Bakgrund  När ett barn drabbas av cancer, drabbas hela familjen. Detta betyder att om en individs livssituation förändras kommer detta påverka livet för alla inkluderade. Därför är det essentiellt att familjen och omvårdnaden betraktas som helhet. Hopp har visat sig ha en stor betydelse inom cancervården och för tillfrisknandet. Däremot kan avsaknaden av hoppet få konsekvenser som nedstämdhet, nedsatt motivation och minskad följsamhet i behandlingen.  Bakgrunden visar att sjuksköterskan är den profession som ter sig bäst lämpad i främjandet och bibehållandet av hoppet.  Syfte  Syftet var att beskriva familjers upplevelser av hopp i vården av ett cancersjukt barn.  Metod  En icke-systematisk litteraturöversikt med 17 vetenskapliga artiklar. Tolv vetenskapliga artiklar söktes fram i PubMed och CINAHL samt fem stycken via en manuell sökning. Det totala antalet artiklar kvalitetsgranskades och genomgick sedan en integrerad analys.  Resultat  Flertalet familjer upplevde hoppet som konstant och den viktigaste faktorn i vården av ett cancersjukt barn. Däremot kunde familjer även uppleva att hoppets intensitet varierade beroende på vad som inträffade under behandlingen. Variationens intensitet beskrevs utifrån en hög hoppfullhet som resulterade i minskade ångestsymtom medan en låg hoppfullhet orsakade depression och ångest. Familjers upplevelser av vilka faktorer som främjade hoppet var framförallt ett empatiskt och förstående bemötande, stöd från närstående och vårdpersonal samt sanningsenlig information och kunskap om sjukdomen.  Slutsats  Alla familjer till ett cancersjukt barn upplever att hoppet har en signifikant betydelse i vården. Dels för att orka fortsätta behandlingarna genom den berg- och dalbana föräldrarna beskriver att cancervården medför, men också för att motverka de konsekvenser som cancern och hopplöshet kan orsaka, såsom depression och ångest. Sammantaget beskrevs hoppet som fluktuerande under hela vårdtiden men familjernas upplevelse av hoppet var alltid konstan / Background  The whole family is affected when their child is diagnosed with cancer. If one individuals' life situation changes, this will affect the lives of everyone included. It is essential that the nursing and the family is seen as united. Hope has shown have a great meaning in cancer care and for the recovery. However, lack av hope can eventuate consequences like depression, decreased motivation and compliance. The background shows that the nurse is the profession that is best suited for promoting and preservation of hope.  Aim  The aim was to describe family's experiences of hope in care of a child with cancer.  Method  A non-systematic literature review with 17 scientific articles. Twelve scientific articles were search in PubMed and CINAHL and five articles through a manual research. The total amount of articles was quality reviewed and went later on through an integrated analysis.  Results  Most families experienced hope as something constant and the most important component in nursing for a child suffering from cancer. However parents could also experience that the intensity of hope varied depending on how the treatment progress went. Intensity of the variation was described as high hopefulness resulted in reduced anxiety symptoms while a low hopefulness caused depression and anxiety. An empathic and understanding response, support from relatives and health care professionals together with truthful information and knowledge about the disease were those factors that promoted hope according to the family.  Conclusions  All families experienced the significant meaning of hope. Partly to be able to continue the treatments through the roller-coaster parents described that the cancer brings with it, but also to be able to resist the consequences cancer and hopelessness can bring, such as depression and anxiety. Summarized, hope is described as something fluctuating but were always present.

