I dagens samhälle har ungdomar allvarliga hälso- och sociala problemrelaterade till sexuellt överförbara sjukdomar, vilket är en av anledningarna till varför undervisningen inom sex och samlevnad behövs. Elever får sin primära kunskap inom sex och samlevnad från skolan, men de uppger att de inte har någon användning för dessa kunskaper. Syftet är att undersöka elevers intresse inom sex och samlevnad i högstadiet, för att få en uppfattning om vad elever önskar för kunskaper inom området. Undersökningen genomfördes med två olika enkäter som 223 elever i högstadiet besvarade. Den första enkäten bestod av både öppna och slutna frågor och den andra enkäten bestod enbart av slutna frågor. Killarna i undersökningen ville inte läsa om "sexuella läggningar" eller ansåg att det borde tas upp i skolans undervisning. Tjejerna var överlag mer positiva till att ta upp området sex och samlevnad i skolan likväl positiva till att få mer kunskaper inom kategorierna. Kategorierna som respondenterna visade störst intresse för att veta mer om var "sexuellt umgänge" och "samlevnad". Resultatet visade att respondenterna överlag inte är intresserade av området sex och samlevnad, men samtidigt visar resultatet att respondenterna tycker det är viktigt att ta upp området i skolan.

Studier visar att särskoleelever gör större framsteg rent kunskapsmässigt och får bättre delaktighet i samhället efter avslutad skolgång om de går inkluderat i grundskolan jämfört med en placering i särskolan. FN:s barnkonvention, Salamanca deklarationen och den Svenska skolans styrdokument har starka kopplingar till inkludering och ”en skola för alla”. Syftet med studien är att belysa en inkludering av en individintegrerad särskoleelev i grundskolan utifrån olika perspektiv; elevens, rektors, specialpedagogens, klass-föreståndarens, elevassistents och elevens vårdnadshavares perspektiv. Eleven valdes efter samråd med skolan eftersom man ansåg att detta rörde sig om en lyckad individintegrering. Metoden har varit intervjuer och observation i klassrum. Mitt resultat överensstämmer till större delen med skolans uppfattning, att det är en lyckad individintegrering. Den största vinsten för eleven är att han har fått vara kvar i sin närmiljö och han är accepterad för den han är. Informanterna nämner också ökade kunskapsvinster och förmågan att ta större ansvar i en mer komplex miljö. Det finns delar som kan vidareutvecklas, till exempel ännu bättre anpassning till särskolans kursplaner. Det kommer också fram att kommunikationen mellan skolan och hemmet är oerhört viktigt. Här upplever vårdnadshavaren att det inte riktigt har fungerat fullt ut. Vidare har det framkommit några nyckelord som kan passa in på de flesta inkluderingar. Trygghet och acceptans går i hand i hand med social gemenskap. Kunskap och självständighet bidrar till känslan av få lyckas tillsammans med alla andra. Personalen måste få utrymme till att utveckla sin kompetens och tid till att reflektera över ”en skola för alla”, för att skapa ett gott klimat som vilar på värdegrunden. Detta kan också göra att personalen känner sig trygg i sin roll och därmed får ett annat intresse för inkluderingen och därmed kan skapa en grund för ett fungerande allsidigt bemötande.

Målet med mitt arbete är att ta reda på vilka undervisningsmetoder som presenteras av forskare och lärare i litteraturen och sedan jämföra resultatet med lärares egna erfarenheter. Jag har fokuserat på litteraturundervisningen på högstadiet. Jag har använt böcker skrivna av bland annat Gerd och Gerhard Arfwedson, Ulla Lundqvist, Göran Ejenby & Gunilla Molloy, Olga Dysthe och Aidan Chambers. Jag genomförde sedan en enkätundersökning bland svensklärare på högstadiet för att få reda på hur de verkligen arbetar och vilka metoder de eventuellt använder sig av. Resultatet visade att de flesta av lärarna själva inte anser att de har någon specifik undervisningsmetod, men när jag läser deras svar kan jag tydligt se att de arbetssätt de beskriver är just delar av de metoder jag skrivit om. Alla lärare är dock överens om att förbättringar behövs i skolan för att arbetet ska kunna effektiviseras för eleverna och i vissa fall anser lärarna att byte av undervisningsmetod är en del av den förbättringen.

