I denna studie undersöks svensk storstadspress representation av fenomenen fildelning och upphovsrätt. Fenomenen är en del av en pågående debatt kring Internets utveckling och reglering, inte sällan ingår begreppen då man talar om integritet och informationsfrihet. Politiska beslut tas som har juridiska påföljder, dessa påverkar människors vardag. Syftet med denna studie är att se hur diskurser, sätt att tala om, förstå och konstituera fenomen, ser ut och formar representationen av fenomenen i pressen. Press och media har stora maktpositioner i samhället, som granskare av makten och som frambringare av information till allmänheten. Utifrån objektivitets- och neutralitetsideal arbetar journalister med dagliga arbetsrutiner. Studien synar dessa utifrån fenomenens inverkan på pressen som en aktör på den kommersiella marknaden. Det teoretiska ramverket för studien är Kovach & Rosenstiels (2007) framställningar av journalistikens praktiska arbete, hur objektivitetsbegreppet kan impliceras till en arbetsmetod. Mot detta ställs McChesneys (2008) kritik av bakomliggande strukturer som påverkar journalistikens arbete, däribland efterlevnaden av objektivitetsidealet och pressens position på den kommersiella marknaden. Studiens metodtillämpning tilldelas Norman Faircloughs (1995) kritiska diskursanalys. Men hjälp av denna analyseras texterna och deras samband med sociala strukturer. Studien tillämpar Faircloughs tredimensionella modell för analys av kommunikativa händelser. Studien visar hur ett fåtal, tätt sammansatta och tillsammans välkoordinerade, diskurser konstituerar fenomenens representation i pressen. Främst juridisk diskurs och marknadsdiskurser återfinns i texterna. Texterna och diskurserna arbetar på ett sätt som gör att fenomenen ordnas på ett sätt som kan uppfattas som naturligt, självklart och ofrånkomligt. Individer och institutioner ordnas in i roller av diskurserna. Inga alternativ presenteras till den verklighet som diskurserna presenterar, diskurserna är ”sunt förnuft”.

No description available.

Studiens syfte är att identifiera och analysera hur ett par amerikanska tidningar framställer den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Detta har gjorts genom att studera hur tidningarna skriver om orsaker och konsekvenser av klimatförändringarna samt vem eller vad som bör ta ansvar för detta. Även föreslagna lösningar och åtgärder har analyserats.  För att identifiera detta användes kritisk diskursanalys som teori och metod.  Diskurs innebär ett bestämt sätt att tala om och förstå världen. Med hjälp av Fairclough’s tredimensionella modell kan föreställningar och diskurser identifieras. Studiens fokus har legat på analys av texten och den diskursiva praktiken. Verktygen som har använts för analysen är modalitet, transitivitet, interdiskursivitet samt intertextualitet. De tidningar som har analyserats är The Wall Street Journal samt The New York Times, de två största dagstidningarna i USA.  Studiens resultat visar att tidningarna anser att mänsklig aktivitet är orsaken till den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Båda anser att ansvaret ligger hos politikerna och de är även överens om att politiska styrmedel är en av de viktigaste åtgärderna. The Wall Street Journal lyfter fler ekonomiska lösningar samtidigt som The New York Times lyfter fler sociala lösningar, detta är det som skiljer tidningarna mest åt.  De diskurser som har identifierats för de båda tidningarna är politisk-, och vetenskaplig diskurs. Den diskurs som enbart framträder i The Wall Street Journal är den ekonomiska diskursen. Den sociala diskursen framträder enbart i The New York Times, något som tyder på en pågående hegemonisk kamp gällande den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. / The aim of the study is to identify and analyse how a pair of American newspapers portrays the global warming and climate change. This was achieved through analysing how the newspapers write about the causes and consequences of climate change and who or what should take the responsibility. Proposed solutions and measures have also been analysed.    To identify this, a critical discourse analysis was used as theory and method. Discourse is often explained as a certain way of speaking about and understanding the world. Using Fairclough's three dimensional model, conceptions and discourses can be identified. The main focus of the analysis was the text and discursive practice. The tools used for the analysis was modality, transitivity, interdiscursivity and intertextuality. The analysis was conducted on the two largest newspaper in America, The Wall Street Journal and The New York Times.    The result of the study show that the newspapers agree that human activity is the main cause of global warming and climate change. Both newspapers consider that the politicians have the greatest responsibility regarding the global warming and that the key solution is political instruments. The main difference between the two newspapers is that The Wall Street Journal advocates more economic solutions while The New York Times advocates more social solutions.    The identified discourses for the newspapers are environmental-, political- and scientific discourse. The economical discourse appears only in The Wall Street Journal. The same goes for the social discourse, which appears only in The New York Times, which indicates an ongoing hegemonic struggle regarding global warming and climate change.

