Lärplattor används allt mer i förskolan och ändringar är på gång i och med den reviderade läroplanen för förskolan, vilken träder i kraft juli 2019. Avsikten med förslagen är att förbereda morgondagens medborgare för ett alltmer digitaliserat samhälle. Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers föreställningar gällande lärplattor i förskolan och hur pedagoger menar att dessa integreras i verksamheten. Studien grundar sig i en digital enkätundersökning riktad till pedagoger i förskolan inom Stockholms län. Enkäten har besvarats av 50 pedagoger. Studien utgår ifrån det sociokulturella perspektivet. Utifrån vårt syfte och våra frågeställningar kommer vi fokusera på begreppen artefakt, mediering och stöttning.   Resultatet visar att pedagogerna har en positiv inställning till lärplattan i verksamheten och att deras intention kring användandet av lärplattan främst är att den används som ett hjälpmedel och komplement för att skapa lärtillfällen. Slutsatsen vi kan dra av detta arbete är att dagens barn växer upp i en värld där digitaliseringen är en självklarhet, som inte går att hejda. I och med att barn har möjlighet att nyttja lärplattor i förskolor blir den således ett viktigt verktyg i att förstå omvärlden och ett viktigt redskap i barnens kunskapsutveckling.

Syftet med denna studie är att närma sig 3–5 åriga barns perspektiv på den fria leken i förskolans inomhusmiljö. Genom observation i selektivt återkommande form har vi studerat barnen i den fria leken och därefter med fenomenologi som teoretisk utgångspunkt analyserat hur deras görande kan förstås som uttryck för mening och som uttryck för deras perspektiv på den fria leken. Syftet har brutits ner till de undersökningsbara frågeställningarna: vad visar sig meningsfullt för barnen i den fria leken? Vilka essenser framträder för barnen av fenomenet fri lek? Resultatet visar att de essenser som framträder för barnen av fenomenet fri lek är gemenskap, leken och känslan vilket utgör de tre kategorier som induktivt reducerades fram ur observationsmaterialet. Dessa essenser svarar också på frågan vad som visar sig meningsfullt för barnen i den fria leken. Analysen visar att barnen i den fria leken ser mening i gemenskap med andra barn, en specifik lek och även i den bubblande, härliga känslan som vi sett ofta uppstår i barns lek. Våra slutsatser av denna studie är att meningen med att leka för barnen när de själva får välja är att skapa gemenskap med andra barn, leka en specifik lek eller att skapa eller upprätthålla en positiv och härlig känsla som uppstår när de leker. Slutsatsen av denna studie är även att det i förskolan behöver skapas tid och rum för barnen att mötas i egeninitierad lek där de kan dela gemenskap, specifika lekar eller känslor med varandra.

Vårt syfte med denna studie är att undersöka hur barn i förskolan samspelar och interagerar med naturen. Som metod kommer vi använda oss av observationer, gåturer och informella samtal. Vårt resultat visar att naturens artefakter kan användas för att skapa ett socialt samspel barnen sinsemellan samt skapa ett socialt lärande, barns relationer till naturen och varandra kan uppstå genom socialt samspel eller lek. Genom att barn undersöker och ställer frågor medieras kunskap med hjälp av artefakter i det sociala lärandet (Williams 2011, s 40). Vår slutsats är att barnen på den avdelning som undersökningarna gjordes använde sig aktivt av de olika artefakterna som naturen har att erbjuda för att påbörja det sociala samspelet med sina kamrater. Vi kan även dra slutsatsen att barns interaktion är en viktig del av lärandeprocessen, då kunskap bildas och ombildas (Änggård 2008, s 231).

Studiens syfte är att undersöka det berättelsebara i förskolebarns lärprocesser i språkande, läsande och skrivande. Adriana Cavareros teorier om relationerande narrationer används tillsammans med pedagogisk dokumentation. Genom textanalys av pedagogisk dokumentation kring barns arbete med namn, gavs möjlighet att pröva hur barn utforskar språkets innehåll utifrån det som överraskar och ifrågasätter konventioner och hur detta ofta sker genom relationerande berättelser. Studien visar potentialen i att lyssna efter det oväntade som barnen ger uttryck för och haka i detta för att bygga ut eller skapa ny kunskap. Pedagogisk dokumentation blir en mötesplats för olika erfarenheter och uttryck i samhället där barnen får möjlighet att fortsätta undersökandet i nya kontexter och konstellationer. Barnen i studien undersöker språkets unika uttryck och vad språket kan göra. Detta genererar behovet att undersöka traditionella konventioners gränser, där vem som skriver får betydelse för vad som skrivs. Definitionen av språk blir mångfaldig och genererar nya frågor kring hur verbalt språk, skriftspråk, symbolspråk och bildspråk kan ge uttryck för olika innehåll när de står i relation till varandra. Om pedagoger använder pedagogisk dokumentation som en mötesplats där alla bidrar med olikhet kring gemensamma frågor ges möjlighet att kombinera det visuella språket och berättandet, till att härbärgera mångfacetterade förståelser och diskussioner.