Kursplanen för svenska (Skolverket, 2000) återkommer ständigt till att litteraturen bör ha en central roll i undervisningen. Litteratur beskrivs som något man kan lära och uppleva genom, dels om sig själv, dels sin omvärld. Syftet med denna studie är att belysa vilken skönlitteratur lärarna använder i svenskundervisningen på högstadiet, hur den väljs samt hur lärarna väljer att arbeta med den. Våra informanter består av lärare, från två olika skolor med skilda förutsättningar. Av studien framgår att skolorna trots andra skillnader är relativt lika gällande skönlitteraturen och dess roll i svenskundervisningen, vilken samtliga lärare beskriver som central. Lärarna på de båda skolorna har i mångt och mycket fria händer gällande val av skönlitteratur och litteraturdidaktiska arbetsmetoder och de motsätter sig även användandet av en litterär kanon. Påpekas bör dock att det kontinuerliga arbetet mot Kursplanen för svenska (Skolverket, 2000) och dess strävansmål är sällsynt. Av vår studie framgår även att elevernas olikheter (kunskapsmässiga, kulturella, kön) innebär en svårighet vid valet av skönlitteratur för klassen.

Syftet med arbetet är tredelat. Inledningsvis är syftet att ta reda på hur SO-lärare för grund¬skolans senare år utbildas. Andra delen gäller hur rektorer resonerar kring anställningen av SO-lärare. Tredje och sista biten är att se hur lärare bedriver SO-undervisning. För att få svar på mina funderingar har jag använt mig av litteratur som bland annat studerar lärares utbildningsnivå och ämnen jämfört med vilken nivå och vilka ämnen de undervisar i. Andra rapporter studerar hur undervisningen går till och om undervisningen är integrerad eller inte. Intervjuer med lärare och rektorer har hjälpt till att svara på mina funderingar. Som nyutexaminerad lärare har man antingen två eller tre ämnen i sin utbildning, men man kan få en SO-tjänst ändå. Detta trots att rektorer till störst del verkar vilja ha lärare med ut¬bildning i alla fyra delämnen. Av de lärare som jobbar som SO-lärare på grundskolans senare år har mellan 60 och 70 % både lärarutbildning för nivån och utbildning i de ämnen de under¬visar i. Det är vanligast att man har ett traditionellt upplägg på sin undervisning, vilket medför att man är ensam lärare i klassen och att undervisningen i stort styrs av läroboken. SO består av fyra delämnen: geografi, historia, religion och samhällskunskap. Ungefär en tredjedel av lärarna undervisar helt integrerat, ytterligare en tredjedel undervisar i ämnena helt uppdelade och återstående tredjedel har en blandning av dem. Vilken uppdelning man har speglas inte helt säkert av vilken typ av betyg man sätter. Blockbetygen kan dock vara att föredra när man jobbar integrerat då allt är sammanbakat, medan att sätta fyra betyg under¬lättar för att det är enklare att se om eleven har uppnått målen.