No description available.

Studien ämnar undersöka hur Uppsala kommun i plandokument skildrar människor som ska bo och verka i Södra staden i Uppsala. Kommunens beskrivningar liknas i studien vid platsmarknadsföring. För att besvara syftet utförs en kritisk diskursanalys utifrån Faircloughs tredimensionella analysmodell på fyra plandokument från Uppsala kommun som på något sätt kan relateras till utvecklingen av Södra staden. Citat plockas ut från plandokumenten och analyseras utifrån de tre nivåerna text, diskursiv praktik och social praktik som den tredimensionella modellen bygger på. Tidigare forskning om definitionen av platsmarknadsföring, dess framväxt och kritik mot platsmarknadsföring jämförs sedan med diskursanalysen för att undersöka hur platsmarknadsföringsdiskurser återkommer i plandokumenten. Kritiken mot platsmarknadsföring handlar till stor del om att platsmarkandsföring gynnar specifika målgrupper, ofta människor från högre klasser och företagseliter och vad det sedan kan bidra till.  Studien visar att kommunens diskurser framhäver kreativa, idérika och innovativa människor och företag som bidrar till platsens konkurrenskraft i Sverige och internationellt. Aktiviteter som bidrar till Södra stadens attraktivitet genom dessa egenskaper framställs genom plandokumenten som önskvärda. Analysen visar således att plandokumenten bidrar till att reproducera platsmarknadsföringsdiskurser och att det platsmarknadsföring har blivit kritiserad för även återfinns i kommunens diskurser.

I denna uppsats undersöker jag hur den muslimska slöjan och slöjbäraren framställs i artiklar från de rikstäckande dags- och kvällstidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Jag har genom att använda kritisk diskursanalys synliggjort vilka diskurser som finns i 15 utvalda artiklar från ovanstående medier under 2018-2019. För att förklara vilka diskurser som omger artiklarna har tre teorier valts ut: postkolonial teori, orientalism och postkolonial teori ur feministisk synvinkel. De slutsatser som framkommer är att slöjan och slöjbäraren innefattas av olika diskurser under 2018-2019 i de 15 artiklarna. Den största diskursen är att slöjan med ord som ”förtryck” och ”förbud” och slöjbäraren talas om som någon som behöver räddas från detta förtryck. Den förändringsdiskurs som denna undersökning hittar skildrar slöjan och slöjbäraren som en del av svensk kultur och i behov av representation. I slutet görs även en ämnesdidaktisk reflektion där uppsatsens slutsatser diskuteras i koppling till ämnet religionskunskap i gymnasieskolan.

Syftet med den här uppsatsen är att belysa hur klimatdiskursen ser ut när det kommer till hur media väljer att presentera information om de tre olika översvämningarna i Falun, Malmö och Gävle. Detta har gjorts med hjälp av en kvalitativ undersökningsmetod som kallas för diskursanalys där dessa tre platser och händelser har stått i fokus för hur de valts att ramas in i media. Diskursanalys som metod har i det här fallet genomförts genom att använda mediedatabasen Retriever med sökord av den valda platsen tillsammans med begreppet översvämning över en femårsperiod från det året händelsen inträffade. Artiklarna från sökningarna har sedan med hjälp av den valda metoden, teorin och bakgrunden analyserats och diskuterats. Resultatet av detta är att media har förändrat sitt sätt att rama in händelser beroende på under vilken period som artiklarna har publicerats i olika media. Ett tydligt mönster över hur klimatfrågan får en alltmer central plats i medierapporteringen syns alltmer underöversvämningarna i Malmö 2014 men ännu mer för det senare fallet med översvämningarna i Gävle 2021. Det dystopiska temat som dyker upp kring rapporteringarna för fallet i Gävle visar också på det som diskursanalysen ämnar undersöka – att media väljer att omformulera sig för att nå läsare i en annan utsträckning.

