Bakgrund: Svensk matematikundervisning har under de senaste åren debatteras livligt. Flera undersökningar pekar på att elevresultaten sjunker. Alltför många elever har också låg motivation när det gäller det egna matematiklärandet. Tilltron till det egna kunnandet sviktar och många elever ägnar mycket av tiden på matematiklektionen åt ett oreflekterat arbete. Att hitta alternativa arbetssätt och arbetsformer för att hjälpa eleven att bygga nya begrepp och tillägna sig hållbara och generaliserbara strategier är nödvändigt. Mål att sträva mot är de mål man skall utgå ifrån i sin undervisning vilket innebär att arbete med problemlösning bör genomsyra undervisningen. Hur man organiserar en undervisning som utgår från problemlösning där man kan se och följa att elevernas utveckling är därför av största vikt att belysa. Syfte: Syftet med studien är att utpröva, genomföra samt utvärdera några olika pedagogiska modeller för utveckling av barns matematiska förmåga med utgångspunkt i arbete med matematisk problemlösning. Syftet är också att problematisera bedömningen av barnens kunskapsutveckling. Metod: Studien, vilken sker med ett etnografiskt angreppssätt, är gjord i skolår två. Författaren följer elevernas arbete med problemlösning i tre delstudier vilka sinsemellan har helt olika utgångspunkter. Dataproduktionen har skett via skriftlig dokumentation, samtal och intervjuer. Resultat: I den första delstudien undersöktes om det går att hjälpa elever att utveckla och effektivisera sina aritmetiska beräkningar med hjälp av arbete kring problemlösning. Problemen konstruerades så att eleverna skulle kunna utveckla ny matematisk kunskap genom att lösa samma problem på ett nytt sätt, antingen med hjälp av en ny strategi och/eller med hjälp av en ny uttrycksform. Efter två månader utvärderades elevernas kunskaper, det visade sig då att alla elever utvecklat sitt kunnande och nått sina individuella mål. I delstudie två beskrivs arbetet med ett problem vars huvudsyfte var att utveckla elevernas rumsuppfattning samt deras kunskaper kring längdmätning. I den tredje och sista delstudien har författaren undersökt om det går att utveckla elevernas förmåga att angripa ett nytt problem. I respektive resultatdel beskrivs och analyseras elevernas arbete och matematiska utveckling. Det framgår att eleverna vinner på att vara behovsgrupperade och medvetna om målen för sitt egna lärande.det framgår också att det ställs höga krav på lärarens didaktiska kunskaper och bedömningsförmåga för att eleverna skall kunna utvecklas genom ett arbetssätt där problemlösning är centralt

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka och beskriva vilka uppfattningar nio elever och två lärare har av bedömning inom matematikundervisningen. Med fenomenografi som en teoretisk och metodologisk utgångspunkt har enskilda intervjuer med elever och lärare genomförts på två högstadieskolor i Halland. Resultatet presenteras i form av fyra beskrivningskategorier av sätt att uppfatta bedömning: A) Bedömning för betygsättning och som urval för att komma in på gymnasiet B) Bedömning för att förbättra betyget C) Bedömning för att utvecklas matematiskt D) Bedömning som en känsla hos lärare och elever Kategorierna analyseras i förhållande till summativ och formativ bedömning. En slutsats är att kategori A är den vanligast förekommande bland de elva respondenterna. Vidare framkommer att de två lärarna uppfattar bedömning på väldigt olika sätt. Den ena uppfattar bedömning och undervisning som två skilda saker, medan den andra anser att dessa två inte går att separera från varandra. Denna spänning kopplas till lärarens olika uppdrag, att sätta ett summativt betyg för urval och att främja elevens kunskapsutveckling genom formativ bedömning.

This essay examines if formative assessment causes any impact on upper secondary school students results in social science. Other questions asked are which group of students benefits most from formative assessment and if any connections can be found between the students result and their cognitive approach to learning, problem solving capability and attitude to school. Two classes from a school in Stockholm were chosen to participate in the study. The theoretical framework is mostly based on former research performed by Black and William (1998, 2003). Multiple methods were used, including an experiment with a parallel-group design with two groups, a survey and a problem solving test. Statistics is used to describe and analyze collected data. Both groups were taught during five lessons in the same field of knowledge with the same kind of teaching, apart from formative assessment. After treatment the two groups undertook a written test. Results showed a significant difference in performance for the two classes, with the treatment group performing up to fifteen percent better in abstract thinking. Research data shows that formative assessment had the biggest impact on high performing student’s results. A strong correlation was found between student’s cognitive approach and their score on the written test. Another significant correlation was found between student’s problem solving capability and their score on the test, especially students with a low problem solving capability performed poorly on the written test. To conclude, the study did not reveal the directions of these correlations and possible interpretations are discussed.

