Syftet med det här examensarbetet är att undersöka hur sex förskolor arbetar med barn som har annat modersmål än det svenska språket. Vi har efterforskat vilka metoder förskolor använder för att stödja barnens språkutveckling och den kulturella identiteten. För att ta reda på det har vi använt oss av en kvalitativ intervjustudie med pedagoger på förskolor. Vi har valt att göra intervjuerna i Stockholms innerstad och förorter, där pedagoger på förskolorna har erfarenhet av att jobba med barn som har ett annat modersmål än svenska. Vårt mål med studien är att granska om de arbetar olika i Stockholms innerstad i jämförelse med förorter till Stockholm och i sådana fall, på vilka sätt. Vårt resultat visar att alla förskolor använder sig av olika strategier men att ingen av dem har tillgång till modersmålsstöd. Alla pedagoger använder sig av redskap som böcker och de använder sig av bilderna i böckerna för att få en visuell bild tillsammans med barnen. Språk är ett annat redskap som används regelbundet i pedagogernas arbete.

Studien utgår ifrån posthumanistiska teorier som ser på mänsklig och icke-mänsklig materia som agentiska aktörer. Studien undersöker vad som uppstår emellan yngre barn och appar i förskolan. Utifrån utvalda videosekvenser där ett- och tvååriga barn samhandlar med avancerade appar i en förskolepraktik analyseras sekvenserna utifrån posthumanistiska begrepp och ANT-analys. Resultatet belyser mycket täta, intensiva och komplexa möten där varje intra-aktion förändrar och transformerar de innefattande aktörerna i nätverk. Fokus ligger på kommunikativa relationer av transdisciplinära tillblivelseprocesser av barns och avancerade appars möten.

No description available.

Studien tar avstamp i en kvalitetsgranskningsrapport från Skolinspektionen som visar på att arbetet med naturvetenskap i förskolan är bristfälligt på en fjärdedel av de förskolor som undersökts i granskningen samt att det naturvetenskapliga arbete som sker ofta är begränsat till vissa fält, så som djur och natur. I relation till denna rapport bygger studien också på tidigare forskning inom bland annat det förskoledidaktiska fältet med fokus på naturvetenskap och barns möten med olika fysikaliska fenomen. Studiens syfte är att ta reda på hur ofta barn möter fysikaliska fenomen i sin vardag med utgångspunkt i olika verb som förekommer inom fysik samt att synliggöra hur olika performativa agenter intra-agerar med varandra och hur potentiellt meningsskapande tillfällen om fysikaliska fenomen uppstår. Analysen av empirin utgår från en posthumanistisk teoribildning i form av agentisk realism, som ”plattar ut” och jämställer människa och material. Studien har en etnografisk ansats med kvalitativa och kvantitativa element och genomfördes med deltagande observationer och dokumenterades dels med en statistisk avprickningslista och dels med fältanteckningar och kompletterande fotografering. Resultaten visar att barnen på olika sätt kommer i kontakt med fysikaliska fenomen i vardagen, genom deras lek med olika material, vilket kan förstås som materiellt-diskursiva intra-aktioner. I dessa intra-aktioner uppstår tillfällen för potentiellt meningsskapande kring fysikaliska fenomen.

Studien utgår ifrån posthumanistiska teorier som ser på mänsklig och icke-mänsklig materia som agentiska aktörer. Studien undersöker vad som uppstår emellan yngre barn och appar i förskolan. Utifrån utvalda videosekvenser där ett- och tvååriga barn samhandlar med avancerade appar i en förskolepraktik analyseras sekvenserna utifrån posthumanistiska begrepp och ANT-analys. Resultatet belyser mycket täta, intensiva och komplexa möten där varje intra-aktion förändrar och transformerar de innefattande aktörerna i nätverk. Fokus ligger på kommunikativa relationer av transdisciplinära tillblivelseprocesser av barns och avancerade appars möten.

Förskolan och dess uppdrag har under de senaste decennierna varit föremål för diskussion och förändring. Så även förskollärarens roll i förskolans utbildning och undervisning. I Läroplan för förskolan, Lpfö18, har begreppet undervisning skrivits in, vilket inneburit att förskollärare börjat diskutera och formulera hur undervisning kan förstås i förskolans kontext.  I denna uppsats har jag genom en diskursanalytisk studie analyserat hur förskollärare genom sin språkliga framställning artikulerar diskurser om förskolans undervisning. Med min studie vill jag bidra till kunskapandet om hur undervisning i förskolan kan beskrivas och förstås, som en av många olika förståelser. Analysen grundar sig på data från fokusgrupper och intervjuer. I analysen synliggjordes diskurser inom områden som undervisningens kännetecken, barnsyn, innehåll, pedagogisk miljö, lek och förskollärarrollen. Studien visar att några diskurser är mer stabila än andra, som exempelvis barnsyn och den pedagogiska miljön. Andra diskurser, som den medvetna och kollaborativt utforskande undervisningen, utmanas av diskursen om den förmedlande undervisningen.

