Does actors desire something more than survival in international politics? The Swedish neutrality politics that was developed during the Cold war can be described as a part of a national self-image, a type of political identity which constituted Sweden´s narrative nationally and internationally. The political identity commenced a change during 2009 with the solidarity politics, an adaption to the changed situation in the Baltic Sea as well as in Europe. The defence policy for Sweden 2016-2020 describes that a new Total defence with a strengthened defence economy is needed to face this situation. The traditional concepts of security within international relations usually derives from the survival of the actors and the interests that this entails. Theories about ontological security argues instead that the purpose of an actor´s actions aims to maintain its self-identity needs. Ontological security can therefore be used to understand the underlying motives and drives that causes policy changes such as defence policies. This study shows that the motives and drives behind the new Swedish Total defence according to Brent J. Steels perspective on ontological security can be understood as a will to uphold Sweden´s ontological security. The drives for Sweden´s actions can be described as a will to maintain the continuity in the biographical narrative as a sovereign, democratic and solidarity actor both nationally and internationally. The motives behind the decision-making processes are formed by the Swedish identity as a strong advocate of human rights and conflict prevention and war. Certain discrepancies can be understood in the chosen empiricism and Swedish action regarding shortcomings in the long-term material supply, defence economy and personnel supply within the total defence. This can be interpreted as potential threats towards the Swedish ontological security.

Denna uppsats behandlar den nu gällande amerikanska säkerhetsdoktrinen (NSS). Uppsatsensmålsättning är att undersöka om den gällande amerikanska säkerhetsdoktrinen tjänar sompreventionsmedel och som ett uttryck för statlig tvångsdiplomati. Säkerhetsdoktrinenanalyseras för att komma åt den nya säkerhetspolitiska paradigmen. Vidare preciserarrespektive undersöker uppsatsen den utslagsgivande säkerhetspolitiska kalkylen för attsäkerställa amerikanska nationella intressen och överväganden ur ett geostrategiskt perspektiv.Som metod för att undersöka frågeställningarna respektive uppsatsämnet används härvid enkvalitativ textanalys. Analysverktyget som används har tagits fram för att granska utrikes- ochförsvarspolitiska doktriner och tjänar därför uppsatsens syfte väl. De teorier som denna uppsatsgrundas på baseras i huvudsak på Peter Viggo Jakobsens, Alexander L. Georges och ThomasSchellings teorier respektive deras tolkningar av teorien om tvångsmakt.Min analys skall med bl.a. exempel från deras modeller i sammanhangettvångsmakt/tvångsdiplomati förklara hur de olika teorierna hanterar dessa begrepp och framförallt hur man kan uppfatta fenomenet preemption i den nationella amerikanskasäkerhetsdoktrinen. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 03-05

Sedan 1989 har omvärldsutvecklingen ställt stora krav på Sverige avseende en förändrad syn på detsäkerhetspolitiska begreppet. En ny världsordning med nya typer av hot, aktörer och konflikter har medförtatt säkerhetsbegreppet har vidgats. Det svenska EU- medlemskapet har dessutom medfört behovet av ettmycket tydligare regionalt och globalt perspektiv på säkerhetspolitik än vad som tidigare var fallet. Som ettresultat av detta har Försvarsmakten under perioden efter det kalla kriget genomgått ett genomgripandeförändringsarbete.Uppsatsens övergripande problem är följande: Skapar förändringsarbetet en Försvarsmakt som är användbarsåväl nationellt som regionalt och/eller globalt? För att besvara frågeställningen studeras först hur EU: smålsättningar och kapacitetsbehov avseende kris- och konflikthantering tar sig uttryck i GUSP och EUHeadline Goals, samt hur dessa tolkas i 2004 års försvarsproposition. I nästa steg studeras vilka uppgifteroch krav på operativa förmågor som Försvarsmakten ställdes inför i samband med försvarsbeslutet 2004.Därefter studeras om det går att spåra någon samstämmighet mellan Försvarsmaktens uppgifter och krav påoperativa förmågor och EU: s målsättningar och kapacitetsbehov. Slutligen görs en ansats att med hjälp aveuropeiseringsbegreppet visa hur olika samstämmigheter kan tolkas.Resultatet av undersökningen visade att en hög grad av samstämmighet kunde spåras och att det skapas enFörsvarsmakt som är användbar såväl nationellt som regionalt och/eller globalt. Ett sätt att tolka resultatetutgörs av det faktum att EU: s målsättningar och kapacitetsbehov är vagt formulerade, vilket skapar ett stortutrymme för omformuleringar. Ett annat sätt att tolka resultatet av undersökningen är att belysa resultatetmed