Denna kvalitativa studie syftar till att undersöka pedagogers resonemang kring barns sexualitet och sexuella utforskande i förskolan. Vi har, genom semistrukturerade intervjuer, arbetat för att få fatt i de synsätt och normer som kan tolkas påverka hur pedagogerna bemöter dessa utforskanden. Med socialkonstruktionism som teoretisk utgångspunkt, och med fokus på normer och sexualitet som socialt konstruerat, genomför vi en tematisk analys av transkriberade intervjuer. I vårt konstruerande av empiri identifierar vi två teman; Olika synsätt på barns sexualitet i förskolan och Att bemöta barns sexuella utforskande i förskolan, inom vilka vi synliggör olika synsätt och normer som kan tolkas påverka arbetet med barns sexuella utforskande i förskolan. Vår analys visar att arbetet med barns sexualitet i förskolan är ett komplext arbete då det finns flera normer och synsätt som existerar parallellt med varandra. Det finns en mer tillåtande syn på sexualitet där det ses som okej för barnen att utforska samtidigt som det finns en mer privat och restriktiv syn på utforskandet där utforskandet helst ska ske privat. Analysen visar vidare på att bemötandet av barns sexualitet till stor del bygger på att sätta gränser för utforskandet på olika sätt. En övergripande slutsats av studien är att pedagogers reflektioner kring deras egna värderingar, som påverkas av samhällets synsätt och normer, är viktiga i relation till att bemöta barnen i deras sexuella utforskande.

Syftet med vår undersökning var att undersöka hur olika förskolor i Stockholm anpassar sin verksamhet för att skapa en lekmiljö som möjliggör inkludering av barn med funktionsnedsättningar. Den datainsamlingsmetoden vi har använt var en enkätmetod som skickades ut till flera förskolor runt om Stockholms län för att ta reda på hur olika förskolor i Stockholm arbetar med anpassningen för att möjliggöra en inkluderande lekmiljö för barn i behov av särskilt stöd. För att analysera den insamlade datan från vårt enkätformulär har vi använt oss av både kvalitativa och kvantitativa analysmetoder. Vidare användes även specialpedagogiska perspektiv för att se hur olika förskolor arbetar. Resultaten av studien visade att förskollärarna arbetade aktivt för inkludering genom att skapa en plats där alla barn kände sig inkluderade. Det gjordes genom att erbjuda aktiviteter och miljöer som kunde anpassas efter barnens olika behov. Det framkom att det var utmanande att hitta ett standardiserat arbetssätt för inkludering för samtliga barn och att det inte fanns något färdigt recept att följa. Istället betonades vikten av att anpassa verksamheten och aktiviteterna utifrån barnens individuella behov och önskemål. Slutsatsen visar att specialpedagoger spelar en viktig roll i verksamheten genom att ge olika stöd till pedagogerna för att främja barnens utveckling och lärande. Tyvärr har inte alla förskolor tillgång till specialpedagoger och en liten andel har inte tillgång till något stöd alls för att arbeta med barn som är i behov av särskilt stöd, oftast handlar det om brist på ekonomi.

Syftet med studien har varit att undersöka vilka möjligheter och utmaningar verksamma, utbildade förskollärare och barnskötare har i arbetet med digitala verktyg i förskolans dagliga verksamhet tillsammans med barnen. Studien har även fokuserat på om pedagogerna ansåg sig ha tillräckliga kunskaper inom digitalisering för att kunna arbeta mot Lpfö 18s strävansmål om digital kompetens hos barn i förskolan. Metoden som använts är en kvalitativ enkätundersökning där empirin analyserats med hjälp av en tematisk analys. Resultatet visade en regelbunden användning av digitala verktyg i förskolans verksamhet och respondenterna såg många möjligheter i arbetet med dessa så som underlättande av dokumentation, utforskande och barns erövrande av digital kompetens. Det framkom även utmaningar så som tidsbrist, brist på kunskap och motvilliga kollegor. Respondenterna ansåg sig vara väl insatta i förskolans läroplan och dess strävansmål gällande digital kompetens men majoriteten ansåg att de inte fått tillräckligt med utbildning för att möta dessa. De önskade möjlighet till ytterligare utbildning för att utveckla adekvat digital kompetens. Slutsatsen blev således att verksamheters ledning och rektorer bör möjliggöra för både individuell och kollegial kompetensutveckling för förskollärare och barnskötare för att på bästa sätt skapa förutsättningar för barns erövrande av adekvat digital kompetens.