Denna uppsats har skrivits med syfte att genom en fenomenologisk ansats undersöka innebörden av begreppet högkänslighet och vilka särskilda behov som är viktiga att beakta hos högkänsliga barn, samt hur detta kan förstås i relation till förskolans miljö. Genomförandet av studien består av kvalitativa intervjuer av föräldrar till högkänsliga barn som går i förskola/förskoleklass såväl som förskolepersonal med förkunskaper om begreppet högkänslighet. I resultatet framgår exempel på deltagarnas upplevelser av hur högkänsligheten tar sig uttryck hos högkänsliga barn och vilka situationer eller sammanhang som kan upplevas som extra utmanande såväl i förskolan som i dagliga livet. Detta har analyserats med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys – IPA-metoden. Avslutningsvis diskuteras tolkningar av de resultat som presenteras och hur dessa kan förstås i relation till syftets frågeställningar samt tidigare forskning. Detta har genererat i slutsatser om att förskolans miljö har betydande inverkan på högkänsliga barns välmående, utveckling och lärande, vilket delvis innebär att det i förskolan krävs både anpassningar i miljö och ett lyhört bemötande för att tillmötesgå de behov som följs av högkänslighet. Det kan dessutom konstateras att det finns ett behov av ökad kunskap kring högkänslighet bland personal i förskolan.

Studiens syfte är att undersöka yngre förskolebarns spontana musikskapande. Metoden för insamling av data som använts är filmning med förskolans lärplatta, som kompletterats med anteckningar. De teoretiska perspektiv vi utgått från är Dissanayakes artification theory (översatt till konstifikationsteori) och Smalls musicking-teori. Resultatet visar att Dissanayakes estetiska beteenden är lämpliga att applicera på barns spontana musicking. Vi ser att de musicking-event som uppstår ligger nära lek och ofta är sociala i sin karaktär. Vi ser att barn använder sig av musicking för att göra sin vardag speciell, eller konstifiera den. Slutsatsen blir att de yngre förskolebarnens spontana musikskapande befinner sig någonstans i gränslandet mellan konst och lek, eller snarare är det kanske så att det är både två samtidigt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur införandet av undervisningsansvaret, i den reviderade Läroplanen 2018 påverkar förskollärarna i deras yrkesroll. Vi har genomfört en enkätundersökning där verksamma förskollärare svarat på öppna frågor och därmed utgått från både kvantitativ och kvalitativ ansats. Den insamlade empirin har analyserats genom en Foucaultinspirerad diskursanalys som utmanar normer och det förgivettagna och utgår från att förståelsen av ett fenomen är beroende av språket. Följande diskurser har identifierats i respondenternas utsagor skoldiskursen, undervisning-lika med-lärandediskursen, statusdiskursen, orosdiskursen samt förutsättningsdiskursen. Resultaten visar på motstridiga känslor kring undervisningsbegreppet och ansvaret. Begreppet upplevs svårtolkat och otydligt. Det förknippas med skola och katederundervisning och anses gå emot det lustfyllda lärandet. En oro över vad undervisning ska medföra för konsekvenser för barnen och förskolans verksamhet uttrycks. Undervisningsbegreppet likställs med lärande och anses bara vara ett nytt ord för det. Resultaten visar även att undervisningsansvaret upplevs otydligt och tolkningsbart då tydliga direktiv saknas. Samtidigt finns en övertygelse om att det kommer att höja yrkesstatusen. Ansvaret upplevs övermäktigt, de förutsättningar som krävs för att fullfölja uppdraget anses saknas. Resultaten visar därmed ett glapp mellan formulerings- och realiseringsarenan.

Syftet med den här uppsatsen är att ge en inblick i hur omsorgsuppdraget som finns formulerat i läroplanen för förskolan uppfattas av förskolepedagoger på två olika förskolor (Läroplanen för förskolan Lpfö 98 2016, s. 5). Det har vi försökt göra genom att genomföra individuella intervjuer av åtta förskolepedagoger. Intervjufrågorna är formulerade utifrån de tre områden som vi har identifierat som frågeställningar, hur talar förskolepedagoger om omsorg, hur talar förskolepedagoger om omsorgsuppdraget och vilka utmaningar ser de i relation till omsorgsuppdraget i förskolans verksamhet. Resultatet av den empiriska datan har analyserats utifrån ett omsorgsetiskt perspektiv för att få fatt i hur förskolepedagoger talar om omsorgsuppdraget. Flera aspekter av omsorg har trätt fram vilket bekräftar bilden av omsorg som ett mångtydigt begrepp. Vi fann att informanterna talade om omsorg utifrån förhållningssätt, trygghet, relation, kroppsliga behov och sociala aspekter. Det framgick även att det inte alltid fanns en medvetenhet kring att dessa aspekter ingår under begreppet omsorg. Den professionella omsorgsrelationen mellan barn och pedagog framträdde som betydelsefull för att kunna erbjuda en trygg omsorg och viktig för att barnet ska kunna lära sig nya saker i förskolan. Det framgick även i resultatet att det finns en hierarki inom omsorgen, där kroppsliga behov prioriteras framför att vara lyhörd inför barns berättelser. När ramarna för förskolans verksamhet utmanas av yttre faktorer finns det en risk att omsorg som relationell kvalité blir lidande.