The representation of women in prostitution varies over time and space. This study aims to make visual how women in prostitution are being represented in Swedish judicial system today. The study uses a critical discourse analysis, inspired by Fairclough's three-dimensional model, and is based on a theoretical framework of reification theory, theory of respectability and previous research. The study analyzes 68 court verdicts, published in 2018 on the legal database Karnov Juridik, Kvinnifridspropositionen (Prop. 1997/98: 55) and an evaluation of the law's application and effect (SOU 2010: 49). The study makes visible a two-part image of the woman as occasionally invisible and occasionally defined on the basis of prostitution. The study shows how an overall market discursive perspective through the verdicts relates to a focus on the purchase of sex, rather than the parties involved. The study shows that the focus on the woman in prostitution, which was widely criticized and which the law reform intended to shift towards the sex buyers, continues to stay on the women in prostitution. / Framställningen av kvinnor som befinner sig i prostitution har varierat över tid och rum. Denna studie ämnar undersöka hur svenskt rättsväsende framställer kvinnor i prostitution idag. I studien används en kritisk diskursanalys, inspirerad av Faircloughs tredimensionella modell, och utifrån ett teoretiskt ramverk av reifikationsteori, respektabilitetsteori samt tidigare forskning. Studiens empiriska underlag utgörs av 68 domar, publicerade år 2018 på rättsdatabasen Karnov Juridik, kvinnofridspropositionen (Prop. 1997/98:55) och en utvärdering om lagens tillämpning och effekt (SOU 2010:49). I studien synliggörs en tudelad bild av kvinnan som tidvis osynlig och tidvis definierad utifrån prostitution. Studien synliggör hur ett marknadsdiskursivt perspektiv genom domarna påverkar diskursen genom att fokus riktas mot den sexuella tjänster mot ersättning, snarare än de parter som är involverade. Det kritiserade fokus som tidigare inriktades på kvinnan i prostitution ämnade lagreformen att skifta mot männen, sexköparna. I studien framkommer tendenser av ett fortsatt fokus på kvinnorna som befinner sig i prostitution snarare än sexköparna, som framställs som konsumenter inom ett marknadsfenomen.

Made available in DSpace on 2014-07-29T16:19:03Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Dissertacao Luciana Andrade Cavalcante de Castro.pdf: 1200128 bytes, checksum: f51bc087331ab4cdbfb28e8b5fea8603 (MD5) Previous issue date: 2011-10-18 / The present research intends to explain the constitution of the Structuralist aspects of the discursive approach of Norman Fairclough, one of the most representative authors of Critical Discourse Analysis (CDA). As a methodological and theoretical approach, whose purpose consists in the study of the language in contemporary societies, Critical Discourse Analysis is derived from Critical Linguistics of 1970, consolidating itself in the decade of 1990s. As it borrowed the Social Theory of Discourse (TSD), developed by Norman Fairclough, CDA has defined itself theoretically and methodologically, and this explains the relevance of the British linguist to CDA. To elaborate the TSD, Fairclough resorted to important authors of the sciences of language like Halliday, Bakhtin and Foucault, and of social sciences like Bourdieu, Giddens, Thompson, Gramsci and others. We approached the four first ones in this work, and the choice of these authors is due to our interest in the Structuralist aspects of the research of Fairclough. When we refer to structuralist bias , we raise up a great number of problematics about Structuralism, which have existed since the moment the Structuralism came to be seen with certain aversion for many language theorists. One of the reasons is the fact that structuralist approaches give priority to the social structures, not admitting the capacity of action and change of the social subject, this criticism is present in Norman Fairclough s books. Another problematic is a kind of self saturation that the proper structuralism allows to be shown. But to explain this, it is necessary to use the division that Umberto Echo (2001) makes between ontological Structuralism and methodological Structuralism. The first one consists, basically, in the incessant search of deeper structures that lead the phenomena, and the second one consists in the application of homogeneous structural models in the analysis of different phenomena. Eco criticizes the first one, showing the impossibility of reassuring, in fact, the real existence of structures, but he presents the second one as a productive methodology for many kinds of researches. In Fairclough s approach, we find the two modalities of structuralism displayed by Eco. During the research we demonstrate how important Bakhtin, Foucault, Bourdieu and Halliday, had been for the constitution of the structuralist bias of Norman Fairclough, allowing the British author to operate with systems of differences in the treatment of discursive phenomena, without neglecting the dialogic bias in the study of the interaction contexts. At last, the bakhtinian dialogism, foucaultian archaeology, the constructivist structuralist sociology of Bourdieu and the functionalist linguistic of Halliday had more been excellent supports for the constitution of the structuralist bias of Norman Fairclough s discursive approach. / A presente pesquisa de tem por objetivo expor como se apresenta o viés estruturalista da abordagem discursiva de Norman Fairclough, um dos maiores expoentes da Análise de Discurso Crítica (ADC). Tida como uma abordagem teórico metodológica, cuja finalidade consiste no estudo da linguagem nas sociedades contemporâneas, a Análise de Discurso Crítica é uma vertente dos estudos do discurso derivada da Linguística Crítica de 1970, consolidando-se a partir da década de 90. Ao se apropriar da Teoria Social do Discurso (TSD) desenvolvida por Norman Fairclough, a ADC se define tanto teórico quanto metodologicamente, o que explica a relevância do linguista britânico para essa corrente de análise discursiva. Para elaborar a TSD, Fairclough recorreu a importantes autores das ciências sociais e da linguagem como Halliday, Bakhtin, Foucault, Bourdieu, Giddens, Thompson, Gramsci, entre outros. Os quatro primeiros foram abordados neste trabalho, e a escolha destes se deu justamente pelo interesse no viés estruturalista da obra de Fairclough. Quando nos referimos a viés estruturalista , terminamos por trazer à tona toda uma problemática que existe desde o momento em que o Estruturalismo passou a ser visto com certa aversão por muitos teóricos da linguagem. E uma das justificativas diz respeito ao fato de abordagens estruturalistas darem primazia às estruturas sociais, não admitindo a capacidade de ação e mudança dos sujeitos sociais, essa é uma crítica presente na obra de Norman Fairclough. Outra problemática estruturalista relevante é uma espécie de auto saturação que o próprio estruturalismo deixou surgir. Mas para explicar tal saturação, convém recorrermos a divisão que Umberto Eco (2001) faz entre estruturalismo ontológico e estruturalismo metodológico. O primeiro consiste, basicamente, na procura incessante de estruturas cada vez mais profundas que regem os fenômenos, e o segundo consiste na aplicação de modelos estruturais homogêneos na análise de diferentes fenômenos. Eco critica o primeiro alegando a impossibilidade de se assegurar, de fato, a existência real de estruturas, mas apresenta o segundo como metodologia produtiva para diversas pesquisas. Em Fairclough encontramos os dois estruturalismo expostos por Eco. Durante a pesquisa, procuramos demonstrar como Bakhtin, Foucault, Bourdieu e Halliday foram fundamentais para a constituição do viés estruturalista de Norman Fairclough, permitindo que o autor britânico operasse com sistemas de diferenças no tratamento de fenômenos discursivos, sem que ele abandonasse os aspectos dialógicos no estudo dos contextos de interação. Enfim, o dialogismo bakhtiniana, a arqueologia foucaultiana, mais a sociologia estruturalista construtivista de Bourdieu e a Linguística Sistêmico Funcional foram suportes relevantes para a constituição do viés estruturalista da abordagem discursiva de Norman Fairclough.

