I denna kvalitativa studie undersöks det hur pedagoger kan använda Utbildningsradions (UR) som är en gratistjänst i lärande syfte. Vi har intervjuat pedagoger i vilken utsträckning de har fått stöd av UR:s utbud i matematik för att kunna stötta barnen och få mer förståelse för matematik genom digitala verktyg eller de hinder som kan uppstå i barnens matematiska lärande. Vi vill också synliggöra pedagogernas ursprungliga kompetens i matematik och digitalisering för att få en bredare förståelse om pedagoger blir säkrare i deras undervisning och om de har fått tillräckligt med handledning i det här två ämnen. För att undersöka detta tog vi hjälp av den socialsemiotiska teorin och en tematisk analys för att kunna komma fram till studiens resultat. Resultatet visade att UR:s utbud i matematik kan ha en gynnsam inverkan på barns lärande i matematik när pedagoger organiserar varierad matematikundervisning. Sålunda att barnen får ta del av både UR:s utbud och vanlig matematikundervisning för att kunna få en större begreppsuppfattning i matematik. För om pedagogers syn på matematik är negativ kan det till följd utav detta påverka barnens lärande ogynnsamt och bli ett hinder för barnen om de endast får likadan undervisning utan variation. Det visade sig att om pedagogerna hade fått tillräckligt med undervisning i matematik och handledning i digitalisering förenklades arbetet ute på förskolorna.

Denna studie syftar till att synliggöra vilka diskurser, normer och makt som framträder i sex handlingsplaner ifyllda av pedagoger från två kommuner. Dessa handlingsplaner utgår från särskilda rubriker med fokus på barns styrkor och svagheter och fylls i av pedagoger när man anser sig ha barn i behov av särskilt stöd. För att analysera vår empiri har vi utgått från poststrukturalistisk teori och särskilt Michel Foucaults och Judith Butlers förståelse av begreppen diskurs, makt och normer. Som analysmetod använder vi övergripande diskursanalys utifrån Foucault. Som komplement använder vi också delar av den kritiska diskursanalysen utifrån Norman Fairclough för att rikta blicken mot hur grammatik påverkar innebörd. I analysen har vi fokuserat på att få fatt i vilka diskurser som råder om barn i behov av särskilt stöd, och var eller vem man lägger ansvaret på för det man anser vara problematiskt. Genom detta har det också varit relevant att titta på det som inte skrivs ut explicit för att få fatt i hur det önskvärda förskolebarnet skapas implicit. Våra resultat pekar på att det finns önskvärda egenskaper man strävar mot hos barn på förskolan. Dessa har vi definierat som diskurser. I Handlingsplanerna kunde man även se att insatserna var framför allt fokuserade på barnet. I relation till det förskoledidaktiska fältet, där läroplanen menar att utbildningen ska anpassas efter allas behov samtidigt som den tydliggör att vissa barn har mer behov, såg vi att det är svårt för pedagoger att skriva handlingsplaner utan att försöka åtgärda individen framför miljön. Det som dock var tydligt var att alla försökte för barnets bästa.

Syftet med denna studie är att synliggöra förskollärares reflektioner avseende deras didaktiska överväganden, ansvar och kompetens i sammanhang där digital teknik ingår i förskoleundervisningen. Studien utgår från ett sociokulturellet perspektiv, vilket  innebär att människors kunskap ohc förståelse formas genom sociala interaktioner och kulturella kontexter, där olika artefakter och verktyg, som språk, spelar en stor roll. Det är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra yrkeverksamma  förskollärare. Intervjuerna transkriberades och analyserades tematiskt. Resultaten visar  att förskollärarna betraktade digital teknik som ett pedagogiskt verktyg  och inte som  en enkel lösning för att hålla barnen sysselsätta. Förskollärarnas  besrkivningar visar att de planerade undervisning/aktiviteter utifrån de mål de önskade  uppnå för barnens lärande, vilket  kan innbärar en användning  av digitala eller analoga  verktyg. Förskollärarna betonade att det centrala för användning av digital teknik var att det bidrar till barnens utveckling och lärande. Enligt förskollärarnas beskrivningar var kunskap, kompetens och nyfikenhet om digital teknik avgörande för hur de digitala verktyg kunde användas i undervisningen.

