För att elever ska uppnå kunskapskraven i svenska innan de går ut årskurs tre behöver läraregöra tidiga insatser med att förebygga avkodningssvårigheter. Lärare behöver därför varamedvetna om elevers läsutveckling och använda sig av en varierad undervisning för att eleverska gynnas både på en individnivå samt gruppnivå. Det är viktigt att lärare kommunicerarmed varandra vid stadiebyten så att elever kan fortsätta utvecklas utan att falla mellanstolarna. Denna kvalitativa studie grundar sig på intervjuer med yrkesverksamma lärare iårskurs två. Resultatet togs fram genom en tematisk innehållsanalys där två teman upptäcktes.Temana som resultatet utgår ifrån är Att tidigt förebygga avkodningssvårigheter ochMotivationens betydelse. Resultatet visade att det är av stor vikt att lärare motiverar sinaelever på rätt sätt för att bibehålla deras inre motivation. Lärare bör tala om för elever när delyckas och fånga deras läsintresse. Arbetssätt som användes var exempelvis läslistor, ta hjälpav talbokstjänster såsom Legimus samt andra applikationer som stöttar vid lästräning. För attse elevers läsutveckling används först och främst Skolverkets obligatoriska bedömningsstödmen även testmaterialet LäSt, något som lärarna fann mycket hjälpsamt. Dessa hjälpmedelkan både individualiseras samt användas i grupp och många kan även användas i hemmiljö.Detta gör det möjligt att få ihop fler lästimmar än vad skolan kan erbjuda och samtidigt ökaelevernas avkodningsförmåga.

Bakgrund Tidigare studier har föreslagit att repetition av obekanta ord är en förmåga som föregår och predicerar barns förmåga att lära sig nya ord. Däremot finns olika uppfattningar gällande styrkan i sambandet mellan förmågan att repetera obekanta ord, i form av nonord, och bredd i expressivt ordförråd, inom olika åldrar.                                       Syfte Studiens syfte var att undersöka om det finns ett samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd hos svensktalande barn mellan 6;0–10;11 år. Syftet var även att undersöka om sambandets styrka skiljer sig mellan olika åldersgrupper och mellan flickor och pojkar. Studien avsåg även att bidra till normering av ett nykonstruerat benämningstest.  Metod Deltagarna bestod av 143 svensktalande barn mellan 6;0 och 10;11 år.  Rekryteringen skedde via sju skolor i Västerbotten och Västernorrland. Deltagarna genomförde två språktest varav det ena mätte förmågan att repetera nonord och det andra mätte bredd i expressivt ordförråd.  Resultat I resultatet framkom ett signifikant positivt samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd. Sambandet sågs hos hela gruppen deltagare och inom åldersgrupperna 7 till 10 år. Hos 6-åringarna var sambandet icke-signifikant. Sambandets styrka skiljde sig inte mellan flickor och pojkar. Slutsatser Det verkar finnas ett samband mellan förmågan att repetera nonord och bredd i expressivt ordförråd hos svensktalande barn. Ett lågt resultat på nonordsrepetition verkar kunna predicera ett lågt resultat på test som mäter bredd i expressivt ordförråd hos både flickor och pojkar, samt inom åldersgrupperna mellan 7 och 10 år.

Att inneha fonologisk medvetenhet är grunden i att utveckla läsning. Fonologisk medvetenhet innebär förmågan att urskilja de ljud som finns representerade i språkets ljudsystem. Fonologisk medvetenhet har en underkategori som kallas fonemisk medvetenhet. Det innebär att barnet kan urskilja språkljud eller fonem i ett ord. För lärare i årskurs F–3 är det intressant att ta del av vilka undervisningsmetoder som lärare i förskoleklass använder för att främja fonologisk medvetenhet. Studien har en kognitiv utgångspunkt och resultaten analyseras efter modellen Phonological awareness intervention beyond the basics (Schuele & Boudreau, 2008). Studiens insamlade material består av fyra intervjuer med förskoleklasslärare. Intervjusvaren har tematiserats under rubrikerna undervisning, möjligheter och utmaningar. Resultatet visar att lärarna använder undervisningsmetoderna FonoMix och Läsresan, men komplettera med Bornholmsmodellen. Lärarna använder konkret material som stöd för att hjälpa eleverna att lära in språkljuden. Lärarna anser att deras fonologiska undervisning är positiv för nyanlända elever och elever med svårigheter att uttala språkljud. Slutsatsen är att undervisningsmetoderna ger ett bra underlag för undervisning inriktad på fonologisk medvetenhet. Som lärare bör man dock vara uppmärksam på att ingen dessa undervisningsmetoder är fonologiskt komplett, utan bör kombineras med andra metoder för att få en mer omfattande fonologisk undervisning.