hjälp av europeiseringsbegreppets vertikala och horisontella mekanismer. Det visade sig rimligt att antaatt en europeisering inom det studerade området har skett i en eller annan form. / Since 1989 the changes around the world has placed heavy demands on Sweden about how to look onsecurity. A new world order with new types of threats, actors and conflicts has made the perception ofsecurity wider. In addition the Swedish EU-membership has caused the need of a much clearer regional andglobal perspective than earlier. As a result of this the Swedish armed forces has gone through some radicalchanges during the time after the cold war.The overarching purpose with this essay is to study if these radical changes have resulted in a national defenceforce that is useful both at the national and the regional/global levels. In order to answer this question a studyof the objectives and capacity needs, referring to crisis management, within the EU Common Foreign andSecurity Policy and the Headline Goals are made.In the next step the objectives and demands on operational capacity put on the armed forces in 2004 isinvestigated. Thereafter a comparison of the objectives and demands on operational capacity put on theSwedish armed forces and the objectives and capacity needs at the EU-level is done to see if there is anytrace of accordance. Finally an attempt to show how various accordance could be interpreted is done withthe help of the theory of Europeanization.The result of the study showed that a high degree of accordance could be traced, and that a national defenceforce that could be used both at the national and the regional/global levels are created. One way of interpretingthe results of the study is to be found in the fact that the European Unions objectives and capacity needs arevery vaguely formulated, this makes it possible to reformulate them at the national level. Another way tointerpret the results is to use the theory of Europeanization with its vertical and horizontal mechanisms. It isreasonable to assume that there has been some sort of Europeanization within the area that has been studied. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Dette arbeidet gransker svensk-norsk sikkerhetspolitisk, forsvarspolitisk og militært samarbeide i perioden 1945 – 2000. Sentralt i oppgaven står også de to lands forhold til EU og NATO. Siden 1949 har Norge vært medlem av NATO, mens Sverige etter den andre verdenskrig fortsatte sin nøytralitetspolitikk. Skjult foregikk det allikevel et militært samarbeide mellom landene, og oppgaven forsøker å svare på om Norge har vært en agent for Sverige i NATO. Med svensk EU-medlemskap og utviklingen av en militær kapasitet for krisehåndtering i EU, er rollene på en måte snudd. Oppgaven forsøker derfor også å svare på om Sverige har tatt på seg rollen som agent for Norge i dette arbeidet innenfor den europeiske unionen.Oppgaven avsluttes med en gjenomgang av mulige områder for fremtidig samarbeide mellom de to land på det sikkerhetspolitiske, forsvarspolitiske og militære området. / This essay focuses on the security-policy, defense-policy and military relations between Norway and Sweden during the period 1945 –2001. One of the main issues in this report is to investigate the two countries’ relations to the European Union and the NATO-alliance. Norway has been a member of NATO since 1949, while Sweden during the Cold War held on to its policy of neutrality. Nevertheless, a secret military cooperation between the two states took place, and this essay tries to find out whether Norway has been an agent for Sweden in its relations with NATO. In 1995 Sweden joined the European Union and has, as a member of the EU, worked hard to create a military crisis-management capability within the union. This signifies that the roles of the two Nordic countries has somewhat changed. Sweden is today a member of the EU, and Norway is not. This report also tries to investigate whether Sweden has taken the role as an agent for Norway in the Common Security and Defense Policy within the EU. I have found out that there has been a close connection between Norway and Sweden during the Cold War. Norway has helped Sweden in its efforts to prepare for western military support, in case of a military crisis or war in the northern parts of Europe. Nevertheless, I cannot characterize Norway as an agent. In the case of Sweden as an agent for Norway, my conclusions are the same: I have not found any evidence that Sweden wants to fill the role as a liaison between Norway and the EU.The third part of this essay focuses on the future, and what possible future relations I can foresee in the defense sector relating the two countries. My conclusions are that there are many functional areas in which the Nordic countries can cooperate, especially within the business of peacekeeping operations. The already existing “Nordic Coordinated Arrangement for Military Peace Support” will probably function as the core for future joint military effort and cooperation between Norway and Sweden. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

