Syftet med vår forskningsstudie har varit att undersöka pedagogers uppfattningar kring populärkulturens roll i förskolan. Det sociokulturella perspektivet ansåg vi skulle hjälpa oss att på ett bra sätt belysa detta ämne. Utifrån den teorin valde vi att använda begreppen redskap, social interaktion samt stöttning för att analysera vårt insamlade empiriska material. Frågeställningar som vi har utgått ifrån i studien behandlar punkter om pedagogers uppfattning kring populärkulturella karaktärer i barns lek, vilket utrymme dessa intressen ska ges i verksamheten samt vilka eventuella möjligheter eller hinder som kan uppstå i arbetet med populärkultur. Metodvalet utgjordes av både intervjuer på plats i verksamheten samt intervju via e-post. Det var sammanlagt sju pedagoger som medverkade i studien. Resultatet som kommit fram ur analyserandet av datamaterialet belyser vikten av att arbeta med populärkulturen i förskolans verksamhet. Slutsatsen visar på pedagogens betydande roll i mötet med barnen och deras populärkulturella intressen samt vikten av att vara insatt och öppen för den värld som populärkulturen utgör för barnen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur makt och motstånd mellan vuxna och de yngre barnen tar sig i uttryck i hallsituationen vid på- och avklädning. Vi vill även identifiera dominerande diskurser som kan ligga till grund för pedagogernas och barnens agerande. För att undersöka detta har vi använt oss av videoobservationer som metod, och för att analysera det empiriska materialet har vi inspirerats av diskursanalys. Vi har i vår studie kunnat synliggöra hur makt och motstånd på olika sätt tar sig i uttryck i hallen. Genom vår analys av det empiriska materialet har vi kunnat få syn på en diskurs som vi uppfattar råder. Den möjliga diskursen är diskursen om det kompetenta barnet. Vidare i analysen berör vi också pedagogers och barns positionering, barns motstånd som förhandling samt barnet som kompetent. Vår huvudsakliga slutsats är att makt och motstånd finns i varje situation och att det inte är något vi kan undkomma.

Syftet med denna studie är att redogöra och analysera hur sex förskollärare talar om musiken i förskolan med fokus på dess lärandepotential, hur den kan användas för kreativt skapande, vilka kommunikativa möjligheter konstformen besitter samt vilka svårigheter och möjligheter som musikundervisningen kan medföra. Detta gjorde vi genom att utföra en intervjustudie där vi intervjuade sex stycken förskollärare. Förskollärarna berättade att musiken kan tillföra lärande inom många olika ämnen i förskolan samt att musiken har stor potential för skapande och kreativitet. Musikämnet beskrevs av förskollärare som ett medel för att öppna upp för konversation samt en kommunikativ konstform i sig. Förskollärare berättade att musikundervisningen är enkel att bedriva i förskolan såvida man har rätt inställning, men att ytterligare kunskap och färdigheter kring musiken är fördelaktiga. Som slutsats visade det sig att alla förskollärare vi intervjuade uttryckte att de höll musiken levande i förskolan och inte hade några problem med att motivera och hålla i musikundervisningen.

Syftet med denna studie var att utifrån en fenomenologisk ansats utforska hur förskollärarna uppfattar matematikundervisning i förskolan. För att undersöka detta använde vi oss av en kvalitativ forskningsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Studien berörde nedanstående frågeställningar: Vilka upplevelser har förskollärare i matematik? Hur arbetar förskollärarna med matematik i förskolan? Hur upplever förskollärarna sitt arbete för att uppnå läroplanens mål i förskolan? Resultatet i studien visade på att den didaktiska kompetensen och kunskapen i barnens matematiska utveckling har stor betydelse för hur förskollärare väljer att arbeta och medvetandegöra matematiken för att få barnen att utvecklas mot de matematiska läroplansmålen. Det sker hela tiden ett medvetet arbetssätt i att benämna och uppmärksamma matematiken i verksamhetens dagliga arbete, men även i andra situationer som planerade aktiviteter, i leken och skapande. Förskollärarna i studien visar tydligt på hur det går att påverka barns känslomässiga förhållningssätt till matematiskt lärande. Inte minst därför bör lärarnas arbete för att ständigt försöka skapa intresse betraktas som något oerhört betydelsefullt.

Syftet med denna studie var att undersöka hur dessa förskollärare arbetar när de vill få in barnens kultur och modersmål i verksamheten. Vad för aktiviteter har de och vad för material använder de sig av för att uppnå detta. Semistrukturerad intervju var den intervjuform som användes i denna studie, där all data analyserades sedan med tematiskt analys. Resultaten visade att dessa förskollärare inte hade några större svårigheter med att inkludera barnens modersmål och kultur i verksamheten. De hade olika aktiviteter och material som gjorde det möjligt för dem. Slutsatsen visar att förskollärare kan skapa en miljö där barnen kan utvecklas i sitt modersmål samt dela med sig av sin kultur. För att uppnå detta så behöver de få kunskaper om flerspråkighet, samt visa barnen att de är intresserade av deras kultur och modersmål.