Bakgrund Årligen avlider cirka 90 000 personer i Sverige varav merparten är i behov av palliativ vård i livets slutskede. Den palliativa vården syftar till förbättrad livskvalitet samt åt att förebygga lidande hos personer i palliativt skede. När livet är hotat uppstår ofta frågor av existentiell karaktär. Hopp beskrivs som ett viktigt begrepp för personer i palliativt skede. Inom palliativ vård i Sverige används de 6 S:n som en modell för personcentrerad vård. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva betydelsen av hopp för personer i palliativt skede. Metod Vald metod är allmän litteraturstudie. Databassökningar genomfördes i PubMed och CINAHL varav 15 stycken vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes i en matris. Resultat Sex kategorier framkom ur analysen: att pendla mellan hopp och hopplöshet, att finna strategier för att känna hopp, sociala relationer främjar hopp, betydelsen av att vara självbestämmande, att ha symtomkontroll samt hoppet förändras. Slutsats Personer i palliativt skede upplever att hopp är ett viktigt begrepp för att kunna stå ut med den nya situationen som den palliativa diagnosen medfört. Personerna upplevde vidare att det är viktigt att själv vara med och besluta om behandlingar. Acceptans belyses som en viktig faktor för att kunna hantera situationen. Att finna lämpliga strategier samt att vara väl symtomlindrad belyses som viktiga faktorer för att för att öka livskvaliteten och främja hoppet. Vidare är stödjande och meningsfulla relationer viktiga för personerna. När sjukdomen progredierar framkom acceptans som en viktig faktor för att hoppets fokus skall kunna förändras.

Bakgrund Cancer är ett brett begrepp som oftast har förknippats med död och där hoppet minskats. I tidigare generationer så dog många i cancer, men forskningen kring cancer har lett till att sjukvården idag kan behandla och i vissa fall bota cancer. Överlevnaden i cancer har ökat markant vilket ger mer hopp till cancersjuka. Forskning visar att cancersjuka får mer hopp om de har bra kunskaper samt information om cancer. Personer med cancer som inte har hopp tappar oftast både motivationen och följsamheten till behandling samt åtgärder som kan lindra eller bota cancersjukdom. Syfte Att beskriva faktorer som påverkar hopp hos cancersjuka patienter. Metod Studien genomfördes som en strukturerad litteraturstudie med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Databaserna som användes var PubMed och CINHAL. Resultat Från analysen identifierades tre teman: Socialt nätverk, fysiska faktorer samt mentala faktorer. Genom att cancerpatienter har ett bra socialt nätverk visar studier på att nivån av hopp ökar då dessa patienter får ett bra stöd från sina anhöriga. Att fokusera på att behandla smärta hos cancerpatienter ökar nivån av hopp gentemot de cancerpatienter som lider av smärta. Acceptans är en viktig aspekt hos cancersjuka då detta ger ett ökat hopp. Cancerpatienter kan känna hopp genom att ha ett socialt nätverk, en religiös tro eller om cancerpatienter är fri från psykiska samt fysiska besvär. Slutsats Det är av vikt att behandla/vårda de områden som gör att cancerpatienten inte känner hopp. Utan hopp tappar cancerpatienten livsgnistan samt blir mindre motståndskraftig mot sin cancerdiagnos. / Background Cancer is a broad term that has often been associated with death where hope has been lost. In previous generations, many people died of cancer, but research into cancer has led to healthcare today being able to treat and in some cases cure cancer. Survival in cancer has increased significantly, which gives cancer patients more hope. Research show that cancer patients gain more hope if they have good knowledge and information about cancer. People with cancer who have no hope often lose both motivation and adherence to treatment and measure that can alleviate or cure cancer. Aim To describe factors that influence hope in cancer patients. Method The study was conducted as a structured literature study with elements of the methodology used in systematic reviews. The databases used were PubMed andCINAHL. Results From the analysis, three themes were identified: Social network, physical factors and mental factors. Because cancer patients who have a good social network, studies show that the level of hope increases when these patients receive good support from their relatives. Focusing on treating pain in cancer patients increases the level of hope for those cancer patients who suffer from pain. Acceptance is an important aspect for cancer patients as this gives increased hope. Cancer patients can feel hope by having a socialnetwork, a religious belief or if cancer patients are free from psychological and physical ailments. Conclusions It is important to treat/care for the areas that cause the cancer patient to feel no hope. Without hope, the cancer patient loses the spark of life and becomes less resistant to his cancer diagnosis.