Studiens syfte var att undersöka hur några lärare inom matematik och naturorienterande ämnen (NO) använder sig av IT i sin undervisning i år 7 - 9, deras motiv till användandet av IT som undervisningsverktyg samt om det fanns något som de upplevde begränsade eller på annat sätt påverkade deras användning av IT.Intervjuer gjordes med fyra lärare från två olika skolor. Hur ofta lärarna använde sig av IT i sin undervisning skiftade beroende på ämne. Vanligast var användningen inom NO-ämnena. Lärarna använde IT för att introducera ett arbetsområde, att söka information på Internet, att illustrera något med hjälp av en film eller att själva filma ett händelseförlopp. De kunde också skapa minnesanteckningar under lektionen samt samtala och resonera med eleverna om den internetinformation som de funnit. Orsakerna till att lärarna använde IT var att genom en varierad undervisning underlätta elevernas inlärning, att hjälpa (läs)svaga elever och att spara minnesanteckningarna från lektionen för att kunna använda senare. Andra skäl var att informera via hemsidan, att visa eleverna på andra, pedagogiska, användningssätt för datorer samt att lära eleverna vara källkritiska. Det som enligt lärarna påverkade hur mycket de använde sig av IT var framförallt den tid de hade till förfogande, samt om de hade en fungerande IT-utrustning. Även deras intresse för och kunnighet i IT-teknik spelade in liksom hur "fångade" eleverna blev av IT-tekniken. / The purpose of this study was to investigate how some teachers in Mathematics and Science subjects use IT in their lessons for grades 7-9, their motives for using IT as a teaching tool, and if there was anything that they feel restricted or otherwise affected their use of IT. Interviews were conducted with four teachers from two different schools. How often the teachers used IT in their teaching varied depending on the subject. IT was most commonly used in the science subjects to introduce a new area of study, searching for information on the Internet, to illustrate something with the help of a film or filming their own sequence of events. The IT-information was also discussed and examined with the pupils, and a memorandum of the lesson could also be created. The reasons the teachers' used IT was to facilitate the pupils' learning as a way to diversify their teaching methods, to aid pupils with reading difficulties and to save the notes from the lesson for later use. Other reasons were to provide information through their homepage, to show other possibilities and pedagogical ways of using a computer and to teach the pupils to become critical of Internet sources. The greatest influences on the teachers' use of IT were, according to them, how much time they had and whether the IT equipment was in working order. The teachers also indicated that their own ability in IT, and how intrigued the students became in IT, played a role.

Detta examensarbete studerar lyssnandet på högstadiet i en skola i en medelstor kommun i Sverige. Arbetets syfte har varit att undersöka hur lärare och elever når fram till varandra i klassrummet. Empirin samlades in på en multikulturell skola utifrån tre syftesfrågor som behandlade lärarens ledarskap, elevernas uppmärksamhet på läraren samt lärarens uppföljning av elevernas eget arbete, i klassrummet. Tillvägagångssättet för insamling av empirin utgjordes av en etnografisk ansats som inbegrep dels strukturerade observationer av elever och lärare i klassrummet, dels semistruktrurerade, kvalitativa intervjuer och samtal med berörd lärare. Informanterna bestod av sammanlagt fyra klasser i årskurs sju och åtta samt deras respektive lärare, två kvinnor och en man med vardera cirka tio års erfarenhet som lärare på högstadiet. Resultatet i denna studie visar att lärarna var flexibla i sitt sätt att bemöta eleverna, samt att anpassa undervisningen efter rådande omständigheter. Samtliga lärare upplevde dock ett visst motstånd från många elever när det gällde elevernas förmåga eller vilja att lyssna och ta emot information, i synnerhet i helklass eller grupp. De kvinnliga lärarna upplevde till större del jämfört med den manliga läraren att eleverna överlag lyssnade okoncentrerat. Utifrån observationerna gav eleverna å sin sida bevis på olika handlingar, vilka pekade på fler svårigheter än förtjänster med att lyssna och förstå det läraren sade; svårigheter som lärarna bekräftade i intervjuerna. Svårigheterna fick en del elever att framstå som tämligen ointresserade av skolarbetet, vilket resulterade i negativ påverkan på deras utnyttjade lektionstid. Resultatet från lärarnas uppföljning av elevernas arbete visade olika former av individuell stöttning, exempelvis genom individuellt anpassade arbetsuppgifter, vilket eleverna dessvärre ofta avvisade. I denna studie framkommer också att lärarna gärna skulle samtala med kollegor om undervisningen i klassrummet, men att andra diskussionsämnen tar överhanden. Hur viktigt är lyssnandet för kommunikation och samspel egentligen? Ettt oväntat resultat framträdde, i och med att det inte låg i detta arbetes syfte, viz. att i studien åskådliggjordes en möjlig könsidentifiering mellan kvinnlig lärare-flicka, samt mellan manlig lärare-pojke. Detta samtidigt som alla tre lärarna uppgav att de inte medvetet gjorde någon åtskillnad på flicka-pojke i klassrummet.