Syftet med studien är att utforska hur barns enskilda lärande dokumenteras med hjälp av webbverktyget Unikum på en förskola. Hur dokumentationen i Unikum ser ur relaterat till barns lärande och utveckling i relation till förskolans dokumentationsuppdrag. Vår studie tar avstamp i ett läroplansteoretiskt perspektiv där formuleringsarena, transformeringsarena, realiseringsarena och ramfaktorer är betydelsefulla i relation till studiens resultat. Vi använder en kvalitativ innehållsanalys som metodansats, där lärloggarna används som underlag för analysarbetet, det vill säga dokumentation om det individuella barnet. I vår analys blev det tydligt att pedagogerna inte använder webbverktygets fulla kapacitet vad det gäller att länka samman läroplansmål och koppla lärloggarna till pedagogiska planeringar. Det framkommer även att en stor majoritet av lärloggarna fokuserar på barnens förmågor relaterat till barnens utvecklingsområden, intressen och kunnande. Det är ytterst få lärloggar som dokumenterar barnens förändrande lärande vilket här blir intressant i relation till dokumentationsuppdraget för förskolan. Slutsatsen som kan dras efter genomförd studie, är att pedagogerna fokuserar på barns förmågor istället för på deras lärande och utveckling. På så vis visar vår studie att även om läroplanen reviderades år 2010 med nya riktlinjer för vad som ska dokumenteras, är detta fortfarande ett komplext uppdrag. I vår studie hamnade barns lärande och utveckling i lärloggarna i skymundan.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka didaktiska utmaningar som förskollärare kan möta i barngrupper med kulturell mångfald samt vilken betydelse material och miljö kan tänkas ha i det didaktiska arbetet i relation till barngrupper med kulturell mångfald. Arbetet utgår från en posthumanistisk grundsyn med neomaterialistisk teori, där begreppen intra-aktiv samhandling, performativa agenter, materiellt-diskursiv intra-aktivitet och ethio-onto-epistemology kommer att lyftas fram som centrala. Som metod har jag valt att använda intervjuer, och skapades ett rikt datamaterial med utsagor från förskollärare kring didaktiskt arbete i barngrupper med kulturell mångfald. Analysarbetet gjordes utifrån en induktiv tematisk analysmetod, som skapade två övergripande teman till analys- och resultatavsnittet. Det första temat är ”Didaktiska utmaningar gällande språkliga handlingar och språkhinder” och det andra temat är ”Materialets och miljöns betydelse för det didaktiska arbetet i barngrupper med kulturell mångfald.” Resultatet av analysen visar att människor, språk, diskurser, material och miljö intra-aktivt samhandlar i komplexa nätverk i relation till kulturell mångfald. Genom förståelsen av detta perspektiv skapas förutsättningar att synliggöra integrationsprocesser och maktkonstruktioner hos både barn och personal liksom hur den pedagogiska miljön i förskolan i sin betydelsefulla utformning deltar i barns förståelser kring sin egen och andras kulturtillhörigheter, vilket kan förstås som främjande för inkluderingsarbetet i förskolans verksamhet.

De senaste åren har intresset för hållbar utveckling ökat markant där källsortering, ekologisk mat och plastbantade förskolor kan ses som ett resultat av det omfattande samhälleliga intresset. Syftet med denna studie hämtar inspiration från dessa ingångar och då utifrån barns delaktighet i arbetet med hållbar utveckling. Metodiken och den teoretiska ansatsen som används utgår från Gilles Deleuze och Felix Guattaris rhizomatiska filosofiska prövande i ett kartografiskt arbete. Detta handlar dels om att spåra artikulationslinjer om barns delaktighet i utformandet av en hållbar framtid, dels om att genomföra ett aktivt experimenterande med dessa spårningar. Syftet är att möjliggöra fler kompositioner av barns delaktighet i utformandet av en hållbar omvärld. Resultatet i den spårande ansatsen har synliggjort att förskolan styrs av cementerade uppfattningar om hur ett hållbarhetsarbete ska implementeras. Barn målas upp som framtidens planetära förvaltare, en roll tilldelade av vuxna. Även miljön blir en sekundär och passiv aktör och finns där främst för människans operationer. Det andra steget i den kartografiska processens experimenterande har bidragit till en omkonstituering av ”lärande för hållbar utveckling” till något som tvärtom, inte är hållbart. Denna intervention belyser kraften då begreppet ”lärande för hållbar utveckling” sätts i rörelse i samproducerandet med teori och filosofi.