Psykisk ohälsa är ett växande problem och forskning visar på en ökning hos barn och unga. Forskning visar att vårdare som möter barn och unga med självmordstankar uttrycker osäkerhet i mötet och de egna existentiella funderingarna väcks. Inom specialiserad psykiatrisk vård krävs och förväntas att specialistsjuksköterskor som möter barn och unga med denna problematik har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor inom specialiserad psykiatrisk vård erfar vårdande möten med barn och unga som inte längre orkar leva. Då upplevelserna stod i fokus valdes en kvalitativ metod genom tematisk analys. Intervjuerna har varit öppna kvalitativa intervjuer med inriktning mot livsvärldsperspektivet och har genomförts med sex deltagare som alla arbetar inom barn och ungdomspsykiatrin. Analysen resulterade i fem teman som är: Betydelsen av självreflektion, Rädsla skapar osäkerhet, Ansvar och ensamhet, Hopp och bekräftelse, Kompetens och stöd. Resultatet visade att reflektion, handledning och ökad kunskap är delar som är viktiga i arbetet kring barn och unga som inte orkar leva. Känslan av ansvar i kombination med att stå ensam i bedömningar av suicidnära barn kändes tungt och önskvärt var att vara två sjuksköterskor som delar på det ansvaret. Att i det vårdande mötet fokusera på att inge hopp hos barn och unga är av stor vikt för deltagarna. För att öka tryggheten för specialistsjuksköterskor i det vårdande mötet bör möjligheter till reflektion och handledning tillgodoses. Känslan av att vilja ingjuta hopp och bekräfta ungdomen, och dennes känslor, är viktiga beståndsdelar för både specialistsjuksköterskorna som möter ungdomarna men även för ungdomarna som vårdas.

Bakgrund: Schizofreni är en psykossjukdom som drabbar ungefär 0.4% av världens befolkning. Varför personer insjuknar i schizofreni har ännu inte identifierats. Men ett samband kan ses om personernas exponering för miljöfaktorer samt genetisk sårbarhet som kan öka riskerna för att insjukna.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa och beskriva personers upplevelser av att leva med schizofreni.Metod: Litteraturstudien baseras på 11 vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats där innehållet är från tidigare forskning inom samma ämne. Huvudresultat: Resultatet visade att deltagarna hade olika upplevelser av varför de insjuknat i schizofreni. För att leva med schizofreni är det viktigt att acceptera sin situation, sjukdomen kommer inte att försvinna. Känslan av hopp, tillhörighet och gemenskap var viktiga faktorer för personer med schizofreni för att klara av vardagen. Stigmatisering är en stor del av sjukdomen som påverkar personerna som lever med schizofreni. De hamnar i utanförskap och blir diskriminerade av både familj och samhälle vilket i sin tur leder till isolering och ensamhet. Slutsats: Litteraturstudien ger en överblick om hur personer som lever med schizofreni upplever sin sjukdom. Personer med schizofreni upplever ofta att de blir bemött på ett särskilt sätt relaterat till att de har en psykisk sjukdom i bakgrunden. I resultatet framkom det att känslan av hopp och tillhörighet var väsentligt för att klara av utmatningar i vardagen. Att acceptera sin sjukdom ansågs som en styrka för att hantera omgivningen på bästa sätt. / Background: Schizophrenia is a psychotic illness that affects approximately 0.4% of the world's population. Why people develop schizophrenia has not yet been identified, but a connection can be seen from the people's exposure to environmental factors as well as genetic vulnerability that can increase the risk of developing the disease. Aim: The purpose of the literature study was to compile and describe people's experiences of living with schizophrenia. Method: The literature study was based on 11 scientific articles of a qualitative approach where the content is from previous research in the same subject.Main results: The results show that the participants had different experiences of why they fell ill with schizophrenia. To live with schizophrenia is it important to accept your situation, the illness will not go away. The feeling of hope, belonging and community were important factors for people with schizophrenia to cope with everyday life. Stigma is a large part of the illness that affects people living with schizophrenia. They end up in isolation, are discriminated against both by family and society, which leads to isolation and loneliness. Conclusion: The literature study provides an overview of how people living with schizophrenia experience their illness. People with schizophrenia unfortunately experience that they are treated in a special way just because they have a mental illness in the background. In the results, it was shown that the feeling of hope and belonging was important to cope with the demands of everyday life, accepting one's illness was seen as a strength to deal with the environment in the best way.