Syftet var att undersöka vad ett urval av tidigarelärare anser om tidigarelagda betyg och bedömning och varför de tycker som de tycker. Undersökningen är kvalitativ och vi intervjuade 13 lärare. Resultatet av vår undersökning är att lärarna har ingen enhetlig bedömningsgrund. Att hjälpa eleverna i deras kunskapsutveckling genom bedömning är en viktig aspekt för lärarna. Angående betyg ansåg majoriteten att de bör komma in något tidigare än vad de gör nu, i år 8. De flesta anser det lämpligt att införa betyg runt år 6 eller 7. Farhågorna som lärarna hade om tidiga betyg var att de elever som riskerar inte nå målen skulle missgynnas och förlora självförtroendet. Bland fördelarna med betyg som framkom var att det skulle vara motiverande för eleverna och statushöjande för skolan. Det framkom tydligt att lärarna inte baserar sina åsikter på forskning eller vetenskap utan på yrkeserfarenhet och livserfarenhet.

Det huvudsakliga syftet med vår studie har varit att undersöka hur verksamma pedagoger på förskolan och gymnasiet tolkar och i praktiken omsätter styrdokument i relation till dramapedagogiskt arbete. Studien berör även pedagogernas uppfattningar om vilket slags lärande de får syn på i dramapedagogiska situationer och hur detta formativt bedöms och pedagogiskt dokumenteras. Metoden vi använt oss av för att besvara dessa frågeställningar har varit kvalitativa forskningsintervjuer. Fyra förskolepedagoger och tre dramalärare på gymnasiet har intervjuats för denna studie. De data som framkommit genom dessa intervjuer har vi sedan tolkat utifrån ett hermeneutiskt forskningsperspektiv. Resultatet har visat på skillnader och likheter – både inom och mellan de olika verksamheterna - när det gäller tolkningen och omsättningen av de aktuella styrdokumenten. Dessa skillnader har av naturliga skäl till stor del berott på styrdokumentens olika utformning och innehåll. En viktig likhet har dock varit att samtliga pedagoger anser att styrdokumenten är abstrakt formulerade, vilket enligt dem både leder till frihet och begränsning i planeringsarbetet och i samarbetet med andra pedagoger. Studien har även påvisat skiljaktigheter i hur pedagogerna uppfattar och exemplifierar begreppen pedagogisk dokumentation och formativ bedömning.

No description available.

<p>Syftet var att undersöka vad ett urval av tidigarelärare anser om tidigarelagda betyg och bedömning och varför de tycker som de tycker. Undersökningen är kvalitativ och vi intervjuade 13 lärare. Resultatet av vår undersökning är att lärarna har ingen enhetlig bedömningsgrund. Att hjälpa eleverna i deras kunskapsutveckling genom bedömning är en viktig aspekt för lärarna. Angående betyg ansåg majoriteten att de bör komma in något tidigare än vad de gör nu, i år 8. De flesta anser det lämpligt att införa betyg runt år 6 eller 7. Farhågorna som lärarna hade om tidiga betyg var att de elever som riskerar inte nå målen skulle missgynnas och förlora självförtroendet. Bland fördelarna med betyg som framkom var att det skulle vara motiverande för eleverna och statushöjande för skolan. Det framkom tydligt att lärarna inte baserar sina åsikter på forskning eller vetenskap utan på yrkeserfarenhet och livserfarenhet.</p>

Syftet med detta produktionsarbete är att genom intervjuer med elever utveckla förståelsen för och undersöka elevers uppfattningar om formativ bedömning i matematik i år 5. För att undersöka elevers uppfattning om formativ bedömning i matematik har tre frågeställningar besvarats: hur eleverna uppfattar olika aspekter (såsom var eleverna är i sitt lärande, var de ska och hur de ska komma dit) av formativ bedömning i matematik, hur eleverna uppfattar att formativ bedömning används och kan användas i matematik samt hur eleverna uppfattar självbedömning och kamratbedömning i matematik. I syfte att besvara detta har kvalitativa intervjuer med elever i år 5 genomförts för att samla in material och bearbetning samt analys av insamlat material har genomförts med inspiration från den fenomenografiska metodansatsen. Det som resultatet sammanfattningsvis belyser  är att elevers uppfattningar angående om var eleverna är i sitt lärande tenderar att vara resultatorienterade, samtidigt som elevernas uppfattningar om hur läraren vet var eleverna är i sitt lärande är mer processorienterade. Genomgångar och individanpassat arbetsmaterial uppfattas av eleverna som tillfällen då flera av Wiliam och Thompsons (2008) nyckelprocesser och  strategier kan synliggöras. Angående hur eleverna uppfattar att formativ bedömning används och kan användas i matematikundervisningen visar resultatet bland annat att eleverna vill ha återkoppling som kan relateras till  Wiliam och Thompsons tre nyckelprocesser, det vill säga (a) vad eleven ska sträva efter, (b) fastställa var eleven är i sitt lärande och (c) vad som behövs för att komma dit, samt Hattie och Timperleys (2007) tre frågor som kännetecknar framåtsyftande återkoppling. Avslutningsvis visar resultatet att eleverna uppfattar att rättvisa och ärliga bedömningar, tillsammans med kommentarer som kan betraktas som positiva, är betydelsefullt att ta hänsyn till vid kamratbedömningar.

