I denna studie belyses de olika uppfattningar som elever ger uttryck för när de talar om att delta i en matematisk praktik samt hur de beskriver vad som gynnar respektive hindrar delaktighet. Studien, som har en fenomenografisk ansats, utgår från att delaktighet, kommunikation och lärande hänger samman. Elevens vilja, uppfattning om sig själv och syn på ämnet såväl som vilka villkor som ges för deltagande i olika lärmiljöer utgör viktiga aspekter på delaktighet i studien. Genomförandet har skett i en årskurs 4 med hjälp av fokusgruppsintervjuer, enkät, observationer samt ett iscensatt lektionstillfälle. Resultatet visar att elevernas syn på delaktighet baseras på om de uppfattar ämnet som meningsfullt, utvecklande och att de kan påverka. Innebörden i vad som menas med meningsfullt ämne eller att utvecklas varierar dock och kan ses vara personberoende. Att delta uppfattas även starkt relaterat till arbetsro, trivsel och känslan av att bli lyssnad på och vara behövd. Resultatet visar att det krävs engagemang för att delaktighet skall uppfattas av eleverna. Delaktighet gynnas av sammanhang där olika bidrag ses som värdefulla, där man får tänka, förklara och interagera med varandra. Sammantaget ger detta eleverna förutsättningar för att vilja och kunna vara med, att förstå och känna inflytande. Resultatet visar även att eleverna bedömer huruvida en situation är värd att delta i utifrån tilltro, intresse, erfarenheter och mål men även utifrån hur de uppfattar själva aktiviteten och hur andra engagerar sig i sammanhanget.

Det här utvecklingsarbetet har genomförts i en årskurs två i en grundskola och syftar till att utveckla lärares förmåga att ge elever möjlighet till inflytande i sin skolsituation. Vi upplever att demokratiarbetet i skolan idag är begränsat och olikvärdigt. I läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet framgår att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning, vilket vi vill eftersträva genom att skapa en formell struktur för elevinflytande. Därför vill vi med det här utvecklingsarbetet se om det är möjligt att utöka elevinflytande genom formella strukturer och på det sättet göra utbildningen mer likvärdig. Vi har ett demokratiperspektiv och använder formella strukturer, deliberativa samtal och flerstämmighet som metod. Genom formella strukturer har vi skapat en situation där elever till viss del förstår att vi litar till deras förmågor, under utvecklingsarbetet tog eleverna mer initiativ och mer kontakt med Johanna för varje vecka som gick. Deliberativa samtal och flerstämmighet i klassrummet hjälpte oss att se elevperspektivet genom att eleverna kom till tals i samtalen. Eleverna uppmuntrades och vi tror att de upplevde att de var viktiga. Resultatet av vårt utvecklingsarbete har också hjälpt oss att se vilka fallgropar vi i fortsättningen ska undvika när vi skapar möjligheter för våra elever att utöva inflytande. Vi skulle ha börjat utvecklingsarbetet med samtal om elevernas erfarenheter av demokrati och elevinflytande. För många är begreppet demokrati lättdefinierat medan andra upplever det mer komplext. Vi vill göra ett försök att sammansmälta två definitioner av demokrati, struktur för folkstyre och sätt att leva tillsammans, till en väg för likvärdig utbildning.

I denna studie undersöks vilka aspekter lärare i årskurs F-3 beskriver som centrala för att skapa förutsättningar för eleverna att utveckla sina samtalsförmågor i svenskundervisningen, samt vad som är lärarnas syfte med samtal i svenskundervisningen. Syftet med studien är att ge lärarstudenter, verksamma lärare och oss själva en fördjupad förståelse av samtalets möjligheter i svenskundervisningen. Arbetet utgår från ett sociokulturellt perspektiv på samtal och Matres (2019) teorier om samtal som ett verktyg för lärande och utveckling. Studien är genomförd med kvalitativa undersökningsmetoder i form av semistrukturerade intervjuer och öppna observationer. Sju lärare i årskurs F-3 har intervjuats, och fyra av lärarna har även blivit observerade i sin svenskundervisning. Det insamlade materialet är analyserat utifrån tematisk analys för att identifiera, analysera och beskriva våra teman. Analysen av vårt resultat visar att lärarnas arbete med att utveckla elevernas samtalsförmågor främst bygger på fyra aspekter vilka är grupp, planering, tid och trygghet. Lärarnas syfte med samtal i svenskundervisningen varierar beroende på vad lektionens innehåll består av. Lärarna använder sig av samtal i svenskundervisningen i språk- och textutvecklande syfte, kunskapsutvecklande syfte och i identitetsutvecklande syfte.

