Spelling suggestions: "subject:"jul"" "subject:"hjul""
11 |
An Attempt Towards FE-Modelling of Fracture Propagation in Railway Wheels / Ett Försök till FE-Modellering av Sprickbildning i JärnvägshjulÖhnander, Fred January 2018 (has links)
The demand for higher velocities and heavier axle loads for freight trains leads to higher forces on the railway wheels which in turn lead to an increase in stresses on and below the surface of the wheel-rail contact. By time, this induces wear on the wheels which consequently lead to higher maintenance costs and in some cases accidents. The ability to predict the evolution of wheel profiles due to uniform wear has been demonstrated with a rather accurate precision in most operational conditions. These wear models are based on wear coefficients and since they are not usually valid for real operational conditions, the models are generally calibrated against real-life scenarios in order to adjust the coefficients from test conditions to real-life lubrication conditions. This engineering approach can be useful in prediction of wear in systems where the materials and contact conditions do not vary. However, when addressing material development focused on reducing specific damage modes, the approach is of limited use because the obtained wear coefficients are not directly related to material properties. Therefore, attempts towards developing physical fracture propagation models that relates to the contact conditions and material properties have been made. The purpose has been to retrieve vital information about where a fracture initiates and how it propagates. In the long run, it is of great interest to be able to attain information about how a material particle is removed from the contact surface. Studies for this type of model was done in the 70’s and 80’s mainly with pin-disk experiments but has not been utilized in the specific field of wheel-rail contact. The thesis is part of the FR8RAIL project arranged by the European rail initiative Shift2Rail. Literature studies have been the basis for the thesis in order to gain vital insights into fracture mechanics and other related fields. The physical fracture propagation models have been constructed in the FE software Abaqus with the implementation of the XFEM. For the 2D model, the fracture initiates at the top of the implanted inclusion when the friction coefficient is and propagates upwards a few elements. For , the fracture initiates at the right surface boundary where the pressure distribution and traction is applied. The fracture propagation angle increases relative to the surface as the friction coefficient value is increased. The fracture for the 3D model extends broader compared to the 2D model at the top of the inclusion in the case of . The fracture initiates at the same surface location as for the 2D model for . The fracture propagation is however non-existent due to convergence problems. The FE-models constructed are initial steps towards analysing the fracture propagation and closely related phenomena for a railway freight wheel in detail. At the end of the thesis, the simplified models give mainly information about the fracture initiation, propagation and its patterns. From this first phase, further adjustments and improvements can take place in order to eliminate the margins of error. In the long run, fully integrated models with further implementations such as detailed microstructure for the contact conditions, plastic behaviour for the material, and complete three-dimensional models can finally be employed. / Efterfrågan på högre hastigheter och tyngre axelbelastningar för godståg leder till högre krafter på järnvägshjulen som i sin tur leder till ökade spänningar på och under ytan vid hjul-räl-kontakten. Med tiden induceras slitage på hjulen som följaktligen leder till höga underhållskostnader och i vissa fall olyckor. Förmågan att förutse utvecklingen av hjulprofiler på grund av enhetligt slitage har visats kunna ske med en noggrann precision under de flesta driftsförhållanden. Dessa slitagemodeller bygger på slitagekoefficienter, och eftersom de vanligtvis inte är giltiga under realistiska driftsförhållanden är modellerna i allmänhet kalibrerade mot verkliga händelseförlopp för att justera koefficienterna från testförhållandena till realistiska smörjförhållanden. Detta tekniska tillvägagångssätt kan vara användbart vid prognos av slitage i system där material och kontaktförhållanden inte varierar. När man addresserar materialutveckling inriktad på att reducera specifika skadelägen är emellertid tillvägagångssättet av begränsad användning eftersom de erhållna slitagekoefficienterna inte är direkt relaterade till materialegenskaper. Därför har försök gjorts till att utveckla fysikaliska sprickbildningsmodeller som relateras till kontaktförhållanden och materialegenskaper. Syftet har varit att erhålla viktig information om var en spricka initieras och hur den fortskrider. I det långa loppet är det även av stor vikt att kunna erhålla information om hur en materialpartikel avlägsnas från kontaktytan. Studier för denna typ av modeller har gjorts på 70- och 80-talet i huvudsak med stift- och skivexperiment men har inte använts inom det specifika området för hjul-räl-kontakt. Avhandligen ingår i FR8RAIL-projektet som arrangeras av det europeiska järnvägsinitiativet Shift2Rail. Literaturstudier har varit