Både nationella och internationella utvärderingar, samt betygsstatistiken visar att de svenska högstadieelevernas resultat i ämnet matematik dalar. Många elever uppfattar ämnet som svårt och granskningar visar att matematiklektionerna ofta är enformiga och mestadels består av elevernas eget arbete läroböckerna. Denna studies syfte är att undersöka vad eleverna själva har för attityder till matematiken, vad de anser om olika arbetssätt inom ämnet, samt hur de skulle vilja förbättra den matematikundervisning de får idag. För att besvara dessa frågor har jag gjort en enkätstudie med 117 elever från årskurs sju och åtta i en högstadieskola i Svealand, Sverige. Resultatet av studien visar att många elever uppfattar matematiken som svår och det är inte ett av de ämnen eleverna tycker mest om i skolan. Dock är attityderna inte helt igenom negativa då en majoritet samtidigt anser att ämnet är viktigt och är relativt nöjda med den undervisning de får idag. Angående arbetssätt är det helt klart enskilt arbete och arbete i läroboken som dominerar, medan de laborativa och kommunikativa arbetssätten fått stå åt sidan. Vidare visas det att många elever vill arbeta mer med annat material än läroboken, till exempel med spel, parövningar och grupparbeten, då de anser dessa arbetssätt vara både roliga och lärorika. Därutöver framkommer det att även om vissa arbetssätt anses som tråkiga behöver detta inte innebära att de av eleverna samtidigt anses vara icke lärorika. Utifrån resultatet av enkäten och litteratur inom ämnet har slutsatser dragits, vilka visar att eleverna behöver och efterfrågar en mer variationsrik undervisning. Dock går det inte att dra generella slutsatser om en undervisning som är optimal för alla elever, utan detta varierar beroende på elever och klass då undervisningen måste anpassas efter deras sätt att lära. Av den anledningen är en öppen dialog och ett demokratiskt arbetssätt i skolan en nödvändighet för att få till en undervisning som i största möjligaste mån är anpassad efter elevernas behov. / Both grading statistics and national and international evaluations show that the mathematic results of the Swedish students in the lower secondary school are descending. Many students find the subject difficult and numerous reports show that classes in mathematics often are monotonous and typically consist of the students’ own work with textbooks. The purpose of this study was to examine students’ attitudes towards mathematics, what they think about different methods of working during the mathematic lessons the and how they would like to improve the mathematic education they receive today. To answer these questions I conducted at survey with 117 students from grades 7th and 8th in a lower secondary school in Svealand, Sweden. The results from the study show that many students see mathematics as difficult and it is not one of the subjects that they like most in school. However, the attitudes are not negative all through since a majority of the students at the same time consider the subject as important and are pleased with the education that they get today. Further more the study demonstrates that many students would like to work more with exercises in pairs, exercises in groups and other material than the textbooks since they find these kinds of working methods as both fun and useful. Beyond this, the results also show that even if the students do not consider all working methods as fun they think about them as useful. On the basis of the results and literature within the subject conclusions have been drawn which shows that the students need and wish for more variety in mathematic classrooms. However, it is not possible to draw general conclusions about an education that is optimal for all students, because this varies depending on the students and the class and the education has to be adapted to their ways of learning. For this reason an open dialog and a democratic way of working in school is essential if we want to obtain an education that in as many ways as possible is adapted to the student needs.