Syftet med denna studie är att undersöka samtal som sker vid elevinitierade berättarstunder där elever berättar historier för varandra och eleverna ställer frågor till berättaren om innehållet i berättelsen. Forskningsfrågan är: Hur ser rollfördelningen ut i samtalen under berättarstunderna och vad har det för konsekvenser för elevernas kommunikation och interaktion?Studien skedde i en andraklass jag under perioder vistades i under vårterminen 2012. Insamlandet av materialet, i form av ljudinspelningar och observationsanteckningar, skedde under en sexveckorsperiod och består av 10 berättarstunder med sammanlagt 30 berättelser och efterföljande frågestunder. Eleverna berättade, oftast en och en, berättelser som de själva hade valt och förberett. När de hade berättat klart uppmanade jag klassen att ställa frågor till berättaren om innehållet och det är dessa samtal som undersökts i studien. Resultatet visar att rollfördelningen är icke-hierarkisk, som i ett samtal mellan vänner, vilket leder till att kommunikationen och interaktionen är dynamisk och varierande. Berättelsen som material skapar förutsättningar för alla att bidra då det inte finns något rätt och fel. Klasskamraterna, som vill förstå sin klasskamrats berättelse, ställer frågor där både berättaren och klassen hittar svar och samtalen är därför utforskande. Berättaren utmanas språkligt utifrån sin nuvarande nivå genom klasskamraternas frågor vilka i sin tur får stöd av läraren. Den dynamiska interaktionen och den språkliga utmaningen utifrån elevens kunskapsnivå tyder på att samtalen är språkutvecklande.

Denna undersökning syftar till att lyfta fram dels elevers egna tankar kring användandet av boksamtal som en undervisningsmetod i klassrummet samt vad eleverna själva tycker om boksamtal. Att presentera elevernas egna tankar och funderingar har varit en viktig del för mig i denna undersökning, då jag känt att elevers tankar kring användandet av vissa undervisningsmetoder ofta inte representeras. I denna undersökning presenteras material som blivit insamlat i form av intervjuer och observationer. Detta material har sedan blivit analyserat med hjälp av tidigare forskning och facklitteratur.Jag har lagt stor fokus på både begrepp och teorier som författaren Aidan Chambers tagit upp i boken Böcker inom oss(1994) då jag granskat att han behandlat begreppet boksamtal på ett djupgående sätt. För att besvara mitt syfte med undersökningen utformade jag tre stycken frågeställningar som handlar om vad eleverna tycker om boksamtal och vad de själva tycker att de lär sig ut av boksamtal i klassrummet. I min undersökning fann jag att eleverna jag valde att intervjua var positiva till användandet av boksamtal. Jag insåg också under undersökningens gång att eleverna var väl medvetna om vad ett boksamtal var och vad det gick ut på. Elevernas svar på de intervjufrågor jag ställt behandlas sedan i analysen. Där kom jag bl.a. fram till att eleverna tycker det är viktigt att kunna kommunicera med varandra i klassrummet.

The aim of this study was to describe and analyse the work of three schools, all exempted from the national timetable, to see how they worked to help pupils in difficulty reach the goals in Swedish. The method used can be described as a qualitative case study inspired by ethnografic field work. The results are based on data which included 52 individual interviews, 5 group interviews, 54 classroom observations, and field notes. A total of six different classrooms were observed. This study schows that a categorical perspective of special education dominates the documented view of education for all pupils. Pupils' difficulties are seen as individual, but two schools register a plan and desire to achieve inclusive education. Participation in the projet of working without a national timetable would indicate such ambitions exist in all three schools. In practise these ideas provide more organisationally differentiated oppportunities for pupils in difficulty. Timetables in all six classes have a strong classification and a framing of time. This obstructs pupils' participation and dialogues. While the teaching of Swedish in the six classes was described in three different ways in the outlines, the observations and pupils' statements indicate that skills and teacher-planned activities dominated all six classes. A more detailed look at the reading and writing processes gave rise to a dominant "Literacy", which in turn meant that support was given outside the regular classroom instruction in two of the schools. This is supported by special teachers' non-engagement in the project. The conclusions are that a categorical perspective perspective, a strong classification of subject and time, teacher planned activities and skills, and a monophonic reading and writing process influence each other in marginalizing pupils whose "literacies" differ from the dominating scholl "Literacy".

I denna studie diskuteras hur en viss bildpedagogisk praktik som vilar på ett sociokulturellt perspektiv på lärande kan uppfattas av elever avseende lärande och utveckling och hur denna arbetsprocess påverkar deras uppfattning om lärande i och genom bildämnet. Studien utvärderar hur elevers upplevelser och sinneserfarenheter ser ut i samma bildpedagogiska praktik och hur de medieras i deras bildskapande. Metoden är kvalitativ där med hjälp av ostrukturerad intervju och hermeneutiskt tolkande sätt analyseras information som trängs bakom ord och beskrivningar. Resultatet visar att kognitiva och emotionella aspekter i bildämnet i kombination med en flerstämmig och multimodal skolmiljö stimulerar elevernas lärande/kreativitet och utvecklar olika medieringsförmågor. Elever utvecklar bildspråk och skapar kunskap ur dialog genom social interaktion. I bildämnet får elever reflektera sina individuella känslouttryck som skapar många unika tillfällen till självreflektion. Man får olika möjligheter att använda sig av alla sinnen för att utveckla nya kreativa/skapande inlärningsmetoder. Bildförståelsen baseras på semiotiska grunder där man skiljer på uttryck och innehåll i en bild och upplever den som ett teckensystem. Man lär sig uppfatta detaljer och helheter och utvecklar förmågan att kunna tänka visuellt där man förbinder/förenar sin visuella förmåga med sin tänkande förmåga.

