Bakgrund: Cirka 7550 kvinnor drabbades år 2016 av bröstcancer i Sverige. Tidigare studier visar att ett diagnosbesked upplevs som ett stort uppbrott hos kvinnorna vilket orsakar en förändrad livsvärld. Med en förbättrad kännedom om hur sjukdomen påverkar det dagliga livet kan förhoppningsvis sjuksköterskan få djupare insikt i individernas livsvärld för att kunna stödja dem i deras hälsoprocess. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelser av att leva med bröstcancer. Metod: En litteraturstudie baserat på fem självbiografier användes med en kvalitativ metod och induktiv ansats. Materialet analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys som resulterade i elva underkategorier och fyra kategorier: känsloladdad sjukdom, behandlingens påverkan, vikten av stöd och livsförändring. Resultat: Resultatet visade att leva med bröstcancer upplevdes vara en påfrestande sjukdom, där det redan vid cancerbeskedet blev en stor omställning. Behandlingen medförde både fysiska och psykiska biverkningar, där de fick en ny kroppsidentitet. Att få stöd från närstående, sjukvården och andra bröstcancerdrabbade var av stor betydelse. När kvinnorna avslutat sin behandling upplevdes en otrygghet och där de ansåg att någon form av eftervård saknades. De hade även svårt att läka psykiskt då det alltid fanns en rädsla att drabbas av återfall. Resultatet visade också att sjukdomen förändrade deras vardag både positivt och negativt, där de fick insikt över hur viktigt livet var. Slutsats: Kvinnors upplevelse av att leva med bröstcancer innefattar en rad olika faktorer som påverkade deras liv i olika utsträckning. Där har sjuksköterskans professionella roll i omvårdnadsarbetet en viktig betydelse såsom att skapa en god vårdrelation, att synliggöra patientens behov samt att ge den information som krävs för att kunna stödja kvinnorna i återhämtningsprocessen. Eftersom det finns brister i eftervården anses det vara nödvändigt hos allmänsjuksköterskan att ta del av kvinnors erfarenheter av bröstcancerns påverkan, för att bidra till ytterligare kompetens.

Allvarlig sjukdom ställer livet på sin spets för berörda människor. Sedan år 1975 harstamcellstransplantation varit en behandlingsmetod vid sjukdomar som exempelvisleukemi och myelom. Människan lever i världen genom sin kropp och upplever lidandeoch hopp. Sjuksköterskan är skyldig att lindra patienters lidande och att arbetaevidensbaserat. Det finns idag relativt lite forskning om stamcellstransplantation ochhur sjuksköterskan på bästa sätt ska bemöta dessa patienter. Syftet medlitteraturöversikten var därför att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter avlivssituationen i samband med stamcellstransplantation. Examensarbetet är enlitteraturöversikt med både kvantitativa och kvalitativa artiklar analyserade enligtFribergs metod. Resultatet belyser fyra huvudkategorier med två subkategorier vardera:”Att vara sin kropp”, ”levd verklighet”, ”att söka efter mening och sammanhang” och“upplevt lidande”. I patientens sökande efter en ny identitet upplevs världen annorlundaoch de får ett nytt perspektiv på livet. Hoppet är en avgörande faktor för att patientenska kunna ta sig igenom sjukdom och behandling. Sjuksköterskan kan genom att lyssnapå patienten vägleda denne i rätt riktning så att hen kan hitta styrkan och uppleva hopp.Ökad medvetenhet hos vårdpersonal leder till att patienters lidande kan upptäckas samtlindras och att deras känsla av hopp får möjlighet att stärkas i en annars förhållandevisdyster tillvaro. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Varje år drabbas ungefär 250 barn av cancer i Sverige. Därmed drabbas även barnens föräldrar och syskon av den förändrade vardagen som tillkommer. Syftet med denna studie är att belysa och beskriva vad föräldrar och syskon upplever som påfrestande i situationen när ett barn inom familjen har insjuknat i cancer. Studien är en litteraturstudie där både kvalitativa och kvantitativa artiklar har analyserats. Analysen resulterade i två huvudteman och fyra underteman. Dessa är ”föräldrars perspektiv” med underteman ”lidande” och ”hopp” samt ”syskons perspektiv” med underteman ”behov av information” och ”den förändrade vardagen”. Resultatet visar att ett stort behov av stöd behövs för både föräldrar och syskon. Att föräldrar känner hopp fungerar som en styrka för dem. Sjuksköterskan spelar en stor roll i att kunna hjälpa föräldrar till att väcka detta hopp. Att lindra lidande är en viktig del som kan förebygga ohälsa bland föräldrarna. Syskon har ett stort behov av information vilket inte ska negligeras. Genom att syskonen blir informerade ökar deras delaktighet vilket kan hjälpa dem att hantera den nya situationen. Syskonen upplevde den förändrade vardagen som påfrestande när deras syskon insjuknade i cancer. Genom att sjuksköterskan uppmärksammar syskonen kan detta leda till att de känner sig sedda och inte hamnar i skymundan. Denna studie bidrar till en ökad förståelse för det familjerna genomgår och kan hjälpa sjuksköterskan i sitt arbete med att lindra lidande, främja hopp och öka syskonens delaktighet. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Hjärtsvikt är en vanlig, ofta kronisk, sjukdom som påverkar cirkulationen i kroppen beroende på att hjärtats pumpförmåga är nedsatt. Vanliga symtom vid hjärtsvikt är andfåddhet, kraftlöshet och trötthet. Patienter med hjärtsvikt behöver ha en god kunskap om sin sjukdomsbild, då hjärtsvikt kräver att patienten gör vissa anpassningar i det dagliga livet. Som sjuksköterska är det därför viktigt att ha en förståelse för hur patienter med hjärtsvikt kan uppleva sin sjukdomssituation, för att på bästa sätt kunna möta och stödja patienten i dennes situation. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Elva kvalitativa artiklar analyserades genom att de meningsbärande enheter som framträdde sorterades efter likheter och skillnader som skapade tre teman. Resultatet visar att patienter med hjärtsvikt upplever förändrad självbild genom att kroppen sätter gränser för aktiviteter i det dagliga livet, förändrad social situation, då patienten upplever sig som beroende av andra, samt hopp om framtiden genom att patienten kan se sina resurser. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Varje år drabbas cirka 120 personer i traumatisk ryggmärgsskada. Forskning visar att traumatisk ryggmärgsskada innebär en förändrad livssituation för personen som drabbats. Skadan innebär olika grad av förlust av kroppsfunktioner vilket leder till förändrade levnadsvanor som personen behöver förhålla sig till. I den förändrade livssituationen kan det vara svårt för personen att finna hopp och mening. Syftet med uppsatsen är att beskriva upplevelser av hopp och mening hos personer med ryggmärgsskada. För att svara på syftet valdes en kvalitativ metod med granskning av artiklar. Artiklarna som ingår i resultatet är intervjustudier och speglar personernas upplevelser av hopp och mening. Resultatet visar två huvudteman: Viljan att förändra sin situation innebär att personen med ryggmärgsskada hoppas på en förändring. Hoppet är en förändring av livssituationen. Temat upplevelser av sammanhang handlar om att personen funnit en mening med sin livssituation och upplever personlig utveckling genom sin erfarenhet och i sociala relationer. I diskussionen tas betydelsen av vården upp och hur sjuksköterskan kan förhålla personen i rehabiliteringen och vara ett stöd för henne i anpassningen till den nya livssituationen. Slutligen diskuteras praktiska implikationer i vården och förslag på vidare forskning inom området. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Hopp är ett mångfacetterat begrepp med svårförklarad innebörd, vilket i vårdvetenskaplig forskning beskrivs som en känsla, upplevelse eller behov. Undersökningar visar att en tredjedel av Sveriges befolkning lever med kronisk sjukdom, som i vårdvetenskapen beskrivs som långvarig, ofta permanent och med ett progressivt förlopp. Hopp anses påverka kroniskt sjuka människors upplevelse av sjukdom i positiv riktning och sjuksköterskans attityd och handlingar av hoppfullhet är viktiga för patientens förmåga att känna hopp. Avsaknad av hopp kan leda till social isolering, ensamhet, negativ inverkan på självbilden, förtvivlan, hopplöshet och känslan av att vara till last. Begreppsanalysen görs därför för att undersöka hur kroniskt sjuka människor uttrycker och upplever hopp, samt hur ökad förståelse för hoppets betydelse kan främja god omvårdnad. Syftet är även att undersöka hur begreppet hopp beskrivs generellt. Segestens modell för begreppsanalys har använts, och resultatet bygger på vårdvetenskapliga artiklar samt olika slags ordböcker och lexikon. Resultatet presenteras i tre tabeller och förklarande text som visar på karaktäristiska, förutsättningar och konsekvenser av begreppet hopp generellt samt kontextuellt för kroniskt sjuka människor. En sammanfattning av den kontextspecifika analysen presenteras även för att förtydliga resultatet. Typexempel, gränsexempel och antiexempel utformas för att visa på hur begreppet uttrycks i verkligheten. I diskussionen framhålls de mest framträdande karaktäristiska vara tro på en högre makt, positiv framtidstro, känsla av samhörighet samt drömmar och önskningar. Det framkommer att hopp uttrycks olika beroende på vilka premisser som föreligger, exempelvis typ av sjukdom. Sjuksköterskans förhållningssätt och förmåga att framhålla, hjälpa att bibehålla samt inspirera till hopp för den kroniskt sjuka människan är en viktig hoppingivande funktion. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Varje år föds det ca 120 barn i Sverige som får diagnosen Downs syndrom. Medlemmarna i familjer där det finns ett barn med Downs syndrom upplever situationen olika beroende på om man är förälder eller syskon till barnet. Föräldrarna erfar känslor som att behöva kämpa för sin rätt i samhället samt att känna hopp och trygghet i vardagen. Syskonets upplevelser utav situationen inriktar sig mer på att få vara delaktig och tillåtas att både ha positiva och negativa känslor för att inte få en felaktig bild utav verkligheten. Intresset till att utföra denna studie var bland annat för att ta reda på om det friska syskonet känner sig åsidosätt i olika situationer fastän familjen ska ses som en helhet. För att kunna bemöta familjen på bästa sätt i vårdsammanhang bör därför kunskap finnas om hur hela familjen upplever sin livssituation. Syfte i denna uppsats är därför att belysa upplevelser av att vara ett syskon eller förälder till en person med Downs syndrom. Resultatet diskuteras i förhållande till bakgrunden samt relevant litteratur och belyser hela familjens upplevelser ur föräldrarnas perspektiv samt det friska syskonets perspektiv. Hur det omfattar olika känslor och tankar, mötet med omvärlden samt att växa och kämpa ihop. Uppsatsen baserar sig på sju vetenskapliga artiklar som har lästs, granskats samt analyserats kvalitativt utifrån Evans (2003) analysmodell. Tre teman samt tio subteman har sammanställts och ligger till grund för resultatet. De teman som har framkommit är: att tillåta sig att ha både positiva och negativa känslor, att vara familjens stöttepelare och att kämpa för varandra. Diskussionen består utav en metoddiskussion där valet av metod för litteraturdiskussionen diskuteras samt en resultatdiskussion som är baserad på tre av de subteman som framkom under analysen. / Program: Sjuksköterskeutbildning

