Studiens syfte är att analysera i vilken mån flerspråkiga elevernas språkutveckling uppmärksammas av ämneslärare i samhällskunskap på Mariagymnasiet. Med intervjuer samt observationer som valda metoder har tre samhällskunskapslärares undervisning fått stå i fokus i denna kvalitativa studie. Undersökningen är utförd på en gymnasieskola i södra Sverige och lärarna undervisar i klasser på samhällsprogrammet där elever som läser svenska och svenska som andraspråk integreras. Materialet har analyserats och diskuterats med hjälp av litteratur som på ett eller annat vis utgår från det sociokulturella perspektivet. Resultaten av observationsanteckningar samt intervjuinspelningarna pekar på att lärarna trots att de undervisar elever på deras andraspråk, är omedvetna om hur man arbetar språkutvecklande utifrån sociokulturell forskning och i liten grad har uppmärksammat flerspråkiga elevernas språkutveckling. Detta kan generera i att elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i samhällskunskap inte blir maximal. Att minoriteter på detta vis marginaliseras blir problematiskt med hänseende till 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna, som säger att den svenska gymnasieskolan ska vara en skola för alla, där samtliga elever får en likvärdig utbildning.

Sammanfattning Syftet med arbetet var att utifrån pedagogers perspektiv undersöka hur elevunderlag påverkar i vilken grad språkutvecklande arbete sker på två, utifrån sett, helt skilda skolor. Men också för att identifiera eventuella skillnader och kritiska aspekter i dessa elevers skolsituation samt under deras fritid och hur detta sedan påverkar de undervisande pedagogerna. Detta utifrån dessa tre frågeställningar: Hur beskriver de tillfrågade pedagogerna sitt språkutvecklande arbete och hur skiljer det sig åt mellan de undersökta skolorna? Hur ser pedagogerna på stödet eleverna har möjlighet att få i och utanför skolorna och hur påverkar det pedagogerna i sin undervisning? Vad är pedagogernas bild av språkbadet i respektive område vad gäller hur språkanvändning sker i sociala miljöer och i interaktion med andra utanför skolan och påverkar det i så fall pedagogerna i sin undervisning? I teorin har arbetet utgått i sociokulturellt perspektiv vilket handlar om att lärande hos alla människor sker hela tiden och i alla sociala sammanhang. Här har ämnen som lärandets möjligheter, språkets betydelse, kommunikationens del i lärande, att läsa med barn och pedagogernas betydelse behandlats. Detta genom att använda empirisk undersökning som metod, vilket innebär insamling, bearbetning och analys av data som i detta fall var intervjuer.I resultatet framkom tydliga och stora skillnader mellan de båda skolorna. Trots att den mångkulturella skolan arbetar och undervisar efter all möjlig tillgänglig och aktuell forskning så är deras resultat generellt låga. Detta medan den homogent svenska skolan, som fortfarande arbetar relativt konservativt, har mycket höga resultat. Det framkom också att det var mycket stora skillnader i hur elevernas fritidssituation såg ut. På homogent svenska skolan var det mer regel än undantag med flertalet sociala och utvecklande aktiviteter på fritiden medan den mångkulturella skolans elever genomgående saknade sådana sociala aktiviteter. Slutsatsen i arbetet blir att skolans språk och inlärningsproblematik även påverkas av yttre faktorer där forskningen inte är lika utbredd som den inom skolans väggar. Skillnader som påverkar utgångspunkten i pedagogernas undervisning.

Gymnasiets svenskämne präglas till stor del av samtal i olika former och som svensklärare är det vår uppgift att skapa förutsättningar för elevers muntliga såväl som skriftliga språkutveckling. Dock är de klassrumssamtal som till så stor del präglar svenskämnet inte alltid dialogiska och inkluderande. Syftet med detta examensarbete är att, utifrån en fallstudie, beskriva och jämföra ett elev- och lärarperspektiv på klassrumssamtal i svenskämnet på gymnasiet. För att undersöka detta har vi tagit vår teoretiska utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på lärande och Olga Dysthes (1996) begreppsapparat kring samtal och flerstämmighet. Med hjälp av vår metod, en elevenkät, en lärarintervju och tre klassrumsobservationer, har vi undersökt olika aspekter av hur man som lärare kan skapa förutsättningar för ett flerstämmigt klassrumssamtal och försökt ge svar på frågorna: ”Vilka faktorer menar läraren påverkar hur eleverna deltar i klassrumssamtal?” och ”Vilka faktorer menar eleverna påverkar hur de deltar i klassrumssamtal?”. Resultatet visar att det är en kombination av faktorer som deltagarstrukturer, lärarens frågor och feedback, intresse, trygghet, multimodalitet, klassrumsmöblering och förberedelse som påverkar hur elever deltar i klassrumssamtal. En slutsats vi drar är att ingen av dessa faktorer ensam är en garanti för elevdeltagande och flerstämmighet i klassrumssamtal. Det är genom att medvetet kombinera dessa olika faktorer som lärare kan skapa förutsättningar för flerstämmiga klassrumssamtal. En faktor förefaller dock vara överordnad de övriga, nämligen förberedelse. Genom att låta elever förbereda sig innan klassrumssamtal känner de sig tryggare och sannolikheten att de ska delta aktivt i dessa ökar.