I detta examensarbete undersöks klassrummet som kommunikativt rum. Forskning visar atttalutrymmet i klassrummet är ojämnt fördelat, på så sätt att läraren tar den största delen avtalutrymmet jämfört med eleverna. Enligt läroplanen för grundskolan, förskoleklassen ochfritidshemmen (2011) ska "eleverna ska ges förutsättningar att utveckla sitt tal- ochskriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga” (s. 247). Klassrummet somkommunikativt rum utforskas i detta examensarbete genom att undersöka på vilka sätt lärarearbetar i de lägre årskurserna för att låta alla elever komma till tals. Det är i begreppetflerstämmighet som examensarbetet tar sin teoretiska utgångspunkt. I examensarbetet har jagvalt att göra en empirisk, kvalitativ och en kvantitativ undersökning genom insamling,bearbetning och analys av data från observationer i fyra olika klassrum, i årskurs 1-3, ochintervjuer med de fyra klasslärarna.Resultatet visar att lärare och elevers talutrymme är jämnt fördelat. Lärarna står för igenomsnitt 51% i de fyra klasserna och eleverna för 49%. Sett till antal interaktionerförekommer stora variationer hos eleverna. Den elev som har färst antal har endast eninteraktion och den elev som har flest har 24 stycken interaktioner.Lärarintervjuerna ger en beskrivning av olika sätt att möjliggöra interaktion och muntlighet,genom att organisera undervisningen, planera undervisningens innehåll samt sittförhållningssätt mot enskilda elever.

Syftet med denna studie är att belysa lärares uppfattningar kring betydelsen av dialog och samspel i språkundervisning. Lärarens uppfattningar undersöks utifrån tre frågeställningar som ställs upp, nämligen: lärarens betydelse för det flerstämmiga klassrummet, vilka undervisningsformer som tillämpas för att skapa ett kommunikativt klassrum, samt vilka utmaningar som upplevs vid ett flerstämmigt klassrum. Åtta språklärare intervjuas för att besvara dessa frågor. Från intervjuerna tolkas det empiriska materialet. Resultatet visar att läraren har en stor betydelse för att dialog och samspel kan användas som viktiga redskap för att skapa flerstämmighet i språkundervisning. Diskussion i helklass och i smågrupper utnyttjas för att skapa en dialogisk undervisning, men framförallt tycks små grupparbete vara den mest tillämpade formen. Flera utmaningar identifieras från de intervjuade lärarna vid skapandet av ett kommunikativt klassrum, nämligen elevers olika kunskaps- och språknivåer. Dessutom beskrivs olika sätt för att hantera svårigheter och uppmuntra elever till att delta i diskussioner bland annat att stödja elever genom att ta nytta av smågruppsarbete.

Studien är en fristående del av ett ULF-projekt på Örebro Universitet där digitala verktyg undersökts tillsammans med estetiska uttryckssätt i förskolans undervisning. Den här studien har ett specialpedagogiskt fokus och tittar på undervisningens modellering utifrån en specialpedagogisk didaktik med begreppen flerstämmighet, takt och otakt. Syftet är att bidra med kunskap om hur digitala undervisningssituationer i förskolan kan möjliggöra en varierad undervisning för så väl alla som varje barn och undersökts med frågan; Hur ter sig begreppen flerstämmighet, takt och otakt i pedagogernas berättelser om hur de använder de digitala verktyg i undervisningen? Studien tar upp vad digitalisering i förskolan kan innebära både från styrdokument, nutida forskning och media, samt vad undervisningsbegreppet och specialpedagogik kan innebära i förskolan. Den teoretiska grunden utgår från en specialpedagogisk didaktik med en idé om att ”one size dosen’t fit all”, vilket öppnar upp för ett bredare arbetssätt för att inkludera alla barn redan från början. Metoden som använts är fokusgruppsdiskussioner, vilka har analyserats på ett abduktivt sätt med begreppen flerstämmighet, takt och otakt. Den tidigare forskningen kring modellering, iscensättning och design av undervisning med digitala verktyg i förskolan är snäv och resulterar i likande svar; att lärare behöver mer kunskap och utbildning. Forskning kring specialpedagogisk didaktik kring flerstämmighet, takt och otakt är även den begränsad. Studiens resultat visar på att när pedagogerna hittar en balans mellan vad som är bekant och vad som är nytt kan digitala verktyg möjliggöra en varierad undervisning för såväl alla som varje barn både på individ-, grupp-, och organisationsnivå. Resultatet visar att ett specialpedagogisk didaktiskt förhållningssätt med begreppen flerstämmighet, takt och otakt kan leda till att digitala verktyg kan möjliggöra en varierad undervisning i förskolans undervisning. Det i sin tur kan leda till att förskolans undervisning kan bli balanserad, flerstämmig och rymlig nog för alla barn.