Denna uppsats handlar om den fonologiska medvetenhetens utveckling i svenskundervisning i förskoleklass och årskurs 1. Vi har till denna studie intervjuat fyra lärare som arbetar i förskoleklass och årskurs 1 samt en speciallärare och en specialpedagog för att få en klarare bild av deras arbete med att identifiera och arbeta med elever som har fonologiska svårigheter. Syftet med denna studie är att tydliggöra vilka metoder lärarna använder sig av för att identifiera fonologiska svårigheter och hur de arbetar för att förebygga dessa. Syftet är även att få en klarare bild av samverkan mellan lärare och speciallärare samt specialpedagog vid arbetet med dessa elever. Utifrån våra intervjuer fick vi en förståelse för de metoder och material som lärarna använder sig av samt speciallärare och specialpedagogens inverkan och samverkan vid sådana situationer. Resultatet visade att Bornholmsmodellen och Gehörsskrivning används i största del i undervisningen för att utveckla men även förbättra elevernas fonologiska medvetenhet. Detta resulterar i att eleverna har bra resultat i den fonologiska utvecklingen och lärarna kan börja fokusera på andra delar som exempelvis den lästekniska biten.

I förskoleklass ska eleverna ges möjlighet att utveckla sina läs- och skrivkunskaper i en varierad lärmiljö och med varierande arbetssätt. En central del i undervisningen i förskoleklass är läsinlärning. Forskning om hur barns läsutveckling sker på bästa sätt är dock tvetydigt med två tydliga poler i läsinlärningsdebatten. Dessa är ljudningsmetoden på ena sidan och helordsmetoden på den andra. Det finns dock fler läsinlärningsmetoder som kan användas, och denna studie ämnar ge kunskaper om vilka metoder lärare använder i förskoleklass och varför. Denna studie innefattar två delar, varav den första består av fyra lärarintervjuer där läsinlärningsmetodernas syfte och användning har tydliggjorts och fördjupats. Den andra delen består av två observationer av lektioner, där läsinlärningsmetoder och lektionsinnehåll har studerats i syfte att skapa förståelse för hur metoderna arbetas med i praktiken. Resultaten av de två delarna visar att lärarna i hög grad använder ljudningsmetoden i läsundervisningen, tillsammans med högläsning. Textdiskussioner förekommer också i undervisningen, med förklaringar av ord och begrepp, samt förutsägelser av handlingen och förståelse av textens innehåll. Det som förekommer mer sällan i undervisningen är elevernas egna textskapande. Resultaten visar att textskapande på digitala verktyg är en metod som används, om än sällan, men som tar tillvara elevernas intressen och är en relevant metod i dagens digitala samhälle. Orsaken till att ljudningsmetoden ofta används är enligt lärarna att den passar alla elever, samt att lärarna tidigare använt metoden i förskolan. Lärarna menar att eleverna är nyfikna på bokstavsljuden och bokstäver. Ljudningsmetoden är även den metod som forskningen visat har störst effekt hos elever som har svårigheter med läsinlärningen. / <p>Godkänt datum 2021-06-04</p>