I nationens intresse: (En beskrivning och analys av texter från regeringen ochFörsvarsberedningen 2008 vad avser ”nationella intressen” i svensk säkerhetspolitik.)Att försvara svenska värden och intressen är nu jämte försvaret av Sverige Försvarsmaktensfrämsta uppgift. Nu när begreppet ”nationellt intresse” verkar ha fått en ny och viktig roll i svensksäkerhetspolitik så är det angeläget att undersöka mer systematiskt på vilket sätt det förhåller sig.Det är med denna bakomliggande tanke som ämnet för uppsatsen är valt, dvs. att undersöka vilkenroll den klassiska termen ”nationella intressen” spelar i nutida svensk försvars ochsäkerhetspolitik.Som grund för undersökningen har jag har analyserat officiella tal, artiklar och uttalanden utlagdapå regeringens hemsida från januari 2008 till november 2008 av Sveriges statsminister,utrikesminister och försvarsminister. Alla texter har kontrollerats om begreppet nationellaintressen, svenska intressen, egenintresse inklusive engelska översättningar och svenska böjningarförekommer. Jag har även analyserat karaktären av de nationella intressen som finns redovisade iFörsvarsberedningens rapport Försvar i användning. Sveriges nationella intressen är därdefinierade som: 1. Upprätthålla och säkra Sveriges välstånd.(Önskat intresse) 2. Upprätthålla ochsäkra Sveriges trygghet och säkerhet.(Operationellt intresse) 3. En världsordning med sin grund ifolkrätten, för att uppnå fred, frihet och försoning.(Önskat intresse) 4. Ett stabilt och förutsägbartnärområde.(Operationellt intresse) och använt dem som utgångspunkt i diskussion och analys.Undersökningen visar att begreppet innehar rollen såsom ett centralt analytiskt begrepp och utryckför politiskt handlande i svensk säkerhetspolitik. Men ju mer man preciserar innebörden avbegreppet så nedgår det politiska utrymmet för dess användning. Det ligger alltså i dess politiskaanvändningsområdes natur att förbli oprecist och övergripande för att fortsätta inneha en centralroll. Det uppkommer ett dilemma när begreppet skall fungera väl i ytterligare en roll. Nämligen irollen såsom värdeord för målstyrning av Försvarsmakten vilket kräver precisering ochkonkretisering. / Defending Swedish values and national interests are- together with the defense of Sweden- theprinciple tasks of the Armed Forces. This concept of “national interest” has gained particularcuriosity resent, thus both the traditional and contemporary notion(s) are examined.To accomplish the above an analysis of relevant documents, speeches and statements betweenJanuary 2008 and November 2008 has been conducted. Statements of policy from the Swedishgovernment have been investigated for evidence of vested interests. All texts have been checkedfor the concept of national interests, Swedish interests, vested interests including Englishtranslations and their possible distortions. A review of the of the Ministry of Defence ‘SwedishDefense Commission Report (2008)’. In this document Sweden’s “national interests” are definedas: Maintain and secure Sweden's prosperity. (Aspirational interest) Maintain and ensure thatSweden is safe and secure. (Operational interest) A world order with its basis in international law,in order to achieve peace, freedom and reconciliation. (Aspirational interest ) A predictable andstable surrounding area. (Operational interest)The survey attempts to show that the concept is holding a role as a key analytical concept and anexpression of political action in the Swedish security policy. But the more you clarify the meaningof the term so fall the political space for its use. It is therefore in its political nature to remainimprecise to continue to hold a central role. One current dilemma for the Armed Forces is that inorder for it to function effectively it requires clearly defined goals whilst the political use of the“national interest” can have the obverse consequence. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09

When Barry Buzan discusses four models of possible nation-state link, he discusses as model one, the primal nation-state, exemplified by Hungary and other nations . According to this model the nation precedes the state and the state’s main purpose is to protect and express the nation. This study covers mostly the nation-state, Sweden, how politics appear on the agenda, how the National Strategy is formed, and how the use of military power affects the “Room for Manoeuvre”. By selecting Politics, Strategy and Military Power as independent variables and "Room for Manoevre" as the dependent variable, I have used a method that allows me to discuss how the interaction between these variables occurs, and how these variables affects the "Room for Manoeuvre".An important aspect of