Syftet med denna studie var att undersöka hur svensk nyhetsrapportering framställer ungdomsbrottsligheten i Sverige. Vidare var syftet att undersöka vilka möjliga orsaker media antar ligger till grund för ungdomsbrottsligheten samt hur media genom diskurser kan konstruera samhällets syn på ungdomsbrottsligheten. Detta gjordes genom att analysera 22 nyhetsartiklar från fyra svenska nyhetstidningar med hjälp av Faircloughs kritiska diskursanalys, socialkonstruktivism som kunskapsteori samt ett intersektionellt perspektiv. I analysen kunde vi identifiera tre diskurser: diskursen om socialt utsatta områden, diskursen om ungdomar ochdiskursen om samhällets ansvar. Resultatet visade att ungdomar som begår brott framställdes som en homogen grupp beståendes av pojkar och unga män. Vidare fann vi att ungdomarna sällan kom till tals själva och en återkommande anledning till varför de gjorde sig skyldiga till brott var pengar. Resultatet visade även att samhället har en stor betydelse för dessa ungdomar. Bland annat framkom det att brister i det sociala arbetet bidrog till att ungdomarna valde den kriminella vägen eftersom de upplevde ett svek från samhället. Slutligen fann vi att media försökte dekonstruera bilden av ungdomsbrottsligheten, dock misslyckades de när det kom till diskursen om socialt utsatta områden då denna förändring ligger på en högre samhällsnivå. / The aim of this study wasto examine how Swedish news media portrays juvenile delinquencyin Sweden. Furthermore, the purpose wasto examine the possible causes media assumes lay behind juvenile delinquency and how media through discourses may construct the public image on juvenile delinquency. This was made through an analysis of 22 news articles from four Swedish newspapers together with Fairclough’s critical discourse analysis, social constructivism as a theory of knowledge, and by applying an intersectional perspective to the material. We identified three discourses in the analysis: the discourse on socially disadvantaged areas, the discourse on adolescents and the discourse on society's responsibility. The results showed that young people who commit crimes were presented as a homogenous group of boys and young men. A recurrent reason found as to why they commit crimes was money. The results also showed that the society plays a big part for these young people as shortcomings in social work led to experiences of betrayal on society’s side and hence contributed to many young offenders to opt for a criminal career. The analysis also revealed clear attempts by the media to deconstruct the image of juvenile delinquency, without however succeeding to overcome the effects of the discourse on socially disadvantageous areas, which appearedto be strongly entrenched in current Swedish public life.