<p> </p><p>Positiv psykologi användes för att undersöka studieprestation ur ett nytt perspektiv, då positiva emotioner möjliggör flexibelt och kreativt tänkande och därför antas kunna påverka studieprestationen. I syfte att undersöka om positiva emotioner (studietillfredsställelse, livstillfredsställelse, vitalitet och hopp) kunde predicera studieprestation undersöktes 52 psykologistudenter vid Stockholms Universitet. De svarade på en enkät som avsåg att mäta de olika positiva emotionerna samt subjektiv och objektiv studieprestation. Resultatet visade att subjektiv studieprestation var relaterad till alla emotionerna utom livstillfredsställelse. Studietillfredsställelse och hopp var de enda signifikanta emotionella prediktorerna för subjektiv studieprestation. Ojektiv studieprestation hade inga signifikanta emotionella prediktorer. Detta ledde fram till slutsatsen att det fanns en relation mellan positiva emotioner och studieprestation.</p>

<p>Intresset för och valet av denna uppsats grundade sig i att den existentiella dimensionen hos människor tycks försummas på flera områden i samhället, bland annat saknas den helt på psykologprogrammet på Stockholms universitet. Syftet var att undersöka vilka existentiella frågor som patienter berörs av och om möjligt urskilja några existentiella teman som är särskilt framträdande. Bakgrunden för arbetet är en existentialistisk referensram på individ och samhällsnivå. Sju intervjuer gjordes med existentiellt inriktade behandlare med olika yrkesbakgrund som alla bedrev någon form av samtalsterapi med patienter. En induktiv tematisk analys visade fyra existentiella teman i form av motpoler som var särskilt framträdande hos patienterna; Hopp och fruktan, liv och död, makt och maktlöshet, ensamhet och samhörighet. Patienter visade sig ha svårt att hitta en balans mellan dessa motpoler. Temana innebar i högre utsträckning fruktan än hopp. Det fanns en svårighet kring att acceptera det svåra livet och att leva ett sant liv. Patienter visade sig ofta fly från det egna ansvaret, ensamheten och döden då dessa teman upplevs som skrämmande. De framkomna temana stod i tydlig samklang med den existentialistiska referensramen.</p>

<p>Syftet var att undersöka livsmål hos yngre män och kvinnor (20-30 år) utifrån ett autobiografiskt minnesperspektiv. Mätinstrumentet bestod av en enkät med tio frågor baserade på tidigare forskning. Resultatet visade på få skillnader mellan män och kvinnor gällande mål utifrån ett autobiografiskt perspektiv. Skillnaderna var att kvinnor generade fler mål än män i målkategorierna ekonomi och nära relationer inom tidsperspektivet 1 år framåt i tiden samt i målkategorierna nära relationer och hälsa inom tidsramen 5-10 år framåt i tiden. Inom tidsramen 1 år bakåt genererade kvinnor fler mål än män, i målkategorin socialt liv. Kvinnorna angav återigen fler mål än männen, men i målkategorin hälsa, inom tidsramen 5-10 år bakåt i tiden. Ingen signifikant skillnad fanns mellan könen gällande grad av målinriktning. Respondenternas åsikter (oberoende av kön) angående hur stor kontroll de har över sina mål (1 år framåt respektive 5-10 år framåt) samt hur sannolikt de tror att det är att dessa mål kommer att inträffa, visade på signifikanta skillnader mellan de olika tidsperspektiven samt måltyperna (minst vs. mest sannolikt att de inträffar).</p> / <p>The aim was to investigate the life goals of young men and women (20-30 years) from an autobiographical memory approach. The measuring instrument consisted of a survey of ten questions based on previous research. The results indicated few differences between men’s and women’s goals from an autobiographical perspective. However, women compared to men generated more economy and close relationships related goal in a 1 year forward time perspective, and close relationships and health related goals in a time frame of 5-10 years ahead. In the time frame of 1 year back in time, women generated more social life goals than did men, and in the time frame of 5-10 years back in time women generated more health goals than did men. No significant difference between the sexes was found concerning level of goal-orientation. The views of the respondents (gender-independent) concerning level of goal control (1 year ahead, 5-10 years ahead), and their views of the probability of goal-fulfillment indicated significant differences between the time perspectives and types of goals.</p>