Studiens syfte var att undersöka och jämföra erfarenheter av fenomenet formativ bedömning hos högstadie- respektive gymnasielärare i moderna språk. Detta undersöktes med hjälp av metoden samtalsintervju utifrån en fenomenografisk utgångspunkt. Denna utgångspunkt innebar att lärarnas erfarenheter av formativ bedömning samt variationer inom dessa var det som fokuserades i studien. Studiens slutsatser visade att arbetet med elevernas förståelse av målen är av stor vikt för att det övriga arbetet inom formativ bedömning ska fungera. Vidare framkom två övergripande huvuduppfattningar av vad formativ bedömning innebär: ett didaktiskt verktyg eller en undervisningsfilosofi. Dessutom framhölls begreppen konkret, framåtsyftande samt främjande för förståelsen av målen som grundläggande inom formativ bedömning. Slutligen synliggjordes ett motsatsförhållande mellan summativ och formativ bedömning, framförallt då begreppen användes explicit.

Syftet med denna studie är att undersöka hur ett arbetslags förutsättningar och uppfattningar om kollegialt lärande och formativ bedömning har påverkat deras undervisning efter att ha deltagit i Matematiklyftet. Arbetslaget samt deras rektor har intervjuats och en analys av de texter som behandlar bedömning från två moduler i Matematiklyftet har genomförts för att svara på syftet. Under fortbildningen har arbetslaget getts tillfällen att prova olika metoder för att arbeta med formativ bedömning i sin undervisning, där de fastnat för några av dem och fortsatt använda efter Matematiklyftets slut. De har upptäckt ett samband mellan bedömning och undervisning, att de inte behöver ses som två skilda delar som krockar med varandra utan att de kan samverka och komplettera varandra. Arbetslaget har även fått upp ögonen för vikten av kollegialt lärande i planering av undervisning. Detta genom de kontinuerliga mötena där de diskuterat matematikdidaktik och delat med sig av varandras erfarenheter, kunskaper och samarbetat med lektionsplaneringar och då upptäckt fördelarna med att ta hjälp av varandra. Med hjälp av rektorns stöd och handledarens engagemang, vilket i min studie visat sig vara avgörande framgångsfaktorer, har det deltagande arbetslaget under Matematiklyftets gång fått diskutera och praktisera arbetssätt, verktyg och synsätt utifrån forskningsartiklar. Detta har gjort att både rektor och lärare insett vikten av att kontinuerligt arbeta kollegialt för att öka matematikundervisningens kvalitet. Utifrån detta samt rektorns vision för hur det fortsatta arbetet ska se ut efter Matematiklyftets slut, har lärarna i arbetslaget getts förutsättningar att fortsätta att arbeta med formativ bedömning i matematikundervisningen genom kollegialt lärande. / The purpose of this study is to investigate how a teacher team's prospects and perceptions of peer learning and formative assessment has influenced their teaching after taking part in “Matematiklyftet”. The teacher team and their principal have been interviewed and an analysis of the texts concerning formative assessment from two modules in “Matematiklyftet” has been made to answer the purpose. During “Matematiklyftet” the teacher team has been given opportunities to try different methods to work with formative assessment in their teaching and they got an interest for some of them that they continued to use after the end of “Matematiklyftet”. They have discovered a link between assessment and teaching, that they need not be seen as two distinct parts that collide with each other, but rather that they can interact and complement each other. The teacher team has also realized the importance of peer learning in the planning of teaching. This, by the continuous meetings where they discussed mathematics didactics and shared each other’s experience, knowledge and collaborated with lesson planning and then discovered the benefits of helping each other. With the help of the principal’s support and the dedication from the leader of the discussion-group, which in my study proved to be critical success factors, the teacher team has been given opportunities to discuss and practice work methods, tools and point of views based on research articles during “Matematiklyftet”. Through this experience, both the principal and the teachers have realized the importance of continually work with peer learning to enhance mathematics teaching quality. Based on this, and the principal’s vision for how to continue the teachers peer learning after “Matematiklyftet”, the teacher team has been given opportunities to continue to work on formative assessment in mathematics education through peer learning.