Bakgrund: Många personer med schizofreni upplever hopplöshet. Hoppet har en betydelse för den personliga återhämtningen och består av flertalet dimensioner. Återhämtning är individuell och personlig där processen är unik för den enskilde. Syfte: Att ur ett inifrånperspektiv beskriva vad hopp betyder för återhämtning vid schizofreni. Metod: En kvalitativ innehållsanalys utfördes där 16 vetenskapliga artiklar valdes ut efter att en systematisk sökning i relevanta databaser utförts. Analysen resulterade därefter i fem kategorier där hoppets betydelse för återhämtning vid schizofreni framkom. Resultat:Kategorierna som framkom var upplevelsen av optimism och framtidstro, tro på att behandling hjälper, att finna styrka i sin tro, tro på sig själv och sina förmågor samt upplevelse av tillhörighet och meningsfulla relationer. Slutsats: Studien ger ökad kunskap om hoppets betydelse för återhämtning som sjuksköterskor kan använda för att utföra personcentrerade och holistiska omvårdnadsinterventioner. Vidare forskning anser vi är nödvändigt för att nå ytterligare kunskap i vad hoppet innebär för återhämtning vid schizofreni. Det kan vara av vikt att undersöka hur vi som sjuksköterskor kan förmedla hopp till personer med schizofreni. Det tror vi kan förbättra kvalitén vad gäller omvårdnadsarbetet inom psykiatrin och en större förståelse för att återhämtning är möjligt.

The statistics on Swedish teachers' occupational health can be described as troubling. Stress-related mental illness is increasing and teachers are suffering from burnout to a greater extent than other occupational groups. This indicates that new perspectives on prevention of burnout are required. This essay examines whether hope and/or psychological safety can predict work engagement. This against the background that work engagement can be seen as the positive antipode of burnout. Our hypothesis was that hope would have a positive correlation to work engagement. We did not state a hypothesis regarding psychological safety as a result of conflicting empirical data. To answer the research question, a survey was sent out to teachers at one Swedish high school. The questionnaire contained validated instruments. The questionnaire was answered by 63 teachers (response rate: 70%). The data obtained was analyzed using SPSS v. 27 and a multiple regression analysis was performed. The results revealed that hope had a significant positive correlation with work engagement while psychological safety did not have that. This indicates that interventions aimed at increasing teachers' hope could be associated with an improvement in their work engagement. We conclude with a discussion of areas where further research is needed and propose that further research should study hope as a resource in the Job Demands-Resources model. In summary, this study contributes with new knowledge about predictors of work engagement for teachers in a Swedish context. / Statistik om svenska lärares hälsosituation inom arbetslivet kan beskrivas som oroväckande. Stressrelaterad psykisk ohälsa ökar och lärare lider i högre utsträckning av utbrändhet än andra yrkesgrupper. Detta tyder på att nya perspektiv på förebyggande av stressrelaterad ohälsa krävs. Denna uppsats undersöker huruvida hopp och psykologisk trygghet kan predicera arbetsengagemang. Detta mot bakgrunden att arbetsengagemang kan ses som en motpol till utbrändhet. Vår hypotes var att hopp skulle ha en positiv relation till arbetsengagemang. Vi uttalade ingen hypotes gällande psykologisk trygghet till följd av motstridig empiri. För att besvara frågeställningen skickades en enkät ut till lärare vid en svensk gymnasieskola. Enkäten innehöll validerade skattningsskalor. Enkäten besvarades av 63 lärare (svarsfrekvens: 70%). Den insamlade datan analyserades genom att använda SPSS v. 27 för att utföra en multipel regressionsanalys. Resultatet visade att hopp har ett signifikant positivt samband med arbetsengagemang medan psykologisk trygghet inte hade det. Detta indikerar att interventioner riktade mot att höja lärares hopp skulle kunna associeras med en ökning i arbetsengagemang. Vi föreslår områden där vidare forskning behövs och föreslår att undersöka hopp som en resurs utifrån Job Demands-Resources-modellen. Sammanfattningsvis bidrar studien med ny kunskap om prediktorer kring gymnasielärares arbetsengagemang i en svensk kontext.