AbstractBergqvist, Jenny och Reuterhäll, Malin, (2020). Kartläggning ”Hitta språket”. Vad händer sen? Speciallärarprogrammet, språk-, läs- och skrivutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragVår ambition med vårt examensarbete är att få fram uppfattningar om hur arbetet med det obligatoriska kartläggningsmaterialet “Hitta språket” (Skolverket, 2019) kan bidra till att elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter får stöd och insatser i tid för att främja den kommande läsutvecklingen. Att vara fonologiskt medveten som barn är av största betydelse för att kunna utveckla ett rikt och flytande språk.Syfte och frågeställningarSyftet är att skapa kunskap om elever som befinner sig i riskzonen hittas med hjälp av kartläggningen och i så fall hur. Vidare avser vi att öka kunskapen om vad ett urval lärare i förskoleklass och lärare med specialpedagogisk kompetens anser vara adekvata insatser för dessa elever och om dessa insatser sätts in.•Hur beskriver ett urval av lärare i förskoleklass att resultatet av kartläggningen används för vidare undervisning?•Upplever dessa lärare att elever i riskzonen upptäcks med hjälp av kartläggningsmaterialet och i så fall hur?•Vilka insatser ges på de undersökta skolorna, för elever i riskzonen för läs-och skrivsvårigheter och av vem?•Vilken roll har läraren med specialpedagogisk kompetens på de undersökta skolorna, i samband med kartläggning?TeoriVår studie belyses utifrån ett sociokulturellt perspektiv där Vygotskij (2001) har inspirerat oss i att lärande sker i samspel mellan människor i olika kontexter. Den proximala utvecklingszonen med hjälp av scaffolding, artefakter och medierande redskap medför elevernas möjligheter till att lyckas (Säljö, 2014). Vi har även i vår studie knutit an till teorier kring läsforskning, där Lundberg, Rydqvist och Strid (2018) belyser vikten av fonologisk medvetenhet och tidiga insatser för att förhindra läs- och skrivsvårigheter.MetodVårt insamlade material bygger på semistrukturerade intervjuer av lärare i förskoleklass samt lärare med specialpedagogisk kompetens. För att stärka tillförlitligheten i vårt arbete och att vår frågeguide stämde väl överens med undersökningens syfte genomförde vi först en pilotundersökning. Intervjuerna vi gjorde på de olika skolorna transkriberades och lyssnades noggrant igenom av oss båda. Därefter bröt vi ner och bearbetade respondenternas svar till mindre enheter och satte in dem i en innehållsanalys.ResultatLärarna uttrycker att kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” är tidskrävande men är ändå ett bra underlag för vidare undervisning. Trots att kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” anses vara översiktligt kan det ändå visa indikationer på var individuella djupdykningar och insatser behöver göras. Lärarna anser att elever i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter identifieras även utan kartläggningsmaterialet ”Hitta språket”. Insatserna som huvudsakligen görs för elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter på skolorna är främst inom den ordinarie undervisningen med ledning och stimulans. Det förekommer även några få individuella insatser med stöd av lärare med specialpedagogisk kompetens. Nivågrupperingar är vanligt förekommande på skolorna för att möta eleverna där de är i sin utveckling, det vill säga, i deras proximala utvecklingszon. Lärarna med specialpedagogisk kompetens finns framför allt med som en handledande funktion i arbetet och deras koppling till förskoleklassen har blivit tydligare sedan både förskoleklassen och kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” blivit obligatoriskt. Specialpedagogiska implikationerDet visar sig att det inte tillhör självklarheten att förskoleklassen har lärare med specialpedagogisk kompetens knuten till sig. Vi som speciallärare inom språk-, läs- och skrivutveckling kommer att ha en viktig och betydande roll för att följa eleverna efter vad deras resultat i kartläggningsmaterialet ”Hitta språket” visar. Det är viktigt att sätta in åtgärder tidigt för att stötta elever som befinner sig i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. Vi tror att lärarna ute på skolorna vill att alla elever ska få samma chans att lyckas i skolan men vi vet samtidigt att elever har väldigt olika förutsättningar. Då är det alla lärare men särskilt lärare med specialpedagogisk kompetens som ska stödja dessa elever ur ett relationellt perspektiv (Ahlberg, 2016). Samtidigt finns det de som menar att man inte ska kartlägga och stämpla eleverna för tidigt utan låta dem växa i sin egen takt. Svenska skolans undervisning ska dessutom vara inkluderande och här kan det bli motsättningar om vi ser hur Finland gör, som tidigt ger stödinsatser exkluderande för att de ska få bättre förutsättningar i sin vidare utbildning (Takala, 2009).