grunden för avhandlingen för att få väsentlig insikt i frakturmekanik och andra relaterade områden. De fysiska sprickbildningsmodellerna har konstrueras i FE-mjukvaran Abaqus med XFEM som implementering. För 2D-modellen initieras sprickan överst vid den implanterade imperfektionen när friktionskoefficienten är och propagerar uppåt några få element. För initieras sprickan på högra ytgränsen där tryckfördelning och friktionskraft appliceras. Utbredningsvinkeln för sprickan ökar relativt till ytan då friktionskoefficienten ökar. Sprickan för 3D-modellen breder ut sig mer jämfört med 2D-modellen överst vid imperfektionen då . Sprickan initieras på samma ytplats som för 2D-modellen vid . Sprickbildningen är dock obefintlig på grund av konvergensproblem. De konstruerade FE-modellerna är initiala steg mot att analysera sprickutbredningen och närbesläktade fenomen för ett godstågs järnvägshjul i detalj. I slutet av avhandlingen ger de förenklade modellerna huvudsakligen information om sprickinitiering, utbredning och dess mönster. Ytterligare justeringar och förbättringar kan ske efter denna första fas i syfte att eliminera felmarginalerna. På lång sikt kan slutligen helt integrerande modeller med ytterligare implementeringar såsom detaljerad mikrostruktur för kontaktförhållandena, oelastiskt materialbeteende och kompletta tredimensionella modeller användas. / FR8RAIL
|
12 |
Correlation between Track Irregularities and Vehicle Dynamic Response Based on Measurements and SimulationsKaris, Tomas January 2018 (has links)
Deviations from the design track geometry are called track irregularities, which are a main excitation mechanism in the track–vehicle dynamic system, and very important to monitor and maintain to have trac on a line run safely and comfortably. Especially during vehicle acceptance testing, it is important that a new vehicle behaves close to design predictions and within limit values, thus it is important to be able to describe track irregularities in a consistent way. There are several methods which quantify the eects track irregularities have on a vehicle while running along the track. Most common is analyse standard deviations and percentiles and maximum values over sections with pre-defined length. However, these quantities do not correlate well with the vehicle dynamic response, e.g. two track sections with similar maxima and standard deviations can result in very dierent response of the vehicle. To improve the correlation between track irregularities and vehicle re- sponse measures, it is recommended by past research to use multiple regres- sion analysis to take e.g. vehicle speed and track curvature into account as well. Other methods range from derivatives of track irregularities, via trans- fer functions and vehicle filters to neural networks. Common for all these methods are that there is either still slight inconsistencies in the results or that they are tailored for certain vehicle types on specific lines. As a result, the preferred method to evaluate track irregularities is still to use standard deviations. In this thesis, data from three vehicles in two measurement campaigns is evaluated using a single degree of freedom model as inspiration to break down the path from track to vehicle into several steps. A weak link in these steps is identified, which shows significantly lower correlation coecients than the other steps. The weak link is the step from vertical track irregularity second spatial derivative to vertical axle box acceleration divided by the squared vehicle speed. A variable wavelength range Dx is introduced, as an alternative to the common D1 (3–25 m), D2 (25–70 m) and D3 (70–150 m) wavelength ranges. Its wavelength range corresponds to the vehicle response band-pass filter frequencies and is thus speed dependent. Simulations are also carried out to investigate the weak link and for the possibility to vary parameters that cannot be changed during on-track mea- surements. A multi-body system model of the passenger coach Bim 547.5 is used, together with recorded track data and vehicle speed from the on-track measurements. The varied parameters have rather low sensitivity and aect results to a small extent. Most impact has the randomly varying vertical track stiness which aects the vertical wheel–rail forces and axle box accelerations. In future work, it should be explored if it is possible – and in such case how – to separate the eects of varying track stiness from the track irreg- ularities. This to better understand when a vehicle response is linked more to the track irregularities or to the track flexibility. The weak link identified in the steps from track to vehicle should also be further explored, perhaps by extending the underlying model or evaluate a dierent set of measurements. / Spårlägesfel är avvikelser från den nominella spårgeometrin. De är en vik- tig excitationsmekanism i det dynamiska system som bana och fordon utgör och är viktiga att övervaka och åtgärda för att trafiken ska kunna flyta sä- kert och komfortabelt. Eftersom det vid mätningar för typgodkännande av fordon är viktigt att fordonet beter sig som förväntat och inom gränsvärden, är det viktigt att kunna beskriva spårlägesfel på ett sätt som är konsekvent och motsvarar hur fordonet ”känner av” dem. Det finns ett flertal olika metoder som kvantifierar de eekter spårläges- fel har på ett