS 36 hanterades av CFO:n. Inga generella slutsatser om hur CFO:s ser på revisorns roll i samband med nedskrivningsprövningar av goodwill kan dras. Däremot kan denna studies resultat styrka de alternativa teorierna som använts i denna uppsats där revisorn inte endast är av granskande karaktär utan även av rådgivande. Detta ger ett utvecklat synsätt på revisorns roll vid nedskrivningsprövningar av goodwill och motsätter revisorns roll enligt agentteorin, där revisorn ses vara av granskande karaktär och fungera som en jämvikt till den rådande informationsasymmetrin mellan företagsledning (CFO) och ägare.

<p>I denna uppsats är utgångspunkten att affärsförhandlingar blir allt viktigare som ett område för yrkeskunnande, kompetens och lärande. Trots detta saknas forskning ur ett pedagogiskt perspektiv på området.</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka området affärsförhandling och dess potential som pedagogiskt forskningsområde. Detta har skett genom att studera ett antal företag med grund inom kunskapsekonomin och vars verksamhet omfattar komplexa affärer. Undersökningen har genomförts i form av form av kvalitativa intervjuer med yrkespersoner som besitter stor erfarenhet och kunskap av affärsförhandlingar på sina respektive områden. Resultatet dessa intervjuer har sedan jämförts och analyserats med hjälp av ett antal i bruk varande teorier och modeller på det pedagogiska området.</p><p>Studien visar att affärsförhandling kan ses som en social, situerad, dialogisk och resultatorienterad process där det ofta saknas en gräns mellan försäljning och förhandling. Denna process kan omfatta samarbete mellan ett flertal individer på den säljande respektive köpande sidan och studien visar att det bl a av detta skäl finns anledning att vidare undersöka lärande på området ur ett sociokulturellt perspektiv. Det resultatorienterade draget i affärsförhandlingar är en indikation på att området också lämpar sig för studier av yrkeskunnande och kompetens inom den föreställningsram som Ellström (2004) beskrivit. Vid jämförelser med Dreyfus & Dreyfus femstegsmodell för vuxnas lärande (2007) visar studien att området affärskompetens väl kan studeras med denna modell som utgångspunkt.</p><p>Vissa aspekter på affärsförhandling, t ex betydelsen av förberedelser och uppföljning, har också identifierats i studien och dessa aspekter kan framhållas som pedagogiska forskningsområden med potential.</p>

I denna uppsats är utgångspunkten att affärsförhandlingar blir allt viktigare som ett område för yrkeskunnande, kompetens och lärande. Trots detta saknas forskning ur ett pedagogiskt perspektiv på området. Syftet med uppsatsen är att undersöka området affärsförhandling och dess potential som pedagogiskt forskningsområde. Detta har skett genom att studera ett antal företag med grund inom kunskapsekonomin och vars verksamhet omfattar komplexa affärer. Undersökningen har genomförts i form av form av kvalitativa intervjuer med yrkespersoner som besitter stor erfarenhet och kunskap av affärsförhandlingar på sina respektive områden. Resultatet dessa intervjuer har sedan jämförts och analyserats med hjälp av ett antal i bruk varande teorier och modeller på det pedagogiska området. Studien visar att affärsförhandling kan ses som en social, situerad, dialogisk och resultatorienterad process där det ofta saknas en gräns mellan försäljning och förhandling. Denna process kan omfatta samarbete mellan ett flertal individer på den säljande respektive köpande sidan och studien visar att det bl a av detta skäl finns anledning att vidare undersöka lärande på området ur ett sociokulturellt perspektiv. Det resultatorienterade draget i affärsförhandlingar är en indikation på att området också lämpar sig för studier av yrkeskunnande och kompetens inom den föreställningsram som Ellström (2004) beskrivit. Vid jämförelser med Dreyfus &amp; Dreyfus femstegsmodell för vuxnas lärande (2007) visar studien att området affärskompetens väl kan studeras med denna modell som utgångspunkt. Vissa aspekter på affärsförhandling, t ex betydelsen av förberedelser och uppföljning, har också identifierats i studien och dessa aspekter kan framhållas som pedagogiska forskningsområden med potential.

Under 2009 genomförde Uddeholm i Hagfors ett konjunkturavdrag, vilket var den första överenskommelsen i sitt slag. Konjunkturavdraget gick ut på att alla anställda fick gå ner åtta timmar i arbetstid, med villkoret att gå ner tio procent i lön. Denna överenskommelse gällde hela företaget, vare sig man var fackligt ansluten eller inte. Syftet med denna uppsats är att genom ett förutsättningslöst arbetsätt belysa konjunkturavdraget. Arbetssättet i uppsatsen förhåller sig till en metod som kallas grundad teori, som bygger på författarnas öppna sinne, tabula rasa. Som grund för informationssökandet genomförde vi intervjuer med de olika fackliga organisationerna; Ledarna, Unionen, Sveriges Ingenjörer och IF Metall, som är närvarande vid Uddeholm. Dessa intervjuer kombinerades med två representanter från företagsledningen samt två arbetsledare. De kategorier vi fick fram genom de intervjuer som genomfördes var solidaritet, förhandlingar, kompetensbevarande, implementering av avtalet, alternativa vägar, hot från intressenter och påverkan. Detta vävs sedan ihop till en gemensam kategori som vi valt att kalla socialt ansvar. Den genomgående trenden inom Uddeholm, att involvera fackliga organisationer, är något vi hoppas de fortsätter med. I slutsatsdelen fastslår vi med hjälp av tillgänglig litteratur, att Uddeholm är inne på helt rätt spår när det kommer till socialt ansvarstagande.