Lärare är dagligen samtalsledare i sina klassrum. Det är många impulser och val att hantera. Den studerande ska bli utmanad att reflektera i dialog med andra. Flerstämmig-heten ska främjas. Tid och planering ska följas. Vilka svårigheter och fällor finns? Och vilken medvetenhet besitter lärare kring sina egna metoder? Det finns forskning om dialogen i matematikundervisning, på grundskolan, men för övriga åldrar eller ämnen finns enbart olika samtalsmetoder eller indelningar kring frågor. I denna undersökning intervjuas fem lärare kring sin syn på dialogen i klassrummet med vuxna, studerande på barn och fritidsprogrammet. Det visar sig att lärarna gärna ställer autentiska frågor om hur den studerande tänker, eller upplever situationer, fall, eller liknande. Problemati-serande frågor är också något som samtliga lärare i undersökningen använder, samt olika metoder för att få fler att tala. Däremot när det gäller att ge erfarenhet av ett sätt att kommunicera som man vill att de studerande ska ta med sig ut i verksamheterna, skiljer sig meningarna åt. Likaså upplever de olika typer av hinder och skillnader mellan grupper.

Vårt syfte är att undersöka elevers perspektiv på muntlighet i svenskämnet. Vi utgår från Skolverkets kunskapskrav för årskurs 9 angående att samtala och diskutera, eftersom vi som blivande lärare har i uppdrag att skapa förutsättningar för våra elever att uppnå detta. Våra forskningsfrågor är: Hur ser elever på muntlighet och utveckling av muntlighet i svenskämnet? Hur talar elever om muntlighet i svenskämnet? Materialet omfattar sex olika informanter från två högstadieskolor och består av två samtal i fokusgrupper samt sex efterföljande enskilda intervjuer. Resultatet av elevernas syn på muntlighet i svenskämnet kan sammanfattas i följande tre huvudkategorier: helklassamtal, smågruppssamtal och förberett tal. Till dessa talsituationer förhåller de sig olika och upplever således olika typer av utveckling av muntlighet i svenskämnet. Vi ser också att eleverna gör metareflektioner kring muntlighet i svenskämnet men att de gör det på ett ostrukturerat vis och utan ämnesspecifika metabegrepp. En viktig slutsats är alltså att elevernas strategier för samtal och diskussion behöver utvecklas för att fler av eleverna ska vara muntligt aktiva i svenskämnet och således utveckla sin muntlighet. När det gäller metaspråk om muntlighet drar vi slutsatsen att metaspråk är en strategi som skulle kunna hjälpa eleverna att precisera sina metareflektioner kring muntlighet.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur lärare resonerar och motiverar de didaktiska val de gör i klassrummet rörande språkanvändning. Den forskningsfråga som vi har utgått ifrån lyder: hur gör lärare sina didaktiska val kring språkanvändning och hur motiverar de dessa?Vår analys vilar i huvudsak på en sociokulturell grund med utgångspunkt i Vygotskijs teorier som betonar det sociala samspelets betydelse i lärande och utveckling. Vi redogör även för tidigare forskning inom problemområdet samt förmedlingspedagogisk teori som står i kontrast till det sociokulturella synsättet.Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med nio lärare i grundskolans tidigare år. Informanterna arbetar på två olika skolor där elevunderlaget skiljer sig mellan skolorna, främst gällande socioekonomisk och etnisk tillhörighet. Den ena skolan benämns i uppsatsen Rönnskolan och den andra Tallskolan. Resultatet illustrerar hur lärare resonerar kring sina didaktiska val. De berättar om hur de arbetar med och ser på lärandepotentialen i olika former av lärarstyrda sekvenser i undervisningen. Vidare diskuteras hur de ser på samtal och vilken plats samtalet har i undervisningen. Lärarna visar på olika sätt att arbeta dialogiskt genom muntlighet och skriftlighet.De slutsatser som vi dragit är att de enskilda lärarnas kunskapssyn ligger till grund för de motiv som lärarna framför gällande deras didaktiska val. Vi har också sett att lärarnas didaktiska val styrs av elevgruppens förutsättningar och hur läraren kan hantera dessa.