fordon som rör sig längs ett spår. Vanligast är att använda standardavvikelser, percentiler och maxvärden från spårsektioner med för- definierad längd. Dessa storheter korrelerar dock inte väl med den dynamiska fordonsresponsen, till exempel kan två spårsektioner med liknande maxvärden och standardavvikelse resultera i väldigt olika fordonsrespons. För att förbättra korrelationen mellan storheter för spårlägesfel och for- donsrespons rekommenderar tidigare forskning att använda multipel regres- sionsanalys för att även ta hänsyn till till exempel fordonets hastighet eller spårets kurvatur. Det finns flera alternativa metoder, till exempel derivator av spårlägesfel, överföringsfunktioner och fordonsfilter eller neurala nätverk. Generellt ger dock dessa metoder antingen fortfarande en viss osäkerhet i resultaten, eller så är de anpassade för vissa fordonstyper på enstaka järn- vägslinjer. Sammantaget är resultatet att den metod som föredras för att utvärdera spårlägesfel, fortfarande baseras på standardavvikelser. I den här avhandlingen används en enfrihetsgradsmodell som inspiration för att bryta ner excitationsvägen från spår till fordon i ett antal steg, som sedan undersöks genom att utvärdera mätdata från tre fordon i två forsk- ningsprojekt. En svag länk bland stegen identifieras, vilken visar signifikant lägre korrelationsvärde än övriga steg. Den svaga länken är steget från spatial andraderivata av spårlägesfel till axelboxacceleration dividerat med fordons- hastigheten i kvadrat. Ett variabelt våglängdsområde Dx introduceras som ett alternativ till de vanligt förekommande D1 (3–25 m), D2 (25–70 m) och D3 (70–150 m). Det variabla våglängdsområdet motsvarar de frekvenser som används för utvärdering av fordonsrespons och är därmed hastighetsberoende. Vidare används simuleringar för att undersöka den svaga länken och för möjligheten till parametervariationer. En flerkroppsmodell (MBS-modell) av passagerarvagnen Bim 547.5 används tillsammans med uppmätta data för spår och fordonshastighet. De parametrar som varieras visar sig ha låg käns- lighet och påverkar resultaten i liten utsträckning. Störst inverkan har den slumpmässigt varierande vertikala spårstyvheten, vilken påverkar de vertikala hjul–rälkrafterna och axelboxaccelerationerna. Fortsatt forskning bör undersöka om det är möjligt att – och i så fall hur – separera eekten av varierande spårstyvhet och spårlägesfel. Detta kan ge bättre förståelse för om fordonsrespons kopplar mer till spårlägesfelen eller till spårflexibiliteten. Den svaga länken som identifierats bör också undersö- kas ytterligare, förslagsvis genom att utöka den bakomliggande modellen eller analysera annan mätdata. / <p>QC 20180517</p>
|
13 |
Däckmodellering och prestandaanalys för Formula StudentOlsson, Hugo January 2024 (has links)
Arbetets syfte var att göra ett motiverat val av däck till bilen som KTH Formula Student planerar att utveckla till 2025. Detta gjordes genom att använda däckdata från FSAE TTC och utifrån den modellera alla däck med däckmodellen Magic Formula TNO MFTyre/MF-Swift 6.1. Denna modell innehåller variationer i däcktryck, camber och vertikal last. Därefter simulerades varvtid vid olika grenar som skidpad, autocross och endurance för att jämföra alla däcks prestanda. Dessutom kunde flera andra värden värda att jämföras beräknas utifrån däckmodellen och datan från FSAE TTC. Dessa var hållbarhet, däcktemperatur, däckens massa, sidkraftskoefficient, camberkänslighet och däckens fjäderkonstant. Alla dessa värden jämfördes till sist där varvtid och hållbarhet prioriterades. Tre däck fanns kvar i slutet vilka rekommenderades.
|
14 |
Analysis of Accuracy for Engine and Gearbox SensorsDogantimur, Erkan, Johnsson, Daniel January 2019 (has links)
This thesis provides a standardized method to measure accuracy for engine and gearbox sensors. Accuracy is defined by ISO 5725, which states that trueness and precision need to be known to provide a metric for accuracy. However, obtaining and processing the data required for this is not straight forward. In this thesis, a method is presented that consists of two main parts: data acquisition and data analysis. The data acquisition part shows how to connect all of the equipment used and how to sample and store all the raw data from the sensors. The data analysis part shows how to process that raw data into statistical data, such as trueness, repeatability and reproducibility for the sensors. Once repeatability and reproducibility are known, the total precision can be determined. Accuracy can then be obtained by using information from trueness and precision. Besides, this thesis shows that measurement error can be separated into error caused by the sensors and error caused by the measurand. This is useful information, because it can be used to assess which type of error is the greatest, whether or not it can be compensated for, and if it is economically viable to compensate for such error. The results are then shown, where it is possible to gain information about the sensors’ performance from various graphs. Between Hall and inductive sensors, there were no superior winner, since they both have their strengths and weaknesses. The thesis ends by making recommendations on how to compensate for some of the errors, and how to improve upon the method to make it more automatic in the future.
|
Page generated in 0.0938 seconds