BakgrundBarn i behov av särskilt stöd utgör en stor kategori av barn som går i förskolan. Det krävs därför mycket kunskap av förskollärarna för att kunna bemöta och arbeta för att stärka och utveckla varje barns olika behov i verksamheterna. Specialpedagogik och förhållningsättet inom förskolans verksamhet har utvecklats från ett individperspektiv till att ha fokus inriktad på omgivningens påverkan på barnens svårigheter och behov.SyfteSyftet med studien är att undersöka ett antal förskollärares kunskaper och behov i arbetet med barn i behov av särskilt stöd i sina verksamheter. Vidare undersöks vilka specialpedagogiska förhållningsätt förskollärarna arbetar utifrån i verksamheterna.MetodUndersökningen har gjorts genom en kvalitativ metod med intervju som redskap. I studien har ett målinriktat urval utförts, där fem förskollärare på tre förskolor som arbetar med barn i behov av särskilt stöd har intervjuats.ResultatUndersökningen visar att förskollärarna som intervjuades anser att de får kunskap för att kunna arbeta med barn i behov av särskilt stöd genom erfarenhet och även genom samarbete bland kollegor. Studien visar även att de behoven som finns i verksamheterna till att kunna arbeta med barnen är mer utbildningen och även mindre barngrupper för att kunna få mer tid till varje barns behov. Förskollärarna beskriver att de får stöd genom arbetslaget, specialpedagog och arbetsledningen men att de största hindret i arbetet är tidsbristen och för få resurser. Tre förskollärare arbetar med inkluderande förhållningsätt och utifrån ett relationellt perspektiv medan två förskollärare arbetar utifrån ett kategoriskt perspektiv med insatser kopplat till det individuella barnets svårigheter.

Abstract I den svenska skolans verksamhet finns idag två yrkesroller inom det specialpedagogiska området, den ena är specialpedagog och den andra är speciallärare. Under vår utbildning till specialpedagoger har vi upptäckt att andra lärare och rektorer har bristande kunskap om skillnader och likheter mellan de båda yrkesgrupperna. Vi har också upptäckt att förväntningarna på rollerna är oklara. För att fördjupa våra kunskaper i ämnet beslöt vi oss för att intevjua två rektorer på två olika skolor och göra enkätstudie med lärarna på respektive skola. Syftet med studien var att få svar på frågorna kring, specialpedagogers och speciallärares efterfrågade kompetenser, elever i behov av särskilt stöd samt samverkan mellan specialpedagoger och speciallärare och andra lärare. Resultaten vi fick tyder på att de båda yrkesrollerna formas av den kultur kring specialpedagogisk verksamhet som råder på respektive skola. Rollerna för specialpedagogisk verksamhet bestäms av rektorerna på varje skola. Vid analysen av enkätstudierna kan vi konstatera att svaren överensstämmer med vad som kom fram vid intervjuerna av rektorerna. Förväntningar från lärarnas sida på specialpedagoger och speciallärare överensstämmer med rektors, på respektive skola. Även synen på elever i behov av särskilt stöd överensstämmer med rektorernas syn. Samverkan mellan lärare och specialpedagoger, speciallärare, kring elever i behov av särskilt stöd, ser olika ut beroende på vilken mikrokultur som råder på respektive skola. På den ena skolan ligger fokus på samverkan i arbetet för elever, och i den andra på samverkan kring arbetet med elever.