Syftet med vårt arbete var att undersöka hur elever på högstadiet ser på religionsämnet i dagens sekulariserade samhälle. Vår undersökning är både en kvalitativ och kvantitativ studie. Som metod för att samla data har vi använd oss av enkät, och som tolkningsmetod för att tolka enkätens öppna frågor har vi använd oss av den hermeneutiska tolkningsmetoden. Som bakgrund till vårt arbete har vi studerat litteratur som gett en historisk överblick hur kristendomen har minskat i Sverige samtidigt som samhället har blivit mer mångreligiöst, dessutom teorier om läroplanernas utveckling och Läroplan för det obligatoriska skolväsendet (Lpf94) och Kursplan för religionskunskap. Trots att Sverige är ett av världens mest sekulariserade land visade vår undersökning att de flesta eleverna anser att religionsämnet är ett viktigt ämne som har ett värde i sig. De såg inte religionsämnet som något omodernt, men de önskade mer autentiska upplevelser som tillexempel studieresor och att få se på mer filmer i undervisningen.

Ämnet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar valdes eftersom det är aktuellt inom skolans värld. Tidigare forskning har visat att lärares kompetens inom området ofta brister och att den svenska skolan inte alltid lyckas i att vara en skola för alla. Syftet med arbetet var att undersöka nio lärares erfarenhet gällande inkludering av elever med neuropsykiatriska diagnoser. Frågeställningarna var: Vilken kompetens har lärarna för att kunna inkludera diagnosticerade elever i sin undervisning och på vilka sätt har de erhållit den? Vilka möjligheter och hinder upplever lärarna att det finns i arbetet med inkludering av diagnosticerade elever? På vilka sätt anpassar lärarna sin undervisning för att elever med neuropsykiatrisk diagnos ska uppnå kursmålen? Kvalitativa intervjuer av nio informanter har utgjort metoden. Huvudresultatet har visat att lärare ansett sig sakna kunskap om NPF när de börjat jobba, de har erhållit kompetensen de besitter idag genom arbetet med elever som har en neuropsykiatrisk diagnos. En möjlighet lärarna upplever med att dessa elever inkluderas är att skolan blir en representant för hur samhället ser ut. Hinder kan vara ramfaktorer, främst tidsbrist. Anpassning av undervisning kan ske genom strukturerade lektioner med korta instruktioner, förlängd provtid och anpassade uppgifter. Undervisningen för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skulle kunna förbättras genom att lärare får en större kunskap inom området och att de ges fler resurser, främst i form av tid och mindre klasser. / The topic of neuropsychiatric diagnoses was chosen because it is very current within the school today. Former research has shown that the competence of teachers very often tends to fail and the Swedish school does not succeed in being a school for everybody. The purpose of this thesis was to investigate nine teachers’ experience of inclusion of students with neuropsychiatric diagnoses. The problems were: What capability do the teachers have to include students with a diagnosis in their education and in what ways have they received it? What possibilities and what obstacles do the teachers believe there are with inclusion of students with diagnoses? In which ways do the teachers adjust their education in order to make the students with neuropsychiatric diagnoses achieve the goals of the curriculum? Qualitative interviews with nine informants have constituted the method. The main result has shown that the teachers have found themselves without knowledge within the neuropsychiatric area when they began their career, they have received the competence they possess today by working with students with neuropsychiatric diagnoses. Pros with inclusion of these students is that the school should be a representative of society as it really is, obstacles with inclusion may be lack of time and too large classes. Adjustment of the education might be done by structured classes with short instructions, extended time when writing tests and adjusted tasks. The conclusion is that teachers don’t get any education within this topic; instead they have to learn by themselves by trial and error. The education for students with neuropsychiatric diagnoses could improve by educating teachers and giving them better resources like time and smaller classes.