För att skapa en likvärdig och flexibel demokratifostrande skola åberopas idag en deliberativa undervisning med deliberativa samtal som form. Denna undervisningsform ska löpa generellt mellan alla olika elevgrupper och gymnasieutbildningar och där med att skapa jämlikhet i utvecklandet av demokratiska förmågor och kvaliteter. Syftet med denna uppsats var att studera vilka deliberativa kvaliteter som kan skapas genom att titta på berättelser från fyra samhällskunskaps lärare vad gällande elevsyn, syn på klassrumklimat och syn på samhällskunskapens mål på två olika gymnasieskolor i Malmö. Berättelserna påverkades främst av vilken skola lärarna jobbade antingen på ett yrkesförberedande gymnasium eller på ett universitetsförberedande gymnasium. Den deliberativa undervisningen bygger på teorin om deliberativ demokrati som innebär den en process där aktörer genom kommunikation grundad på rationell argumentation, söker omvandla, eller forma preferenser. Det är alltså samtalet som grunden för utbyte av kunskap, erfarenhet och preferens formning. Jag fann att det var framförallt bristen på flerstämmigheten av åsikter och identiteter på båda skolorna som påverkade förutsättningarna för att ett deliberativt klassrum. Detta påverkades i sin tur av bristen på öppenhet i klassrummet och den polarisering som det individuella gymnasievalt innebär.

Hur fungerar lärandet? Det är det fråga som jag reflekterar över varje gång jag träffar elevereller funderar kring hur jag skall lägga upp ett nytt arbetsområde. En viktig fråga som jag irelation till mitt kommande profession vill ha svar på. Hur ser religionskunskapslärarenstankar om vald pedagogik och metodik ut?De frågeställningar som kommer att vara ledande i man uppsats är följande:- Hur viktigt är det dialogiska samspelet i klassrummet för elevens lärande?- Existerar det dialogiska klassrummet i realiteten?- I vilken grad reflekterar religionskunskapsläraren kring elevens lärandeprocess?För att utföra detta arbete har jag använt mig av empirisk metod i form av både enkät ochintervju. Jag har under arbetets gång försökt hålla mig konsekvent till Middle Rangemetoden,där jag utifrån vald teori har byggt upp mina frågeställningar ochproblemformuleringar. Det är utifrån denna valda teorigenomgång byggt frågorna i intervjuoch enkäten på.De svar som jag fått genom min empiriska undersökning visar både en bild av hur lärareidag är medvetna om det positiva i att ha ett dialogiskt klassrum. Medan kunskapen kring hurman som lärare ska bemöta de mindre motiverade eleverna i klassen har varit sämre. Minuppsats uppmanar därför till vidare diskussion och öppenhet kring hanteringen vid olikamotiverade elever samt att arbeta utifrån det istället för att enbart ge mindre motiverade eleverenklare undervisning. En undervisning som inte sällan glömmer bort att lärande bygger påförståelse såväl som nyfikenhet.

Den här undersökningen studerar pojkars attityder till läsning då de befinner sig i en grupp tillsammans med andra pojkar. För att se hur deras svar påverkats har de i förväg fått fylla i några svar som rör olika frågeområden. Under en efterkommande gruppintervju med fyra pojkar ur samma skolklass i årskurs nio, ges de ett andra tillfälle att svara på några lite mer specifika frågor. Samtalet leder till att några elever blir tystare än andra då det handlar om den egna läsningen i hemmet, men också under lektionstid.Inledningsvis är det i synnerhet en elev som inte läser så mycket hemma som går i ledning för att svara på hur läsningen ser ut i hans vardag, varvid en annan tenderar att hålla med i det mesta. Samtidigt är det två elever som svarat att de läser betydligt fler böcker än vad vi ser att de andra gör. Detta leder till en analys med hjälp av några olika socialpsykologiska verktyg av hur pojkarnas attityder tenderar att förändras beroende på vilken form av läsning de pratar om och om huruvida de befinner sig i en icke-anonym eller en anonym situation.Undersökningen ser också tecken på att elevernas sociala strukturer kan kastas om när en av de fyra eleverna går i bräschen för ett samtal som leder oss in i på läsning som intresserar dem än mer i grupp än vad den sedvanliga läsningen av böcker gör. Detta samtal pekar på att det kan finnas andra sätt för pojkar att inte bara finna intresse, engagemang och identitet utan även finna mening med hjälp av svenskämnet.

The polyphonic sources of medieval Sweden are very few, although well-documented in musicological research. However, while most of the earlier research has tended to focus on interpreting the sources themselves rather than to examine the cultural and historical context in which they were written, the present dissertation aims at providing a broader narrative of the transmission and practice of polyphony. By examining the cultural context of the sources and putting them in relation to each other, a bigger picture is painted, where also Danish and Norwegian sources are included. Based on the discussion and analyses of the sources, a general historical outline is suggested. The practice of organum in the late 13th century in Uppsala was probably a result from Swedes studying in Paris and via oral transmission brought the practice back home. This 'Parisian path' was accompanied by an 'English-Scandinavian' path, where mostly Denmark and Norway either influenced or were influenced by English polyphonic practice. During the 14th century, polyphony seems to have been rather established in Sweden, although prohibitions against it were made by the Order of the Bridgettines. These prohibitions were probably linked to a general antipolyphonic attitude in Europe, beginning with the papal bull of John XII in 1324. The sources of the 15th and 16th centuries are very different from each other, and perhaps suggest that polyphony of older styles were sung in monasteries and certain churches while more modern discant were sung at the royal courts and at larger religious feasts such as the translation of Catherine of Vadstena.