Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger uppfattar barn i behov av särskilt stöd. Syftet är även att utröna hur yrkeskategorierna uppger att de arbetar med inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Bakgrunden till studien är den otydliga definitionen av barn i behov av särskilt stöd, i förskolans styrdokument, men även att de flesta barn idag inkluderas i förskolans vanliga verksamhet och särlösningar är ovanliga. Studiens material har samlats in via en webbaserad enkätundersökning som genomförts med hjälp av tre pedagogiska forum online. Därefter har en resultatredovisning utförts och detta följdes upp med en noggrann analys utifrån studiens teoretiska bakgrund. Denna teori innefattar Perssons relationella och kategoriska perspektiv, som fungerar synliggörande för olika uppfattningar om barn i behov av särskilt stöd. Teorin innefattar även Carlsson och Nilholms inkluderingsbegrepp som framhäver en verksamhet för alla. I studiens resultat förekommer en gemensam uppfattning hos yrkeskategorierna om barn i behov av särskilt stöd utifrån ett kategoriskt och relationellt perspektiv. Det finns även spridda uppfattningar hos de båda yrkeskategorierna. Majoriteten av specialpedagogerna i studien anger ett relationellt perspektiv, medan det hos förskollärarna framgår en blandning mellan de båda perspektiven. Vidare visar studien på mestadels samstämmiga uppfattningar om inkludering. Främst handlar dessa om miljöns påverkan och därmed organiseringen av denna. Likväl uppfattar båda yrkeskategorierna gemenskap och grupptillhörighet som inkluderingens byggstenar.   Studien ger endast en ytlig bild av en begränsad andel förskollärare och specialpedagogers uppfattningar. Därför skulle det vara intressant att vidare undersöka området genom kvalitativa intervjuer och observationer. Detta för att fördjupa de uppfattningar som framgår i studien samt synliggöra hur det faktiskt ser ut i praktiken.

Forskningsansatsen i denna studie var mixed method där ett strukturerat observationsmaterial, ECERS-R, användes tillsammans med kompletterande kvalitativa intervjuer. Metodansatsen var multipel fallstudie där fem förskoleklasser observerandes. Syftet var att undersöka kvaliteten i lärmiljön, såväl den fysiska miljön som den pedagogiska och sociala. Data har analyserats med en komparativ analysmetod. I den kvantitativa delen har skattningarna från observationsmaterialet jämförts inom varje delområde och i den kvalitativa delen låg fokus på att hitta mönster och teman. Resultaten visade att alla förskoleklasser hade god kvalitet och ett totalt medelvärde som endast skiljde ett par tiondelar. Diskussion fördes om att förskoleklasserna var mer lika än olika, något som skiljde sig från tidigare forskning. Högst kvalitet hade förskoleklasserna gällande språk och samspel medan utbud och variation av böcker var sämre och läshörnorna lämnade mer att önska. För att höja kvaliteten diskuterades vikten av medvetenhet hos pedagogerna gällande bristen på spontan bokläsning hos eleverna. Samspelet mellan vuxna och barn var mycket bra i klasserna medan pedagogerna fick arbeta olika mycket för att samspelet barnen emellan skulle fungera. Lägst kvalitet hittades inom området leka och lära, där material relaterat till sand- och vattenlek, rollek och förståelse för olikhet drog ner medelvärdet. Även här diskuterades medvetenheten hos pedagogerna som en faktor till ökad kvalitet. Alla förskoleklasser gjorde anpassningar gällande barn i behov av stöd och ECERS-R-mätningen visade god till mycket god kvalitet. Vilket specialpedagogiskt stöd som skolorna fick varierade dock och det fanns en förhoppning om utökat stöd i och med att förskoleklassen blivit obligatorisk. Vikten av tidigt specialpedagogiskt stöd diskuterades. Utmaningarna enligt pedagogerna var framförallt tiden: för planering, för barn i behov av särskilt stöd och till barn som behöver extra utmaningar. Barngruppsstorlek, att de bara har barngruppen under ett år, otillräckligt anpassade lokaler och för lite material sågs som ytterligare utmaningar.

