Denna essä kommer att behandla ett dilemma i vilket jag befinner mig i en situation där tre barn med olika behov behöver min hjälp varpå jag behöver prioritera vem jag ska hjälpa först. Det faktum att denna situation uppstått samt att jag står själv inför detta är aspekter som föreligger på en högre organisatorisk nivå än den jag kan påverka. Hur bör jag som pedagog agera i en situation som denna där prioriteringar av olika barns behov ställs emot varandra? Hur ser skolans resursfördelning ut och hur påverkas barnen av att inte få det stöd de är i behov av? Vilket ansvar bär organisationen för uppkomsten av situationer likt dessa? I denna essä reflekteras det över vilka faktorer som ligger till grund för att situationer likt dessa uppstår. Vidare kommer situationen i sin helhet att analyseras utifrån ett barnperspektiv för att se vilken påverkan detta har på barnen och slutligen kommer min roll som fritidspedagog att belysas. Denna reflektion och analys kommer bland annat att styrkas av ett hermeneutiskt arbetssätt, teorier om praktisk kunskap och etiska aspekter. Även organisationskulturen kommer att ses över.

Syftet med vår studie är att öka kunskapen om fritidslärares upplevelser av rastaktiviteters betydelse för elevers sociala samspel. Undersökningen grundas på kvalitativa intervjuer med åtta fritidslärare som jobbar på tre olika skolor och våra forskningsfrågor är: Vilken erfarenhet har fritidslärare av raster och rastaktiviteter? Vilken betydelse får rastaktiviteterna för kamratrelationer då den genomförs av en lärare? Vilken betydelse har rastaktiviteter för elevers grupperingar? På vilket sätt har rastaktiviteter betydelse för elevers sociala samspel? Resultatet av studien visar att alla fritidslärare anser att rastaktiviteter kan skapa möjligheter för kamratrelationer och lärande. Av resultaten framgår att rastaktiviteter ökar elevernas sociala samspel och att ansvaret att hitta en kompis inte ligger på eleven. Studien pekar också på att fritidslärare menar att grupperingar bland elever inte bryts automatiskt med rastaktiviteter. Däremot om intentionen är att bryta grupperingar på skolan kan detta vara möjligt med hjälp av rastaktiviteter. Vidare visar resultatet att det krävs personal, tid och samarbete inom hela skolan för att rastaktiviteter ska fungera.

Detta är en kvalitativ studie där syftet är att öka kunskapen om fritidslärares uppfattningar om hur utomhuspedagogik främjar elevers lärande och utveckling i fritidshem. För att undersöka detta har semistrukturerade intervjuer genomförts med åtta utbildade fritidslärare. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med stöd i meningskodning. Utifrån analysen av data kunde sedan ett resultat sammanställas. Studiens resultat visar att fritidslärarna upplever att användandet av utomhuspedagogik främjar elevers utveckling och lärande på olika sätt där motorik och socialt samspel ofta nämns som något som främjas. I resultatet framkommer fritidslärarnas uppfattningar om att det finns flera olika möjligheter med att bedriva utomhuspedagogik. Det upplevs bland annat att utomhusmiljön har många möjligheter där skogsmiljön och skolgården framförallt nämns. Resultatet framhäver även fritidslärarnas uppfattningar om att det kan finnas olika hinder i bedrivandet av utomhuspedagogik, exempelvis tidsbrist, personalbrist och väder.