this study, is the discussion about the political “Room for Manoeuvre”. In this “Room”, the designations Windows of Opportunity and Governmental Freedom to Act, appears. Sometimes the Government will have full freedom, limited freedom or no freedom at all to act, depending on internal forces within its own nation or external forces in the more distant surroundings.The study shows that the “Room for Manoeuvre” is continuously under pressure from individuals, organisations, and special interest groups in all layers of the society. The dramatic changes in respect to both world-wide and European security, will also affect the size of the governmental “Room for Manoeuvre”.As mentioned, since use of military power is an important tool in respect to foreign policy, the complexity in using the military power is the main subject throughout this study. The military capacity is divided into two parts, the doctrinal part and the substantial part (miltary "software" and "hardware"). Military capasity is analysed in respect to the whole spectre of military tasks, from a fully existential war to Peace Support Operations.The conclusions shows that use of military forces, which are not prepared, trained or designed to meet the political objectives, will lead to a worse situation not only for the military force itself, but also for the goevernmental   "Room for Manoeuvre”. Therefore, Sweden needs to analyse what kind of tasks its Armed Forces  should cover. It is possible to meet the whole spectre of tasks, but such a policy and strategy will in most cases probably cost more money than the Swedish Government is willing to provide. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

Studien utforskar området mellan den svenska integrationspolitiken som aktivt försöker komma ifrån nationalistiska uttryck och den svenska försvarspolitiken som tycks underhålla dessa. Integrationspolitiken har beskyllts för att ha varit allt för fokuserat på en uppfattning om att invandrare och svenskar har varsin kulturell särart. Detta har lett till en uppdelning om “vi” och “de Andra” och därmed integrationspolitikens misslyckande. Studien undersöker spår av denna uppdelning i försvarspolitiken. Syftet med studien är således att undersöka hur den försvarspolitiska diskursen i offentliga media konstruerar “svenskhet” och “den nationella gemenskapen”. Diskursteoretiska perspektiv används för att utforska hur olika strukturella nivåer påverkar identitetsskapande. Studien har genomförts genom diskursanalys av tidningsartiklar och blogginlägg. För det första konstrueras den nationella identiteten i relation till “signifikanta andra”. Den mest framträdande signifikanta andra i diskursen är Ryssland som konstrueras som en hotbild gentemot vilken Sverige identifierar sig. För det andra interagerar strukturer som Norden, EU och Nato i diskursen, och interpellerar subjektspositioner som solidaritet, neutralitet och nordisk gemenskap. Dessa internationella samarbeten diskuteras i relation till Sveriges roll internationellt samt de delade värderingar som de grundar sig på. För det tredje finns en underliggande hegemoni i nationalismen som grundas i nationalstater och som genomsyrar diskursen och påverkar hur den nationella identiteten konstrueras. / This study explores the area between the Swedish integration policy, which actively tries to get away from expressions of nationalism, and the Swedish defense policy that seems to maintain them. The integration policy has been accused of being too focused on the notion that immigrants and Swedes each have a distinct cultural nature. This has led to a division of "us" and "the Others" and thereby the failure of the integration policy. The study examines the traces of this division in defense policy. The purpose of this study is therefore to examine how the defense policy discourse in the public media constructs "Swedishness" and "the national spirit of community". Theoretical perspectives from discourse theory are used to explore how different structural levels affect the shaping of identity. The study was conducted through a discourse analysis of newspaper articles and blog posts. Firstly the national identity is constructed in relation to "significant others". The most prominent significant other in the discourse is Russia, which is constructed as a threat. This threat is one of the factors which defines what is and isn’t “Swedish”. Secondly, structures like the Nordic geopolitical area, the EU and NATO interact in the discourse, and interpellate subject positions such as solidarity, neutrality and a Nordic spirit of community. These international collaborations are discussed in relation to Sweden's role internationally and the shared values which they are based on. Thirdly, there is an underlying hegemony of nationalism which is based in nation states. It permeates the discourse and influences how national identity is constructed.