I denna studie var syftet att få en förståelse hur inkludering tas i beaktning utifrån lärares erfarenheter. Vår frågeställning var hur lärare inkluderar elever i undervisningen framförallt elever i behov av särskilt stöd. Vår andra frågeställning syftar på om det finns hinder kring inkludering av elever i behov av särskilt stöd. Denna studie är en kvalitativ studie, där vi använde oss utav intervjuer. Vi intervjuade totalt 8 lärare i två olika kommuner: Vallentuna och Järfälla. Alla intervjuer utom en tog plats i våra verksamhetsförlagda skolor. Vi använde oss utav Nilholms tre forskningsperspektiv för att analysera våra resultat. Han visar samband mellan skolan, elever och lärare utifrån ett specialpedagogiskt synsätt. Resultatet visar att många lärare har olika anpassningar och strategier till att inkludera elever i behov av särskilt stöd. En viktig fråga från resultatet som vi vill lyfta fram handlar om klassrumsstrategier. Där redovisades olika strategier och anpassningar som gjordes i klassrummen. Trots att det fanns olika anpassningar och strategier som lärarna använde sig av i klassrummet så fanns det också utmaningar och svårigheter. Detta beror på att det är begränsat med resurser och möjligheter så att alla elever ska få en lugn lärandemiljö. Många lärare påpekade att det var tidsbrist, för stora klasser och för lite resurser som låg till grund för detta. Denna studie kan studeras vidare genom att titta på elevers samt rektorers perspektiv på inkludering. Detta är för att få en bredare inblick på hur inkludering tas i beaktning inom skolvärlden.

Syftet med uppsatsen var att utforska och få ökad förståelse för hur lärare som grupphandleds av en specialpedagog upplever handledning. Vi ämnade även utforska hur lärare upplevde grupphandledningens effekter i deras yrkesutövning.  Datainsamlingsmetoden som användesför studien var semistrukturerade intervjuer med tio utbildade grundskollärare. Analys av insamlade data genomfördes med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Analysen genomfördes i två steg, där vi var för sig analyserade vårt material, för att sedan analysera och sammanställa alla data gemensamt. Studiens resultat visar att handledarens roll är avgörande för hur lärare upplever handledningen. Lärare upplever både för- och nackdelar med att handledas av en intern respektive en extern handledare. Handledarens kompetens påverkar både upplevelsen av handledningssituationen och handledningens effekter. Resultaten visar att lärare upplever tid och kontinuitet som viktiga aspekter. Att prioritera handledning upplevs viktigt, men om handledningen inte känns effektiv och givande, upplever lärare frustration över förlorad tid. Handledning upplevs av lärare vara viktig för den professionella utvecklingen. De områden som behandlas i handledningssituationen är främst personlig och kollegial utveckling. Lärare strävar efter en gemensam plattform och samsyn inom kollegiet, detta menar de ökar känslan av mod och styrka i personalgruppen. Resultaten visar att handledningens effekter inte alltid är de samma som lärare förväntar sig. De förväntar sig exempelvis större effekter gällande det gemensamma språket och en gemensam struktur. Handledning sätts ofta in för sent, lärare önskar att handledningen skulle vara med förebyggande än åtgärdande.

<p>Validerat; 20140116 (global_studentproject_submitter)</p>

No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan bemöter barn som är i behov av särskilt stöd, hur de arbetar med specialpedagogik och vilka möjligheter och förutsättningar som finns för att skapa en inkluderande verksamhet. Studien har utgått från ett sociokulturellt perspektiv. Där handlar det om att barnets lärande och utveckling inte bara beror på den mentala och biologiska utrustningen, men beror även på den sociokulturella miljön och vilka tillgångar och resurser som barnet har. Forskningsmetoden som använts är en kvalitativ undersökning med genomförda intervjuer och observationer av pedagoger i förskolor med olika utbildningar och arbetslivserfarenheter. Resultatet visar att arbetet med specialpedagogik är komplext och kan uppfattas olika. Resultatet tydliggör även hur organisation, specialpedagogisk kompetens och föräldrasamverkan lägger grunden för goda förutsättningar för pedagogers bemötande av barn i behov av särskilt stöd.