No description available.

This thesis explores how hope in relation to the threats to the earth’s biosphere can be formulated theologically. The starting-point is a questioning of hope raised by the French sociologist and anthropologist Bruno Latour. In Facing Gaia. Eight Lectures on the New Climatic Regime (2015) he asks why so little has happened to reduce the emissions of CO2. Parts of his answers relate to the view that hope is preventing action. Since hope is a central part of Christian doctrine, this study lets Latours scepticism meet some eco-theological litterature, mainly representing evangelical, orthodox and radical material theology, and religious naturalism. Since critic against eschatology is important in Latours explanatory model, this theme is discussed together with the possibilities of the church practices of liturgy and eucharistic celebration, especially in relation to the concept of time and space, the latter elaborated by the radical material theologian Petra Carlsson Redell. Although putting different emphasis on an ultimate eschatological hope, all authors stress the importance of acting now. The evangelical authors Daniel Brunner et al. present a strategy “living as if”, practicing restoration of the Earth here and now. In religious naturalism the hope lies in the common biological ground for all humanity and living things, also leading to a caring ethics. In general, relationality and materiality as well as including marginalized voices are important concepts when the authors are formulating environmental ethics and eco-theology.  The concept of hope is shown to be important to define, in order to sort out especially false hope from a possibly fruitful concept: resilient hope. A resilient hope is grounded in Christian discipleship, is adaptive and able to recover. It is in a reciprocal relation to action. To develop a resilient hope I argue that it is important to allow both desperation and hope, since the free moving between the two “poles” can act liberating and enable action. A resilient hope gives space for scepticism since it is grounded in a reality always on the move. It is open for emergence and construction. Christianity has resources to house the space between hope and despair both in central biblical narratives and in bodily practices as liturgy and eucharist. Resilient hope in this thesis is earthbound, withstands being lost, and arises again and again in search for new constructive possibilities.

What if the narrative of hope, in fact, is hopeless for the oppressed? Even oppressive? If hope is hopeless, can hope be found in the middle of hopelessness? The aim of this study is to define a hopeful and sustainable theology of hope for the oppressed.  This study is a literature analysis on three authors offering different perspectives on oppression, as well as various models of hope. By connecting the lynching era of black americans in Cross and the Lynching Tree by James H. Cone, theories on affect in relation to oppression in Grave attending by Karen Bray, and the conflict of borders and dualism in Borderlands by Gloria Anzaldúa the study seeks to discuss hope in relation to oppression.  The literary material is initially categorized by each author separately and analyzed with three identical topics. The first topic- Oppression, defines how each author describes oppression. In the second topic- The Utopian Hope, hope is problematized in relation to oppression in the light of models presented by the author. Ultimately the third topic, The Hope of Gap, seeks to define how hope for the oppressed can be found in between hopelessness and hope.  The analysis indicates several problematic effects of a dualistic view of hopelessness and hope, effects that rather result in hopelessness than hope. To form a hopeful theology for the oppressed the analysis instead emphasizes the importance of the gap inbetween as a vital link between hopelessness and hope. Each author addresses this with different models, but with similar functions in transcending dualisms. In relation to Cone the gap can be understood as telling the stories of hopelessness as a source of hope. Bray highlights the importance of the grave in the christian narrative, as the gap connecting the crucifixion and resurrection where emotional affects such as grief, anger, sorrow, anxiety and depression are expressed. Anzaldúa defines the gap as a borderland, nepantla, which is a hybrid and performative state of change and becoming that she means has been cut straight through by unnatural oppressive boundaries.  In conclusion a hopeful hope for the oppressed confirms hopelessness and hope, as mutually dependent in a dialectical relationship, rather than as antagonists.