I denna studie har vi studerat om och hur mångfald är inkluderat i TV-program som används i förskolan med hjälp av det poststrukturalistiska perspektivet. Med en normkritisk blick på samhälleliga normer om kön, könsuttryck, sexualitet, etnicitet, ålder och funktionalitet har vi studerat vilka individer som blir representerade genom gestaltade karaktärer samt hur dessa individer representeras. De TV-program som studeras är fem olika avsnitt av fem olika program från Utbildningsradions (UR) hemsida. Vi har använt den multimodala diskursanalysen som metod för att analysera dessa avsnitt. Resultatet visar att avsnitten genom gestaltade karaktärer både kan förstås som att det inkluderar och inte inkluderar en representation av mångfald. Detta eftersom avsnitten till viss del innehåller representation av de kategorier som individer tillskrivs men inte alla. Resultatet visar även att gestaltningen av karaktärerna både reproducerar och utmanar normativa diskurser.

No description available.

Denna studie undersöker hur pedagoger och rektorer från montessori- och Reggio Emilia-förskolor ser på sitt arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Det är också en jämförelse för att hitta likheter och skillnader i metoder och förhållningssätt utifrån de två teoretiska utgångspunkterna ramfaktorteorin och kritiskt perspektiv på specialpedagogik. Genom intervjuer har vi tagit reda på hur inkludering och förutsättningar i arbetet synliggörs ur fyra kategorier: Den pedagogiska inriktningen, Inkludering i barngruppen, Planering i arbetslaget och Externa resurser. Resultatet visar att montessori respektive Reggio Emilia har sina tydliga metoder och förhållningssätt som gör att inriktningarna skiljer sig från varandra på många sätt, men att de till viss del också delar samma mål. Montessori fokuserar på individen genom barns enskilda arbete, medan i Reggio Emilia utforskar både barn och pedagoger tillsammans. Studiens slutsats är att val av pedagogisk inriktning påverkar vilken utbildning och uppväxt barn får, vilket gör det till ett svårt men ett viktigt val.

Denna uppsats är en kvalitativ studie som handlar om hur pedagogers förhållningssätt till att motverka stereotypa könsmönster i förskolan ser ut. Syftet med studien är att undersöka vad pedagogerna i förskolan uppfattar blir viktigt i arbetet med miljö, material och förhållningssätt för att motverka stereotypa könsmönster i förskolan, samt vilka begränsningar pedagogerna uppfattar med det arbetet. Den teoretiska utgångspunkt som har använts i studien är feministisk poststrukturalism med fokus på begreppen positionering och subjektskapande. Feministisk poststrukturalism innebär kortfattat att handlingar och språket blir konstruerade utifrån det som människor beskriver (Eidevald 2009, s. 52). Vårt val av metod är semi-strukturerade intervjuer där valet av metod grundas i en ambition att få fatt i respondenternas egna erfarenheter och tankar kring ämnet. Studien har genomförts på fyra olika förskolor med förskollärare och barnskötare. Därefter har materialet analyserats utifrån fem olika teman vilka är: miljö och material, bemötande, begränsningar, dominerande diskurser och barns intressen. Resultatet av studien visar att det som pedagogerna har gemensamt är att de arbetar med okodat material för att främja barnens fantasi. Kodat material sågs dock som nödvändigt i viss mängd för att utmana dominerande normer. Resultatet av vår studie framhåller även vilken betydelse samhället har i barns konstruktion av kön och hur samhället ser på flickor och pojkar samt vilka begränsningar pedagogerna upplever med att motverka traditionella könsmönster i förskolan.