Enligt 11 § MBL är arbetsgivaren skyldig att på eget initiativ kalla till förhandling innan han/hon fattar beslut i frågor som utgör viktigare förändring av hans/hennes verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagarna. Denna primära förhandlingsskyldighet gäller endast mot de kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationerna. Syftet med uppsatsen är dels att belysa den här primära förhandlingsskyldigheten och dels beskriva hur den kan tillämpas i praktiken. Frågeställningarna som behandlas är därför följande: Kan arbetsgivaren identifiera de frågor som hör hemma i 11 § MBL? Förhandlar arbetsgivaren enligt 11 § MBL? Finns det andra sätt att komma överens än genom förhandling? Är förhandlingsskyldigheten en nackdel eller är det en fördel att MBL finns för relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden? För att kunna besvara dessa frågor ges först en teoretisk inblick i 11 § MBL medan en undersökning vidtogs på ett företag i syfte att studera den praktiska tillämpningen av nämnda lagrum. På företaget där undersökningen ägde rum har tillämpningen av arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL anpassats till verksamheten genom ett Utvecklingsavtal. Företaget ifråga har stående möten en gång i veckan där personalchefen, en personalkonsult och de fyra kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationerna är närvarande. På dessa mötens agenda står företagets verksamhets- och bemanningsfrågor. Syftet med 11 § MBL är att parterna ska verka för att nå gemensamma beslut och där tycker jag att det aktuella företaget har uppvisat ett väl fungerande arbetssätt.

<p>Enligt 11 § MBL är arbetsgivaren skyldig att på eget initiativ kalla till förhandling innan han/hon fattar beslut i frågor som utgör viktigare förändring av hans/hennes verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagarna. Denna primära förhandlingsskyldighet gäller endast mot de kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationerna.</p><p>Syftet med uppsatsen är dels att belysa den här primära förhandlingsskyldigheten och dels beskriva hur den kan tillämpas i praktiken. Frågeställningarna som behandlas är därför följande: Kan arbetsgivaren identifiera de frågor som hör hemma i 11 § MBL? Förhandlar arbetsgivaren enligt 11 § MBL? Finns det andra sätt att komma överens än genom förhandling? Är förhandlingsskyldigheten en nackdel eller är det en fördel att MBL finns för relationerna mellan parterna på arbetsmarknaden? För att kunna besvara dessa frågor ges först en teoretisk inblick i 11 § MBL medan en undersökning vidtogs på ett företag i syfte att studera den praktiska tillämpningen av nämnda lagrum.</p><p>På företaget där undersökningen ägde rum har tillämpningen av arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet enligt 11 § MBL anpassats till verksamheten genom ett Utvecklingsavtal. Företaget ifråga har stående möten en gång i veckan där personalchefen, en personalkonsult och de fyra kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationerna är närvarande. På dessa mötens agenda står företagets verksamhets- och bemanningsfrågor. Syftet med 11 § MBL är att parterna ska verka för att nå gemensamma beslut och där tycker jag att det aktuella företaget har uppvisat ett väl fungerande arbetssätt.</p>

No description available.

Through an older study auspices, awakened an interest to study how the statesmen manage the world order. The answer has its starting point in diplomacy. This paper will focus on the most criticized and controversial branch of diplomacy: the quiet diplomacy. The quiet diplomacy is a deemed confidential and flexible method that is adopted for particularly sensitive conflict resolutions, which takes place at an intergovernmental level. The main purpose of this paper is to examine the diplomatic process in three journalistic cases. Although, these cases are different in one significant standing, one resemblance may be noticed. All cases encompass a quiet diplomacy. Have the quiet diplomacy developed opportunities or obstacles in the various mediation activities? Theories in the form of analysis dimensions serve as the framework in this paper and are tasked to derive the concept through the respective cases.