Sammanfattning Syftet med denna studie var att undersöka pedagogers uppfattningar och erfarenheter av att använda eller att avstå från att använda digitala verktyg på en förskola i mellansverige. Fyra pedagoger har observerats och intervjuats där deras reflektioner bidrog till ett resultat som synliggör tre stycken teman: Vad styr vilka verktyg som ska användas. Pedagogers användning. Och digitala verktyg i förskolan. Analysen visar att barn behöver olika verktyg i sin utveckling och i sitt lärande. Specialpedagogen kan utgöra ett stöd för pedagogerna för att kunna utforma rätt verktyg utifrån varje enskilt barns behov. Där är digitalt verktyg ett möjligt redskap som kan vara gynnsamt även för de barn som är i behov av extra stöd. I studien framkommer även att förskolan behöver erbjuda barn olika slags verktyg som utgår från barnens olika behov för att de ska kunna utvecklas efter bästa förmåga. I studien framhävs variationer i hur barn och pedagoger använder digitalt verktyg i förskolan. Där den tillgänglighet som finns i hem och förskola har påverkan för barns användande av digitala verktyg.

BAKGRUND: Bakgrunden belyser, varvat med litteratur och aktuell forskning, vad ettåtgärdsprogram är, för- och nackdelar samt hur de upprättas. En debatt kringspecialpedagogik och specialpedagogiska insatser följer upp avsnittet medåtgärdsprogram. Detta dilemmat belyses utifrån fyra forskares syn inomområdet.SYFTE: Studiens syfte är att undersöka förekomsten av åtgärdsprogram samtförskollärares åsikter kring dessa i de kommunala förskolorna i Varbergskommun.METOD: Detta är en kvantitativ studie och redskapet som användes var två olikaenkäter. Enkäterna skickades ut till 18 rektorer i de kommunala förskolorna iVarberg samt till 42 utlottade förskollärare.RESULTAT: Utav de 1429 barn som studien omfattar har 19 barn ettåtgärdsprogram. Utav de undersökta bakgrundsfaktorerna är kön densom har störst påverkan över vilka barn som har ett åtgärdsprogram.Gällande de undersökta bakgrundsfaktorerna kön, ålder och diagnosskiljer sig pedagogernas åsikter med rektorernas svar avsevärt.Studien belyser också förskollärarnas åsikter kring åtgärdsprogram,där de instämmer mer i fördelarna än nackdelarna. / Uppsatsnivå: C

Området för denna studie är AKK, ett Alternativt Kompletterande Kommunikationssätt som hamnat i skuggan i arbetet med kommunikation på förskolan. Barns språkutveckling och kommunikationsförmåga påverkas av vilka möjligheter de ges i att kommunicera med andra.Studiens syfte är att få en förståelse i förskollärares erfarenheter kring begreppet AKK samt hur förskollärare arbetar med sådana kompletterande kommunikationssätt. Därav studiens frågeställningar: Vad kännetecknar förskollärarnas förståelse och tillägnande av de Alternativa Kompletterande Kommunikationssätten och deras centrala begrepp? Hur beskriver förskollärare arbetet med Alternativ Kompletterande Kommunikation? Studien utgår från det hermeneutiska perspektivet för att tolka och skapa en uppfattning och förståelse för hur förskollärare beskriver sitt arbete med AKK.Studien bygger på en kvalitativ metod då semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper har gjorts; sammanlagt 12 förskollärare har deltagit. I studiens resultat framkommer det att alla uppfattar sig arbetaaktivt med AKK, men majoriteten är osäkra på definitionen av AKK. Det har vidare visats att TAKK är det övergripande arbetssättet inom kommunikation och används mest. Slutsatsen från arbetet är att förskollärarnas kunskap, attityd och driv till att utveckla sin vidare kunskap har en betydelse för arbetet med AKK.

Bakgrund Bakgrunden beskriver olika faktorer som är väsentliga för övergångens process samtidigt som riktlinjer, styrdokument och lagar tas upp. I avsnittet finner vi även tidigare forskning som anknyter till ämnet. Studiens teoretiska ram grundar sig i Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori.Syfte Syftet med undersökningen är att få insikt om vilka faktorer som spelar in gällande övergångens process från förskola till förskoleklass.Metod Kvalitativ intervjustudie där sex specialpedagoger från olika kommundelar inom en kommun intervjuades.Resultat Utefter respondenternas utsago presenterar avsnittet vilka faktorer som ligger till grund gällande övergångens process bl.a. överlämning av information t.ex. sekretess, inkludering och integrering. Även miljön och vilka som är delaktiga vid en övergång framkommer. / Program: Lärarutbildningen