Att ha en god läsförståelse och att kunna tyda skrift är viktigt i dagens samhälle, därför ville vi med vår studie undersöka hur speciallärare i grundsärskolan undervisar och stärker elever med intellektuell funktionsnedsättnings läsinlärning och fonologisk medvetenhet. Vår teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet som grundar sig på Vygotskijs teori. Vi använder oss av kvalitativ metod och vi intervjuade åtta speciallärare som arbetar i grundsärskolan med elever i förskoleklass upp till årskurs nio. Resultatet visade att många av speciallärarna får skapa eget material, eftersom det är svårt att hitta bra material som är anpassade till och för elever i grundsärskolan, vilket är både tidskrävande och tar energi. Alla respondenter är överens om att det är viktigt med den tidiga läsinlärningen och alla arbetar på något sätt med läsinlärning och den fonologiska medvetenheten. Samtidigt beskriver speciallärarna utmaningen med att eleverna ligger på så olika nivåer kunskapsmässigt och åldersmässigt i klasserna och det kräver differentierad undervisning. Många speciallärare nämner också en till en undervisning som en god och framgångsrik strategi samt att det är viktigt med bra tillgång till resurser så som utbildade elevassistenter, datorer, Ipad, läromedel. Speciallärarna utryckte även att differentierad undervisning där gruppen delades upp, vilket gjorde att de vissa lektioner lämnade sin planering till elevassistenterna att genomföra. Speciallärarna beskriver utmaningen med att delegera sin planering till elevassistenter som ibland saknar pedagogisk utbildning. Detta kan leda till en förlust av kontroll över hur undervisningen genomförs, vilket är en oroande situation för specialläraren.

Syftet med detta arbete är att utifrån skrivtest och enkäter undersöka elevernas skrivförmåga, nämligen hur arabisktalande elever klarar att använda standardarabiska vid skrivning med hänsyn till fonologisk medvetenhet och vokalisering.De viktigaste resultaten av vårt arbete är att vi fann stora brister hos eleverna gällande skrivning på standardarabiska (MSA). Fonologiska stavningsfel var mer vanliga än andra stavningsfel bland eleverna. Resultaten har också visat att majoriteten av de testade eleverna inte kan differentiera när de skriver enkla satsdelar, såsom subjekt och direkt objekt. De i undersökningen deltagande modersmålslärarna håller med om betydelsen av användandet av MSA som bas i modersmålsundervisningen för utveckling av skriftspråket hos eleverna. Genom testen och enkäterna fick vi fram intressanta resultat om skrivundervisningen i modersmålundervisningen i arabiska och vi fick fler tankar om hur man kan utveckla undervisningen.

Litteraturstudien undersöker hur allmänna skrivsvårigheter relaterar till utvecklingen av fonologisk medvetenhet hos elever i grundskolans yngre åldrar. Litteraturstudien lyfter fram hur lärare kan strukturera sin undervisning för att främja den tidiga skrivutvecklingen. Genom bearbetning av forskningsartiklar inom området skapades en översikt som utgjorde en grund för en sammanställning av forskningsresultatet. Forskningen visar att elever i skrivsvårigheter behöver möta en välstrukturerad undervisning med fokus på att utveckla deras fonologiska medvetenhet. Läraren behöver en god förståelse för hur elevernas skrivförmåga utvecklas för att tidigt kunna stötta de elever som möter hinder. Lärarens inställning visar sig även ha en stor inverkan på elevernas motivation för att skriva. En elev som är motiverad i sitt skrivande tenderar att fortsätta utmana sig själv även vid motgångar. Utifrån de analyserade forskningsartiklarna konstateras att skrivande behöver få en mer central roll i den tidiga undervisningen, trots att läsning och skrivande samspelar.

Litteraturstudien gjordes i syfte att undersöka hur språkstimulerande övningar, såsom rim, ramsor, sång och musik hjälper elevers bildning av fonologisk medvetenhet. Studiens frågeställning mynnar ut i; Hur påverkar arbete med språkstimulerande övningar som rim, ramsor, sång och musik lågstadieelevers fonologiska medvetenhet? Inledningsvis presenteras styrdokument, vetenskapliga artiklar och litteratur som förklarar syftet med användning av språkstimulerande övningar. Det som ligger till grund för litteraturstudiens resultat är vetenskapliga artiklar och avhandlingar. Resultatet visar att rim, ramsor, sång och musik bidrar till fonologisk medvetenhet hos elever. En annan slutsats som kunde dras av resultatet var att de språkstimulerande övningarna hade bäst resultat bland elever i de lägre årskurserna. Samtliga studier i resultatet visar ett samband mellan fonologisk medvetenhet och elevers läsutveckling.