I och med att Läroplan för förskolan Lpfö 18 (2018) trätt i kraft samt FN:s Barnkonventions (SFS: 2018:1197) inträde som svensk lag har leken getts en alltmer betonad roll i barns vardag. Barns lek kan uppfattas utifrån en mängd perspektiv, vilket ställer allt större krav på förskollärares kunskap om hur barns lek kan förstås. Utifrån att läroplanen (Lpfö 18 2018) är tänkt att tolkas i verksamheten har vi genom en fenomenografisk analys av kvalitativa intervjuer avsett att fördjupa kunskapen kring förskollärares uppfattningar om deras roll i barns lek. Studiens resultat visar tre skilda kategorier där förskollärare upplever att de kan delta i leken förutsättningslöst, värna om lekens sociala kvaliteter, eller använda leken i pedagogiska syften. Studien tyder på att dessa roller tas utifrån en kontextuell syn på leken, där fokus kan läggas på lekens egenvärde, sociala-, eller pedagogiska funktioner vilka relaterar till olika sätt att lämpligt följa eller leda denna.

Syftet är att undersöka 62 stycken vårdnadshavares beskrivning av hur de motiverar val av förskola med religiös profil utifrån ett fenomenologiskt perspektiv. Vår frågeställning är: Hur beskriver vårdnadshavarna sitt val av förskola? Hur beskriver vårdnadshavarna sina upplevelser av en förskola med religiös profil? Tillsammans med fenomenologi och begreppen fenomen, förförståelse och livsvärld så kom vi till resultatet att det var väldigt individbaserat men att det fanns flera sammanhängande teman. De beskrev valet av förskolan utifrån rekommendationer, personligt besök av förskolan och dess närhet till hemmet. Flera tog upp den religiösa profilen som anledning för val av förskola samt att flera valde förskolan utöver den religiösa profilen. Vi har funnit att vårdnadshavare ser förskolor med specifik profil som ett komplement till barnens utveckling och att det beror mera på deras egen syn på vad förskolan kan bidra till deras barn.

Studien syftar till att genom deltagande observationer undersöka och analysera hur ämnesområden, makt och vetande synliggörs och osynliggörs i förskolans undervisning. Analysen tar en poststrukturalistisk ansats och vi analyserar fyra observationer genomförda med papper och penna. Michel Foucaults tankar kring diskurs, institution, makt samt vetande utgör centrala teoretiska begrepp i analysarbetet. Studiens resultat pekar mot att undervisningens innehåll, arbetsformer, plats, undervisningsgrupp och start beslutas av förskolläraren. Därav kan förskolläraren förstås ha mer makt i undervisningens inledning. Matematik, teknik, språk, tradition och musik synliggörs som innehåll, i undervisningen används ämnesspecifika termer. Skapande i bild och form utgör i samtliga fall arbetsformen, undervisning utan bild och form osynliggörs. Omsorg och lek förekommer som innehåll och aspekter i undervisningen. Maktrelationerna förändras under undervisningsförloppet, barnen tar successivt större utrymme i både handlingar och samtal om vetande. Studien resulterar i en slutsats om att undervisningens maktrelationer är föränderliga och vetandet förhandlingsbart. / This study aims to investigate and analyze how subject content, power and knowledge are made visible and invisible in pre-school teaching through participatory observations. The analysis takes a poststructuralist approach and we analyze four observations carried out with paper and pen. Central theoretical notions in the analysis work has been Michel Foucault's thoughts on discourse, institution, power and knowledge. The study's results indicate that the content of the teaching, the work methods, teaching place, teaching group and start is decided by the preschool teacher. Hence, the role of the preschool teacher can be understood to possess more power in the introduction of teaching. Mathematics, technology, language, tradition and music are made visible as teaching content; in the teaching, subject-specific terms are used. In all cases the work methods was constituted by creation in image and form, hence teaching without image and form became invisible. Care and play occured as content and aspects in the teaching. The power relations change during the course of the teaching, the children gradually take up more space in both actions and conversations about knowledge. The study results in a conclusion that the power relations of the teaching are changeable and the knowledge negotiable.