Studien är en kvalitativ studie med syfte att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete för att främja samspel och kommunikation hos barn i behov av särskilt stöd i förskolan, samt vilka resurser förskollärare beskriver att de behöver för detta arbete. I studien används semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från olika förskolor som metod för datainsamling. Resultatet visar på att förskollärare använder sig av kartläggning, verktyg, pedagogiskt stöd, kommunikation, samspel och stöd från specialpedagog för att främja samspel och kommunikation hos barn i behov av särskilt stöd. Det stöd som förskollärare själva efterfrågar är specialpedagogiskt stöd och resurser inom olika kommunikationssätt. Vår slutsats är att metoderna används mer anpassade till barnets enskilda behov.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till begreppen inkludering respektive exkludering samt hur det kommer till uttryck i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Utifrån studiens syfte har tre frågeställningar konkretiserats, dessa belyser olika strategier, vad som påverkar en inkludering respektive exkludering samt möjligheter och svårigheter med dessa begrepp i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Insamling av data sker genom kvalitativa intervjuer där fyra förskollärare deltar för att besvara studiens syfte och tre frågeställningar. Analys och bearbetning av empiri sker utifrån begreppen inkludering, exkludering och en inkluderande exkludering. Resultatet visar att alla förskollärare har erfarenhet av att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. De är alla införstådda i barns olika förutsättningar samt vikten av att barns behov tillgodoses. Olika strategier används och prövas för att barnen ska kunna inkluderas i förskolans verksamhet. Resultatet delger en stor rädsla och okunskap inom ämnet där medvetenhet och inställning är två grundpelare för att lyckas. För att se varje barns enskilda behov krävs närvarande förskollärare, lyhördhet och en vilja att förändra och utveckla sitt eget tankesätt.

Studiens syfte är att undersöka hur barn i behov av särskilt stöd prioriteras i förskolan. Vi har utgått ifrån en kvalitativ studie där vi genomfört åtta semistrukturerade intervjuer med verksamma inom olika besluts- och verksamhetsnivåer i förskolans verksamhet. Vårt teoretiska perspektiv utgår ifrån aktivitetsteorin. Det mest framträdande i resultatet är att prioriteringar kring barn i behov av särskilt stöd ser olika ut i olika förskolor och ekonomin visar sig vara en bidragande faktor till detta. Studiens slutsats är att många barn i dagens förskola inte får det stöd de är i behov av. Ansvaren läggs över på förskolepersonalen som måste finna lösningar för att anpassa verksamheten så att den tillgodoser alla barns behov.

Elever i behov av särskilt stöd finns i alla skolor i Sverige idag. Elever har många olika sorters behov och skolan har ett ansvar och ett krav att kunna möta detta på bästa sätt. Styrdokumenten uppmanar till en inkluderande organisation kring elever i behov av särskilt stöd och att stöd i första hand helst skall ges i det ordinarie klassrummet tillsammans med den grupp eleven tillhör. Skolan och dess anställda anser sig ofta ha en organisation som strävar mot inkludering och en skola för alla där allas behov tillgodoses. Syftet i den här studien var att ta reda på hur några olika skolor i Sverige arbetar med organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Jag riktade in mig på tre rektorer och tre speciallärare på tre olika skolor i olika områden. Jag valde att göra en intervjustudie och använde mig av ostrukturerade intervjuer för att ta reda på respondenternas erfarenheter av hur deras skolor tänker och agerar kring organisationen kring elever i behov av särskilt stöd. Respondenterna anser givetvis att man i första hand ska se till elevens bästa och elevens behov och alla är medvetna om att stöd i första hand bör ske i klassrummet. Trots att alla är medvetna om det inkluderande arbetssättet, utövar alla speciallärare som intervjuats i första hand enskild undervisning (en till en) och smågruppsverksamhet och menar att elever mår väldigt bra av att få sitta i en lugnare miljö mot vad det ordinarie klassrummet i många fall kan erbjuda. De intervjuade rektorerna bekräftar också att det är så det går till. En till en, Liten grupp, Stöd i det ordinarie klassrummet eller i lärstudio, fyra olika modeller som alla på sitt sätt faktiskt upplevs gynna elevens kunskapsutveckling, beroende på elevens behov. Trots forskning och styrdokument som vill styra skolans stödundervisning mot en mer inkluderande organisation.