<p>Idén om att skolbarnsomsorgen skulle samarbeta med skolan föddes för mer än ca 40år sedan. Denna idé ledde senare till att skolbarnsomsorgen expanderade samtidigt som samverkan mellan de två parterna aktualiserades på mitten av 70- talet. Efter att integreringen av de två verksamheterna påbörjats, för snart 30 år sedan, har lärandet i skolan förstärkts medan lärandet på fritidshemmet försvagas. Yrket som fritidspedagog har gått från att vara inriktat på barnens fritid till att bli hjälplärare i skolan. Tanken bakom samarbetet mellan fritidshemmet och skolan var och är att barnen ska ha en samlad skoldag, där läraren och fritidspedagogen arbetar tillsammans i ett arbetslag och följer barnen under hela dagen.. De som har fått anpassat sig mest för att detta samarbete ska fungera är fritidspedagogerna.</p><p>Syftet med detta arbete har varit att kartlägga relationen mellan lärare och fritidspedagoger. Hur ser läraren på sin egen yrkeskompetens? Hur ser läraren på fritidspedagogens yrkeskompetens? Hur ser läraren på samarbetet mellan lärare och fritidspedagog? Svar på dessa och många andra frågor har hjälpt mig att få en bild av hur samspelet mellan de två yrkeskategorierna förändrats med tiden fram tills idag. I min studie har jag valt att intervjua fem, lärare från en grundskola i en medelstor stad i Sverige. De fem medverkande lärarna har alla olika antal yrkesverksamma år bakom sig. Utifrån min analys av svaren jag fått under intervjuerna gick det att urskilja många gemensamma åsikter och synsätt. Ur intervjuerna framgick även att samarbetet mellan lärare och fritidspedagog kan skilja kraftigt från klass till klass. I de klasser där samarbetet suddade ut de olika yrkesrollerna var det även påtagligt att det var läraren som arbetade mer som en fritidspedagog än tvärtom.</p>

<p>I Lpo94 finns skrivet att arbetet mellan pedagoger i skolan ska grundas på samarbete. Förutsättningarna för att kunna arbeta ihop är att pedagogerna har väl beskrivna arbetsuppgifter och tydliga yrkesroller. Syftet med studien var att söka kunskap om förskollärare, fritidspedagoger och lärares tankar kring varandras yrkesroller, samarbete och utbildning. Vi valde att göra intervjuer på kvalitativ grund eftersom vi sökte ta reda tankar och personliga erfarenheter. Respondenterna valdes genom ett strategiskt urval. Resultatet visar att samarbete grundar sig i om pedagogerna har planerat verksamheten tillsammans. Vidare visar studien att det skiljer sig i uppfattningen om hur man ser på sin egen yrkesroll och hur andra ser på den. Fritidspedagogerna är den yrkesgrupp som framställts med den mest oklara yrkesrollen. En slutsats vi dragit är att planeringstiden har visat sig vara en viktig gemensam nämnare för samarbete. Planeringstiden har även visat sig vara av betydelse för pedagogernas status.</p>

Idén om att skolbarnsomsorgen skulle samarbeta med skolan föddes för mer än ca 40år sedan. Denna idé ledde senare till att skolbarnsomsorgen expanderade samtidigt som samverkan mellan de två parterna aktualiserades på mitten av 70- talet. Efter att integreringen av de två verksamheterna påbörjats, för snart 30 år sedan, har lärandet i skolan förstärkts medan lärandet på fritidshemmet försvagas. Yrket som fritidspedagog har gått från att vara inriktat på barnens fritid till att bli hjälplärare i skolan. Tanken bakom samarbetet mellan fritidshemmet och skolan var och är att barnen ska ha en samlad skoldag, där läraren och fritidspedagogen arbetar tillsammans i ett arbetslag och följer barnen under hela dagen.. De som har fått anpassat sig mest för att detta samarbete ska fungera är fritidspedagogerna. Syftet med detta arbete har varit att kartlägga relationen mellan lärare och fritidspedagoger. Hur ser läraren på sin egen yrkeskompetens? Hur ser läraren på fritidspedagogens yrkeskompetens? Hur ser läraren på samarbetet mellan lärare och fritidspedagog? Svar på dessa och många andra frågor har hjälpt mig att få en bild av hur samspelet mellan de två yrkeskategorierna förändrats med tiden fram tills idag. I min studie har jag valt att intervjua fem, lärare från en grundskola i en medelstor stad i Sverige. De fem medverkande lärarna har alla olika antal yrkesverksamma år bakom sig. Utifrån min analys av svaren jag fått under intervjuerna gick det att urskilja många gemensamma åsikter och synsätt. Ur intervjuerna framgick även att samarbetet mellan lärare och fritidspedagog kan skilja kraftigt från klass till klass. I de klasser där samarbetet suddade ut de olika yrkesrollerna var det även påtagligt att det var läraren som arbetade mer som en fritidspedagog än tvärtom.