I denna studie intresserar vi oss för ansvarsbegreppet i relation till läroplansformuleringar. Vi har jämfört förskolans läroplaner (Lpfö 98 1998, Lpfö 98 2010, Lpfö 98 2016, Lpfö 18 2018) för att studera förskollärares explicit formulerade ansvar i verksamheten. Vi har använt oss av en kvalitativ textanalys och utgångspunkten har varit de forskningsfrågor som vi anser har relevans för studiens syfte. Våra forskningsfrågor är: Hur är förskollärarens ansvar framskrivet i läroplanerna? Hur formuleras arbetslagets ansvar i läroplanerna? Vilka förskjutningar framträder mellan de olika läroplanerna gällande diskursen om förskollärarens ansvar? I resultatet får vi syn på att diskursen om ansvar i förskolan förskjutits, från att beröra hela arbetslaget till att specifikt gälla förskollärare. Därmed menar vi att förskollärarens profession idag hamnat i nytt ljus. Genom en närgranskning av läroplanernas formuleringar har vi ämnat synliggöra på vilket sätt förskjutningar framträder samt hur de kan förstås i relation till olika läroplanstraditioner. Vår slutsats är att den svenska förskolemodellens traditionella ställning utmanas av ett marknadsanpassat synsätt på såväl samhälle som förskola. Detta ger konsekvenser för ansvarsdiskursen kopplat till olika yrkespositioner i förskolan.

Syftet med studien var att synliggöra pedagogernas sätt att kommunicera med barn, som inte har svenska som förstaspråk, vid måltider. Detta har vi studerat genom observationer på en mångkulturell förskola vid lunch och mellanmål. Vid vår studie observerade vi två pedagoger och deras sätt att kommunicera med fyra barn i fyra–fem årsåldern vid måltider. Resultatet visade att pedagoger är öppna till kommunikation med barn vid måltider och börjar dialogen kring ämnet mat och utifrån det leds diskussionen vidare utifrån barnens intresse. Olika begrepp, frågor och inkludering av barn som sitter på samma bord är några av språkstimulerande sätt när det gäller kommunikationen. Däremot upptäckte vi att det saknas möjlighet för användning av flera språk under måltiderna. Vidare konstaterade vi också att även kroppsspråket användes i kommunikationen genom “ramsan” där barn gör rörelser samtidigt som de sjunger. / Förskoledidaktik

Studien har syftet att undersöka hur barnen använder sig av byggmaterialet på en förskola samt hur det blir en del av barnens subjektskapande. Studien använder sig av feministisk poststrukturalism som teori, en annan del av teorin är begreppet diskurs där ”det kompetenta barnet” dyker upp i mina observationer. Genom observationer av en grupp barn i åldern tre till fyra år på en förskola under sammanlagt fem timmar har jag analyserat om det finns eller inte finns vissa skillnader mellan hur pojkar och flickor använder sig av byggmaterial. Det framkom ganska snabbt att det finns vissa skillnader mellan hur pojkar och flickor förhåller sig till byggmaterial samt hur de väljer att bygga med byggmaterial. Pedagogerna har en stor påverkan vad gäller hur barnen använder sig av material eftersom det är de som bestämmer vad som skall erbjudas barnen.

Denna studie har till syfte att undersöka hur förskollärare upplever arbetet med barns känslor. För att undersöka detta har data samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare samt analyserats utifrån tematisk analys. Den teoretiska utgångspunkten för studien är fenomenologi med fokus på upplevelser av fenomen och livsvärldsbegreppet. Resultatet visar att känslor har ett stort utrymme i förskolan men att utrymmet kan vara kontextbundet. Arbetet med att hjälpa barn förstå och hantera sina känslor beskrivs av förskollärarna som ett viktigt och vardagligt arbete. Resultatet visar också på vilka utmaningar förskollärarna upplever finns i arbetet med känslor.

Samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavaren är en oundviklig aspekt inom förskolan. Syftet med vår studie är att undersöka och få djupare kunskap om förskollärares perspektiv på samverkan med vårdnadshavare inom ramen för förskolan. Studien tar hänsyn till utmaningar samt möjligheter som kan upplevas för fungerande samverkan enligt åtta förskollärare. Med ett stöd av samverkansteori har vi tematiskt analyserat data från deras intervjuer för att lyfta fram upprepande representerade teman. I studiens resultatet och diskussion visas tre teman, som utifrån en samverkansteoretisk utgångspunkt samt i stöd av tidigare forskning inom området reflekteras. I studien lyfts att samverkan kan upplevas på flera olika sätt och att det möjligtvis kan vara väsentligt med en god relation till hemmet. Det framgick även att flera förskollärare i studien upplever att en del möjligheter och utmaningar i samverkansuppdraget som förskollärare. Studien avslutas med ett resonemang kring hur begreppet samverkan skiljer sig från samarbetet som många gånger tar plats i förskolan som arena.