Denna kvalitativa intervjustudie syftar till att beskriva och analysera hur ledarskap inom förskolans arbetslag konstrueras genom diskurser, men även diskutera positioneringar och ledarskap som möjliggörs och omöjliggörs för arbetslagets pedagoger. Med feministisk poststrukturalism som ett teoretiskt ramverk och med fokus på begreppen diskurs, språk, subjektivitet och positionering genomför vi en diskursanalys. I vår konstruerade empiri identifierar vi tre teman: Det osynliga ledarskapet, Mötestid som arena för ledarskap och Delat eller delande ledarskap inom vilka vi synliggör olika diskurser. En diskurs som dominerar är den som på olika sätt handlar om att ledarskapet är gemensamt och att alla pedagoger i arbetslaget får vara med och bestämma. Parallellt råder andra diskurser. Till exempel en som beskriver ledarskap och beslutsfattande processer som något som inte talas om, eller en annan om idén om rutiner och strukturer som kan reglera arbetslagen. Vår slutsats av studien är att ledarskap i form av ett ledande lärande i förskolans arbetslag är ett sätt att möjliggöra ett ledarskap som både gynnar kvaliteten i verksamheten och tar hänsyn till olika kompetenser i arbetslaget.

Genom den här intervjustudien vill vi belysa förskollärares erfarenheter av att arbeta med den estetiska upplevelsen som en del av omsorgsarbetet med förskolans yngsta barn. Genom den fenomenologiska teorin ges vi möjligheten till fördjupade kunskaper om denna upplevelse vilken visar sig för oss som olika essenser av ett generellt fenomen. Resultatet visar att den estetiska upplevelsen är av stor betydelse under hela förskolans vardag och inte enbart under en särskild aktivitet och sträcker sig ända in i barnens hemmiljöer. Intervjuerna och teorin hjälper oss att förstå denna upplevelse som verksamt i ett mellanrum där det verbala språket kan ses som bristfälligt vilket gör den till en särskilt viktig del av omsorgen för de yngsta barnen på förskolan. Slutsatsen som vi får av denna studie är att förskollärare som arbetar med det estetiska som en del i omsorgsarbetet anser att det arbetssättet gynnar såväl barnet som individ samt gruppen som helhet där både barn och pedagoger ingår.

This study aims at investigating how preschool teachers view their digital competence and how they describe the use of digital tools in early childhood education. To investigate this, data has been collected using qualitative interviews, which later on have been analyzed with the analysis method Grounded Theory. The theoretical framework of this study has been sociocultural, inspired by the thoughts of Vygotskij. The result of the study shows that preschool teachers emphasize a conscious use of digital tools so that these will become beneficial in teaching. The preschool teachers describe different ways of using digital tools in teaching and view them as resources to mediate learning. The conclusion of the study is that the teacher plays an important role for the outcomes of children’s learning when working with digital tools. Despite the fact that the teachers show positive attitudes towards digital tools in early childhood education, it is required that the teachers know how to use these in order to foster learning. Therefore there is a need to invest in capacity building in ICT among preschool teachers.

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka och öka kunskap om barns kamratkulturer i fri lek med fokus på fysiska artefakter, regler och strategier. För att undersöka detta använder vi oss av Corsaros teorier som teoretiskt perspektiv. Studien utförs i en barngrupp utifrån en svensk förskolekontext i inomhusmiljöer. Genom etnografisk ansats, alltså med en kvalitativ metod, undersöker vi hur barn i kamratkulturer interagerar med varandra, deras användning av fysiska artefakter, strategier och regler under fri lek i form av observationer. Studien betonar också lekens betydelse i förskolan för barns utveckling och lärande med koppling till Lpfö 18 (2018, ss.5–19) där det beskrivs hur leken har en väsentlig roll i förskolans vardag. Resultatet visar på att barn är flitiga aktörer som använder olika strategier både för att skydda sin kamratkultur och för att träda in i pågående aktiviteter med bl.a. artefakter, regler och tillträdesstrategier.