Den försvars- och säkerhetspolitiska debatten i Sverige har under 2000-talet förändrats från ett internationellt engagemang till idag när vi åter diskuterar tillskott av ny materiel men med ett mera nationellt fokus. Hur ska vi förstå detta? Är det dags att rusta? Vad är det som får ett land att påbörja rustning i någon mening? Syftet med arbetet är att öka förståelsen för vilka variabler som påverkar småstaten, Sverige, inför rustning och genom en teoriutvecklande fallstudie ta fram ett analysramverk för att studera detta. Arbetet gör nedslag i försvarsberedningens underlag 1999/2000 respektive 2013/2014 med en utgångspunkt att utfallen blir olika. Resultatet visar att Sverige nedrustat som följd av underlaget från 99/00 respektive sannolikt kommer att upprusta i någon mening med ledning av underlaget från 13/14. Arbetets teoriutvecklande analysramverk kan därför sägas fylla sitt syfte att studera småstaten inför rustning i någon riktning.

Hur uppfattas den svenska militära alliansfrihetens ställning i takt med utökade militära samarbeten? Sveriges ingående av PESCO (Permanent Structured Cooperation), ett försvars-och säkerhetspolitiskt samarbete inom EU, har presenterats som ett steg i mot ett militariserat EU. Syftet med den här uppsatsen har varit att redogöra för och förstå underliggande problemframställningar till Sveriges säkerhets-och försvarspolicy samt vilken innebörd svenska policyskapare anseratt ökade samarbeten har för alliansfriheten. För att besvara syftet har regeringens utrikesdeklaration 2018, statens offentliga utredningar om säkerhetssamarbeten och propositionen om Sveriges ingående av PESCO analyserats med Carol Lee Bacchis kritiska policyanalys, What’s the problem represented to be?, och tolkats utifrån det teoretiska ramverket om nationell säkerhet och regionala säkerhetskomplex. Dominerande problemframställningar har presenterats utgöras av ryska aggressioner i östersjöområdet och Ukraina där både den svenska nationella säkerheten och EU:s regionala säkerhet upplevs hotad. Studiens slutsatser sammanfattas till att den nationella och regionala säkerheten upplevs förbättras med PESCO. Policyskapare anser även att alliansfriheten stärks och är beroende av ökade militära samarbeten, något som presenterats som ett nära steg till en allians, men studien kan inte avgöra hur allians friheten skulle påverkas av en direkt konflikt där en involverad stat undertecknat PESCO.

According to some scholars, realism and liberalism as theories are considered to have different explanatory power depending on what phenomenon in international relations they are set to examine. John J. Mearsheimer argues that liberalism seemed to be advancing its explanatory power after the cold war but that realism has made a strong comeback since 9/11. In the wake of the Russian annexation of Crimea and the war in Ukraine, how are these theories reflected in the strategic development of European countries standing without formal military alliances? The purpose of this thesis is to examine strategic coherence through realism and liberalism as well as to investigate whether a shift in explanatory power can be identified when comparing results from a period of relative tranquility to more perilous times, regarding international security. The results indicate that realism has indeed made a strong comeback and that strategic coherence has increased over the past 15 years. Liberalism on the other hand, appears challenged but is still prevalent although its strategic coherence appears to have slightly diminished.