Denna studie syftar till att synliggöra den (o)synliga musiken i förskolans verksamhet. Med den (o)synliga musiken menar vi i denna studie den musik som redan finns i verksamheten, men som i första hand inte uppfattas som ett musikskapande. Med stöd utav Aktör-nätverksteorins metodansats har vi identifierat nätverk och aktörer som tycks ingå i den (o)synliga musiken i förskolan. Arbetet med metodansatsen ihop med fältanteckningar och miljö- och materialinventeringar bidrog till att vi kunde besvara studiens frågeställningar. Det visade sig att musikskapandet uppstod kontinuerligt i verksamheten mellan barn och material som används dagligen i verksamheten. Tillsammans skapade barnen ihop med materialet olika musikskapanden likt spelandet av olika instrument. Det visade sig i studien, hur fenomenet av rytm var avgörande för huruvida vi som observatörer tolkade datan som ett undersökande eller musikskapande. Inom de musikskapande observationerna, visade det sig sedan vara fenomenet av agens som gjorde att nätverken transformerades till musikskapande nätverk.  Rimliga slutsatser vi kan dra utifrån studien är att allt och alla bör ses som potentiella musikskapande aktörer. Detta då musikskapandet uppstod i barnens vardagliga göranden, vilket visar på att musikens faktiska plats, möjligen existerar i större bredd och omfång än vad vi tror. Avslutningsvis lyfter studien hur fenomenet av agens, är avgörande för huruvida ett görande fortgår eller inte.

Syftet med denna studie är att lyfta upp förskollärarnas synpunkter och erfarenheter om hur de kan skapa möjligheter för de barn som vill prova på ledarrollen under sin lek på förskolan. För att undersöka vårt syfte har vi formulerat två frågeställningar: Vilka strategier och förmågor anser förskollärare att barn behöver utveckla för att kunna positionera sig som ledare i sin lek på förskolan och vad anser förskollärare att pedagoger kan göra för att stötta barn som vill prova på ledarrollen i sin lek på förskolan? För att genomföra vår studie har vi använt kvalitativa intervjuer, som vi har spelat in, transkriberat, sammanfattat och analyserat utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet av vår studie visar att barnen behöver utveckla vissa förmågor, framförallt språket, och vissa strategier för att kunna leda i en lek. Studien visar också förskollärarnas medvetenhet och engagemang i sitt arbete med utvecklingen av barns förmågor för att främja till utvecklingen av starka och självständiga individer.

I den här studien har jag behandlat frågor som rör alla barn i förskolan samt de pedagoger som dagligen arbetar med barnen. En kvalitativ studie har genomförts genom videoobservationer som tydligt har visat hur pedagoger designar mindfulness-aktiviteter i förskolan. Studiens syfte var att, utifrån ett multimodalt designteoretiskt perspektiv, få ökad kunskap om hur pedagoger designar mindfulness-aktiviteter i förskolans praktik. I resultat och slutsats framkom det att mindfulness-aktiviteter kan designas på olika sätt beroende på vilka förutsättningar förskolan har. Det framkom även att i användningen av mindfulness-aktiviteter använder pedagoger sig av flera teckensystem såsom, gester, rörelser, ljud, röst, positionering, volym etc. i kommunikationen med barn, vilka även barnen använde sig av. Resultat tyder också på att barn designar sina egna lärvägar i aktiviteter, genom de teckensystem som finns tillgängliga i pedagogers design av aktiviteter.

No description available.

Studien syftar till att observera hur omsorg görs i det digitala gränssnittet i relation till surfplattor i en förskolekontext och vi har utfört observationer på en förskoleavdelning med barn i åldrarna 1-3 år. Resultaten analyseras utifrån multimodal- och designorienterad teori och utgår från omsorg som en pedagogisk kompetens som kan möjliggöra ett omsorgsfullt samspråkande. Studiens resultat visar att omsorg i det digitala gränssnittet i relation till surfplattor görs på flera olika sätt. Resultatet belyser betydelsen av pedagogers förhållningssätt i arbetet med surfplattor då omsorgen som görs på avdelningen kan relateras till pedagogernas kompetens och roll som barnens omsorgsgivare. Omsorgen görs i teckenskapande aktiviteter som tycks kännetecknas av att pedagogerna visar genuint intresse, bekräftar barnens kommunikation och är fysiskt tillgängliga för omsorgsfulla handlingar. Omsorgen verkar även göras i relation till meningserbjudanden i surfplattans design, vilket bidrar till positiva samspelssituationer som kännetecknas av omsorgsfullt samspråkande där surfplattan kan förstås som ett gemensamt intressefokus.

Vår studie syftar till att undersöka hur verksamma förskollärare upplever och beskriver begreppet barn i behov av särskilt stöd samt om de upplever att de har den kunskap som krävs i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Utifrån vårt resultat vill vi undersöka om det stämmer överens med tidigare forskning. Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer med förskollärare, som vi analyserat med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Resultaten i undersökningen visade på att förskollärarna upplever att begreppet barn i behov av särskilt stöd är mångtydigt och visar på ett stort spektra. Resultatet visar även att förskollärarna anser att man aldrig blir fullärd i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd, de menar att man kan ha kunskaper inom ett område men sakna kunskap inom ett annat. I våra intervjuer har vi likt den tidigare forskningen sett att diagnoser är en förutsättning för att få resurser. Studiens slutsatser ger oss förståelse för hur förskollärare i praktiken upplever arbetet med barn i behov av särskilt stöd. I synnerhet har det framgått att förskollärarna upplever att de saknar kunskap inom ämnet och därför är det nödvändigt med kompetensutveckling samt handledning från specialpedagog.