I Lpo94 finns skrivet att arbetet mellan pedagoger i skolan ska grundas på samarbete. Förutsättningarna för att kunna arbeta ihop är att pedagogerna har väl beskrivna arbetsuppgifter och tydliga yrkesroller. Syftet med studien var att söka kunskap om förskollärare, fritidspedagoger och lärares tankar kring varandras yrkesroller, samarbete och utbildning. Vi valde att göra intervjuer på kvalitativ grund eftersom vi sökte ta reda tankar och personliga erfarenheter. Respondenterna valdes genom ett strategiskt urval. Resultatet visar att samarbete grundar sig i om pedagogerna har planerat verksamheten tillsammans. Vidare visar studien att det skiljer sig i uppfattningen om hur man ser på sin egen yrkesroll och hur andra ser på den. Fritidspedagogerna är den yrkesgrupp som framställts med den mest oklara yrkesrollen. En slutsats vi dragit är att planeringstiden har visat sig vara en viktig gemensam nämnare för samarbete. Planeringstiden har även visat sig vara av betydelse för pedagogernas status.

Vår studie om utanförskap lyfter problematiken kring utanförskap bland elever i fritidshem. Studien visar hur vanligt förekommande utanförskap är bland elever i fyra olika fritidshem i en mindre kommun i Småland. Vad som uppmärksammas i studien är huruvida fritidspedagogerna är medvetna kring utanförskapet, både det frivilliga och ofrivilliga, samt ifall fritidspedagoger möjligen kan arbeta utifrån ett deliberativ demokratiskt synsätt för att försöka motverka utanförskap. Deliberativ demokrati innebär att man låter eleverna vara delaktiga och få inflytande i gemenskapen samt verksamheten, genom samtal, argumentation och diskusson. Vi har valt att intervjua åtta fritidspedagoger samt gjort observationer i barngrupper i fyra olika fritidshem i kommunen för att försöka få fram ett resultat. Kommande resultat som framförs i studien är: Utanförskap är inte vanligt förekommande bland elever i fritidshem, däremot är det många elever som frivilligt väljer att vara ensamma. Deliberativ demokrati är ett okänt begrepp bland fritidspedagoger men anses ändå vara centralt i deras dagliga arbete till viss del genom att elever får lov att samtala och diskutera om både aktiviteter, utvärdering samt kring personliga händelser. Både fritidspedagoger och resultatet ifrån observationer, tyder att det är möjligt att eleverna blir mer delaktiga i gemenskapen och verksamheten genom att inneha ett deliberativ demokratiskt synsätt i fritishemverksamheten.

Läroplanen (Lgr11) anser att bild är en viktig del i människors liv när det gäller att lära sig olika saker men även hur människan upplever sig själv och andra. Bild är något vi möter dagligen i våra liv både inom skolan och inom fritidshemmet. Syftet med studien är att analysera och beskriva fem fritidspedagogers syn på planering av estetiska lärprocesser (bild) i verksamheten, utifrån läroplanen (Lgr 11) och forskning. Samt hur fritidspedagoger använder bild för att främja barnens lärande under deras fritidshems tid. Intervjuer utfördes med fem fritidspedagoger på fyra olika fritidshem där frågorna kretsade kring bild som lärande, kommunikationsmedel och utveckling. Frågorna handlar även om fritidspedagogens roll på fritidshemmet och hur de planerar och skapar förutsättningar för en lärande miljö utifrån bilden. Resultatet visar att bild har en stor del i barnens lärande och utveckling.

Fritidshemmet har i uppdrag att komplettera skolan, men vad det innebär och på vilka sätt det ska ske finns inte tydligt utstakat. Studiens syfte är därför att bidra med fördjupad kunskap om vad fritidshemmets kompletteringsuppdrag innebär, genom kvalitativa intervjuer med rektorer och fritidspedagoger. Studien tar sin utgångspunkt i de motiv som finns till samverkan mellan skola och fritidshem, samt jämför sina resultat med tidigare forskning kring fritidshemmets kompletteringsuppdrag. Det visar sig att fritidshemmets förmåga att bidra med en helhetssyn på barnen är framträdande både nu och i tidigare forskning. Från att fritidshemmets kompletteringsuppdrag tidigare har handlat om framförallt praktiska aktiviteter menar man idag att fritidshemmets perspektiv ska genomsyra skolan mer. Det sker t.ex. genom gemensamt målskrivande och planering med lärarna i skolan. Detta motsvarar även de motiv som finns till samverkan, nämligen att man ska komplettera varandra genom sina speciella yrkeskompetenser för att ge barnen de bästa möjligheterna för lärande.