Syftet med studien var att belysa och problematisera hur förskollärare beskriver att samverkan kommer till uttryck inom arbetslag med högre personaltäthet, för att alla barn ska ges möjlighet till utveckling och lärande. Ur ett sociokulturellt perspektiv beskrivs det teoretiska ramverk som har utgjort grunden för studien. Studien genomfördes på två olika förskolor där datainsamlingen skedde genom intervjuer med förskollärare, för att deras uppfattningar skulle kunna synliggöras. Datamaterialet transkriberades och analyserades utifrån processen med att sortera, reducera och argumentera tillsammans med utvalda centrala begrepp från det sociokulturella perspektivet. I studiens resultat framkom kommunikation, samsyn och kompetens som framträdande faktorer för en fungerande samverkan i arbetslag. Beroende på hur samverkan i arbetslagen fungerar kan det påverka varje barns utveckling och lärande. Respondenterna konstaterar att det finns både möjligheter och svårigheter med att jobba i ett arbetslag med högre personaltäthet där bland annat kommunikationen problematiseras. Det synliggjordes även att det alltid är barnen och barngruppens behov som ska vara i fokus för hur arbetslaget ska arbeta.

Denna studie genomfördes med syftet att undersöka och analysera hur relationsskapande underlättar i övergången från förskolan till förskoleklass för barn generellt och barn i behov av särskilt stöd. Syftet var också att ta reda på hur övergången från förskola till förskoleklass hanterades. Studien var inspirerad av fenomenologin och utgick ifrån teorin om det relationella perspektivet och systemteori. Våra forskningsfrågor var: Hur beskriver pedagogerna att de arbetar på några utvalda skolor med överskolningen av barn som kommer till förskoleklass och mer specifikt: Hur beskriver pedagogerna att de på de utvalda skolorna arbetade med överskolningen av barn i behov av särskilt stöd i förskoleklass? Studien skulle också belysa hur pedagogerna beskriver att de arbetar för att skapa goda relationer, särskilt för barn i behov av särskilt stöd. Studien baserades på kvalitativa intervjuer och utfördes med hjälp av en intervjumall. All data analyserades i teman. Dessa teman omfattade flera olika faktorer som sågs viktiga för att åstadkomma en gynnsam övergång. Dessa teman var trygghet, goda relationer och samarbete. Resultatet av studien visade att det fanns stora skillnader på hur skolor arbetade med stödjande insatser vid övergång från förskola till förskoleklass. En slutsats var att det ansågs vara viktigt för både förskolor och skolor att arbeta systematiskt och relationellt med övergångsprocessen och det med fokus på att lägga grunden till en tryggare och mer funktionell övergång med ett långsiktigt arbete och i samverkan. Det var viktigt att skolor och förskolor samarbetade och hade ett gemensamt systematiskt kvalitetsarbete för att inte bara övergången skulle bli lyckad utan även för att kvalitetssäkra barnens utbildning i ett längre perspektiv. Nyckelord: barn i behov av särskilt stöd, förskola-förskoleklass, intervjuer, relationer, överskolning, övergång

Övergångar mellan olika skolformer är komplexa och berör elever, föräldrar och lärare. Elevernas egna uppfattningar om övergångar har inte hörts i så stor omfattning varken i media eller i forskningsstudier. Syftet med den här studien har varit att beskriva upplevelsen av övergång mellan grundskola till gymnasiet för några elever i behov av särskilt stöd. I denna kvalitativa studie deltog tio elever. Dessa intervjuades om övergången mellan årskurs nio i grundskola till gymnasiet. Data i studien analyserades med stöd av en fördjupning av Bronfenbrenners modell, systemteori samt Antonovskys teori om KASAM. Resultatet visar på skyddsfaktorer som kan bidra till att elev i behov av särskilt stöd gavs en bättre chans att lyckas med sina studier på gymnasiet. Dessa skyddsfaktorer omfattade relationer med lärare, specialpedagoger och vänner som eleverna i behov av särskilt stöd ansåg sig i behov av för att påverka deras möjlighet till lärande positivt. Även vårdnadshavarens roll vid övergången lyfts fram som en skyddsfaktor. Som riskfaktorer framkom stress och avsaknaden av trygga relationer.