This thesis examines third-party actor influence on the domestic level in the ongoing diplomatic negotiations between P5+1 and Iran, with the research question being; What demands, arguments and strategies does the Congress and AIPAC use to influence the negotiation process between the U.S. and Iran? Secondly, what are their goals for doing so? Furthermore, the combined theoretical framework has been applied onto the material using a critical method in order to answer the questions. Legislative bills from the Congress, regarding congressional insight to the agreement, have been approved. In this pressured negotiation process with high stakes it is astounding that these actions are allowed. Due to this behavior from Congress, amongst others, it becomes interesting to study the negotiation process and its salient third-party actor influence. The results suggests that legislative actions combined with various demands and arguments, focused on mistrust of Iran, history and the security of Israel, are their main strategies to gain influence. An additional new, third, level has also been discovered by the authors of this thesis in regards to these complicated negotiations.

Uppsatsen syfte är att undersöka hiv-positivas berättelser om (framtida) relationer, vilka strategier kring relationer (och framtiden) som finns i dessa berättelser och vilka samhälleliga normer som återfinns i individernas berättelser. Syftet har även varit att sprida information om hiv inom akademien, att låta hiv-positivas berättelser höras och bli aktiva, talande subjekt och att analysera dessa berättelser i en samhällelig kontext. Uppsatsens bakgrund tar upp medicinska, historiska och samhälleliga kontexter och visar på relationen mellan tid, plats, medicinska framgångar och värderingar. Det finns få studier gjorda under 2000-talet som både tar upp ett normkritiskt perspektiv på samhälleliga diskurser och innehåller hiv-positivas berättelser och förhandlingar med bilder av hiv(-positiva). Det saknas dessutom studier om hiv som har ett vi-perspektiv, det vill säga ett forskarperspektiv som inte studerar ’de där’ utan har egna levda erfarenheter med i forskarpositionen. Positionens genomskinlighet och reflexivitet är vidare ett led i en kritisk, feministisk metodologi med stark tradition i genusvetenskaplig forskning. Uppsatsens metod är en fläta mellan enkäter, intervjuer och minnesnotiser som syftar till att skapa en nyanserad bild av (ett urval) hiv-positivas berättelser om sin livssituation och sin syn på (framtida) relationer. Det intersektionella teoretiska begreppen är hämtade från queerteori, crip-teori och postkolonial teori: agens, normativitet, heteronormativitet, performativitet, subversivitet, vithet, strategier för ökad livskvalitet och hälsonormativitet. I uppsatsen träffar jag 32 personer som besvarat en enkät, samt fem personer som lever med hiv i Sverige idag under 2010-talet, nämligen uppsatsförfattaren (mina minnesnotiser), Doris, George, Rhoda och Marianne. Informanterna förhandlar på olika sätt med normer kring kön, sexualitet, etnisk tillhörighet, ålder och friskhet och med strategier för sina relationer. Hiv är en tabusjukdom samtidigt som det en sjukdom som vilken sjukdom som helst. Den är inte självvald, kräver mediciner, innebär kris och den som har sjukdomen vill inte ha den men kan leva med den. Det ser vi i de berättelser som Rhoda, Marianne, Doris och George berättar och som jag menar är hoppfulla. Alla fyra har sociala nätverk av personer runt omkring dem som vet om deras hiv-status och som stöttar dem på olika sätt. Samtidigt drömmer Rhoda, Marianne och Doris om framtiden och ser ljust och med hopp på framtiden medan George redan lever sin framtidsdröm. Hur nöjda informanterna är med sina relationer och med sina liv och hur framgångsrika deras strategier är beror på vilka valmöjligheter de har utifrån sin sociala situation, sina nätverk och sin relation till hiv-diskursen. Detta utgör deras rörelsemöjlighet, förhandlingsposition och mått av underordning. Det blir tydligt att hiv synliggör olika normer, hur de samverkar samt hur den praktik systemen premierar är omöjliga att uppnå eftersom de är ofrånkomliga komedier. Det performativa avslöjas i exempelvis vithet, friskhet och heterosexualitet. Genom att analysera hiv och dess diskurser tillsammans med hiv-positivas egna berättelser ser vi diskrepansen mellan hiv-positivas verklighet och samhällets syn som pekar ut riskgrupper, förövare och offer. Jag ser att alla som inte ingår i riskgruppen antas vara hiv-negativa, för det som ligger utanför kategorierna är normen och normen är frisk, hiv-negativ. Jag ser tyvärr också en rädsla i Georges, Doris’, Rhodas och Mariannes berättelser om (framtida) relationer där en annan hiv-positiv person blir den enda önskade partnern. Positionen som hiv-positiv, oavsett om hiv anses ha stor eller liten påverkan på livet, är på många sätt en avvikande position där underläget blir större i relation till en hiv-negativ person. Det skapar en sårbarhet att förhandla med negativa diskurser, att känna sig beroende av människors lojalitet och tystnad, att kontinuerligt äta mediciner samt att ha specifika sexuella praktiker. Informanterna uppskattar och önskar fler (hiv)positiva frizoner, mötesplatser och relationer där hiv normaliseras, där de blir acceptabla subjekt och där hiv genom att inte behöva uttalas både kan vara en del av en som person, samtidigt som hiv kan vara ”no big deal”.